Interpellationssvar - Framtiden för omställningsstudiestödet | omställningsstudiestödet - 2023-06-01

Herr talman! Niklas Sigvardsson har frågat mig om jag avser att meddela parterna att regeringen inte kommer att göra det som staten åtagit sig i överenskommelsen om omställningsstudiestöd. Niklas Sigvardsson har även frågat mig hur jag avser att agera för att säkerställa att Centrala studiestödsnämnden, CSN, får rätt möjligheter att klara av handläggningen av omställningsstudiestödet.

Vidare har Samuel Gonzalez Westling frågat mig vilka åtgärder som jag ämnar vidta för att kunna garantera att omflyttningen av personal på CSN inte får konsekvenser för resten av CSN:s verksamhet och andra låntagare. Samuel Gonzalez Westling har också frågat mig vilka åtgärder som jag och regeringen avser att vidta för att de som sökt omställningsstudiestöd inför hösten ska kunna få svar innan terminen börjar. Samuel Gonzalez Westling har även frågat mig om regeringen är beredd att skjuta till mer pengar till CSN om det visar sig att det inte räcker att flytta om personal internt på CSN för att få ned handläggningstiderna. Samuel Gonzalez Westling har avslutningsvis frågat mig om jag avser att vidta några generella åtgärder för att de som har sökt omställningsstudiestöd i höstas och fortfarande väntar på besked snabbt ska kunna få svar.

Herr talman! Genom propositionen Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden (prop. 2021/22:176) genomfördes en historisk reform som lade grunden för ett nytt huvudavtal mellan arbetsmarknadens parter. Efter att propositionen beslutades i riksdagen förra året undertecknade företrädare för Svenskt Näringsliv, Förhandlings- och samverkansrådet PTK och LO det nya huvudavtalet.

Regeringen inför nu omställningsstudiestödet precis på det sätt som aviserades i propositionen, som med stor majoritet antogs av riksdagen. Propositionen utgår i sin tur från den överenskommelse som träffats med parterna. Att regeringen inför reformen på det sätt som aviserades i propositionen innebär att stödet införs stegvis, på så sätt att medel för stödet tillförs och skalas upp efter hand, för att vara fullt utbyggt till 2026. Det innebär också att CSN har tillförts omfattande medel för utveckling och administration för att säkerställa att omställningsstudiestödet kan fungera som avsett. Regeringen följer nu löpande hur reformen genomförs och har en nära dialog med CSN och parterna om hur införandet fortlöper.

Herr talman! Det är många som ansöker om omställningsstudiestöd - vilket naturligtvis är positivt - men handläggningstiderna är tyvärr alltför långa. Här vill jag poängtera att CSN bedriver ett omfattande och ambitiöst arbete med att förbättra handläggningen. Att rekrytera ny personal för handläggning av stödet tar dock tid, och handläggningstiderna behöver kortas omgående. Regeringen bedömer att effektiviseringar och omprioriteringar inom CSN:s verksamhet är det mest effektiva sättet att minska handläggningstiderna på kort sikt.

Regeringen har därför nyligen gett CSN i uppdrag att vidta nödvändiga åtgärder för att förkorta handläggningstiderna för omställningsstudiestödet, till exempel genom effektiviseringar eller omprioritering av resurser från andra delar av myndighetens verksamhet. Utgångspunkten för uppdraget är att åtgärderna inte ska få någon större påverkan på övriga studiestödstagare. Myndigheten ska redovisa hur arbetet fortlöper månadsvis till Utbildningsdepartementet.

CSN:s uppdragsredovisningar kommer att ge oss en fördjupad bild över vad som kan göras inom befintliga ramar och hur medelsbehovet ser ut framöver. Jag ser ingen anledning att föregripa dessa redovisningar.

Herr talman! Niklas Sigvardsson har frågat mig om jag avser att meddela parterna att regeringen inte kommer att göra det som staten åtagit sig i överenskommelsen om omställningsstudiestöd. Niklas Sigvardsson har även frågat mig hur jag avser att agera för att säkerställa att Centrala studiestödsnämnden, CSN, får rätt möjligheter att klara av handläggningen av omställningsstudiestödet.

Vidare har Samuel Gonzalez Westling frågat mig vilka åtgärder som jag ämnar vidta för att kunna garantera att omflyttningen av personal på CSN inte får konsekvenser för resten av CSN:s verksamhet och andra låntagare. Samuel Gonzalez Westling har också frågat mig vilka åtgärder som jag och regeringen avser att vidta för att de som sökt omställningsstudiestöd inför hösten ska kunna få svar innan terminen börjar. Samuel Gonzalez Westling har även frågat mig om regeringen är beredd att skjuta till mer pengar till CSN om det visar sig att det inte räcker att flytta om personal internt på CSN för att få ned handläggningstiderna. Samuel Gonzalez Westling har avslutningsvis frågat mig om jag avser att vidta några generella åtgärder för att de som har sökt omställningsstudiestöd i höstas och fortfarande väntar på besked snabbt ska kunna få svar.

Herr talman! Genom propositionen Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden (prop. 2021/22:176) genomfördes en historisk reform som lade grunden för ett nytt huvudavtal mellan arbetsmarknadens parter. Efter att propositionen beslutades i riksdagen förra året undertecknade företrädare för Svenskt Näringsliv, Förhandlings- och samverkansrådet PTK och LO det nya huvudavtalet.

Regeringen inför nu omställningsstudiestödet precis på det sätt som aviserades i propositionen, som med stor majoritet antogs av riksdagen. Propositionen utgår i sin tur från den överenskommelse som träffats med parterna. Att regeringen inför reformen på det sätt som aviserades i propositionen innebär att stödet införs stegvis, på så sätt att medel för stödet tillförs och skalas upp efter hand, för att vara fullt utbyggt till 2026. Det innebär också att CSN har tillförts omfattande medel för utveckling och administration för att säkerställa att omställningsstudiestödet kan fungera som avsett. Regeringen följer nu löpande hur reformen genomförs och har en nära dialog med CSN och parterna om hur införandet fortlöper.

Herr talman! Det är många som ansöker om omställningsstudiestöd - vilket naturligtvis är positivt - men handläggningstiderna är tyvärr alltför långa. Här vill jag poängtera att CSN bedriver ett omfattande och ambitiöst arbete med att förbättra handläggningen. Att rekrytera ny personal för handläggning av stödet tar dock tid, och handläggningstiderna behöver kortas omgående. Regeringen bedömer att effektiviseringar och omprioriteringar inom CSN:s verksamhet är det mest effektiva sättet att minska handläggningstiderna på kort sikt.

Regeringen har därför nyligen gett CSN i uppdrag att vidta nödvändiga åtgärder för att förkorta handläggningstiderna för omställningsstudiestödet, till exempel genom effektiviseringar eller omprioritering av resurser från andra delar av myndighetens verksamhet. Utgångspunkten för uppdraget är att åtgärderna inte ska få någon större påverkan på övriga studiestödstagare. Myndigheten ska redovisa hur arbetet fortlöper månadsvis till Utbildningsdepartementet.

CSN:s uppdragsredovisningar kommer att ge oss en fördjupad bild över vad som kan göras inom befintliga ramar och hur medelsbehovet ser ut framöver. Jag ser ingen anledning att föregripa dessa redovisningar.

Herr talman! Tack, utbildningsministern, för svaret! Det är ingen ny fråga vi diskuterar. Utbildningsministern och jag har debatterat denna fråga tidigare i kammaren, och jag hade kanske hoppats att vi skulle slippa fortsätta debattera den.

Jag uppfattar det som att vi är överens om att omställningsstudiestödet måste bli bra. Det är också därför jag har skrivit interpellationen, då jag är orolig över den väg omställningsstudiestödet tar.

Jag blir faktiskt också beklämd över regeringens hantering av omställningsstudiestödet sedan den debatt vi hade den 21 februari. Redan då började det komma starka orostankar från parterna, både fack och arbetsgivare. Men de kom också från CSN själva, som började flagga för det tuffa läget och hur svårt det skulle bli att kunna leverera det de fått i uppdrag att leverera.

Redan i sin skrivelse om budgetunderlag för 2024-2026 tog CSN upp att om de inte får ytterligare anslag för innevarande år, alltså 2023, och höjda anslag framåt kommer de inte att kunna handlägga i den utsträckning som de ska klara av. Bedömningen då var att 18 000 ansökningar skulle komma in 2023. Nu är vi många gånger över den nivån, vilket är positivt eftersom folk då faktiskt vill använda sig av stödet.

I mitten av april förtydligade CSN vad detta skulle kunna innebära. De bedömde att de inte skulle kunna betala ut 600 miljoner kronor för innevarande år om de inte fick tillskjutna medel i vårändringsbudgeten. Regeringens och ministerns svar var: inga pengar.

Så sent som i går kom ett pressmeddelande från CSN där det står följande: "Med nuvarande resurser och ett oförändrat regelverk kommer 600 miljoner kronor av anslaget för 2023 att behöva lämnas tillbaka. För 2024 är utsikterna ännu dystrare, och med nuvarande resurser väntas två miljarder kronor av 2024 års anslag på 2,84 miljarder kronor att gå tillbaka till statskassan."

Det är riktigt illa. Om 2 miljarder lämnas tillbaka innebär det att 15 000-20 000 personer inte kommer att få ta del av de studiechanser de har rätt till. Regeringens svar utåt har varit tystnad och inga mer pengar. Det är till dessa 15 000-20 000 människor jag förväntar mig att ministern kan ge tydligare svar här. Också arbetsmarknadens parter, facken och näringslivet, som baserat på denna del av avtalet slöt avtal om omställningsstudiestöd och övriga trygghetsmekanismer på arbetsmarknaden, behöver få ett svar.

Jag undrar därför fortsättningsvis, precis som i min fråga som jag inte tycker att vi riktigt har fått svar på, vad ministern kommer att göra mer konkret för att CSN ska kunna klara sin handläggning. Eller är det på sin plats att ministern kallar parterna till möte för att erkänna att regeringen inte kommer att kunna klara det åtagande som staten har tagit på sig?

Herr talman! Tack, utbildningsministern, för svaret! Det är ingen ny fråga vi diskuterar. Utbildningsministern och jag har debatterat denna fråga tidigare i kammaren, och jag hade kanske hoppats att vi skulle slippa fortsätta debattera den.

Jag uppfattar det som att vi är överens om att omställningsstudiestödet måste bli bra. Det är också därför jag har skrivit interpellationen, då jag är orolig över den väg omställningsstudiestödet tar.

Jag blir faktiskt också beklämd över regeringens hantering av omställningsstudiestödet sedan den debatt vi hade den 21 februari. Redan då började det komma starka orostankar från parterna, både fack och arbetsgivare. Men de kom också från CSN själva, som började flagga för det tuffa läget och hur svårt det skulle bli att kunna leverera det de fått i uppdrag att leverera.

Redan i sin skrivelse om budgetunderlag för 2024-2026 tog CSN upp att om de inte får ytterligare anslag för innevarande år, alltså 2023, och höjda anslag framåt kommer de inte att kunna handlägga i den utsträckning som de ska klara av. Bedömningen då var att 18 000 ansökningar skulle komma in 2023. Nu är vi många gånger över den nivån, vilket är positivt eftersom folk då faktiskt vill använda sig av stödet.

I mitten av april förtydligade CSN vad detta skulle kunna innebära. De bedömde att de inte skulle kunna betala ut 600 miljoner kronor för innevarande år om de inte fick tillskjutna medel i vårändringsbudgeten. Regeringens och ministerns svar var: inga pengar.

Så sent som i går kom ett pressmeddelande från CSN där det står följande: "Med nuvarande resurser och ett oförändrat regelverk kommer 600 miljoner kronor av anslaget för 2023 att behöva lämnas tillbaka. För 2024 är utsikterna ännu dystrare, och med nuvarande resurser väntas två miljarder kronor av 2024 års anslag på 2,84 miljarder kronor att gå tillbaka till statskassan."

Det är riktigt illa. Om 2 miljarder lämnas tillbaka innebär det att 15 000-20 000 personer inte kommer att få ta del av de studiechanser de har rätt till. Regeringens svar utåt har varit tystnad och inga mer pengar. Det är till dessa 15 000-20 000 människor jag förväntar mig att ministern kan ge tydligare svar här. Också arbetsmarknadens parter, facken och näringslivet, som baserat på denna del av avtalet slöt avtal om omställningsstudiestöd och övriga trygghetsmekanismer på arbetsmarknaden, behöver få ett svar.

Jag undrar därför fortsättningsvis, precis som i min fråga som jag inte tycker att vi riktigt har fått svar på, vad ministern kommer att göra mer konkret för att CSN ska kunna klara sin handläggning. Eller är det på sin plats att ministern kallar parterna till möte för att erkänna att regeringen inte kommer att kunna klara det åtagande som staten har tagit på sig?

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, även om det snarare öppnar för mer frågor än ger konkreta och tydliga svar.

Det är ingen hemlighet att Liberalerna, kanske rent av ministern själv, i samband med regeringsbildningen efter valet 2018 bedrev en utpressningslinje för att i utbyte släppa fram en regering. Det var med stor uppståndelse och uppsluppen feststämning som januariöverenskommelsen presenterades av de två borgerliga partierna som ingick. Det var svårt att undgå hur skadeglada Liberalerna var över att man tvingat Socialdemokraterna att hota fackförbunden med lagstiftning om de inte gav med sig i LAS-förhandlingarna. Det har rent av erkänts från Liberalerna själva att målsättningen med avtalet var att skada socialdemokratin så mycket som möjligt.

Mängder av saker kan sägas om både processen och slutresultatet. Men det vi ska fokusera på i dag är en enskild del av helheten, nämligen omställningsstudiestödet. Det är sannolikt en av få bra saker som kom ur processen. Men nu råder stor tveksamhet om hur det verkligen fungerar. Kan staten leva upp till det som utlovats?

Mats Persson låter i sitt svar meddela att CSN tillförts omfattande medel för utveckling och administration samt att regeringen löpande följer hur reformen genomförts. Jag har kanske missat något, men när man läser regeringens egen budgetproposition går det inte att tolka anslagen till CSN på annat vis än som en minskning. Närmare bestämt beslutade riksdagen på förslag från regeringen om minskade anslag med 31 miljoner. Jag lyckas inte få ihop den ekvationen. Men jag väljer ändå att lita på i första hand de siffror som jag får anta att Mats Persson gett sitt godkännande till - det är trots allt dem riksdagen har fattat beslut om - och inte de ord vi hör utbildningsministern yttra här i dag.

CSN aviserade i februari att de var i behov av närmare 50 miljoner kronor för att kunna klara av uppdraget. Av regeringen får vi nu svaret att det ska ske genom effektiviseringar och omprioriteringar. Av budgetpropositionen kan vi utläsa att det är något som regeringen anser att CSN redan borde kunnat göra. Är det inte möjligt att anta att det var en felbedömning från regeringen redan från början, dels att lägga till ytterligare arbetsuppgifter, dels att samtidigt ta bort resurser?

I ljuset av detta är det kanske inte särskilt konstigt att färre än hälften av dem som ansökt om omställningsstudiestöd inte har fått besked än. Det är inte särskilt överraskande att färre än hälften av det totala antalet personer som skulle kunna få stödet har beviljats det. Det är inte särskilt märkligt att hela reformen börjar urarta till ett haveri. Varför vill inte regeringen att CSN ska få tillräckligt med resurser för att klara av sitt uppdrag?

CSN själva menar att 600 miljoner kronor, som var avsedda att betalas ut, riskerar att behöva återlämnas. Det gäller bara för i år. Och om ingen förändring sker är CSN:s bedömning att över två tredjedelar av de 3 miljarder som är avsedda att betalas ut i omställningsstudiestöd för nästa år kommer att behöva återgå till statskassan.

Att det här inte kan betraktas som annat än ett brott mot den överenskommelse som staten ingått med parterna står klart för alla. Men just att hålla löften är kanske inte den här regeringens främsta styrka.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, även om det snarare öppnar för mer frågor än ger konkreta och tydliga svar.

Det är ingen hemlighet att Liberalerna, kanske rent av ministern själv, i samband med regeringsbildningen efter valet 2018 bedrev en utpressningslinje för att i utbyte släppa fram en regering. Det var med stor uppståndelse och uppsluppen feststämning som januariöverenskommelsen presenterades av de två borgerliga partierna som ingick. Det var svårt att undgå hur skadeglada Liberalerna var över att man tvingat Socialdemokraterna att hota fackförbunden med lagstiftning om de inte gav med sig i LAS-förhandlingarna. Det har rent av erkänts från Liberalerna själva att målsättningen med avtalet var att skada socialdemokratin så mycket som möjligt.

Mängder av saker kan sägas om både processen och slutresultatet. Men det vi ska fokusera på i dag är en enskild del av helheten, nämligen omställningsstudiestödet. Det är sannolikt en av få bra saker som kom ur processen. Men nu råder stor tveksamhet om hur det verkligen fungerar. Kan staten leva upp till det som utlovats?

Mats Persson låter i sitt svar meddela att CSN tillförts omfattande medel för utveckling och administration samt att regeringen löpande följer hur reformen genomförts. Jag har kanske missat något, men när man läser regeringens egen budgetproposition går det inte att tolka anslagen till CSN på annat vis än som en minskning. Närmare bestämt beslutade riksdagen på förslag från regeringen om minskade anslag med 31 miljoner. Jag lyckas inte få ihop den ekvationen. Men jag väljer ändå att lita på i första hand de siffror som jag får anta att Mats Persson gett sitt godkännande till - det är trots allt dem riksdagen har fattat beslut om - och inte de ord vi hör utbildningsministern yttra här i dag.

CSN aviserade i februari att de var i behov av närmare 50 miljoner kronor för att kunna klara av uppdraget. Av regeringen får vi nu svaret att det ska ske genom effektiviseringar och omprioriteringar. Av budgetpropositionen kan vi utläsa att det är något som regeringen anser att CSN redan borde kunnat göra. Är det inte möjligt att anta att det var en felbedömning från regeringen redan från början, dels att lägga till ytterligare arbetsuppgifter, dels att samtidigt ta bort resurser?

I ljuset av detta är det kanske inte särskilt konstigt att färre än hälften av dem som ansökt om omställningsstudiestöd inte har fått besked än. Det är inte särskilt överraskande att färre än hälften av det totala antalet personer som skulle kunna få stödet har beviljats det. Det är inte särskilt märkligt att hela reformen börjar urarta till ett haveri. Varför vill inte regeringen att CSN ska få tillräckligt med resurser för att klara av sitt uppdrag?

CSN själva menar att 600 miljoner kronor, som var avsedda att betalas ut, riskerar att behöva återlämnas. Det gäller bara för i år. Och om ingen förändring sker är CSN:s bedömning att över två tredjedelar av de 3 miljarder som är avsedda att betalas ut i omställningsstudiestöd för nästa år kommer att behöva återgå till statskassan.

Att det här inte kan betraktas som annat än ett brott mot den överenskommelse som staten ingått med parterna står klart för alla. Men just att hålla löften är kanske inte den här regeringens främsta styrka.

Herr talman! Den 22 juni 2022 undertecknades det nya huvudavtalet mellan arbetsmarknadens parter - LO, PTK och Svenskt Näringsliv. Huvudavtalet är inte vilken överenskommelse som helst. Det utgör grunden för stora delar av den svenska arbetsrätten. Huvudavtalet är det yttersta beviset på att det i Sverige i mångt och mycket är arbetsmarknadens parter och inte politiken som sätter ramarna för arbetsrätten.

Huvudavtalet kom dock inte till från ingenstans. Det uppstod inte bara ur tomma luften en dag. Nej, det var resultatet av hårt politiskt tryck. Under detta hårda politiska tryck tog arbetsmarknadens parter ansvar. De gjorde sitt jobb, och politiken gick inte in och skruvade på ramarna för arbetsrätten. Den svenska modellen höll. Det var inte utan lite svett, lite blod och en och annan tår. Men modellen höll. Det var ett styrkebesked.

Herr talman! För svenska löntagare var en av de viktigaste reformerna att omställningsstudiestödet kom på plats. Reformen var också viktig för att det svenska näringslivet, de svenska företagen och den svenska offentliga förvaltningen ska kunna säkra sin kompetensutveckling i framtiden. Det är helt enkelt viktigt för alla parter och för Sverige som kunskapsnation.

Regeringen och riksdagen backade, som statsrådet var inne på, upp förslaget. Parterna hade kommit överens, och då gjorde politiken sitt. Pengar sköts till. Förslaget blev lag, Ansökningarna kunde börja strömma in till CSN. Den svenska modellen höll. Alla var nöjda och glada.

Vi spolar fram till i dag. Ansökningarna till omställningsstudiestödet har, som vi har hört, överträffat alla förväntningar. CSN har slagit larm om att det saknas resurser för att handlägga alla ansökningar i tid. Det är i och för sig positivt att det nya systemet är populärt. Men det är såklart mindre bra att CSN inte klarar av att hantera söktrycket med de resurser som myndigheten har till sitt förfogande.

CSN har signalerat klart och tydligt att mer resurser behövs. Regeringen har kontrat med att inte ge CSN de resurser som man har signalerat behövs. Omställningsstudiestödets framtid upplevs av vissa som hotad, vilket lyfts upp i debatten här i dag.

Herr talman! Det här är tyvärr inte det enda regeringen gör som just nu går stick i stäv med den svenska modellen. Etableringsjobben är en annan viktig reform som parterna tagit fram under hårt politiskt tryck. Den reformen riskerar att bli intet och noll. Som med mycket annat i regeringens arbete säger Sverigedemokraterna nej, och då följer regeringen efter. Sverigedemokraternas ord gäller, och regeringen bugar och verkställer önskemålet.

Det hade varit mindre anmärkningsvärt om regeringspartierna inför valet hade gått ut och sagt: "Om vi vinner valet ryker etableringsjobben, och vi skär ned rejält på omställningsstudiestödet." Så lät det emellertid inte, snarare tvärtom.

Det som gör det allvarligt är att hela den svenska modellen riskerar att sättas i gungning. Två viktiga arbetsrättsliga reformer, framtagna av parterna i samförstånd med politiken, hotas av regeringens arbete. På något vis gör det också att hela den svenska modellen riskerar att ifrågasättas och hotas. Hur ska parterna i framtiden kunna veta att regeringens ord gäller om regeringen inte gör det man har förpliktat sig till? Hur ska parterna kunna förhandla i god tro om ett förhandlingsresultat kan avvisas av regeringen långt senare? Hur ska den svenska modellen hålla?

Jag vet inte om regeringens avsikt är att utmana den svenska modellen. Jag hoppas verkligen inte det. Jag hoppas att det inte är något som har kommit upp på samordningskansliet, i något partiledarsamtal eller in på småtimmarna på Tidö slott. Men det är ett bekymmersamt läge. Regeringens något njugga inställning till viktiga reformer som tagits fram av arbetsmarknadens parter riskerar att skaka grundvalarna för svensk arbetsrätt. Jag hoppas att regeringen är väl medveten om det och att parterna, inte minst Svenskt Näringsliv, också är medvetna om det.

Jag hoppas få en försäkran från utbildningsministern i dag om att det inte är någon utmaning av den svenska modellen som pågår. Om jag inte får det kommer jag att bli besviken, och parterna kommer att bli oroliga.

Herr talman! Den 22 juni 2022 undertecknades det nya huvudavtalet mellan arbetsmarknadens parter - LO, PTK och Svenskt Näringsliv. Huvudavtalet är inte vilken överenskommelse som helst. Det utgör grunden för stora delar av den svenska arbetsrätten. Huvudavtalet är det yttersta beviset på att det i Sverige i mångt och mycket är arbetsmarknadens parter och inte politiken som sätter ramarna för arbetsrätten.

Huvudavtalet kom dock inte till från ingenstans. Det uppstod inte bara ur tomma luften en dag. Nej, det var resultatet av hårt politiskt tryck. Under detta hårda politiska tryck tog arbetsmarknadens parter ansvar. De gjorde sitt jobb, och politiken gick inte in och skruvade på ramarna för arbetsrätten. Den svenska modellen höll. Det var inte utan lite svett, lite blod och en och annan tår. Men modellen höll. Det var ett styrkebesked.

Herr talman! För svenska löntagare var en av de viktigaste reformerna att omställningsstudiestödet kom på plats. Reformen var också viktig för att det svenska näringslivet, de svenska företagen och den svenska offentliga förvaltningen ska kunna säkra sin kompetensutveckling i framtiden. Det är helt enkelt viktigt för alla parter och för Sverige som kunskapsnation.

Regeringen och riksdagen backade, som statsrådet var inne på, upp förslaget. Parterna hade kommit överens, och då gjorde politiken sitt. Pengar sköts till. Förslaget blev lag, Ansökningarna kunde börja strömma in till CSN. Den svenska modellen höll. Alla var nöjda och glada.

Vi spolar fram till i dag. Ansökningarna till omställningsstudiestödet har, som vi har hört, överträffat alla förväntningar. CSN har slagit larm om att det saknas resurser för att handlägga alla ansökningar i tid. Det är i och för sig positivt att det nya systemet är populärt. Men det är såklart mindre bra att CSN inte klarar av att hantera söktrycket med de resurser som myndigheten har till sitt förfogande.

CSN har signalerat klart och tydligt att mer resurser behövs. Regeringen har kontrat med att inte ge CSN de resurser som man har signalerat behövs. Omställningsstudiestödets framtid upplevs av vissa som hotad, vilket lyfts upp i debatten här i dag.

Herr talman! Det här är tyvärr inte det enda regeringen gör som just nu går stick i stäv med den svenska modellen. Etableringsjobben är en annan viktig reform som parterna tagit fram under hårt politiskt tryck. Den reformen riskerar att bli intet och noll. Som med mycket annat i regeringens arbete säger Sverigedemokraterna nej, och då följer regeringen efter. Sverigedemokraternas ord gäller, och regeringen bugar och verkställer önskemålet.

Det hade varit mindre anmärkningsvärt om regeringspartierna inför valet hade gått ut och sagt: "Om vi vinner valet ryker etableringsjobben, och vi skär ned rejält på omställningsstudiestödet." Så lät det emellertid inte, snarare tvärtom.

Det som gör det allvarligt är att hela den svenska modellen riskerar att sättas i gungning. Två viktiga arbetsrättsliga reformer, framtagna av parterna i samförstånd med politiken, hotas av regeringens arbete. På något vis gör det också att hela den svenska modellen riskerar att ifrågasättas och hotas. Hur ska parterna i framtiden kunna veta att regeringens ord gäller om regeringen inte gör det man har förpliktat sig till? Hur ska parterna kunna förhandla i god tro om ett förhandlingsresultat kan avvisas av regeringen långt senare? Hur ska den svenska modellen hålla?

Jag vet inte om regeringens avsikt är att utmana den svenska modellen. Jag hoppas verkligen inte det. Jag hoppas att det inte är något som har kommit upp på samordningskansliet, i något partiledarsamtal eller in på småtimmarna på Tidö slott. Men det är ett bekymmersamt läge. Regeringens något njugga inställning till viktiga reformer som tagits fram av arbetsmarknadens parter riskerar att skaka grundvalarna för svensk arbetsrätt. Jag hoppas att regeringen är väl medveten om det och att parterna, inte minst Svenskt Näringsliv, också är medvetna om det.

Jag hoppas få en försäkran från utbildningsministern i dag om att det inte är någon utmaning av den svenska modellen som pågår. Om jag inte får det kommer jag att bli besviken, och parterna kommer att bli oroliga.

Herr talman! Jag tackar interpellanterna för utmärkta inlägg i en väldigt viktig fråga.

Låt oss börja med att slå fast att den reform som sker på svensk arbetsmarknad är stor och viktig. Det är korrekt som flera interpellanter lyfter fram att Liberalerna bär ett mycket stort ansvar för att vi nu har en helt ny arbetsmarknadsmodell på plats. Hade inte Liberalerna krävt reformeringar av LAS och att arbetsrätten skulle göras mer flexibel hade det här regelverket inte funnits. Det är alltså en riktig analys av interpellanten att det här är en stor politisk vinst för Liberalerna. Jag kan bekräfta det.

Modellen som nu växer fram är unik på så sätt att den ger enskilda arbetsgivare ökad möjlighet att säga upp medarbetare när ett sådant behov finns. Det blir mindre tröghet i systemet, och möjligheterna ökar för enskilda arbetstagare att få nytt jobb. Det blir en mer dynamisk arbetsmarknad, samtidigt som vi bygger upp ett nytt studiestödssystem som gör det möjligt att mitt i livet ställa om, vidareutbilda sig och ta nya jobb till exempel i de nya branscher som växer fram.

Det här är en unik modell som jag tycker har väldigt stora fördelar och som känns modern med tanke på den tekniska utveckling och den starka, gröna omställning som sker runt om i Sverige och som gynnar oss alla. Där kan den här modellen spela en viktig roll.

Herr talman! Jag vill också i samband med detta understryka att redan när man från parternas sida bestämde sig för att införa reformen och införde den, det vill säga i höstas, visste man om att det var en ganska tajt tidsplan. Man visste att förutsättningarna för de myndigheter som ska hantera myndighetsutövningen skulle få svårt att göra det med så kort framförhållning. Jag vet att det finns stor förståelse för att det är heroiska insatser som görs på CSN för att få detta på plats. När det handlar om myndighetsutövning är det betydligt svårare att göra bedömningar i varje enskilt fall, vilket gör att det drar ut på tiden.

I det här läget har det varit viktigt för regeringen att få till förändringar så snabbt som möjligt, och de snabbaste förändringar vi kunde göra under våren var att se till att CSN hade förutsättningar att omprioritera personal och göra effektiviseringar på arbetsplatsen så att fler befintliga handläggare kan arbeta med omställningsstudiestödet. Det är det som snabbast ger effekt. Att anställa många nya medarbetare skulle enligt vår samlade bedömning inte ha haft effekt förrän tidigast i höst, och det hade ju inte löst problemet. Huruvida det behöver skjutas till pengar längre fram är en fråga som noga analyseras och som vi kommer att återkomma till.

Herr talman! Regeringen har en bred dialog i de här frågorna med parterna. Så sent som i den här veckan har vi haft ett möte. Det här är viktigt eftersom den breda dialogen är en förutsättning för att modellen ska bli bra. Det är en bra, bred dialog som bygger på tillit, förståelse för varandras roller och en väldig beslutsamhet om att modellen ska bli riktigt bra och att enskilda människor verkligen ska kunna ställa om mitt i livet och få den nya kompetens som många eftersträvar.

Herr talman! Jag tackar interpellanterna för utmärkta inlägg i en väldigt viktig fråga.

Låt oss börja med att slå fast att den reform som sker på svensk arbetsmarknad är stor och viktig. Det är korrekt som flera interpellanter lyfter fram att Liberalerna bär ett mycket stort ansvar för att vi nu har en helt ny arbetsmarknadsmodell på plats. Hade inte Liberalerna krävt reformeringar av LAS och att arbetsrätten skulle göras mer flexibel hade det här regelverket inte funnits. Det är alltså en riktig analys av interpellanten att det här är en stor politisk vinst för Liberalerna. Jag kan bekräfta det.

Modellen som nu växer fram är unik på så sätt att den ger enskilda arbetsgivare ökad möjlighet att säga upp medarbetare när ett sådant behov finns. Det blir mindre tröghet i systemet, och möjligheterna ökar för enskilda arbetstagare att få nytt jobb. Det blir en mer dynamisk arbetsmarknad, samtidigt som vi bygger upp ett nytt studiestödssystem som gör det möjligt att mitt i livet ställa om, vidareutbilda sig och ta nya jobb till exempel i de nya branscher som växer fram.

Det här är en unik modell som jag tycker har väldigt stora fördelar och som känns modern med tanke på den tekniska utveckling och den starka, gröna omställning som sker runt om i Sverige och som gynnar oss alla. Där kan den här modellen spela en viktig roll.

Herr talman! Jag vill också i samband med detta understryka att redan när man från parternas sida bestämde sig för att införa reformen och införde den, det vill säga i höstas, visste man om att det var en ganska tajt tidsplan. Man visste att förutsättningarna för de myndigheter som ska hantera myndighetsutövningen skulle få svårt att göra det med så kort framförhållning. Jag vet att det finns stor förståelse för att det är heroiska insatser som görs på CSN för att få detta på plats. När det handlar om myndighetsutövning är det betydligt svårare att göra bedömningar i varje enskilt fall, vilket gör att det drar ut på tiden.

I det här läget har det varit viktigt för regeringen att få till förändringar så snabbt som möjligt, och de snabbaste förändringar vi kunde göra under våren var att se till att CSN hade förutsättningar att omprioritera personal och göra effektiviseringar på arbetsplatsen så att fler befintliga handläggare kan arbeta med omställningsstudiestödet. Det är det som snabbast ger effekt. Att anställa många nya medarbetare skulle enligt vår samlade bedömning inte ha haft effekt förrän tidigast i höst, och det hade ju inte löst problemet. Huruvida det behöver skjutas till pengar längre fram är en fråga som noga analyseras och som vi kommer att återkomma till.

Herr talman! Regeringen har en bred dialog i de här frågorna med parterna. Så sent som i den här veckan har vi haft ett möte. Det här är viktigt eftersom den breda dialogen är en förutsättning för att modellen ska bli bra. Det är en bra, bred dialog som bygger på tillit, förståelse för varandras roller och en väldig beslutsamhet om att modellen ska bli riktigt bra och att enskilda människor verkligen ska kunna ställa om mitt i livet och få den nya kompetens som många eftersträvar.

Herr talman! Ministerns svar gör mig allt annat än lugn. Svaren om dialog och att CSN fått i uppdrag att förflytta personal, omprioritera och effektivisera för att klara ett söktryck som är mer än tre gånger så stort som det förväntade är häpnadsväckande.

Ministern hänvisade till det uppdrag regeringen gav CSN som innebar att myndigheten skulle vidta nödvändiga åtgärder för att förkorta handläggningstiden och som hade tillägget att det samtidigt inte skulle ha någon större påverkan på övriga studiestödstagare. Det tillägget är väldigt viktigt, och jag kommer att återkomma till det.

Herr talman! Jag förstår faktiskt inte hur detta ska gå till och om regeringen är medveten om den situation som myndigheten har. Med tanke på svaren som ges måste jag tvivla, för så sent som förra veckan samtalade jag med företrädare för fackförbundet ST som organiserar handläggare på CSN. Den verklighetsbild som målades upp är beklämmande.

Handläggare gör sitt allra yttersta, sliter och har slitit hårt under lång tid för att handläggningen ska bli så bra, snabb och rättssäker som möjligt. De skriker så högt de kan att de behöver bli fler för att klara av att göra ett så bra jobb som möjligt. Men de möts av besked som gör att de känner hopplöshet över att fler omflyttningar ska göras. Det är saker de gjort sedan i höstas. Fler effektiviseringar ska göras, men det är också sådant de redan har gjort. Övertidsbudgetarna är fulla, och det finns inga fler övertidstimmar att ta ut.

Handläggarna jobbar och sliter hårt, men utbildningsministern och regeringen säger bara att CSN fått i uppdrag att omprioritera personal och att det är lösningen på problemet. Det kommer tyvärr inte att lösa problemet. Hade det varit så som utbildningsministern säger att det skulle ha gett effekt först i höst om man anställt mer personal hade det varit väldigt välkommet, om det är i höst det kommer igång. Om CSN hade fått besked om att de skulle få medel redan när vårändringsbudgeten släpptes i april hade de kunnat påbörja rekryteringsarbetet och haft ny personal på plats - om inte nu, så ganska snart efter sommaren.

Jag vill även visa på hur jobbig handläggningen är genom att citera det som stod på CSN:s hemsida så sent som igår: "För närvarande handlägger vi ansökningar som kom in i oktober, vilket var den månad då flest ansökningar kom in. Vi skickar löpande ut beslut, men det kan dröja ytterligare några månader innan alla som sökte under hösten har fått sitt beslut."

Ansökningar som kom in i oktober behandlas för närvarande. I dag är det den 1 juni. Terminerna de gäller har i vissa fall börjat avslutas, eller avslutas i dagarna, och de sökande kanske får besked om några månader. Det finns mycket att göra, och regeringen har ett stort ansvar att påskynda arbetet och ge CSN och övriga myndigheter möjlighet att göra ett så gott jobb som möjligt.

Nu ska de ansökningar som kom in i april och som gäller hösten behandlas. Ska de också vänta, kanske ända fram till runt jul? Jag måste alltså fortsätta fråga hur ministern kommer att se till att CSN har de resurser de behöver.

Herr talman! Ministerns svar gör mig allt annat än lugn. Svaren om dialog och att CSN fått i uppdrag att förflytta personal, omprioritera och effektivisera för att klara ett söktryck som är mer än tre gånger så stort som det förväntade är häpnadsväckande.

Ministern hänvisade till det uppdrag regeringen gav CSN som innebar att myndigheten skulle vidta nödvändiga åtgärder för att förkorta handläggningstiden och som hade tillägget att det samtidigt inte skulle ha någon större påverkan på övriga studiestödstagare. Det tillägget är väldigt viktigt, och jag kommer att återkomma till det.

Herr talman! Jag förstår faktiskt inte hur detta ska gå till och om regeringen är medveten om den situation som myndigheten har. Med tanke på svaren som ges måste jag tvivla, för så sent som förra veckan samtalade jag med företrädare för fackförbundet ST som organiserar handläggare på CSN. Den verklighetsbild som målades upp är beklämmande.

Handläggare gör sitt allra yttersta, sliter och har slitit hårt under lång tid för att handläggningen ska bli så bra, snabb och rättssäker som möjligt. De skriker så högt de kan att de behöver bli fler för att klara av att göra ett så bra jobb som möjligt. Men de möts av besked som gör att de känner hopplöshet över att fler omflyttningar ska göras. Det är saker de gjort sedan i höstas. Fler effektiviseringar ska göras, men det är också sådant de redan har gjort. Övertidsbudgetarna är fulla, och det finns inga fler övertidstimmar att ta ut.

Handläggarna jobbar och sliter hårt, men utbildningsministern och regeringen säger bara att CSN fått i uppdrag att omprioritera personal och att det är lösningen på problemet. Det kommer tyvärr inte att lösa problemet. Hade det varit så som utbildningsministern säger att det skulle ha gett effekt först i höst om man anställt mer personal hade det varit väldigt välkommet, om det är i höst det kommer igång. Om CSN hade fått besked om att de skulle få medel redan när vårändringsbudgeten släpptes i april hade de kunnat påbörja rekryteringsarbetet och haft ny personal på plats - om inte nu, så ganska snart efter sommaren.

Jag vill även visa på hur jobbig handläggningen är genom att citera det som stod på CSN:s hemsida så sent som igår: "För närvarande handlägger vi ansökningar som kom in i oktober, vilket var den månad då flest ansökningar kom in. Vi skickar löpande ut beslut, men det kan dröja ytterligare några månader innan alla som sökte under hösten har fått sitt beslut."

Ansökningar som kom in i oktober behandlas för närvarande. I dag är det den 1 juni. Terminerna de gäller har i vissa fall börjat avslutas, eller avslutas i dagarna, och de sökande kanske får besked om några månader. Det finns mycket att göra, och regeringen har ett stort ansvar att påskynda arbetet och ge CSN och övriga myndigheter möjlighet att göra ett så gott jobb som möjligt.

Nu ska de ansökningar som kom in i april och som gäller hösten behandlas. Ska de också vänta, kanske ända fram till runt jul? Jag måste alltså fortsätta fråga hur ministern kommer att se till att CSN har de resurser de behöver.

Herr talman! Svaret från utbildningsministern gör ju att man blir lite häpen över bristen på respekt från regeringens sida när det gäller arbetstagare. Det finns uppenbarligen inga gränser för hur mycket personal ska kunna jobba. De ska kunna jobba extremt mycket övertid. Samtidigt säger ministern att Liberalerna är stolta över det de åstadkommit och drivit fram.

Om man är stolt över någonting ligger det väl ett visst värde i att se till att det faktiskt fungerar? CSN, alltså myndigheten som är satt att utföra det som regeringen - staten - har kommit överens med parterna om, säger ju att de inte klarar det här om de inte får mer pengar. Det är det de uttryckligen säger.

Visst kan man säga att det var en tajt tidsplan och att det är svårt att bedöma hur mycket som krävs vid en ny reform, men som tidigare har påpekats har myndigheten själv påtalat att det kommer att behövas mer resurser för att det hela ska fungera.

Som sades här tidigare gör man bedömningen att om man skjuter till pengar kommer det inte att få någon effekt förrän senare i höst. Därför skjuter man inte till några pengar över huvud taget med förhoppningen att just det ska leda till en förändring. Jag förstår inte logiken i det och hur det går ihop.

Jag väntar också fortfarande på svar från ministern om det som sades i interpellationssvaret, det vill säga att regeringen har skjutit till mer resurser för att CSN ska klara administrationen av omställningsstudiestödet. Faktum är ju att regeringen har gjort nedskärningar och dragit bort pengar från CSN inför detta budgetår. Det handlar om 31 miljoner. Det CSN begär är egentligen en uppräkning på 20 miljoner utifrån vad man hade tidigare. Det var detta man menade att man behöver. Nu har man begärt 50 miljoner för att klara uppdraget.

Om ministern och Liberalerna nu är så stolta över den reform som de säger sig ha genomfört undrar jag varför de inte är intresserade av att den faktiskt ska fungera. I stället står ministern här i kammaren och bara säger en massa fluffiga ord. Jag tycker ändå att det är rimligt att man håller det man har kommit överens om.

Herr talman! Svaret från utbildningsministern gör ju att man blir lite häpen över bristen på respekt från regeringens sida när det gäller arbetstagare. Det finns uppenbarligen inga gränser för hur mycket personal ska kunna jobba. De ska kunna jobba extremt mycket övertid. Samtidigt säger ministern att Liberalerna är stolta över det de åstadkommit och drivit fram.

Om man är stolt över någonting ligger det väl ett visst värde i att se till att det faktiskt fungerar? CSN, alltså myndigheten som är satt att utföra det som regeringen - staten - har kommit överens med parterna om, säger ju att de inte klarar det här om de inte får mer pengar. Det är det de uttryckligen säger.

Visst kan man säga att det var en tajt tidsplan och att det är svårt att bedöma hur mycket som krävs vid en ny reform, men som tidigare har påpekats har myndigheten själv påtalat att det kommer att behövas mer resurser för att det hela ska fungera.

Som sades här tidigare gör man bedömningen att om man skjuter till pengar kommer det inte att få någon effekt förrän senare i höst. Därför skjuter man inte till några pengar över huvud taget med förhoppningen att just det ska leda till en förändring. Jag förstår inte logiken i det och hur det går ihop.

Jag väntar också fortfarande på svar från ministern om det som sades i interpellationssvaret, det vill säga att regeringen har skjutit till mer resurser för att CSN ska klara administrationen av omställningsstudiestödet. Faktum är ju att regeringen har gjort nedskärningar och dragit bort pengar från CSN inför detta budgetår. Det handlar om 31 miljoner. Det CSN begär är egentligen en uppräkning på 20 miljoner utifrån vad man hade tidigare. Det var detta man menade att man behöver. Nu har man begärt 50 miljoner för att klara uppdraget.

Om ministern och Liberalerna nu är så stolta över den reform som de säger sig ha genomfört undrar jag varför de inte är intresserade av att den faktiskt ska fungera. I stället står ministern här i kammaren och bara säger en massa fluffiga ord. Jag tycker ändå att det är rimligt att man håller det man har kommit överens om.

Herr talman! Vi har en modell i Sverige där parterna på arbetsmarknaden verkligen tar sitt ansvar. De tar sitt ansvar i bra tider, och de tar sitt ansvar under dåligt tider. Statsrådet tog själv upp att det finns en tillit och en förståelse där. Vi får inte se en utveckling där den tillit som finns mellan parterna och politiken ifrågasätts.

Det finns dock en oro för att det plockas russin ur kakan, att man driver igenom politiska reformer men inte gör det som man lovade i andra änden. Politiken måste göra sitt när man träffar överenskommelser som denna där parterna blandas in. Den tillit som statsrådet tar upp är fundamental och central för den svenska modellen.

I dag talar vi visserligen inte om etableringsjobb, men jag hoppas att vi kan se att de snart kommer på plats och inte sjabblas bort. Jag hoppas också att omställningsstödet kan fungera fullt ut inom kort. Det är angeläget. Då kan två av vår tids stora reformer på det arbetsrättsliga området därmed rullas ut och få den effekt som vi alla hoppas att de ska få.

Vi får väl se om de liberala statsråden på Utbildningsdepartementet respektive Arbetsmarknadsdepartementet är lika bra på att driva på när de styr departement som när de förhandlade januariavtalet, vilket statsrådet antydde. Vi får hoppas det. Om de inte är det får vi ses här fler gånger.

Herr talman! Vi har en modell i Sverige där parterna på arbetsmarknaden verkligen tar sitt ansvar. De tar sitt ansvar i bra tider, och de tar sitt ansvar under dåligt tider. Statsrådet tog själv upp att det finns en tillit och en förståelse där. Vi får inte se en utveckling där den tillit som finns mellan parterna och politiken ifrågasätts.

Det finns dock en oro för att det plockas russin ur kakan, att man driver igenom politiska reformer men inte gör det som man lovade i andra änden. Politiken måste göra sitt när man träffar överenskommelser som denna där parterna blandas in. Den tillit som statsrådet tar upp är fundamental och central för den svenska modellen.

I dag talar vi visserligen inte om etableringsjobb, men jag hoppas att vi kan se att de snart kommer på plats och inte sjabblas bort. Jag hoppas också att omställningsstödet kan fungera fullt ut inom kort. Det är angeläget. Då kan två av vår tids stora reformer på det arbetsrättsliga området därmed rullas ut och få den effekt som vi alla hoppas att de ska få.

Vi får väl se om de liberala statsråden på Utbildningsdepartementet respektive Arbetsmarknadsdepartementet är lika bra på att driva på när de styr departement som när de förhandlade januariavtalet, vilket statsrådet antydde. Vi får hoppas det. Om de inte är det får vi ses här fler gånger.

Herr talman! Jag upprepar det jag sa tidigare en gång till så får vi se om budskapet går fram. Ni får lyssna med lite större öron så kanske budskapet når fram denna gång.

Vi tycker att detta är en mycket viktig reform. Det är en stor och viktig del i omställningen på svensk arbetsmarknad. Vi har vidtagit åtgärder för CSN:s möjlighet att handlägga detta, som kommer att bära frukt och få effekt så snart möjligt. Vi har riktat in våra åtgärder på det som kan göras här och nu under våren, och de sätts också in.

Vi följer frågan väldigt noga och utesluter inte att vidta fler åtgärder om det krävs. Man ska också veta att CSN hade väldigt tuffa förutsättningar eftersom tidsplanen för när detta infördes var väldigt tajt, vilket alla som varit involverade i frågan och inte minst parterna vet om. Det bör vi alla ha respekt för.

Det är exempelvis viktigt att alla de som nu söker till en utbildning får en rättssäker och individuell bedömning. Ska man leva upp till det tar det också lite längre tid än vad vi annars tycker är önskvärt. Om det finns saker i hur bedömningen sker som kan förändras eller om det finns något i regelverket som kan förenklas är regeringen naturligtvis beredd att titta på och noga analysera det.

Detta är en viktig reform. Det är viktigt att många människor får möjlighet att ställa om mitt i livet. Regeringen är beredd att göra det som krävs för att reformen ska bli så bra som möjligt.

Herr talman! Jag upprepar det jag sa tidigare en gång till så får vi se om budskapet går fram. Ni får lyssna med lite större öron så kanske budskapet når fram denna gång.

Vi tycker att detta är en mycket viktig reform. Det är en stor och viktig del i omställningen på svensk arbetsmarknad. Vi har vidtagit åtgärder för CSN:s möjlighet att handlägga detta, som kommer att bära frukt och få effekt så snart möjligt. Vi har riktat in våra åtgärder på det som kan göras här och nu under våren, och de sätts också in.

Vi följer frågan väldigt noga och utesluter inte att vidta fler åtgärder om det krävs. Man ska också veta att CSN hade väldigt tuffa förutsättningar eftersom tidsplanen för när detta infördes var väldigt tajt, vilket alla som varit involverade i frågan och inte minst parterna vet om. Det bör vi alla ha respekt för.

Det är exempelvis viktigt att alla de som nu söker till en utbildning får en rättssäker och individuell bedömning. Ska man leva upp till det tar det också lite längre tid än vad vi annars tycker är önskvärt. Om det finns saker i hur bedömningen sker som kan förändras eller om det finns något i regelverket som kan förenklas är regeringen naturligtvis beredd att titta på och noga analysera det.

Detta är en viktig reform. Det är viktigt att många människor får möjlighet att ställa om mitt i livet. Regeringen är beredd att göra det som krävs för att reformen ska bli så bra som möjligt.

Herr talman! Jag tackar ministern för en klargörande debatt. Regeringen kommer alltså inte här och nu att ta några tydliga och snabba steg och kan inte garantera att CSN får de resurser som de behöver. Jag tycker att jag med mina större öron kunde höra det i det senaste inlägget.

Det sista jag vill ta upp här handlar om de tusentals människor som nu riskerar att inte få ta del av stödet. Det är ju för dem stödet är som viktigast. Bara under 2023 riskerar runt 4 000 människor som har rätt till stödet att inte få det på grund av att handläggningen inte är tillräckligt snabb. Nästa år är risken överhängande att över 10 000 människor inte får ta del av ett stöd som de faktiskt har rätt till. Vi talar här om pengar som är avsatta, och det handlar om personer som har rätt till stöd men som inte kommer att få det då CSN inte har de resurser som krävs.

Det hela handlar om att vi inför ett system som ska möjliggöra för människor att ställa om mitt i livet, att byta yrke eller spetsa sin kompetens för att vara anställbar framöver. Därför är det så viktigt att vi driver på och gör vårt yttersta för att det verkligen ska bli så bra som vi alla vill.

Jag vill avsluta mitt anförande med uppmaningen att man måste tänka på de tusentals människor som stödet är till för så att de kan ställa om. Regeringen behöver steppa upp och göra mer för att CSN ska ha möjlighet att göra sitt jobb.

Herr talman! Jag tackar ministern för en klargörande debatt. Regeringen kommer alltså inte här och nu att ta några tydliga och snabba steg och kan inte garantera att CSN får de resurser som de behöver. Jag tycker att jag med mina större öron kunde höra det i det senaste inlägget.

Det sista jag vill ta upp här handlar om de tusentals människor som nu riskerar att inte få ta del av stödet. Det är ju för dem stödet är som viktigast. Bara under 2023 riskerar runt 4 000 människor som har rätt till stödet att inte få det på grund av att handläggningen inte är tillräckligt snabb. Nästa år är risken överhängande att över 10 000 människor inte får ta del av ett stöd som de faktiskt har rätt till. Vi talar här om pengar som är avsatta, och det handlar om personer som har rätt till stöd men som inte kommer att få det då CSN inte har de resurser som krävs.

Det hela handlar om att vi inför ett system som ska möjliggöra för människor att ställa om mitt i livet, att byta yrke eller spetsa sin kompetens för att vara anställbar framöver. Därför är det så viktigt att vi driver på och gör vårt yttersta för att det verkligen ska bli så bra som vi alla vill.

Jag vill avsluta mitt anförande med uppmaningen att man måste tänka på de tusentals människor som stödet är till för så att de kan ställa om. Regeringen behöver steppa upp och göra mer för att CSN ska ha möjlighet att göra sitt jobb.

Herr talman! Ministern säger att vi ska lyssna och öppna våra öron. Det jag hör är att regeringen säger: Vi tänker inte göra det som krävs.

Att säga till folk att de måste jobba fortare och effektivare kommer inte att leda till att de gör det i praktiken. Tro mig, jag vet! Jag har varit i en verksamhet där man hela tiden fick sådana påbud. "Vi ska bara jobba lite snabbare och effektivare." Det funkar inte så i verkligheten.

Regeringen måste lyssna på sina egna myndigheter när de säger att de inte klarar sitt uppdrag och att de behöver mer resurser. Det är regeringens skyldighet, särskilt i en så viktig fråga som denna som handlar om att man ska upprätthålla sin del i ett avtal. Det här skadar förtroendet för statens förmåga att hålla avtal och sina löften gentemot parterna på arbetsmarknaden och de arbetstagare som omfattas av och ansöker om stödet.

Om man inte håller sina löften kan man inte förvänta sig att bli trodd i andra sammanhang heller. Precis som jag sa i slutet av mitt inledningsanförande har regeringen faktiskt inte gjort sig känd för att hålla sina löften.

Jag hoppas verkligen att det är som ministern säger och att det kommer att lösa sig - kanske genom magi eller inverkan från Gud. Jag hoppas att det blir så, men inte för regeringens skull utan för dem som ansöker om att få ta del av omställningsstödet och för att parterna på arbetsmarknaden inte ska tappa förtroendet för staten.

Herr talman! Ministern säger att vi ska lyssna och öppna våra öron. Det jag hör är att regeringen säger: Vi tänker inte göra det som krävs.

Att säga till folk att de måste jobba fortare och effektivare kommer inte att leda till att de gör det i praktiken. Tro mig, jag vet! Jag har varit i en verksamhet där man hela tiden fick sådana påbud. "Vi ska bara jobba lite snabbare och effektivare." Det funkar inte så i verkligheten.

Regeringen måste lyssna på sina egna myndigheter när de säger att de inte klarar sitt uppdrag och att de behöver mer resurser. Det är regeringens skyldighet, särskilt i en så viktig fråga som denna som handlar om att man ska upprätthålla sin del i ett avtal. Det här skadar förtroendet för statens förmåga att hålla avtal och sina löften gentemot parterna på arbetsmarknaden och de arbetstagare som omfattas av och ansöker om stödet.

Om man inte håller sina löften kan man inte förvänta sig att bli trodd i andra sammanhang heller. Precis som jag sa i slutet av mitt inledningsanförande har regeringen faktiskt inte gjort sig känd för att hålla sina löften.

Jag hoppas verkligen att det är som ministern säger och att det kommer att lösa sig - kanske genom magi eller inverkan från Gud. Jag hoppas att det blir så, men inte för regeringens skull utan för dem som ansöker om att få ta del av omställningsstödet och för att parterna på arbetsmarknaden inte ska tappa förtroendet för staten.

Herr talman! Jag tror inte att vi behöver blanda in högre makter för att lösa det här problemet. Jag hoppas och tror att vi ska kunna lösa det med handgripliga förslag.

Jag tror att alla som lyssnar på debatten förstår att vi alla, inte minst regeringen, gör vårt yttersta för att få till den här utmärkta reformen på allra bästa sätt. Den har brett stöd i riksdagen. Alla partier förutom Vänsterpartiet var för den och röstade för den. Vi som bär upp den här reformen gör naturligtvis vårt yttersta för att det ska bli på bästa sätt.

Jag tror att det är viktigt att oppositionen i Sveriges riksdag sänker tonläget något. Jag tror att de som tittar på debatten förstår att man som regering när man vill ta ansvar för den här typen av reformer gör det på bästa sätt. Jag skulle aldrig drömma om att anklaga Socialdemokraterna för att "skaka grundvalarna" i modellen för att Socialdemokraterna under fyra års tid i regering inte införde reformen med etableringsjobben, eftersom införandet av den här modellen innebär juridiska komplikationer - vilket ledamoten naturligtvis är fullt medveten om - som också den här regeringen hanterar. Jag tror att debattens tittare och lyssnare förstår att politik ibland är svårare än vad oppositionen i Sveriges riksdag vill göra den till.

Ansvar är viktigt. Sverige är i en mycket tuff tid. Vi går in i en lågkonjunktur. Omställningsstudiestödet är då viktigt. Många människor vill ta chansen att ställa om mitt i livet. Många människor vill ta chansen att utbilda sig och göra någonting nytt, och samhället står redo att möjliggöra för människor att kompetensväxla, utvecklas mitt i livet, ta nya steg och få nya yrken. Det är välkommet. Vi ska göra vårt yttersta för att den här reformen ska bli bra, så att så många människor som möjligt kan kompetensutvecklas.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tror inte att vi behöver blanda in högre makter för att lösa det här problemet. Jag hoppas och tror att vi ska kunna lösa det med handgripliga förslag.

Jag tror att alla som lyssnar på debatten förstår att vi alla, inte minst regeringen, gör vårt yttersta för att få till den här utmärkta reformen på allra bästa sätt. Den har brett stöd i riksdagen. Alla partier förutom Vänsterpartiet var för den och röstade för den. Vi som bär upp den här reformen gör naturligtvis vårt yttersta för att det ska bli på bästa sätt.

Jag tror att det är viktigt att oppositionen i Sveriges riksdag sänker tonläget något. Jag tror att de som tittar på debatten förstår att man som regering när man vill ta ansvar för den här typen av reformer gör det på bästa sätt. Jag skulle aldrig drömma om att anklaga Socialdemokraterna för att "skaka grundvalarna" i modellen för att Socialdemokraterna under fyra års tid i regering inte införde reformen med etableringsjobben, eftersom införandet av den här modellen innebär juridiska komplikationer - vilket ledamoten naturligtvis är fullt medveten om - som också den här regeringen hanterar. Jag tror att debattens tittare och lyssnare förstår att politik ibland är svårare än vad oppositionen i Sveriges riksdag vill göra den till.

Ansvar är viktigt. Sverige är i en mycket tuff tid. Vi går in i en lågkonjunktur. Omställningsstudiestödet är då viktigt. Många människor vill ta chansen att ställa om mitt i livet. Många människor vill ta chansen att utbilda sig och göra någonting nytt, och samhället står redo att möjliggöra för människor att kompetensväxla, utvecklas mitt i livet, ta nya steg och få nya yrken. Det är välkommet. Vi ska göra vårt yttersta för att den här reformen ska bli bra, så att så många människor som möjligt kan kompetensutvecklas.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.