Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag har sett fram emot den här debatten - det är synd att man måste vänta länge i kammaren för att få diskutera biståndspolitik, men det är bara att gilla läget.
Fru talman! Förra året var ungdomarna i Mother Nature Cambodia här i riksdagen eftersom de var några av förra årets Right Livelihood-pristagare. De var på möte här i riksdagen, och vi diskuterade utmaningarna i Kambodja. Vi frågade vad vi kan göra för dem, och de bad om en enda sak: att Sverige som nation skulle stå upp för dem och deras kamp för sina och andras mänskliga rättigheter och inte vara tysta när regimen tystar dem.
Nu sitter samma ungdomar fängslade i kambodjanska fängelser för att de med fredliga - och i en demokrati helt lagliga - metoder försökt skydda naturen och sina landsmän mot skövling, föroreningar, fördrivning och utsugning. Det smärtar mig något våldsamt, och jag skäms över att som svensk tvingas erkänna att mitt land inte lyfter ett finger för att hjälpa dem och andra människorättskämpar i deras kamp för demokrati och mänskliga rättigheter i Kambodja.
Fru talman! Kambodja har sedan valet 2018 i praktiken varit en enpartistat. Det största oppositionspartiet CNRP förbjöds året innan, och dess efterträdare Candlelight Party diskvalificerades inför parlamentsvalet förra året. Det styrande partiet, CPP, har i praktiken alltså varit ensam kandidat. Efter valet överlät Hun Sen, som har suttit som premiärminister i 33 år, posten till sin son, general Hun Manet. Kambodja är med andra ord en auktoritärt styrd enpartistat där regeringschefskapet dessutom går i arv.
Regimen har under en följd av år brutit mot FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Det är väl dokumenterat av ett flertal organisationer.
Övergreppen gäller främst yttrandefriheten, föreningsfriheten och församlingsfriheten. Oberoende medier existerar inte längre. Journalister och fackföreningsrepresentanter fängslas, och fredliga demonstrationer upplöses med våld.
Fru talman! För knappt ett år sedan, i januari, debatterade jag det här ämnet med förre biståndsministern Forssell efter att regeringen utan förvarning och med mycket kort varsel avslutade allt stöd till Kambodja nu vid årsskiftet. Efter det har läget förvärrats ytterligare. Låt mig ge några exempel.
Ett åtal som har väckts mot MR-organisationen Equitable Cambodia har tvingat dess ordförande i exil. Den fackliga organisationen Central står under misstanke för påhittade brott och har svårt att bedriva sin verksamhet. Sedan juli månad har 60 personer, mest ungdomar, frihetsberövats för att de demonstrerat mot en gränsreglering. Bara de senaste dagarna har två journalister hamnat i det ökända Takmaofängelset för att de skrivit artiklar.
Jag vill därför fråga statsrådet Dousa vad hans regering har gjort och avser att göra för att stötta de kambodjaner som med risk för sina egna och andras liv fortsätter sin enträgna kamp för grundläggande mänskliga rättigheter.