Arbetsplenum - Ledarhundar - 2023-11-08

Herr talman! Det är ofta lite av en utmaning att debattera en fråga när man saknar egen erfarenhet i ämnet. Som politiker har vi med oss olika kunskaper och erfarenheter, men ingen av oss är människa nog att på egen hand bära all samlad erfarenhet.

Som fullt seende är det svårt att föreställa sig hur det är att leva med en kraftig synnedsättning, att sakna ledsyn eller att vara helt blind. Därmed är det är svårt att fullt ut förstå vilken skillnad en ledarhund kan göra. Jag har därför inför denna diskussion och detta beslut, som nog de flesta av oss som deltar i debatten, fört en dialog med Synskadades Riksförbund och andra intresseorganisationer som bär med sig erfarenheter av att leva som synskadad eller blind i Sverige i dag.

Jag har också lyssnat till Ida Östlund, som i en dokumentär i Sveriges Radio berättar om sitt liv med ledarhund och sin väntan på en ny ledarhund. Ida Östlund var i riksdagens socialutskott i april 2017 och berättade om betydelsen av ledarhund. Det är länge sedan nu och innan jag själv satt i socialutskottet, men i tiden ändå någonstans i början av den process som har lett oss fram till dagens debatt.

I radiodokumentären beskriver Ida så väldigt väl kaoset på Stockholms centralstation i rusningstrafik. Det kaoset kan vara en prövning för vem som helst, också för mig som ofta dagpendlar mellan Örebro och Stockholm. Ida använder ordet katastrof när hon beskriver hur det är att som blind gå med vit käpp bland stressade människor som springer in i varandra. Om någon springer in i käppen kan den gå av, och då står hon där i kaoset utan hjälpmedel.

Att i stället gå på Stockholms central med en taggad ledarhund gör all skillnad i världen, säger Ida. Att få en taggad ledarhund, att hund och förare tillsammans utgör ett väl fungerande ekipage, kräver många timmars jobb och ett stort mått av tålamod. Men när det funkar och man glider fram genom Stockholms centralstation lika lätt som en kanot i en sjö är det värt all möda i världen, berättar Ida.

Genom den beskrivningen förstår i alla fall jag lite bättre vilken frihet en ledarhund kan ge och att en ledarhund sparar väldigt mycket tid, energi och kraft som i stället kan läggas på annat.

Herr talman! Den dåvarande regeringen aviserade redan i budgetpropositionen för 2018 att man hade för avsikt att föra över den myndighetsutövning gällande ledarhundsverksamheten som i dag ligger hos Synskadades Riksförbund till Myndigheten för delaktighet. Rent principiellt är frågan ganska enkel. Det är av stor vikt att alla former av myndighetsutövning organiseras på ett sådant sätt att det inte uppstår intressekonflikter som gör att verksamheten, själva myndighetsutövningen, kan ifrågasättas.

I dag är det alltså en ideell förening, Synskadades Riksförbund, som har befogenheten att bevilja dispositionsrätt för ledarhund. Det gäller både för föreningens egna medlemmar och för dem som inte är medlemmar. En ideell förening har samtidigt till uppgift att tillvarata sina medlemmars intressen. Hur väl en ideell förening än agerar i myndighetsutövningen finns det en risk att den som står utanför föreningen upplever att föreningen gynnar sina egna medlemmar och därför känner ett misstroende mot myndighetsutövningen. Denna risk finns också tydligt formulerad i remissvaren som har föregått behandlingen av detta ärende. Detta motiverar den förändring som nu ligger på riksdagens bord: att flytta ansvaret för tilldelningen av ledarhundar från en ideell förening till en statlig förvaltningsmyndighet.

Herr talman! Det är inte alla verksamhetsförändringar som har förberetts under så lång tid som den vi nu debatterar. Myndigheten för delaktighet har förberett sig för uppgiften sedan 2018. Det är naturligtvis av stor vikt att den erfarenhet som Synskadades Riksförbund har av att bedriva myndighetsutövningen tas till vara, inte minst för att inte handläggningen ska tappa i tempo. Därom tycks alla vara överens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Processen kring var huvudmannaskapet för besluten om dispositionsrätten för ledarhundar ska ligga har redan tagit många år, mycket energi och mycket kraft. Det är tid, energi och kraft som behöver läggas på annat, som att fortsätta utveckla verksamheten och se till att fler kan få tillgång till ledarhund snabbare.

Jämfört med våra grannländer har Sverige ett lågt antal ledarhundsekipage. I Norge finns det enligt uppgift från Norges Førerhundforbund nästan dubbelt så många ledarhundsekipage som i Sverige sett i relation till befolkningen. Det borde vi prata mer om. Vi borde prata mer om hur vi i Sverige kan ge fler blinda möjligheten att använda den tid, energi och kraft som en ledarhund ger till att leva ett friare liv och till att förverkliga ens bästa stämningars längtan. Därför, herr talman, är det bra att vi nu snart är framme vid ett beslut om myndighetsutövningen. Det är också bra att det i regeringens proposition tydligt anges att överföringen bör följas upp.

Jag yrkar bifall till socialutskottets förslag.

Herr talman! Jag tackar Karin Sundin för anförandet.

Det var trevligt att höra Ida Östlunds berättelse om vilken skillnad det gör att ha en ledarhund. Av anförandet kunde man också uppfatta att diskussionen handlar om ledarhundars vara eller inte vara, men så är det inte. Sverige har sedan lång tid tillbaka en verksamhet med ledarhundar.

Den behöver förbättras på olika sätt. Det konstaterade ledamoten också i sitt anförande, och vi behöver lägga tid och kraft på att utveckla det hela. Just därför blir det lite märkligt att förslaget till beslut, alltså den stora förändring som föreslås i dag, inte handlar om att utöka ledarhundsverksamheten eller om att göra det mer som i Norge. Det handlar inte i sak om att göra det bättre för dem som har behov av ledarhundar, utan det handlar om att föra över ansvaret från Synskadades Riksförbund till en statlig förvaltningsmyndighet.

Ledamoten tyckte att det var viktigt att lägga tid, energi och kraft på det som är viktigt i den här frågan. Då tänker man sig ju att det måste ha varit en enorm kritik emot Synskadades Riksförbund och deras sätt att hantera ledarhundsverksamheten, när det som vi lägger tid och kraft och energi på i dag faktiskt är att flytta verksamhet från deras ansvarsområde till Myndigheten för delaktighet. Men så är det inte. Min fråga till ledamoten och Socialdemokraterna är därför: Varför är det så viktigt att flytta över ansvaret till en statlig förvaltningsmyndighet?

Herr talman! Mitt anförande och det jag berättade om Ida Östlunds erfarenheter var ett sätt att sätta en till sin natur väldigt teknisk fråga i sitt sammanhang och beskriva vad vi här i riksdagen beslutar om. Men ledamoten har alldeles rätt i att frågan i sig inte handlar om utvecklingen av ledarhundsverksamheten utan om hur vi ska bedriva myndighetsutövning i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Precis som jag tydligt sa i mitt inlägg är det av stor principiell vikt att all myndighetsutövning bedrivs på ett sådant sätt att det inte kan finnas risk för intressekonflikter. Det faktum att en medlemsorganisation har ansvaret för myndighetsutövning både när det gäller de egna medlemmarna och dem som inte är medlemmar har givit upphov till en sådan risk. Detta finns tydligt uttryckt i de remissvar som ligger till grund för dagens beslut, och detta bör vi som lagstiftare ta i beaktande. Därför är det glädjande att vi nu efter många år är redo att gå till beslut och förändra detta.

Det är ingen kritik mot det sätt på vilket verksamheten har bedrivits fram till i dag, men det är ett sätt att säkerställa att det framöver inte uppstår risk för intressekonflikter och det misstroende som det kan föra med sig.

Att vi nu efter många års diskussion om denna fråga är redo att gå till beslut kommer att frigöra tid, kraft och energi till att fortsätta diskussionen om hur vi kan utveckla verksamheten.

Herr talman! Just nu lägger vi ju tid, kraft och energi på att diskutera vem som ska ha ansvaret när vi kunde ha lagt den tiden, kraften och energin på att utveckla verksamheten i stället. Den utredning som gjordes kunde ju mer ha fokuserat på de delarna.

Nu var det i socialdemokratisk regi som utredningen startade. Redan 2018 lovades Myndigheten för delaktighet att detta skulle flyttas över dit, och det har man sedan förberett trots att det inte funnits något riksdagsbeslut i saken.

Det som förvånar mig lite grann i Socialdemokraternas inställning till frågan är inte tilltron till de statliga myndigheterna, för vi vet ju att den är grundmurad hos socialdemokratin, utan snarare bristen på tilltro till civilsamhället. I andra frågor står ju Centerpartiet och Socialdemokraterna sida vid sida och axel mot axel för att försvara civilsamhällets, föreningslivets, studieförbundens och de ideella organisationernas förmåga att ta ansvar, utveckla samhället och sköta sina uppgifter, men här saknas tilltron. Ledamoten säger själv att det inte handlar om någon kritik mot Synskadades Riksförbund och deras sätt att sköta verksamheten, utan det är principerna som är det viktiga.

Ibland måste man kanske titta på hur verkligheten ser ut också, om det nu finns en välfungerande verksamhet i dag. Vi vet att det funkar i dag, men vi vet inte hur det kommer att bli när Myndigheten för delaktighet tar över. Varför ska man då slå sönder verksamheten? Varför inte i stället visa tilltro till civilsamhället och Synskadades Riksförbund för den väldigt bra verksamhet som man har bedrivit?

Herr talman! Jag är den första att försvara civilsamhällets otroligt viktiga roll för vårt samhälle och för utvecklingen av det. Men det är också viktigt att försvara rättsstatens principer, och en av dem är att myndighetsutövning bör bedrivas av myndigheter. Jag tycker att de remissvar som ligger till grund för den diskussion vi har i dag tydligt visar att det finns en risk med den ordning som gäller i dag.

De erfarenheter som Synskadades Riksförbund har av att bedriva den här verksamheten är väldigt viktiga att ta till vara. Precis som Synskadades Riksförbund påpekar har de den breda erfarenheten och kunskapen om hur det är att leva med en synnedsättning eller att vara blind i Sverige i dag. Det är oerhört viktigt att vi fortsätter att värna detta. Där kommer myndigheten att ha en viktig roll och uppgift att fortsätta att föra dialog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Vi behöver kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Att staten genom sina förvaltningsmyndigheter ser till att upprätthålla de statliga besluten är en princip som gäller i nästan alla andra delar av vårt samhälle. Den bör också omfatta ledarhundsverksamheten.

Herr talman! Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, eller funktionsrättskonventionen som den också kallas, antogs av FN:s generalförsamling den 30 december 2006. I Sverige antog riksdagen konventionen två år senare, den 13 november 2008, och den trädde i kraft i Sverige den 14 januari 2009.

I funktionsrättskonventionen finns 50 artiklar, och dessa artiklar har Sverige åtagit sig att följa när riksdagen valde att ratificera konventionen. Därför förvånar den nuvarande regeringen mig och Vänsterpartiet när man föreslår att ansvaret för ledarhundsverksamheten ska föras över från Synskadades Riksförbund till en förvaltningsmyndighet som regeringen kommer att bestämma, om nu förslaget går igenom.

Detta skulle innebära att regeringen underminerar den viktiga roll som organisationer som företräder personer med funktionsnedsättningar har i att tillvarata denna grupps intressen vid lagändringar, vilket bland annat specificeras i konventionens artikel 4. I artikel 4 står det nämligen så här: "I utformning och genomförande av lagstiftning och riktlinjer för att genomföra denna konvention och i andra beslutsfattande processer angående frågor som berör personer med funktionsnedsättning ska konventionsstaterna nära samråda med och aktivt involvera personer med funktionsnedsättning, däribland barn med funktionsnedsättning, genom de organisationer som företräder dem."

De flesta av de intresseorganisationer som representerar synskadade, blinda och personer med dövblindhet har lämnat remissvar som avstyrker regeringens lagförslag.

Exempelvis anser Svenska Brukshundsklubben att ansvaret ska ligga hos den aktör som har den unika helhetsbilden och som kan ge bäst hjälp och trygghet för den synskadade.

Svenska Kennelklubben anser att Synskadades Riksförbund under lång tid har byggt upp en fungerande verksamhet som gett dem unik expertis och kunskap.

Synskadades Riksförbund anför att förbundets helhetsperspektiv inte finns någon annanstans och att förbundet även har goda förutsättningar att skapa former för samråd och dialog för ett ökat medinflytande i frågor som rör ledarhundsförarna. Vidare menar förbundet att trovärdigheten för myndighetsutövningen handlar om hur verksamheten är organiserad, att verksamheten är transparent och att personalen har rätt kompetens för att bedriva myndighetsutövning och verksamhetens övriga delar på ett bra sätt.

Även andra remissinstanser avstyrker detta förslag, såsom Dogs in service and aid, Förbundet Sveriges Dövblinda, Kustmarkens Hundtjänst AB, Ledarhundsklubben - Stockholms och Gotlands län samt Riksorganisationen Unga med synnedsättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Herr talman! Vänsterpartiet instämmer med de nämnda remissinstanserna och anser att ansvaret för ledarhundsverksamheten ska ligga kvar hos Synskadades Riksförbund. Det har funkat bra att staten står för finansieringen och stödet vid upphandling, att man är behjälplig med formulering av avtal och också ansvarar för tillsynen av verksamheten. De har, som jag har nämnt innan, över tid upparbetat en unik expertis och kompetens i fråga om ledarhundsverksamheten som är svår att ersätta om ansvaret flyttas till en annan aktör. Det har inte heller skett någon ändring i förutsättningarna som gör det olämpligt för Synskadades Riksförbund att utöva myndighetsansvar när det gäller tilldelning och återtagande av ledarhundar.

Vänsterpartiet ställer sig kritiskt till att man kan hitta på problem som inte existerar, för det anser Vänsterpartiet är att misskreditera det viktiga och gedigna arbete som Synskadades Riksförbund har bedrivit i alla dessa år i fråga om ledarhundsverksamheten.

Det är viktigt att konventionen följs genom att beakta de remissvar som har getts av de organisationer som företräder dem som träffas av regeringens lagändringsförslag. Men, herr talman, det är just något med den regering vi har och detta med att bejaka civilsamhällets intressen som leder till min sista punkt.

Herr talman! Regeringens lagförslag kan nämligen kritiseras utifrån den oroande utveckling för civilsamhället i Sverige som vi bevittnat sedan högerregeringen tillträdde. Man vill begränsa civilsamhällets demokratiska röst och självständighet. Det ser vi i en rad olika förslag som träffar olika redan utsatta grupper i samhället. Givetvis tänker jag på de minskade medlen till studieförbunden, de etniska föreningarna och konsumentorganisationerna. Denna regering går till och med på organisationerna för funktionsnedsatta genom att ta ifrån Synskadades Riksförbund det viktiga ansvar som man har över ledarhundsverksamheten när det gäller att säkerställa synnedsattas och blindas rättigheter, delaktighet och jämlikhet. Det kan tolkas som att man vill slå ned på funktionsrättsorganisationers rätt att vara med och påverka det som rör deras rättigheter. Detta är något som Vänsterpartiet kraftigt vänder sig mot.

Riksdagen bör avslå propositionen, och regeringen bör genomföra en ny utredning om verksamheten med ledarhundar i syfte att återkomma med ett lagförslag där myndighetsansvaret kvarstår hos Synskadades Riksförbund. Därför vill jag yrka bifall till reservation 1.

Herr talman! Karin Sundin berättade om Ida som var i utskottet 2017. Jag minns den dagen väldigt väl. Jag satt nämligen i utskottet då, och det var faktiskt Idas berättelse om att leva med och utan ledarhund samt Synskadades Riksförbund som fick mig att sätta mig på mitt kontor och grotta ned mig i dessa frågor och ta fram motioner och förslag på området. Tack för den påminnelsen, Karin!

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. I dag diskuterar vi, som flera andra har framfört, en väldigt viktig fråga, nämligen förslaget om att överföra ledarhundsverksamheten från Synskadades Riksförbund till Myndigheten för delaktighet. Detta är en förändring som väcker oro hos många men också ett stort engagemang. Det är ofta så att en förändring väcker både debatt och oro. Man vet vad man har, men man vet sällan riktigt vad man får.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Jag tänkte göra en tillbakablick med lite snabba fakta så som jag har uppfattat dem.

Redan 1988 låg ansvaret för ledarhundsverksamheten på en myndighet, eftersom Statens hundskola då omvandlades till en renodlad myndighet. Myndigheten omvandlades 1992 till ett aktiebolag, som tyvärr försattes i konkurs våren 2002. Ett annat aktiebolag köpte upp bland annat ledarhundsverksamheten, ett bolag i den koncern som ägdes av Synskadades Riksförbund.

Men bristen på ledarhundar, ökade krav vid användning av statliga medel, upplevda osunda konkurrensförhållanden samt att transparensen i processen vid tilldelning av ledarhundar ansågs bristfällig gjorde att regeringen 2005 valde att lämna in en proposition med förslag till förändringar av verksamheten.

När Synskadades Riksförbund 2006 fick ansvaret för ledarhundsverksamheten var det efter att regeringen hade gjort bedömningen att det vid det tillfället inte fanns någon lämplig myndighet som kunde ansvara för ledarhundsverksamheten. Man valde då i stället att i lag reglera verksamheten avseende tilldelning och återtagande av ledarhundar, det vill säga myndighetsutövningen.

Redan när dessa förslag behandlades i utskottet och i riksdagen lyftes det fram tveksamheter kring att myndighetsutövning skulle överlämnas till en ideell förening. Detta är också en av anledningarna till att vi har dagens debatt.

Myndigheten för delaktighet bildades 2014 och har av nuvarande regering och dåvarande regering bedömts vara rätt myndighet för att ha det samlade ansvaret för ledarhundsverksamheten. Arbetet med att samla ledarhundsverksamheten på en myndighet har alltså pågått sedan många år.

Herr talman! Det förslag som nu ligger på bordet innebär en överföring av ansvaret för ledarhundsverksamheten till Myndigheten för delaktighet. Det skulle innebära att en och samma myndighet prövar ansökningar och tilldelar ledarhundar och samtidigt ansvarar för information, utbildningar, veterinärvård med mera.

Men som jag sa, herr talman, väcker förändringar alltid debatt och oro. Man vet vad man har, men man vet inte vad man får. Det är denna oro som vi som parti har haft tidigare. Vi har under hela processen tidigare varit emot en flytt av verksamheten. Vi har stretat emot så länge det har känts meningsfullt. Men nu kändes ärendet långt framskridet. Och det finns en tydlig majoritet i frågan och med det också en tydlig utgång.

För oss är det dock viktigt att framhålla att Synskadades Riksförbund under en lång tid har varit en central aktör i denna verksamhet. De har byggt upp en stor erfarenhet och kunskap på området. Det är viktigt att vi inte förlorar den värdefulla kompetensen och erfarenheten i det framtida arbetet. Det är nödvändigt att vi ser till att övergången genomförs på ett sådant sätt att man inte kompromissar med kvalitet eller tillgänglighet i fråga om service för dem som är beroende av ledarhundar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Det är också viktigt att vi garanterar att myndigheten har de resurser och den expertis som krävs för att säkerställa en smidig övergång och för att man ska kunna fortsätta att erbjuda en hög standard i fråga om stöd och utbildning till dem som har beviljats ledarhundar.

Herr talman! Efter en god dialog med regeringen känner jag mig trots allt trygg med att förslaget inte kommer att leda till försämringar. Dessutom har regeringen lyssnat när det gäller den viktiga frågan om åldersgräns för beviljande av ledarhund. Man har valt att ge Myndigheten för delaktighet i uppdrag att se över nuvarande åldersgräns i syfte att överväga fördelar och nackdelar med en sänkt åldersgräns. Därför yrkar Sverigedemokraterna i dag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Ledamoten sa precis att vi vet vad vi har men inte vad vi får, och det är väl väldigt talande för just den här frågan. Vi vet precis vad vi har. Vi har Synskadades Riksförbund som har ansvaret för ledarhundsverksamheten. Vi vet att det är en väl fungerande verksamhet; det finns ingenting i underlaget som tyder något annat. Vi vet att det finns kritiska röster emot det, att det finns de som tror att det kanske görs någon felaktig bedömning någon gång.

Tittar vi å andra sidan på de statliga myndigheterna som gör bedömningar hela tiden, exempelvis Försäkringskassan, vet vi ju att alla inte är helt nöjda med de beslut som kommer därifrån heller. Det är inte en garanti att man blir nöjd med besluten bara för att det är en statlig förvaltningsmyndighet som håller i dem.

Vi vet vad vi har men inte vad vi får. Däremot vet vi, och det lyfter ledamoten fram, att förändringar skapar debatt och oro och att detta tidigare har gjort att Sverigedemokraterna inte stod bakom en överflyttning av ledarhundsverksamheten från Synskadades Riksförbund till en statlig förvaltningsmyndighet. Men nu, förklarar ledamoten, finns det en tydlig majoritet för att göra det här, så då tycker de likadant.

För mig blir det lite knepigt. Man har i grunden en åsikt om att det här är en felaktig eller onödig förändring som skapar debatt och oro. Men nu finns det en tydlig majoritet i riksdagen, man har haft en bra dialog med regeringen och då är det inte längre så viktigt vad man själv tycker egentligen.

Så uppfattade jag ledamotens anförande, herr talman. Jag vill gärna be ledamoten att förtydliga: Tycker Sverigedemokraterna att det här i grunden är en bra och nödvändig förändring, eller tycker Sverigedemokraterna inte det?

Herr talman! Tack, Christofer Bergenblock, för en väldigt delikat fråga som jag absolut ska svara på!

Sverigedemokraterna har, som jag sa i mitt anförande, länge varit motståndare till detta. Vi har tyckt att man inte ska röra någonting som har fungerat bra. Vi har tyckt att man inte ska flytta det av ren princip.

Arbetet har pågått väldigt länge, och när diskussionen åter blommade upp för inte så länge sedan inför propositionen var vi fortfarande emot förändringen. Men information är aldrig av ondo, och vi ansåg att ärendet var så långt gånget att det inte var någon mening att streta emot. Vi såg hellre att vi tog möjligheten att göra våra inspel och på så sätt vara delaktiga i beslutet och göra det så bra som möjligt. Det är den enkla anledningen till att vi har stått bakom detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Beslutet har föregåtts av diskussioner med Synskadades Riksförbund från både vårt och regeringens håll. Synskadades Riksförbund har förstått situationen och att det skulle bli så här och också valt att säga att man väljer att göra det bästa av situationen. Man kommer att ställa sig bakom detta och göra det bästa av det.

I grunden såg vi alltså inte att detta var nödvändigt, men i steg två ville vi göra det bästa möjliga av det genom att vara med i processen och påverka. I stället för att prompt stå fast vid ett beslut bara för sakens skull är vi hellre med och påverkar det i rätt riktning.

Herr talman! Att Synskadades Riksförbund är beredda att göra det bästa av situationen är inte så konstigt, för det är ju de som kommer att vara drabbade av den situation som kammaren i Sveriges riksdag beslutar om. Men vi som sitter i riksdagens kammare och fattar beslut måste fullt ut ta ansvar för dessa beslut, och vi kan se till att det blir en annan situation för Synskadades Riksförbund - en situation där man inte gör den här överflyttningen.

Jag måste ändå säga, herr talman, att det är en något märklig förklaring från Sverigedemokraterna när man säger att man anser att ärendet är så långt gånget att det är för jobbigt att fatta ett annat beslut. Vad gäller påverkan i ärendet har vi haft propositionen från regeringen att hantera. Det har inte skett några förändringar i beredningen från utskottets sida, utan det som lyfts fram från regeringen som lagförslag är det som utskottet sedan har ställt sig bakom. Det som har lyfts fram att man behöver se över framgent, till exempel 18-årsgränsen, har utskottet också ställt sig bakom.

Det har inte skett några förändringar i utskottet, och det finns väldigt lite som tyder på att det har varit något starkt sverigedemokratiskt inflytande under vägen. I så fall hade förmodligen inte överflyttningen skett till en statlig förvaltningsmyndighet från Synskadades Riksförbund.

Herr talman! Jag tackar för de svar jag har fått från ledamoten. Det föranleder ingen ny fråga.

Herr talman! Lite spännande att svara på en fråga som inte är ställd, tänker jag!

Ledamoten säger att Synskadades Riksförbund blir "drabbade". Jag vill ändå poängtera att det ju inte är det som den här frågan handlar om. Frågan handlar om att säkerställa att de som är gravt synskadade eller blinda kan ha en ledarhund. Det är vad det handlar om. Så länge verksamheten - var den sedan ligger - fungerar kommer jag att vara nöjd, och det kommer vi också att följa upp. Det framgår av handlingarna.

Nu fick vi möjlighet att vara med tidigare i processen och titta på det förslag som skulle läggas i utskottet. När vi såg att det barkade hitåt ansåg vi att det var ett bättre alternativ att vara med och påverka där än att prompt stå fast vid ett nej.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 från Centerpartiet, som innebär att propositionen avslås i sin helhet.

Jag har en gång i tiden, herr talman, fått lära mig att man inte ska laga det som inte är trasigt. Det kanske låter som en självklarhet. Men det är det inte, och dagens debatt om ledarhundar är verkligen ett bevis på detta.

Trots att verksamheten kring ledarhundar i dag sköts på ett utmärkt sätt av Synskadades Riksförbund vill en majoritet i riksdagen nu frånta dem ansvaret för att i stället flytta över den till en statlig myndighet. Varför, kan man undra.

I grunden skulle jag vilja säga att det här handlar om den klassiska konflikten mellan staten och civilsamhället, det vill säga vem man har mest tilltro till. Det är ingen hemlighet att vi i Centerpartiet har en grundmurad tilltro till civilsamhället och alla de föreningar, organisationer, studieförbund, samfund med flera som varje dag bidrar till att bära upp samhället.

Dock är vi inte naiva. Det förekommer naturligtvis problem även inom den ideella sektorn, och därför behövs kontrollsystem och tydliga kriterier för att man ska uppbära bidrag eller få uppdrag av samhället. Att å statens vägnar utföra myndighetsutövning är naturligtvis ett uppdrag som kräver särskild kunskap, kompetens och varsamhet. Men just därför är regeringens förslag så förvånande i det här fallet.

Herr talman! Den ideella föreningen Synskadades Riksförbund, som i dag har ansvar för ledarhundsverksamheten, har lång och väldokumenterad erfarenhet inom området. Självklart finns det de som varit missnöjda med beslut som fattats av SRF och som trott att besluten skulle ha blivit annorlunda om det var en statlig myndighet som hade ansvaret. Självklart finns det de som velat misstänkliggöra Synskadades Riksförbund utifrån att de är en medlemsorganisation och som trott att en statlig myndighet bättre hade företrätt dem. Några bevis för detta finns dock inte.

Däremot kan jag garantera att långt ifrån alla är nöjda med de beslut som fattas av våra statliga myndigheter. Vi är ju alla i den här salen väl bekanta med de bedömningar som görs av Försäkringskassan om den personliga assistansen, och vi kan rätt krasst konstatera det faktum att ett beslut fattat av en statlig myndighet inte nödvändigtvis innebär att alla blir nöjda.

Men är inte en statlig myndighet trots allt en bättre garant för opartiskhet och saklighet? Jo, åtminstone på papperet. Om det hade varit så att vi skulle skapa en helt ny verksamhet med ledarhundar hade det kanske varit naturligt att lägga den i myndighetsregi - naturligt, men inte självklart. Nu handlar det dock inte om att skapa en ny verksamhet utan om att flytta en befintlig verksamhet från civilsamhället till staten. Är då Synskadades Riksförbund ensamt om att ägna sig åt myndighetsutövning å statens vägnar? Nej, så är det inte. Riksidrottsförbundet är ett annat exempel där detta sker, och inte heller där sker det utan kritik. RF är en organisation som många gånger kritiserats för sitt sätt att fördela medel till föreningslivet. Likväl hör jag inte röster från regeringspartierna om att även denna verksamhet ska flyttas över i statlig regi. Men kanske ligger det i tangentens riktning.

En skillnad är dock att det inte finns någon självklar statlig myndighet som skulle ta över Riksidrottsförbundets verksamheter, men det finns ju vad gäller ledarhundar. Regeringens ambition är att samla ansvaret hos Myndigheten för delaktighet. Det är en myndighet som har ett viktigt uppdrag att främja, guida och stödja samhällets aktörer i arbetet för ett mer jämlikt och inkluderande samhälle. Att ta över det praktiska ansvaret för tilldelning av ledarhundar blir en helt ny och något apart verksamhetsgren hos myndigheten. Sedan 2018 har denna flytt förberetts, och man misstänker att beslutet till större del handlar om att fylla en myndighet med verksamhetsinnehåll än att se till vad som faktiskt är bäst för själva verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Från Centerpartiets sida vill vi motverka en utveckling där expertorganisationer i civilsamhället fråntas inflytande och ansvar. Tvärtom behöver civilsamhällets inflytande stärkas, inte minst inom området funktionsstöd. Därför motsätter vi oss regeringens förslag till ny lag om dispositionsrätt till ledarhundar och menar att ansvaret för verksamheten även framgent bör ligga kvar på Synskadades Riksförbund. Samtidigt finns behov av att se över delar av den nuvarande lagstiftningen. Flera saker lyfts även fram i promemorian som ligger till grund för propositionen. Exempelvis menar vi att kravet på att en sökande ska ha en stabil social situation behöver tas bort, vilket också föreslås. Däremot saknas förslag om att lyfta bort en åldersgräns på 18 år, som i dag är ett krav men utan hållbar motivering. En utredning ska göras. Men en sänkning av åldersgränsen behövs.

Vidare behöver också utredas om kravet på avsaknad av ledsyn bör förändras eller breddas i syfte att möjliggöra även för personer med dövblindhet att få dispositionsrätt till ledarhundar.

Herr talman! Vi i Centerpartiet menar att regeringen bör göra en ny utredning av nuvarande lagstiftning om ledarhundsverksamheten i syfte att förtydliga och förbättra lagstiftningen men utan förslag om att ansvaret ska flyttas från den ideella föreningen Synskadades Riksförbund till en statlig förvaltningsmyndighet. Det finns helt enkelt ingen anledning, herr talman, att laga det som inte är trasigt.

Herr talman! Ledamoten Bergenblock och jag är helt överens om civilsamhällets viktiga roll för att utveckla Sverige, att människor ska samverka, utbilda sig och bilda sig, se till att vi lever och verkar på ett gott sätt för alla människor i Sverige. Men jag tycker att ledamoten Bergenblock väl lättvindigt viftar bort risken för intressekonflikter när en ideell och medlemsburen organisation ska fatta beslut om tilldelning av ledarhundar som är en så viktig verksamhet. De ska fatta beslut för sina egna medlemmar och för dem som inte är medlemmar.

Jag undrar vad ledamoten tänker om risken för att detta kan innebära att man i förlängningen misstror myndighetsutövningen. Det finns ju en avgörande skillnad mellan en ideell organisation med uppdraget att se till sina egna medlemmars intressen och den verksamhet som bedrivs av till exempel Försäkringskassan, som ledamoten lyfte fram i sina exempel, som ju har till uppdrag att se till alla medborgares intressen.

Finns det inte en viktig och avgörande skillnad?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Det är inte så att jag viftar bort risken för intressekonflikter, men jag tittar på fakta. Hur många intressekonflikter har man lyft fram? Hur många exempel finns i utredningen eller i granskningar av Synskadades Riksförbunds verksamhet, där det har visat sig att man har gjort felaktiga bedömningar, där folk inte har fått en ledarhund tilldelad, eller där någon har fått en ledarhund indragen på grund av att det är Synskadades Riksförbund som har hållit i det hela? Det är inte så att det hålls fram en mängd sådana exempel, utan det talas mest i utredningen om teoretiska risker för intressekonflikter, inte att det har varit så i verkligheten.

Herr talman! När Karin Sundin tidigare höll sitt anförande talade hon om att de principiella skälen var viktiga, det vill säga principerna framför praktiken. I det här fallet har vi väl ändå rätt mycket praktik att titta på. Synskadades Riksförbund har haft verksamheten sedan 2006 utan att det har varit någon större kritik mot hur man har utfört den. Då finns det ändå ett rätt långt track record att gå tillbaka på.

Nej, jag viftar inte bort risken för intressekonflikter, men jag konstaterar att det inte har framkommit att det finns några större intressekonflikter när dessa bedömningar görs.

Herr talman! Det här är den klassiska frågan; princip och praktik. Man kan också tänka sig den teoretiska möjligheten att omfattningen av kritiken i praktiken blir begränsad när man är beroende av välviljan hos en organisation för att få del av en förmån. Det finns en risk för att man inte vågar uttala kritik när man står i beroendeställning. Det gäller i lika hög grad ideella organisationer som statliga myndigheter, och detta behöver organiseras.

Principerna bör vara riktlinjer för hur vi bedriver vår verksamhet i Sverige. Jag delar uppfattningen att civilsamhällets roll bör stärkas, och jag tycker att det är bra att det i det förslag som ligger på bordet betonas att det i Myndigheten för delaktighet finns ett funktionshinderråd och att man har för avsikt att införa ett specifikt brukarråd för dessa frågor. Det är ett gott exempel på hur man kan förena principerna med praktiken.

Herr talman! Oberoende av vem som har myndighetsutövandet i sin hand är det klart att utövandet ska styras av riktlinjer som kontrolleras och följs upp. Det är en självklarhet att det ska finnas kontrollmekanismer, oavsett om vi pratar om myndighetsutövning hos Försäkringskassan, Myndigheten för delaktighet eller en ideell organisation. Det ser jag som en absolut självklarhet.

I det här fallet handlar det om en verksamhet som har pågått sedan 2006 där det inte finns någon stor kritik. Det har gjorts uppföljningar under vägens gång, och de har inte heller visat på någon stor kritik mot hur det har fungerat.

Men nu ska det göras en överflyttning för att den har förberetts sedan lång tid tillbaka, och Myndigheten för delaktighet har lovats sedan 2018 att det här ska flyttas över helt och hållet till dess regi. Det leder mig tillbaka till att jag får känslan att det här handlar mer om att fylla Myndigheten för delaktighet med innehåll än om att faktiskt se till verksamhetens bästa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Vi hörde tidigare den sverigedemokratiska ledamoten lyfta fram att det här skapar oro och debatt. Det gör det - utan att det nödvändigtvis blir bättre för den som är synskadad eller har en synnedsättning och som är i behov av en ledarhund.

Hade det varit stora reformer av ledarhundsverksamheten hade det varit en sak, men det är det inte. Det är en organisatorisk förändring det handlar om här, och det är väldigt svårt att se motivet till att den behöver genomföras när det inte finns en stark kritik mot Synskadades Riksförbund.

Herr talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande 2 gällande ledarhundar. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Ledarhundar är en viktig resurs för personer med synnedsättning. Ledarhundar kan komma att ge ökad livskvalitet och en stark känsla av frihet och självständighet. Känslorna byggs upp tillsammans med hunden, och beroendet av närstående och ledsagare minskar. Hunden tränas noggrant för att kunna navigera och guida sin förare, och den utgör en ovärderlig följeslagare i vardagen.

Herr talman! Fördelarna med att få ha en ledarhund är många. Den kan hjälpa sin förare att undvika hinder, navigera i trafiken och hitta rätt i olika miljöer. Även psykosociala faktorer har stor betydelse för många med ledarhund. Ökad kontakt med omvärlden ger stärkta kontakter och ökad delaktighet i samhället. En ledarhund ger även en känsla av trygghet och förtroende för personen med synnedsättning.

Det är viktigt att betona att ledarhundar inte bara är en teknisk lösning för att hjälpa personer med synnedsättning utan också utvecklar ett starkt band till sina förare. Det är en relation som bygger på förtroende och ömsesidig respekt.

Förutom att vara praktiska hjälpmedel är ledarhundar också fantastiska följeslagare och kompisar. Att ha en ledarhund vid sin sida kan bidra till att minska känslor av isolering och hjälpa till att öka självförtroendet hos personer med synnedsättning.

Herr talman! Regeringens nya förslag innebär att det införs en ny lag för verksamheten med ledarhundar och att myndighetsutövningen förs över från den ideella föreningen Synskadades Riksförbund till den förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.

I propositionen om överföring av verksamhet till en förvaltningsmyndighet bedömer regeringen att det bör vara statens ansvar att tillhandahålla ledarhundar till personer med synnedsättning.

Synskadades Riksförbund, som är en ideell förening, har getts befogenheter att utöva myndighetsutövning om vilka som ska ha tillgång till ledarhundar över medlemmar men även över dem som inte är medlemmar. Det är därför viktigt att myndighetsutövningen förs över till en förvaltningsmyndighet. Det kommer att göra det enklare för regeringen att följa upp och styra verksamheten, och det blir ett mer rättvist system.

Herr talman! Regeringen anser att en person med synnedsättning ska få tillgång till ledarhund om personen är över 18 år, är bosatt i Sverige, har en synnedsättning som innebär avsaknad av ledsyn, har behov av och kan använda ledarhund som förflyttningshjälpmedel och kan ge hunden god omsorg och goda levnadsvillkor. Ledarhunden ska genomgå fortlöpande utbildning tillsammans med den som har tilldelats hunden. Den som har tilldelats hunden har också ansvaret för veterinärkostnader.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Under remisstiden har det inkommit att Unga med Synnedsättning motsätter sig 18-årsgränsen. Men den finns i dag då det ställs höga krav på den som får dispositionsrätt till en ledarhund och bör därför vara kvar. Regeringen avser dock att ge Myndigheten för delaktighet i uppdrag att analysera 18-årsgränsen och se över fördelar med och eventuella konsekvenser av en sänkt åldersgräns.

Herr talman! Friheten som hunden ger sin förare är ovärderlig. Det är viktigt att fortsätta arbeta för att förbättra tillgängligheten och inkluderingen för personer med synnedsättning i samhället. Det handlar om att se till att det finns tillräckligt med utbildade ledarhundar tillgängliga, att offentliga platser och transportmedel är anpassade för personer med synnedsättning och att det finns medvetenhet om och respekt för ledarhundar.

Med det nya lagförslaget kommer ett rättvist system att garanteras som gör det enklare för regeringen att följa upp och styra myndigheten.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jesper Skalberg Karlsson (M).

Herr talman! Att som synskadad få tillgång till en ledarhund kan vara helt livsförändrande. Med en ledarhund får man frihet och självständighet och möjlighet att själv fatta beslut om när och hur en viss aktivitet ska utföras. Det är sådant som vi som inte är synskadade tar för givet. Det är självklart för Miljöpartiet att tillgången till ledarhundar ska säkras och stärkas.

Miljöpartiet instämmer i uppfattningen att det bör vara statens ansvar att tillhandahålla ledarhundar till personer med synnedsättning. Ett samlat ansvar för all ledarhundsverksamhet tror vi på sikt förenklar för dem som tilldelats en ledarhund, och det är en fördel att samma myndighet som prövar ansökningar och tilldelar ledarhundar också ansvarar för information, inköp av ledarhundsutrustning, utbildningar och veterinärvård.

Men det finns naturligtvis alltid utmaningar vid en flytt av en verksamhet från en aktör till en annan. När verksamheten med ledarhundar ska flyttas till Myndigheten för delaktighet, som det sannolikt blir, är det därför oerhört viktigt att det sker på ett sådant sätt att den kunskap och erfarenhet som Synskadades Riksförbund hittills har utvecklat tas till vara fullt ut. Det får inte finnas någon risk för en försämrad verksamhet.

Vi vill också lyfta upp i sammanhanget att regeringen bör stärka hela området stöd till synskadade. Det handlar också om till exempel tillgången till färdtjänst och ledsagning.

När det gäller verksamheten för ledarhundar vill vi starkt betona vikten av att Myndigheten för delaktighet säkerställer att ett fungerande brukarråd inrättas och hittar sätt att kontinuerligt fånga upp kunskap och eventuell problematik från såväl enskilda som berörda organisationer. I utformningen av brukarrådet bör synpunkter från organisationer och berörda tas om hand för att få en konstruktion som är välfungerande. Även ungas representation i brukarrådet måste säkerställas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Riksorganisationen Unga med Synnedsättning trycker på att ett eget brukarråd skulle behövas. Oavsett konstruktion är det viktigt att säkerställa möjligheten för alla berörda att komma till tals.

En tydlig och fördjupad utvärdering av den överflyttade verksamheten tycker vi också bör göras efter en tid, förslagsvis inom två år efter övertagandet. En lämplig myndighet för detta skulle kunna vara Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Regeringen bör såklart säkerställa att utvärderingen görs.

Herr talman! Miljöpartiet skulle gärna se att en analys görs av hur antalet personer som har ledarhundar i Sverige eventuellt skiljer sig åt från situationen i andra länder. Om det finns andra länder där fler synskadade har ledarhundar och där man som land har prioriterat frågorna högre bör Sverige med fördel kunna lära av detta. Detsamma gäller väntetiderna - finns det möjlighet att korta dessa utan att göra avkall på kvaliteten? En analys av dessa aspekter bör Myndigheten för delaktighet få i uppdrag att göra.

På den person som tilldelas en ledarhund ställs naturligtvis en del krav, till exempel att personen måste kunna ta väl hand om hunden. Det är självklart, men Miljöpartiet skulle vilja se förändringar på två områden: den fasta 18-årsgränsen och kravet på avsaknad av ledsyn.

Åldersgränsen för att kunna få ha ledarhund är i dag 18 år. Det finns förstås unga även under 18 år som skulle vara tillräckligt mogna och ansvarstagande för att kunna ha hand om en ledarhund på det sätt som krävs. Att ha tillgång till ledarhund skulle i hög grad underlätta vardagen och bidra till större självständighet även för dessa.

Regeringen skriver att man avser att ge Myndigheten för delaktighet i uppdrag att analysera nuvarande åldersgräns samt se över för- och nackdelar och eventuella konsekvenser med en sänkt sådan. Det är bra.

Vi tycker att det i uppdraget skulle kunna ingå att man redan nu kan göra undantag från åldersgränsen för en yngre person om det finns goda skäl till det, alternativt att man inför ett system som bygger enbart på lämplighetsprövning. Det senare är ett förslag från Riksorganisationen Unga med Synnedsättning.

Förbundet Sveriges Dövblinda och Socialstyrelsen anser att även personer med dövblindhet ska kunna tilldelas dispositionsrätt till ledarhund även om personerna har synrester. Miljöpartiet delar den uppfattningen och anser att eventuella utmaningar borde kunna övervinnas genom särskild träning av hundarna.

Miljöpartiet står bakom flytten av verksamheten. Vi har ändå lämnat in reservationer som fångar lite av det jag här har försökt att ta upp i mitt anförande. Jag står bakom båda våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation 3.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Vi i Tidöpartierna föreslår nu ett ändrat ansvar för myndighetsutövningen för ledarhundsverksamheten i Sverige. Förslaget innebär att myndighetsutövningen förs över från den ideella föreningen Synskadades Riksförbund till en förvaltningsmyndighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Genom att samla ansvaret för ledarhundsverksamheten hos en myndighet förenklar vi för dem som tilldelas ledarhund. Överföringen förenklar också styrningen, kontrollen och uppföljningen av statens medel. Det är en stor fördel att samma myndighet som prövar ansökningarna och tilldelar ledarhund också ansvarar för informationen.

Vi kristdemokrater står för en människosyn som utgår från människors okränkbara värde och att alla människor är olika. Utifrån sina egna villkor ska alla ha rätt till full delaktighet i samhället och jämlika livsvillkor. Det ger livskvalitet, självbestämmande och delaktighet i samhället. Med detta nya förslag tror vi att det blir enklare och tydligare för dem som är i behov av ledarhund.

I dag ansvarar föreningen Synskadades Riksförbund för ledarhundsverksamheten. Anledningen till att den fick det ansvaret 2006 var att det då inte fanns någon myndighet med rätt kompetens för området. Ledarhundsverksamheten har därför varit ett undantag från huvudregeln att myndighetsutövning utförs av en myndighet.

År 2014 bildades Myndigheten för delaktighet. Den har sedan dess varit ansvarig för upphandlingen av ledarhundar samt förberett sig för att kunna ta över ledarhundsverksamheten sedan 2018. Myndigheten för delaktighet är en myndighet som har rätt kompetens för att ha ett samlat ansvar för ledarhundsverksamheten.

Herr talman! Vi går nu fram med förslaget som innebär att all annan verksamhet som rör ledarhundar, till exempel ansvaret för att anordna utbildningar, information om verksamheten och att ge stöd till den som har ledarhund förs över till Myndigheten för delaktighet.

Förändringar skapar oro när något nytt ska komma. Regeringen anser att den myndighet som ansvarar för ledarhundsverksamheten kommer att kunna ha ett helhetsperspektiv och ha den expertis och kunskap som verksamheten kräver.

När det gäller verksamhetens transparens anser vi att den kommer att öka med en myndighet som ansvarar för verksamheten. Myndigheten kommer att kunna säkerställa kompetensen genom såväl verksamhetsövergång av befintlig personal som upphandling av vissa tjänster. Det är en viktig punkt tycker vi kristdemokrater.

Personer med synnedsättning ska tillhandahållas ledarhundar genom dispositionsrätt. Enligt förslaget ska en ansökan om dispositionsrätt till ledarhundar beviljas av beslutsmyndigheten tills vidare. Sökanden ska vara minst 18 år, vara bosatt i Sverige och ha en synnedsättning som innebär avsaknad av ledsyn. Sökanden ska ha behov av och kunna använda ledarhund som förflyttningshjälpmedel och ge hunden god omsorg och goda levnadsvillkor.

Herr talman! Vidare innebär förslaget att den som har beviljats dispositionsrätt till ledarhund ska tilldelas en ledarhund inom skälig tid. Förslaget innebär även krav på att den som har tilldelats en ledarhund ska genomgå fortlöpande utbildning tillsammans med hunden samt ansvara för att hunden får den veterinärvård som behövs enligt djurskyddslagen och genomgår regelbundna hälsokontroller hos veterinär under den tid som hunden disponeras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Herr talman! Kristdemokraterna anser att det är viktigt att personer med synnedsättning ska tillhandahållas ledarhundar på ett bra sätt och att det ska bli enklare och samtidigt att uppföljningen ska bli tydligare. En ledarhund kan vara helt livsavgörande.

Herr talman! Jag noterar till min stora glädje att vi har en ledarhund och såklart ledarhundsföraren på allmänhetens läktare här i kväll som lyssnar på debatten. Jag har i andra sammanhang motionerat en del om hur svårt det kan vara att komma in i olika offentliga lokaler med ledarhund och att det är en form av diskriminering. Så är det självklart inte i riksdagen, till min stora glädje.

En ledarhund är ett enormt stöd för den som inte ser. Den ger personer med synnedsättning en frihet som är svår att uppnå på något annat sätt. Du kan ta en spontan promenad utan att behöva boka ledsagning. Den är dina ögon när du ska navigera i kollektivtrafiken på väg till jobbet eller om du vill ta en tur på stan. Skulle busshållplatsen tillfälligt ha flyttats fram eller ett annat hinder finnas längs vägen kan den leda dig rätt. Det är såklart en otrolig trygghet för den som inte kan navigera i en svår trafiksituation på annat sätt.

Att matcha ledarhund och ledarhundsförare är en väldigt viktig uppgift. Det kräver spetskompetens och god kännedom om såväl personen som ledarhunden. Ledarhundar behöver dessutom tränas för uppgiften, precis som ledarhundsföraren behöver utbildning.

Ledarhundsverksamheten har en lång historia. Synskadades Riksförbund kom in i bilden 1994 då staten drog sig ur verksamheten och har sedan dess drivit den vidare i olika former inom SRF:s verksamhet.

Dagens ledarhundsverksamhet besitter en omfattande och unik kompetens för uppgiften som man har byggt upp under väldigt många år. Dock har flytten av ledarhundsverksamheten till Myndigheten för delaktighet varit en pågående process under en längre tid. Det aviserades redan 2018 i budgeten av den dåvarande regeringen.

Herr talman! Det finns vissa skäl för att föra över verksamheten till Myndigheten för delaktighet. Men det är väldigt viktigt att verksamheten även fortsatt håller samma höga kvalitet och att den kompetens som finns i dag tas till vara för att vi fortsatt ska ha en fungerande matchning av ledarhundar och ledarhundsförare.

Det är också viktigt att verksamhetsövergången utvärderas ur ett brukarperspektiv. Målet måste vara fortsatt hög kvalitet för verksamheten och ökad transparens i myndighetsutövningen. Dessa mål behöver uppnås och utvärderas. Därför är det välkommet att Myndigheten för vård- och omsorgsanalys får detta uppdrag att göra en sådan utvärdering. Vi kommer noga att följa det som kommer fram i den.

En viktig fråga för oss liberaler när ärendet har arbetats fram har också varit att det skapas möjligheter till inflytande för såväl ledarhundsförare som intresseorganisationen, och det åligger nu också Myndigheten för delaktighet att upprätta denna typ av brukarråd.

Slutligen, herr talman: Av ärendet framgår att 30 personer i dag står i kö för att få en ledarhund. Antalet nya ledarhundar per år är 40. Samtidigt tas 39 ledarhundar varje år ur tjänst. Därför hoppas vi nu, när Myndigheten för delaktighet får ansvaret, att myndigheten också inom ramen för sitt uppdrag arbetar för att ge fler möjlighet till den frihet som en ledarhund innebär, även om det inte är detta som ärendet i dag handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Även Malin Danielsson berättar att detta är en process som har pågått ända sedan 2018. Det där har framkommit från flera olika ledamöter. Man säger att det är en process som har pågått under en längre tid att ledarhundsverksamheten ska flyttas över från Synskadades Riksförbund till Myndigheten för delaktighet - precis som om processen var någonting som var självgående och som inte går att stoppa!

Herr talman! Det är faktiskt så att det är den här kammaren och riksdagen som beslutar om vi vill ha den där processen eller inte. Vi hörde tidigare ett inlägg om att processen är så långt gången att det nu är för sent att stoppa den och att vi måste fullfölja den. Men det är ju inte alls så! Nästa vecka sitter kammaren här i Sveriges riksdag och fattar beslut om huruvida vi vill fullfölja eller stoppa processen.

För Centerpartiets del har det varit tydligt: Vi vill stoppa den. Vi ser inget behov av överflytten, och hela den debatt vi har haft här i dag stärker mig i den åsikten. Det finns inga starka, bra och goda argument för att flytta över ledarhundsverksamheten från Synskadades Riksförbund till en statlig förvaltningsmyndighet.

Som jag har sagt tidigare, herr talman: Om det hade funnits en enorm kritik mot SRF:s sätt att sköta det hela skulle jag ha förstått debatten. Men det finns inte någon kritik.

Min fråga till Liberalerna är därför: Vad är det starka skälet från Liberalernas sida till att flytta över en väl fungerande verksamhet till en statlig myndighet utan att veta om det fortsatt kommer att vara en väl fungerande verksamhet?

Herr talman! Tack, Christofer Bergenblock, för frågan! Precis som jag har redogjort för finns det vissa skäl för detta. Det handlar om transparens, och det handlar om rättssäkerhet. Det är också något som har lyfts upp i remissrundan.

Men för mig är det viktiga i ärendet att vi fortsätter att ha en god kvalitet i ledarhundsverksamheten oavsett var den ligger. Därför har det varit viktigt för oss att genom processen driva på för utvärdering men också för brukarråd så att det finns en god insyn för ledarhundsförare och intresseorganisationer. Men det är också viktigt att det blir en extern utvärdering och att vi ser att verksamheten fortsätter att hålla den höga och goda kvalitet som den har i dag.

Transparens är alltid svårt. När en myndighet gör någonting vill man ha insyn utifrån, och när en organisation, som i det här fallet SRF, gör någonting vill man ha insyn från myndighetshållet. Här verkar både den tidigare och den nuvarande regeringen göra bedömningen att man inte har hittat rätt balans och att man därför vill pröva en annan modell.

Låt oss införa det här, utvärdera det och se om det är vägen framåt. En annan viktig del för oss i ärendet är att det blir en verksamhetsövergång så att kompetensen inte går förlorad längs vägen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Herr talman! Jag instämmer till fullo i att det viktigaste är att vi har en fortsatt verksamhet med god kvalitet. Det är det absolut mest väsentliga att den som har behov av en ledarhund ska få behovet bedömt och tillgodosett.

Det hade varit önskvärt med en proposition som också på något vis hade utvidgat möjligheterna, till exempel genom att sänka eller ta bort 18årsgränsen och bredda detta så att även den som är dövblind får möjlighet att ansöka om ledarhund.

Men det är inte detta det handlar om. Debatten handlar inte om att bredda, utöka eller förbättra kvaliteten. Den handlar om att i bästa fall inte försämra kvaliteten. Vi har hört flera gånger i debatten, och senast nu av ledamoten här, att det är viktigt att verksamhetsöverflyttningen inte innebär att det blir en försämring för den som är synskadad. Det är väl alldeles självklart att det är viktigt att det inte blir en försämring! Men om det över huvud taget finns en risk för en försämring jämfört med i dag - varför ska vi då genomföra förändringen?

Återigen: Om det hade funnits en väldigt stor kritik mot den i dag befintliga verksamheten skulle jag ha förstått debatten. Men det finns inte någon sådan, och därför är det väldigt svårt att förstå motivet till att man till varje pris ska flytta över ledarhundsverksamheten från en ideell organisation som sköter den bra till en statlig förvaltningsmyndighet.

För mig handlar det här i grunden om synen på civilsamhället kontra staten. Jag kan som centerpartist bara konstatera att jag har en stark tilltro till civilsamhället men att denna starka tilltro inte finns i alla andra delar av den här kammaren.

Herr talman! Tack, Christofer Bergenblock, för den utläggningen! Jag uppfattade ingen riktig fråga i det hela, men jag kan återigen upprepa att det för mig är viktigt att vi får en bra ledarhundsverksamhet på plats, att den fortsätter att hålla den höga kvaliteten, att vi utvärderar den och att vi ser till att brukare har både insyn och möjlighet att påverka längs hela vägen. När utvärderingen sedan väl ligger på vårt bord får vi ta del av den och diskutera.

Jag kan också notera att jag hoppas att vi framöver får möjlighet att diskutera de här frågorna, och då kanske i ett mer framtidsinriktat fokus, när det gäller hur vi kan utveckla ledarhundsverksamheten och andra delar som behövs för personer med funktionsnedsättningar. Vi har väldigt mycket att ta itu med kring såväl hjälpmedel som diskriminering och stöd på olika sätt för att få en fungerande vardag där vi faktiskt river hinder för personer. Låt oss återkomma i fler debatter på detta tema!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 november.)