Fru talman! Det är fantastiskt roligt att få komma tillbaka och prata lite trafikpolitik. Jag hade förmånen att sitta i trafikutskottet under den förra mandatperioden.
Vi ska prata om sjöfart. Och om vi ska prata om sjöfart skulle jag faktiskt vilja börja med det som en tidigare ledamot tog upp i ett replikskifte, nämligen kriget i Ukraina. Jag tror att situationen i Ukraina gör att vi nog kommer att tvingas fundera ytterligare på hur vi jobbar med sjöfart. 90 procent av alla transporter som kommer till Sverige och som på något sätt berör Sverige sker via sjöfart någon gång. Detta gör att vi i någon mening måste säkerställa och ha diskussioner om hamnar och till och med ha diskussioner om var regementen ligger i relation till hamnar och hur vi jobbar i Natostrukturen.
När jag läste på inför denna debatt noterade jag att det finns motioner om exempelvis säkerhet till havs. Och det är klart att vi måste analysera olika möjligheter när det gäller terroristdåd och andra anfall mot svenskflaggade fartyg eller fartyg med annan flagg, även om jag personligen tror, precis som utskottet påpekar, att vi redan har god samverkan. Och när vi kommer in i Natostrukturen får vi en bättre samverkan.
En av de frågor som redan har berörts och som är viktig när man pratar om sjöfart är kopplingen mellan sjöfart och land. Här finns det en hel del frågor som handlar om denna infrastruktur. Jag ska avsluta med bränslet, eftersom jag där har en del sidodiskussioner. Men det är viktigt med fungerande vägar, järnvägar och muddring. Har vi inte denna infrastruktur på plats är det väldigt svårt att ha en väl fungerande hamnverksamhet. Ett exempel finns här i Stockholm där man bygger en ny hamn i Norvik men där den övriga infrastrukturen inte är på plats. Här har vi alla, oavsett om man som jag sitter i arbetsmarknadsutskottet och oavsett om man är i majoritet eller i opposition, ett ansvar att försöka få dessa strukturer att hänga ihop.
Den tidigare ledamoten nämnde detta också. Vi kan prata om sträckan från Alingsås till Göteborg. I min hembygd i Västsverige låter det ibland som om det är en västsvensk fråga. Nej, det handlar om hur Norrland ska få ut sitt gods via Göteborgs hamn.
Det är detta som är så spännande med trafikutskottsfrågorna - att de verkligen spänner över hela riket och att sambanden är så pass starka.
Jag ska tala lite kort om bränsle i hamn. Det är en fråga som har diskuterats mycket och som ofta är en kommunal angelägenhet, eftersom de flesta hamnar drivs av kommuner. Men här har vi en spännande utmaning. Ska en hamn ha alla bränslen? Det blir väldigt dyrt. Det är egentligen samma debatt som vi har på flygsidan. Ska en flygplats kunna leverera alla bränslen? Eller kan politiken kanske vara tvungen att börja peka åt olika håll? Jag vet att inte alla borgerliga kollegor håller med om detta.
Jakob Forssmed nämnde något i debatten senast apropå att vi, vilket är väldigt klokt, väljer att sänka reduktionsplikten. Han påpekar bland annat att det bränslet, eftersom det är en bristvara, kanske gör bättre nytta i flyget eller sjöfarten.
Denna typ av avvägningar kommer vi troligtvis att vara tvungna att förr eller senare fundera på, oavsett ideologisk botten. Det sker nämligen en teknikutveckling, men det är också en bristfråga.
Utifrån det perspektivet är jag extra glad att mitt parti ihop med regeringen har kunnat få färdigt diskussionen om Fit for 55-paketet. Det är oerhört viktigt att vi jobbar inom EU-strukturen för att klara våra miljömål.
När man får chansen att komma in så här och gästspela i ett annat utskott är det också roligt, fru talman, att se att det faktiskt har hänt något. Jag har stått här i kammaren och argumenterat för isbrytare och för Hjulstabron. När jag nu läste på såg jag till min glädje att det finns pengar till Hjulstabron och till isbrytare. Det är klart att man blir lite varm om hjärtat när man ser att det till och med händer grejer när man själv inte sitter i utskottet.
Det är väl så politik är. Vi alla går in i detta och lägger några timmar på det. Vi jobbar idogt för det vi tror är gott. Och - hör och häpna - ibland händer det faktiskt lite. Vi förbättrar Sverige bit för bit. Det är min bestämda övertygelse att vi alla har den strävan.
Jag har också noterat lite grann när det gäller Gotland. Med risk för att jag säger för mycket - det brukar jag göra - är det väl ändå så att vi behöver ha samtal om Gotlandstrafiken. Det gäller tider, frekvens och bränslen. Det kan även där vara en fråga om säkerhet. Jag har stor respekt för att det sker upphandlingar, men jag hoppas också att vi tar med oss och tittar på denna typ av frågor. Gotland är en del av Sverige. Det är en viktig del av Sverige, och då behöver vi jobba strukturerat med detta.
Sedan gäller det inflaggning. Jag hade så sent som igår ett samtal med infrastrukturministern om just inflaggning. Vi har nämligen den spännande funktionen här i Sverige att det inte ens går att flagga in alla båtar. Det går i dag inte att registrera exempelvis en ambulansbåt. Därför går de flesta på västkusten med dansk flagg. Alla har nog inte noterat det.
Om vi har regelverk som gör att vi inte kan flagga in fartyg har vi en risksituation, för det är bara svenskflaggade fartyg som vi kan använda vid en eventuell ofred. Därför väckte jag den frågan ihop med ministern igår. Jag hoppas att regeringen tittar på dessa regelverk. Vi behöver inte bara fler fartyg. Vi behöver också en mix av fartyg. Vi behöver några oljefartyg, några transportfartyg, några godsfartyg och några ambulanser. Att ha 200 exakt likadana fartyg innebär faktiskt inte högre säkerhet. Även här tror jag att vi ibland gör det lite enkelt för oss i politiken. Vi pratar om inflaggning, men vi behöver också prata om vilken inflaggning.
Sedan gäller det rättvisa villkor. Jag är faktiskt väldigt glad även när det gäller detta. Jag ser att det har kommit en utredning och att man jobbar med det här. Det handlar om farledsavgifter, lotsavgifter, Sjöfartsverkets finansiering och tonnageskatt. Alla politiker vill väl att allting ska gå mycket snabbare - så också jag. Men jag blev väldigt glad när jag läste handlingarna och såg att det händer grejer.
Det finns ett område där jag känner mig riktigt bekymrad. Jag vet att vi kristdemokrater grubblar på detta, och det berör det utskott där jag jobbar i dag. Det gäller bemanningen - sjökaptener, styrmän, sjömän och övrigt manskap. Vi ser att det är alldeles för få som söker sig dit. Även här har vi en riskfråga. Det är ju svensk bemanning som eventuellt kan beordras in vid ofärd.
Vi såg vad som hände inom stora delar av transportsektorn när kriget i Ukraina bröt ut. En stor mängd lastbilschaufförer lämnade Sverige för att åka till östfronten. Den situationen måste vi titta på. Jag tror tyvärr - jag säger tyvärr eftersom vi alla längtar efter fred - att vi kommer att vara tvungna att titta på sjöfart även med de ögonen. Och då blir dessa utbildningar viktiga. Detta är givetvis något som jag behöver ta med mig i mitt mer vardagliga arbete.
Det finns en fråga som jag inte har hört någon lyfta än men som jag tror är en framtidsfråga. Jag lyfte den många gånger under förra mandatperioden, och jag försöker lyfta den internt. Jag tror att vi behöver en ny hamnutredning. Den gamla är rätt gammal, och varenda kommun med självaktning försvarar sin egen hamn.
Frågan är hur vi ska klara dessa samband. Det handlar alltså om landinfrastruktur och sjöinfrastruktur och om ny miljö i form av nya bränslen, ny teknik, elektrifiering, gas och vätgas. Det blir väldigt dyrt om vi gör detta på väldigt många platser. Jag tror personligen - jag skickar in det som en försiktig och ödmjuk tanke - att det kan behövas en ny hamnutredning som också tar in beaktandet av Nato. Det är precis så som någon ledamot sa tidigare. Om Göteborg blockeras kanske någon annan hamn behöver vara öppen för att ta emot gods. Här tror och hoppas jag att vi kan komma vidare.
Fru talman! Detta var några enkla ord från en tidigare ledamot i trafikutskottet. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på alla motioner.
I detta anförande instämde Johanna Rantsi (M).
