Interpellationssvar - Att göra svenska medborgare statslösa - 2023-12-11

Fru talman! Nu har jag kommit till interpellation nummer 6 i dagens pensum. Tack för möjligheten att få diskutera de här frågorna i dag, Rasmus Ling!

Rasmus Ling har frågat mig om jag kan garantera att regeringen inte kommer att lägga fram förslag om att svenska medborgare utan dubbelt medborgarskap ska kunna fråntas sitt medborgarskap och därmed bli statslösa. Han har också frågat mig om jag och regeringen står bakom FN:s flyktingorgan UNHCR:s målsättning att utrota statslösheten till 2024. Slutligen har han frågat om jag kommer att verka för att stärka medborgarskapets ställning i stället för att devalvera betydelsen av det genom att det ska kunna dras in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig först säga att regeringen inte planerar att lägga fram några förslag som innebär att människor ska kunna göras statslösa. Att undersöka den frågan ingår inte heller i uppdraget för 2023 års fri- och rättighetskommitté, som tillsattes av regeringen tidigare i år, där alla partier i riksdagen är representerade. Av kommitténs direktiv framgår att uppdraget i denna del enbart omfattar att undersöka om medborgarskapet för personer med dubbla medborgarskap ska kunna återkallas i vissa angivna fall.

Regeringen anser att UNHCR utför ett viktigt arbete med att minska statslösheten i världen, och Sverige har genomfört flera utfästelser inom ramen för UNHCR:s pågående kampanj mot statslöshet.

När det kommer till det svenska medborgarskapet skyddas det i dag i vår grundlag. Ingen som är eller har varit bosatt i Sverige får fråntas sitt medborgarskap. Det här skiljer oss från många länder i Europa, inklusive våra nordiska grannländer, där det som regel finns ett visst utrymme att återkalla medborgarskap i vissa fall.

De internationella konventioner om medborgarskap som Sverige har anslutit sig till tillåter återkallelse av medborgarskap i ett fåtal specifika situationer. Det är till exempel tillåtet om någon beviljats medborgarskap genom bedrägligt förfarande, osanna uppgifter eller undanhållande av relevanta sakförhållanden, om en person har tagit värvning i annan stats försvarsmakt och vid uppförande som allvarligt skadar konventionsstatens vitala intressen - det kan till exempel handla om terrorism.

I de senare fallen kräver folkrätten att ett återkallat medborgarskap inte får leda till statslöshet. Men det kravet gäller inte om någon beviljats medborgarskap genom bedrägligt förfarande, osanna uppgifter eller undanhållande av relevanta sakförhållanden. Då får en stat återkalla medborgarskapet, även om följden blir statslöshet. Intresset av att värna medborgarskapets värde och integritet anses då väga över.

Utifrån de konventioner om medborgarskap och statslöshet som Sverige anslutit sig till finns alltså i och för sig inga folkrättsliga hinder mot att gå den vägen i just detta tydligt avgränsade fall. Samtidigt finns andra starka skäl för att i det längsta undvika att människor blir statslösa. Det berövar den enskilde nationell identitet och rättigheter som normalt följer med medborgarskapet, och det innebär en rad praktiska problem för den som berörs.

Detta är, som jag redan nämnt, också utgångspunkten för 2023 års fri och rättighetskommitté. Kommittén ska bland annat se över om det ska införas en möjlighet enligt grundlag att kunna återkalla medborgarskap för dels den som har begått systemhotande brottslighet, brott mot mänskligheten eller vissa andra internationella brott eller andra mycket allvarliga brott, dels den vars medborgarskap förvärvats till följd av oriktiga uppgifter eller genom annat otillbörligt förfarande. Direktivens uppdrag att överväga en möjlighet till sådan återkallelse gäller dock enbart avseende personer som har dubbla medborgarskap. Direktiven omfattar alltså inte återkallelser som kan leda till statslöshet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas att det går att vinna brett politiskt stöd för att gå den vägen. Redan 2006 föreslog en statlig utredning, tillsatt av den dåvarande regeringen efter några uppmärksammade fall av mutor vid dåvarande Invandrarverket, en grundlagsändring som skulle göra det möjligt att återkalla medborgarskap när en person fått det genom att lämna felaktiga uppgifter. 2013 års statliga medborgarskapsutredning, som jag själv ledde, anslöt sig till den linjen.

Det handlar, som jag ser det, om att värna det svenska medborgarskapets värde. De flesta rättigheter i Sverige får man förvisso redan genom att bo här. Men rättigheterna som är förbehållna medborgare är av stor vikt. Endast svenska medborgare har rösträtt och är valbara till riksdagen. Vissa offentliga anställningar och uppdrag, som domare och polis, förutsätter svenskt medborgarskap.

Det svenska medborgarskapet värnas framför allt genom att vi vårdar de rättigheter och skyldigheter som det innebär. Krav på viss vistelsetid i Sverige och hederligt levnadssätt gäller redan i dag men behöver stärkas ytterligare. Regeringen har därför tillsatt en utredning som har i uppdrag att lämna förslag på skärpta krav för svenskt medborgarskap. Regeringen vill också att det ska ställas krav på språk- och samhällskunskaper för svenskt medborgarskap.

Därutöver riskerar vi att undergräva medborgarskapets värde och skapa misstro mot vår rättsordning om det inte i efterhand går att ingripa mot ett medborgarskap som grundas på felaktiga eller bedrägliga uppgifter. Samma sak kan sägas om situationen att en person begår grova brott, som till exempel terrorism, utan att det ytterst finns en möjlighet att ingripa mot medborgarskapet i sig.

Det svenska medborgarskapet rymmer väldigt stora möjligheter att bidra till sammanhållning. Det är ett viktigt verktyg för att människor som har sin framtid i Sverige också ges möjligheter att fullt ut komma in i vårt samhälle.

Just därför är det så viktigt att långsiktigt värna medborgarskapets värde och integritet.

Fru talman! Till att börja med: Det är glädjande med ett tydligt och rakt svar på en av frågorna. Regeringen planerar alltså inte att lägga fram några förslag som innebär att människor ska kunna göras statslösa.

Vi var många, inte bara jag, som var både oroade, frågande och annat när Gunnar Strömmer var ute i Sveriges Radio i frågan och sa att han ser "själv inga hinder mot det. Men det ligger i en utredning, och vi får se vad den kommer fram till." Frågan var om Sverige ska kunna göra människor statslösa. Jag är glad över ett tydligt svar nu att man inte planerar att göra det. Det är väl så nära en garanti man kan komma.

Frågan ingår inte heller i utredningen 2023 års fri- och rättighetskommitté, vilket justitieministern i Sveriges Radio den 21 november sa att den gjorde.

Jag är alltså väldigt glad, och jag vill understryka att detta är ett viktigt besked som jag uppskattar.

Men frågan kvarstår, fru talman: Varför sa justitieministern detta i radio? Ett uttalande från ett statsråd i Sveriges regering är inte ett uttalande från vem som helst. Vad ett statsråd uttalar spelar väldigt stor roll. Det är till att börja med normerande. Vad ett statsråd säger påverkar människor i allra högsta grad. Människor tror att det som statsråd säger eller öppnar för kan komma att hända. Det finns därför också regleringar i regeringsformen som säger att det ett statsråd anför ska vara korrekt, vilket skiljer dem från alla andra i regeringsformen. Det här gäller alltså bara statsråden. Min första fråga är därför varför justitieministern sa det som han sa i radion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! En annan fråga rör det som kanske egentligen ligger mer på utrikesministerns bord men som ändå var uppe i sammanhanget. Jag menar att ett sådant här uttalande har påverkan även internationellt när det gäller UNHCR:s målsättning att utrota statslösheten. Det kom inget rakt svar på frågan i denna del, utan justitieministern säger bara att regeringen anser att UNHCR gör ett bra arbete och att Sverige har genomfört flera utfästelser. Men, fru talman, jag menar att det här var ett uttalande i den andra riktningen.

Min fråga är: Funderar regeringen innan man gör uttalanden på vilka konsekvenser de kan få i omvärlden? Hur påverkar det Sveriges möjlighet att påtala problemet för andra stater som gör människor statslösa om vi själva signalerar att vi tycker att det är acceptabelt att gå den vägen och öppna den dörren?

Fru talman! Jag har alltså två frågor. Varför sa justitieministern det han sa i Sveriges Radio den 21 november? Och funderar man på vilka konsekvenser det får i omvärlden när man gör den här typen av uttalanden?

Fru talman! Jag hade hoppats att Rasmus Ling också skulle säga något om sakfrågan i övrigt, nämligen medborgarskapsfrågan. Jag tänkte be att få ta upp den alldeles strax, men låt mig först svara rakt på de båda frågorna.

När det gäller det aktuella inslaget i Ekot tror jag att den som går tillbaka till det noterar att jag uttalade mig vid ett tillfälle. Då säger jag att jag i och för sig inte ser några hinder, och det avser att jag inte ser några folkrättsliga hinder för en sådan reglering.

Jag tror att var och en som närmar sig folkrätten håller med om detta. De internationella konventioner vi har skrivit under ger ett undantag i ett mycket specifikt fall, nämligen om det är någon som har lurat sig till ett medborgarskap. Då gäller inte det folkrättsliga kravet på dubbla medborgarskap, och det är kort sagt det enda som jag förhöll mig till.

Vad gäller utredningen är det möjligt att jag skulle ha uttryckt mig mer precist. Men det första är att direktiven inte handlar om att utredningen ska titta på frågan - vilket jag vill understryka att jag inte heller säger i inslaget. Det var något slags referat från en diskussion som pågick några trappor upp här med riksdagsjournalisterna, där en rad olika frågor ställdes om sakfrågorna och sakförhållandena. Det var inte regeringens position i frågorna som omgärdade citatet.

Jag har aldrig sagt att det ingår i utredningens direktiv att titta på frågan. Direktiven är entydiga: Det ingår inte. Där är dubbla medborgarskap ett krav. Men i det specifika fallet, rent folkrättsligt, finns det förvisso inga hinder. Det baserar sig bara på att det är allmänt känt att det är på det sättet; så ser konventionen ut.

Det intressanta är att det arbete som nu tar sikte på att avskaffa statslösheten - vilket regeringen alltså helt och hållet står bakom - också erkänner detta undantag från principen. Det gör också Europadomstolen i sin bedömning av sådana här frågor i relation till rätten till privatliv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta var möjligtvis ett lite frimodigt försök att intellektuellt och hederligt bena upp vad folkrätten säger, möjligtvis också i polemik med dem som har efterfrågat mer generella intrång i medborgarskapet även om konsekvensen blir statslöshet.

Det var väl svaret på frågan varför. Jag ville reda ut vad folkrätten säger. Däremot har jag aldrig påstått att utredningen har något sådant direktiv.

Samtidigt vill jag heller inte som statsråd ålägga en grundlagsutredning där alla partier sitter något slags tankeförbud. Det var väl möjligtvis min allmänna brasklapp. I grund och botten har jag dock inte påstått att utredningen har något sådant direktiv från regeringen. Vår avsikt är inte att få fram ett sådant förslag.

Vad gäller konsekvenserna tänker jag så här, för den som vill diskutera frågor på ett renhårigt sätt: Jag kommer ihåg att Rasmus Ling och jag sågs här något dygn senare i en annan interpellationsdebatt, och jag tyckte då att du for ut på ett sätt som inte var helt karaktärstypiskt för din balanserade framtoning i frågan, kanske också på ett sätt som bidrog till att skapa ett svall kring en egentligen ganska oskyldig redogörelse för vad folkrätten säger på området. Det är möjligt att detta svall också var ägnat att ge ett felaktigt intryck av vad diskussionen i grund och botten handlade om.

Skälet till att jag tycker att detta är viktigt - och jag hoppas att alla åtta partier kan sätta sig ned i grundlagsutredningen och tala om hur vi ska värna medborgarskapets värde i de fall det handlar om dubbla medborgarskap - är att det över tid har kommit från många olika håll att detta kan vara ett viktigt inslag för att värna värdet. Kom ihåg att den utredning jag nämnde som kom med sina förslag 2006 alltså tillsattes av den dåvarande socialdemokratiska regeringen i ljuset av ett antal mutskandaler på Invandrarverket!

Att inte vår stat och vi som samhälle kan värna det viktigaste uttryck vi har för enskildas band till samhällsgemenskapen, nämligen medborgarskapet, menar jag långsiktigt är ägnat att äventyra medborgarskapets värde. Jag hoppas att den diskussionen kan föras framåt på ett nyanserat sätt. Jag tror att det vore bra för medborgarskapet och för vårt svenska samhälle.

Fru talman! Jag har lyssnat på radioinslaget flera gånger, och nog var det så att statsrådet pratade om folkrättsliga hinder och tog upp de legala förutsättningarna i den ena delen av intervjun. Jag tror inte att man kan lyssna på inslaget och få med sig någonting annat än att Gunnar Strömmer faktiskt öppnade för att kunna göra svenska medborgare statslösa. Det var inte bara det som blev rubriken utan också det statsrådet de facto sa.

Det stämmer att vi sedan hade en interpellationsdebatt i ett annat ärende. Ur mitt perspektiv kan man inte inskärpa något eller höja tonläget mer än att säga att svenska medborgare ska kunna bli av med sina medborgarskap och vara statslösa. Vilket tonläge man har eller på vilket sätt man säger detta spelar ingen roll. När man för fram den typen av förslag har man i min värld höjt tonläget så mycket som det bara är möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill också ställa en annan fråga. I svaret tar justitieministern upp ett antal nackdelar för den enskilde med att vara statslös. Det är lätt att se dem framför sig. Man får inte rösta i val, man får inte ha vissa jobb och så vidare. Medborgarskapet är av stor vikt, precis som framfördes. Men jag skulle vilja fråga, fru talman, vilka fördelar det finns för staten med att ha människor här som inte har något annat medborgarskap, som inte kan utvisas och som inte kan föras någon annanstans. De är i Sverige, men de blir av med sitt medborgarskap. Vad har staten att vinna på det? Vad är fördelen för Sverige som nation med att ha människor här som inte är medborgare men som inte kan ta vägen någonstans?

Fru talman! Jag är väl medveten om att regeringen arbetar på att skärpa kraven för att bli svensk medborgare. Man gör det hela vägen från att få uppehållstillstånd. Man ska utmönstra permanenta uppehållstillstånd så att människor ska gå från tillfälliga tillstånd under väldigt lång tid till att få medborgarskap. Som situationen är just nu, fru talman, är det dessutom, även om man uppfyller alla krav, två års handläggningstid. Migrationsverket har helt enkelt väldigt lång handläggningstid. Även om Gunnar Strömmer inte är ansvarigt statsråd i denna fråga ligger den på hans departement, och han kanske vet om regeringen arbetar för att få ned den här tiden.

Slutligen, fru talman, vill jag ta upp detta med andra länder. Jag ser med oro, som jag sa i mitt tidigare anförande, på vad konsekvenserna blir för andra länder och för Sveriges möjlighet att påverka i denna typ av frågor när man dels gör ett sådant här uttalande, dels har den retorik man har på ett mer generellt plan och tar så lättvindigt, som jag uppfattar det, på att göra människor statslösa eller ta bort medborgarskapet för personer som har dubbla medborgarskap.

Fru talman! Låt mig, i den mån någon här hemma eller ute i världen skulle sväva i tvivelsmål om vad som är regeringens linje i de här frågorna, klargöra vår linje. Det första är att vi värnar det svenska medborgarskapet. Det andra är att vi fullt ut står bakom UNHCR:s insatser ägnade att utrota statslösheten. Det tredje är att vi även vill värna det svenska medborgarskapets värde på ett sådant sätt att vi - i likhet med våra nordiska grannländer och de flesta europiska länder och på det sätt som folkrätten av väldigt goda skäl medger - också vill vara beredda att kunna ompröva ett medborgarskap i händelse av att någon antingen har lurat eller mutat sig till ett medborgarskap eller har begått ett väldigt allvarligt brott mot staten, exempelvis terrorism. Detta gäller de fall där den berörde har dubbelt medborgarskap, det vill säga då konsekvensen av det omprövade medborgarskapet inte blir statslöshet.

Detta finns manifesterat i direktiv till den pågående utredningen. Det finns manifesterat i debattartiklar i samband med att grundlagskommittén tillsattes, och det har konfirmerats av mig och andra i olika sammanhang därefter. Det är regeringens linje, och det är den som gäller. I den mån man vill bidra till att inte skapa oklarheter i omvärlden om vad Sverige står för i dessa delar är det bra om man kan återge regeringens linje på ett korrekt sätt, både här och i andra sammanhang.

Jag vill gärna utveckla detta med att värna medborgarskapet. För att till att börja med understryka att det inte behöver vara en partipolitisk åtskillnad vill jag säga att det alltså var den socialdemokratiska regeringen före regeringsskiftet 2006 som tillsatte en utredning i ljuset av att dåvarande Invandrarverket hade blivit föremål för en muthärva där svenska medborgarskap hade lämnats ut mot betalning. Där uppstod en diskussion som jag tycker var mycket berättigad: Är det tillfredsställande att staten i ett sådant läge inte kan ingripa i efterhand mot ett medborgarskap, trots att kriterierna för att bli medborgare inte varit uppfyllda och man hade kommit över medborgarskapet genom bedrägligt beteende?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att säga att staten och samhället inte ska ha den möjligheten är att skapa en sårbarhet som är ägnad att skapa misstro mot medborgarskapet i sig men också mot statens förmåga att värna våra viktigaste institutioner i vår demokrati. Både den situationen och den bredare frågan om den systemhotande brottsligheten - som är den andra situation som folkrätten pekar ut och som de flesta jämförbara länder i vår omvärld tar sikte på, inklusive våra nordiska grannländer - visar på det behov av att kunna värna våra demokratiska institutioner som direktiven till fri- och rättighetskommittén tar sikte på.

Det faktum att det har funnits sådana här initiativ från olika håll politiskt och i sammanhang som vi normalt sett lutar oss mot när vi tänker på sådana här frågor - det nordiska, det europeiska - borde göra att det finns en jordmån för en seriös och balanserad diskussion i de här frågorna.

Det är grundlagsfrågor vi talar om. Strävan måste alltid vara en så bred uppslutning som det bara går kring sådana här frågor. Jag hoppas att även Miljöpartiet ska kunna göras till en konstruktiv samtalspart i den fråga som direktiven säger att utredningen ska titta på.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet kommer att vara konstruktiva i utredningen. Det kan justitieministern vara trygg med. Det är vi i alla sammanhang som vi verkar inom, inte minst när det gäller parlamentariska utredningar och när de rör så viktiga saker som grundlagsfrågor. Där kan ministern känna sig helt lugn.

Att vara konstruktiv betyder naturligtvis inte att man kommer att enas i alla frågor. Det här är inte lätta frågor. Jag kan inte alla turerna om den utredning från 2006 som justitieministern hänvisar till och varför Reinfeldt 1-regeringen uppenbarligen inte tog det vidare. Jag har inte gått in på det eller på varför 2013 års medborgarskapsutredning inte togs vidare. Vi får se var den nu tillsatta utredningen landar. Det finns fler frågor också.

Miljöpartiets ingångsvärde är att vi vill se ett stärkt medborgarskap. Det betyder att man förvisso inte ska ge ut det lättvindigt, men ett medborgarskap är inte heller någonting som man ger och rycker ifrån hur som helst. Det måste vara något som är beständigt i de allra flesta fall.

Vi vänder oss emot och går framför allt emot diskussionen om att man ska vara helt utan medborgarskap. Det vore rent förödande. Vilka fördelar Sverige eller någon annan stat skulle ha av att en massa människor lever och verkar här utan att vara medborgare har jag väldigt svårt att se över huvud taget.

Fru talman! Medborgarskapet har oerhört stor betydelse, även rättsligt sett. Det framgår redan av medborgarskapslagstiftningen att medborgarskapet i sig är det främsta uttrycket för bandet mellan staten och medborgaren. Med det följer både rättigheter och skyldigheter som den som inte är medborgare inte har. Det handlar förstås om rösträtten i allmänna val men också om olika förtroenderoller i samhället. Att vara riksdagsledamot, polis, militär eller domare är sådant som förbehålls just medborgare. Det är ett uttryck för betydelsen av medborgarskapet i vår demokrati. Ur rättighetssynpunkt ges det också en särskild ställning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att vi är överens om att värna medborgarskapets värde är en viktig utgångspunkt för en fortsatt konstruktiv diskussion på området. En fråga är naturligtvis hur man gör det konkret och om det bör inbegripa en möjlighet att ompröva ett medborgarskap i vissa situationer.

Låt mig understryka att göra det slentrianmässigt eller att tänka sig en situation där medborgarskapet inte regleras grundlagsmässigt är helt uteslutet för mig. Vad det i grund och botten handlar om är om det finns undantagssituationer där någon förverkar rätten att vara svensk medborgare, antingen genom det sätt på vilket man kommit över medborgarskapet eller genom att begå riktigt allvarliga brott som får väldigt stora konsekvenser för staten och samhället i stort.

Det som gör att jag ändå tycker att frågan är i den bemärkelsen odramatisk är att våra nordiska grannländer, andra europeiska demokratiska rättsstater och folkrätten medger det, just därför att medborgarskapet har ett sådant viktigt värde. Om vi kan föra den diskussionen framåt på ett öppet och konstruktivt sätt tror jag att det är till gagn för sakfrågan och i förlängningen för samhället, medborgarskapet och allt positivt som det står för, inte minst som en integrationskraft i vårt samhälle.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.