Interpellationssvar - Tillsyn av polismyndigheten | inrättande av en oberoende kontrollfunktion - 2023-04-21

Fru talman! Per-Arne Håkansson har frågat mig om jag avser att ta initiativ till ett oberoende tillsynsorgan för Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården i syfte att stärka allmänhetens tillit och förtroende.

Vidare har Katja Nyberg frågat mig vad jag anser om ett inrättande av en oberoende kontrollfunktion alternativt en särskild tillsynsmyndighet och, om jag inte anser att det är rätt väg att gå, vilka förslag jag har för att komma till rätta med Polismyndighetens strukturella hinder.

I dag saknas en myndighet som har ett specifikt ordinarie tillsynsansvar över polisen. I stället utövas tillsynen av ordinära tillsynsorgan men också av extraordinära tillsynsorgan som Riksdagens ombudsmän, alltså Justitieombudsmannen, och Justitiekanslern.

I budgetpropositionen för 2017 avsattes medel för att förstärka både den interna och den externa tillsynen. Vid Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Kriminalvården inrättades tillsynsorgan direkt under myndighetsledningen, och Justitiekanslern tillfördes medel för att kunna öka sina personella resurser i syfte att utöka sin extraordinära tillsyn över bland annat polisen och Kriminalvården.

Det kan mot den bakgrunden konstateras att det redan i dag finns en intern och extern tillsyn av bland annat Polismyndighetens verksamhet.

Under våren 2022 lämnade den parlamentariskt sammansatta 2020 års JO-utredning sitt betänkande om översyn av JO-ämbetet till riksdagsstyrelsen. I betänkandet föreslås bland annat att det tillsätts en ny utredning med uppdrag att göra en bred översyn av den offentliga tillsynen, inklusive de frågor som lyfts av interpellanterna i dag.

Min utgångspunkt är självklar: Ska vi återupprätta tryggheten i Sverige är det viktigt med en väl fungerande tillsyn över Polismyndighetens och andra rättsvårdande myndigheters verksamhet. Det är någonting som regeringen prioriterar mycket högt. Sedan riksdagsstyrelsen överlämnat JO-utredningens betänkande till riksdagen bereds förslagen nu i konstitutionsutskottet. Jag vill invänta utskottets behandling av frågan innan regeringen tar ställning till vilka ytterligare åtgärder på området som behöver vidtas.

Fru talman! Per-Arne Håkansson har frågat mig om jag avser att ta initiativ till ett oberoende tillsynsorgan för Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården i syfte att stärka allmänhetens tillit och förtroende.

Vidare har Katja Nyberg frågat mig vad jag anser om ett inrättande av en oberoende kontrollfunktion alternativt en särskild tillsynsmyndighet och, om jag inte anser att det är rätt väg att gå, vilka förslag jag har för att komma till rätta med Polismyndighetens strukturella hinder.

I dag saknas en myndighet som har ett specifikt ordinarie tillsynsansvar över polisen. I stället utövas tillsynen av ordinära tillsynsorgan men också av extraordinära tillsynsorgan som Riksdagens ombudsmän, alltså Justitieombudsmannen, och Justitiekanslern.

I budgetpropositionen för 2017 avsattes medel för att förstärka både den interna och den externa tillsynen. Vid Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Kriminalvården inrättades tillsynsorgan direkt under myndighetsledningen, och Justitiekanslern tillfördes medel för att kunna öka sina personella resurser i syfte att utöka sin extraordinära tillsyn över bland annat polisen och Kriminalvården.

Det kan mot den bakgrunden konstateras att det redan i dag finns en intern och extern tillsyn av bland annat Polismyndighetens verksamhet.

Under våren 2022 lämnade den parlamentariskt sammansatta 2020 års JO-utredning sitt betänkande om översyn av JO-ämbetet till riksdagsstyrelsen. I betänkandet föreslås bland annat att det tillsätts en ny utredning med uppdrag att göra en bred översyn av den offentliga tillsynen, inklusive de frågor som lyfts av interpellanterna i dag.

Min utgångspunkt är självklar: Ska vi återupprätta tryggheten i Sverige är det viktigt med en väl fungerande tillsyn över Polismyndighetens och andra rättsvårdande myndigheters verksamhet. Det är någonting som regeringen prioriterar mycket högt. Sedan riksdagsstyrelsen överlämnat JO-utredningens betänkande till riksdagen bereds förslagen nu i konstitutionsutskottet. Jag vill invänta utskottets behandling av frågan innan regeringen tar ställning till vilka ytterligare åtgärder på området som behöver vidtas.

Fru talman! Jag vill tacka justitieminister Gunnar Strömmer för svaret på min interpellation. Om jag tolkar formuleringarna korrekt finns det en öppning och kanske även ett intresse från regeringens sida för att ta initiativ i interpellationens riktning.

Bakgrunden till den interpellation jag lämnat in är uppmärksamheten kring polisledningens krissituation i början av mars, och det fokus som sedan dess riktats mot landets polisledning har ställt frågan på sin spets. Men det handlar i grunden om en långsiktig frågeställning om tillit och förtroende för demokratin och samhällssystemet.

Polismyndigheten och Kriminalvården står inför stora utmaningar. Dessa myndigheters långtgående befogenheter att ingripa i enskildas liv förutsätter en effektiv och kontinuerlig tillsyn av verksamheten, såväl internt som externt.

Mellan 2017 och 2022 ökades anslaget till Polismyndigheten med 50 procent, och förutom ökade resurser fick man också ökade befogenheter såsom nya avlyssningsregler och annat. Nu talas det i Tidöavtalet om visitationszoner och paradigmskiften på en rad områden, och då behöver dessa följas upp för att samhällsfunktionerna ska hålla i längden. Etiska aspekter, jävsregler och tillitsfrågor behöver lyftas fram. De är en viktig del av helhetsbilden, som jag ser det, från allmänhetens synpunkt.

Frågorna om en fristående tillsynsmyndighet för polisen och Kriminalvården har uppmärksammats av Riksdagens ombudsmän, JO, och tas upp särskilt i den parlamentariska kommittén om en översyn av JO-ämbetet, där jag för övrigt själv har ingått.

När det gäller hur den offentliga förvaltningen bör utövas har två doktriner ställts mot varandra i den forskning som har bedrivits på området. Den ena har haft förvaltningens självständighet och egenkontroll som utgångspunkt och är kanske inriktningen just nu, medan den andra har sett en extern granskning utförd av ett fristående tillsynsorgan som norm för den offentliga förvaltningen.

I svaret hänvisar justitieministern till att den tidigare regeringen avsatte medel för att förstärka såväl den interna som den externa tillsynen i form av extra resurser till polisen, Säkerhetspolisen och Kriminalvården samt till JO-ämbetet. Han vill nu invänta KU:s behandling av frågan som jag här har lyft.

Utifrån en helhetsbedömning skulle jag ändå vilja fråga justitieministern hur han bedömer behovet av ett fristående tillsynsorgan för polis, åklagarmyndighet och kriminalvård utifrån de frågeställningar som har lyfts i arbetet hittills.

Fru talman! Jag vill tacka justitieminister Gunnar Strömmer för svaret på min interpellation. Om jag tolkar formuleringarna korrekt finns det en öppning och kanske även ett intresse från regeringens sida för att ta initiativ i interpellationens riktning.

Bakgrunden till den interpellation jag lämnat in är uppmärksamheten kring polisledningens krissituation i början av mars, och det fokus som sedan dess riktats mot landets polisledning har ställt frågan på sin spets. Men det handlar i grunden om en långsiktig frågeställning om tillit och förtroende för demokratin och samhällssystemet.

Polismyndigheten och Kriminalvården står inför stora utmaningar. Dessa myndigheters långtgående befogenheter att ingripa i enskildas liv förutsätter en effektiv och kontinuerlig tillsyn av verksamheten, såväl internt som externt.

Mellan 2017 och 2022 ökades anslaget till Polismyndigheten med 50 procent, och förutom ökade resurser fick man också ökade befogenheter såsom nya avlyssningsregler och annat. Nu talas det i Tidöavtalet om visitationszoner och paradigmskiften på en rad områden, och då behöver dessa följas upp för att samhällsfunktionerna ska hålla i längden. Etiska aspekter, jävsregler och tillitsfrågor behöver lyftas fram. De är en viktig del av helhetsbilden, som jag ser det, från allmänhetens synpunkt.

Frågorna om en fristående tillsynsmyndighet för polisen och Kriminalvården har uppmärksammats av Riksdagens ombudsmän, JO, och tas upp särskilt i den parlamentariska kommittén om en översyn av JO-ämbetet, där jag för övrigt själv har ingått.

När det gäller hur den offentliga förvaltningen bör utövas har två doktriner ställts mot varandra i den forskning som har bedrivits på området. Den ena har haft förvaltningens självständighet och egenkontroll som utgångspunkt och är kanske inriktningen just nu, medan den andra har sett en extern granskning utförd av ett fristående tillsynsorgan som norm för den offentliga förvaltningen.

I svaret hänvisar justitieministern till att den tidigare regeringen avsatte medel för att förstärka såväl den interna som den externa tillsynen i form av extra resurser till polisen, Säkerhetspolisen och Kriminalvården samt till JO-ämbetet. Han vill nu invänta KU:s behandling av frågan som jag här har lyft.

Utifrån en helhetsbedömning skulle jag ändå vilja fråga justitieministern hur han bedömer behovet av ett fristående tillsynsorgan för polis, åklagarmyndighet och kriminalvård utifrån de frågeställningar som har lyfts i arbetet hittills.

Fru talman! Tack för svaret, justitieministern!

Jag är ledsen att säga det, men svensk polis är i dag tyvärr en myndighet i fritt fall. En väl fungerande polis är en förutsättning för en trygg rättsstat. Svensk polis har i dag stora utmaningar att fullfölja sitt uppdrag och behöver ökade resurser, både ekonomiskt och lagföringsmässigt. Men ytterst är det en ledningsfråga. Vi har en polisledning som inte vill bli bättre, och det kommer då heller aldrig att bli bättre om vi politiker inte gör det som krävs.

Trots att anslagen sedan 2015 har fördubblats till cirka 40 miljarder per år och utredningsverksamheten ökat med nästan 30 procent fler anställda har det totala antalet redovisade ärenden till Åklagarmyndigheten sjunkit. Om Sverigedemokraterna och regeringen ska fortsätta att strö pengar över polisen i konkurrens med så mycket annat som försvar, sjukvård, pensionärer och så vidare måste vi begära mer pang för pengarna, så att säga.

Det är välkommet med den utredning som justitieministern nämner i sitt svar och som har i uppdrag att göra en bred översyn av den offentliga tillsynen. Men det finns också ett betänkande som överlämnades 2015 och fortfarande bereds i Regeringskansliet. Vi vet inte heller i dagsläget vad svaret kommer att bli från konstitutionsutskottet.

Vad alla däremot vet är att krisen inom polisen fortgår varje minut, timme och dag. Utifrån den kris som råder inom Polismyndigheten kan inte svaret bara vara att vi måste avvakta utredningen eftersom den kommer att ta alldeles för lång tid, troligtvis flera år.

Riksrevisionen har i en färsk rapport granskat Polismyndighetens hantering av mängdbrott och det stora antalet tillsatta särskilda händelser gällande den grova brottsligheten. Rapporten visar på en myndighet som inte klarar av sitt uppdrag. Dessutom är Polismyndigheten inte öppen för att ta till sig av Riksrevisionens kritik, vilket enligt Riksrevisionen är mycket ovanligt. Rikspolischefens svar på den kritik som riktades i rapporten var: Jag håller inte med.

För mig blir det i och med rikspolischefens svar väldigt tydligt var problemet ligger: i den högsta polisledningen. För att vi ska ha en chans att få ordning på Polismyndigheten, mängdbrotten och den grova kriminaliteten behöver det ske något redan nu. Vi har inte tid att avvakta en utredning.

Det finns i dag en intern och extern tillsyn av polisen, men som justitieministern säger saknas det en myndighet som har ett specifikt ordinarie tillsynsansvar över Polismyndigheten. Tillsynen utförs av ordinära tillsynsorgan och även av extraordinära tillsynsorgan, men utifrån de resultat som Polismyndigheten uppvisar fungerar inte de här kontrollfunktionerna. Dessutom tar det väldigt lång tid. Kontrollerna sker i efterhand, och då är det många gånger för sent.

En oberoende kontrollfunktion handlar om att få alternativ information till den som polisen själv för fram om sin verksamhet och olika rådande förhållanden. Aktuell information borde i stället komma i anslutning till att polisen för fram sin information, ibland även innan, och inte som nu i efterhand.

I dag förlitar man sig i Riksrevisionen och i resultatdialogen på de svar och uppgifter som Polismyndigheten lämnar. En oberoende kontrollfunktion skulle ha tillgång till polisens system och själv kunna ta fram uppgifter och inte vara i händerna på polisens goda vilja att redovisa korrekta uppgifter. Som det är nu är det mer en fiktiv kontroll, eftersom man är beroende av rikspolischefen. Den man är ålagd att kontrollera är alltså ens chef.

I och med att kontrollfunktionerna inte fungerar och tiden inte finns för att avvakta en utredning undrar jag hur justitieministern kommer att säkerställa att rätt information framledes delges från Polismyndigheten.

Fru talman! Tack för svaret, justitieministern!

Jag är ledsen att säga det, men svensk polis är i dag tyvärr en myndighet i fritt fall. En väl fungerande polis är en förutsättning för en trygg rättsstat. Svensk polis har i dag stora utmaningar att fullfölja sitt uppdrag och behöver ökade resurser, både ekonomiskt och lagföringsmässigt. Men ytterst är det en ledningsfråga. Vi har en polisledning som inte vill bli bättre, och det kommer då heller aldrig att bli bättre om vi politiker inte gör det som krävs.

Trots att anslagen sedan 2015 har fördubblats till cirka 40 miljarder per år och utredningsverksamheten ökat med nästan 30 procent fler anställda har det totala antalet redovisade ärenden till Åklagarmyndigheten sjunkit. Om Sverigedemokraterna och regeringen ska fortsätta att strö pengar över polisen i konkurrens med så mycket annat som försvar, sjukvård, pensionärer och så vidare måste vi begära mer pang för pengarna, så att säga.

Det är välkommet med den utredning som justitieministern nämner i sitt svar och som har i uppdrag att göra en bred översyn av den offentliga tillsynen. Men det finns också ett betänkande som överlämnades 2015 och fortfarande bereds i Regeringskansliet. Vi vet inte heller i dagsläget vad svaret kommer att bli från konstitutionsutskottet.

Vad alla däremot vet är att krisen inom polisen fortgår varje minut, timme och dag. Utifrån den kris som råder inom Polismyndigheten kan inte svaret bara vara att vi måste avvakta utredningen eftersom den kommer att ta alldeles för lång tid, troligtvis flera år.

Riksrevisionen har i en färsk rapport granskat Polismyndighetens hantering av mängdbrott och det stora antalet tillsatta särskilda händelser gällande den grova brottsligheten. Rapporten visar på en myndighet som inte klarar av sitt uppdrag. Dessutom är Polismyndigheten inte öppen för att ta till sig av Riksrevisionens kritik, vilket enligt Riksrevisionen är mycket ovanligt. Rikspolischefens svar på den kritik som riktades i rapporten var: Jag håller inte med.

För mig blir det i och med rikspolischefens svar väldigt tydligt var problemet ligger: i den högsta polisledningen. För att vi ska ha en chans att få ordning på Polismyndigheten, mängdbrotten och den grova kriminaliteten behöver det ske något redan nu. Vi har inte tid att avvakta en utredning.

Det finns i dag en intern och extern tillsyn av polisen, men som justitieministern säger saknas det en myndighet som har ett specifikt ordinarie tillsynsansvar över Polismyndigheten. Tillsynen utförs av ordinära tillsynsorgan och även av extraordinära tillsynsorgan, men utifrån de resultat som Polismyndigheten uppvisar fungerar inte de här kontrollfunktionerna. Dessutom tar det väldigt lång tid. Kontrollerna sker i efterhand, och då är det många gånger för sent.

En oberoende kontrollfunktion handlar om att få alternativ information till den som polisen själv för fram om sin verksamhet och olika rådande förhållanden. Aktuell information borde i stället komma i anslutning till att polisen för fram sin information, ibland även innan, och inte som nu i efterhand.

I dag förlitar man sig i Riksrevisionen och i resultatdialogen på de svar och uppgifter som Polismyndigheten lämnar. En oberoende kontrollfunktion skulle ha tillgång till polisens system och själv kunna ta fram uppgifter och inte vara i händerna på polisens goda vilja att redovisa korrekta uppgifter. Som det är nu är det mer en fiktiv kontroll, eftersom man är beroende av rikspolischefen. Den man är ålagd att kontrollera är alltså ens chef.

I och med att kontrollfunktionerna inte fungerar och tiden inte finns för att avvakta en utredning undrar jag hur justitieministern kommer att säkerställa att rätt information framledes delges från Polismyndigheten.

Fru talman! Jag ska försöka hantera båda interpellanterna i ett sammanhang. Det är i hög grad överlappande frågor men ändå inte helt.

Jag tror att man måste sortera upp de här frågorna en del. Mycket av den problembeskrivning som Katja Nyberg ger - jag förstod också på Per-Arne Håkansson att hans interpellation i alla fall delvis emanerade ur den senaste tidens rapportering kring olika problem inom polisen - instämmer jag i, även om jag vänder mig mot beskrivningen av en polis i fritt fall. Den tror jag att man skulle ha svårt att få stöd för om man åkte runt till polisstationerna i Sverige. Vi har en polis som arbetar stenhårt och som lyckas väldigt väl i sitt uppdrag varje dag ute på fältet, och det tycker jag att vi måste ta som utgångspunkt.

Med det sagt finns det strukturella problem i svensk polis. De är väl belysta, tycker jag, i de externa granskningar som har presenterats här under våren. Vi har den alltför låga brottsuppklaringen, och det finns frågetecken kring om polistillväxten sker ute i kapillärerna, så att säga - på bredden, på fältet, i utredningsverksamhet eller i yttre tjänst - eller om den sker mer på toppen eller midjan av pyramiden.

Det har gjorts en granskning av användningen av särskilda händelser. Jag vet att det finns olika sätt att se på det. Men det är klart att det uppstår frågor och ställer saker på sin spets när man disponerar om personal till vissa ställen för att någon vecka eller några veckor senare få motsvarande problem på det ställe man tagit resurser ifrån.

Det finns en massa olika frågor här som är utomordentligt relevanta. Jag håller helt med om att vi inte kan invänta en större utredning av hur tillsynen ska organiseras på myndighetsnivå. Jag vill vara extremt tydlig med att alla de problem som man på goda grunder kan se när det gäller svensk polis, i ljuset av allt som görs och som också är bra, måste adresseras, men framför allt på andra sätt.

Jag tänker att det ska ske genom våra regleringsbrev, hur vi formulerar våra uppdrag till polisen och hur vi som regering och riksdag på olika sätt följer upp resursanvändningen. Den utgångspunkten instämmer jag i till hundra procent. Om vi nu mobiliserar mer ekonomiska resurser och tillför effektivare verktyg till svensk polis ökar förstås medborgarnas berättigade förväntningar på resultat och politikens ansvar för att säkerställa att det blir utväxling av de resurser och verktyg man tillför.

Allt det och hela den problembilden måste hanteras på andra sätt än genom nya utredningar. Där är jag med till hundra procent.

Den större frågan, om svensk polis och kriminalvård ska granskas av en särskild myndighet, som då skulle inrättas för det syftet, måste däremot utredas i särskild ordning. Det handlar i grund och botten om att göra om myndighetsstrukturen för tillsynen.

Min bestämda uppfattning är att vi med högt tempo och stor operativ kraft kommer att kunna ta itu med en hel del - jag skulle vilja säga alla - strukturproblem som på goda grunder lyfts fram när det gäller svensk polis utan att behöva invänta några utredningar. Däremot måste frågan om tillsynen, av enligt mig lätt insedda skäl, tas om hand på ett sådant sätt att man i så fall kan hitta lösningar som kan vara beständiga över lång tid. Båda sakerna låter sig göras men inte inom ramen för en och samma process.

Fru talman! Jag ska försöka hantera båda interpellanterna i ett sammanhang. Det är i hög grad överlappande frågor men ändå inte helt.

Jag tror att man måste sortera upp de här frågorna en del. Mycket av den problembeskrivning som Katja Nyberg ger - jag förstod också på Per-Arne Håkansson att hans interpellation i alla fall delvis emanerade ur den senaste tidens rapportering kring olika problem inom polisen - instämmer jag i, även om jag vänder mig mot beskrivningen av en polis i fritt fall. Den tror jag att man skulle ha svårt att få stöd för om man åkte runt till polisstationerna i Sverige. Vi har en polis som arbetar stenhårt och som lyckas väldigt väl i sitt uppdrag varje dag ute på fältet, och det tycker jag att vi måste ta som utgångspunkt.

Med det sagt finns det strukturella problem i svensk polis. De är väl belysta, tycker jag, i de externa granskningar som har presenterats här under våren. Vi har den alltför låga brottsuppklaringen, och det finns frågetecken kring om polistillväxten sker ute i kapillärerna, så att säga - på bredden, på fältet, i utredningsverksamhet eller i yttre tjänst - eller om den sker mer på toppen eller midjan av pyramiden.

Det har gjorts en granskning av användningen av särskilda händelser. Jag vet att det finns olika sätt att se på det. Men det är klart att det uppstår frågor och ställer saker på sin spets när man disponerar om personal till vissa ställen för att någon vecka eller några veckor senare få motsvarande problem på det ställe man tagit resurser ifrån.

Det finns en massa olika frågor här som är utomordentligt relevanta. Jag håller helt med om att vi inte kan invänta en större utredning av hur tillsynen ska organiseras på myndighetsnivå. Jag vill vara extremt tydlig med att alla de problem som man på goda grunder kan se när det gäller svensk polis, i ljuset av allt som görs och som också är bra, måste adresseras, men framför allt på andra sätt.

Jag tänker att det ska ske genom våra regleringsbrev, hur vi formulerar våra uppdrag till polisen och hur vi som regering och riksdag på olika sätt följer upp resursanvändningen. Den utgångspunkten instämmer jag i till hundra procent. Om vi nu mobiliserar mer ekonomiska resurser och tillför effektivare verktyg till svensk polis ökar förstås medborgarnas berättigade förväntningar på resultat och politikens ansvar för att säkerställa att det blir utväxling av de resurser och verktyg man tillför.

Allt det och hela den problembilden måste hanteras på andra sätt än genom nya utredningar. Där är jag med till hundra procent.

Den större frågan, om svensk polis och kriminalvård ska granskas av en särskild myndighet, som då skulle inrättas för det syftet, måste däremot utredas i särskild ordning. Det handlar i grund och botten om att göra om myndighetsstrukturen för tillsynen.

Min bestämda uppfattning är att vi med högt tempo och stor operativ kraft kommer att kunna ta itu med en hel del - jag skulle vilja säga alla - strukturproblem som på goda grunder lyfts fram när det gäller svensk polis utan att behöva invänta några utredningar. Däremot måste frågan om tillsynen, av enligt mig lätt insedda skäl, tas om hand på ett sådant sätt att man i så fall kan hitta lösningar som kan vara beständiga över lång tid. Båda sakerna låter sig göras men inte inom ramen för en och samma process.

Herr ålderspresident och justitieministern! I debatten nämndes en polisledning i fritt fall. Jag tar avstånd från den formuleringen och ställer mig inte bakom den. Min uppfattning om svensk polis är att man gör ett starkt och bra jobb och gör insatser utifrån de resurser och möjligheter som finns.

I min interpellation ville jag lyfta upp frågan om tillsyn och demokratisk förankring, som är viktigt för att det på lång sikt ska finnas förtroende för och tillit till svensk polis. Justitieombudsmännens årliga rapporter har lyft fram problematik inom både polisen och kriminalvården. Många frihetsberövade får sitta lång tid i häktet innan de förflyttas till anstalt. Det beror, som jag har förstått det, på resursbrist.

Den ledningskris som rådde inom polisen under vintern kan jag tänka mig ledde till att en hel del resurser fick läggas på att hantera den typen av frågor i stället för det som ska vara huvudfokuset: att bekämpa brott och gängbrottslighet. Då hade det kunnat vara en fördel att ha ett oberoende tillsynsorgan som kan fokusera på de frågorna och se till att det långsiktigt bedrivs på ett sätt med demokratisk förankring.

Jag ställde en fråga till justitieministern i mitt tidigare anförande om hans uppfattning om behovet av den typen av organ. Anser justitieministern att det finns ett sådant behov?

Herr ålderspresident och justitieministern! I debatten nämndes en polisledning i fritt fall. Jag tar avstånd från den formuleringen och ställer mig inte bakom den. Min uppfattning om svensk polis är att man gör ett starkt och bra jobb och gör insatser utifrån de resurser och möjligheter som finns.

I min interpellation ville jag lyfta upp frågan om tillsyn och demokratisk förankring, som är viktigt för att det på lång sikt ska finnas förtroende för och tillit till svensk polis. Justitieombudsmännens årliga rapporter har lyft fram problematik inom både polisen och kriminalvården. Många frihetsberövade får sitta lång tid i häktet innan de förflyttas till anstalt. Det beror, som jag har förstått det, på resursbrist.

Den ledningskris som rådde inom polisen under vintern kan jag tänka mig ledde till att en hel del resurser fick läggas på att hantera den typen av frågor i stället för det som ska vara huvudfokuset: att bekämpa brott och gängbrottslighet. Då hade det kunnat vara en fördel att ha ett oberoende tillsynsorgan som kan fokusera på de frågorna och se till att det långsiktigt bedrivs på ett sätt med demokratisk förankring.

Jag ställde en fråga till justitieministern i mitt tidigare anförande om hans uppfattning om behovet av den typen av organ. Anser justitieministern att det finns ett sådant behov?

Herr ålderspresident! Jag vill vara tydlig med att enskilda poliser och chefer gör ett väldigt bra jobb inom Polismyndigheten. Men vi ser exempel på exempel på att det inte fungerar. Ändå tillåter vi det fortsätta och tittar bara på. Det är uppenbart att tillsynen av Polismyndigheten inte fungerar i dag.

Det har tidigare funnits en oberoende utredningsfunktion som utgick från evidensbaserat polisarbete. Det var en mycket kvalificerad grupp som tillsattes 2009, tror jag. Men tyvärr fungerade denna funktion endast i sex månader. Det berodde på att polisledningen ville lägga munkavle på dem. Det enda de kunde göra var att avgå, vilket de gjorde 2010. Vi hade alltså redan då en polisledning som inte tålde att bli synad. Och det bara fortsätter. Någonstans måste det sättas stopp.

Det finns ett exempel i närtid. Rikspolischefen talar om att poliser ska säga som det är och att det ska vara högt i tak. Men när medarbetare gör det uppskattas det inte, och budskapet anpassas och blir urvattnat. Ett exempel på det i närtid är konflikten på Polismyndighetens internrevision. Granskarna är internrevisorer och informerade rikspolischefen om konstigheter i samband med granskning av Polismyndighetens styrning av Nationellt forensiskt centrum.

De tre internrevisorerna ville inte skriva under sin egen rapport på grund av att den var tillrättalagd, efter önskemål från en av dem som ingick granskningen. Det mynnade ut i att den ansvarige revisorn omplacerades på grund av så kallad illojalitet mot den närmaste chefen, som det uttrycktes.

I § 14 polisförordningen står det att "en anställd vid Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska underrätta sin förman om sådana förhållanden i polisarbetet som förmannen bör känna till". Men den ansvarige revisorn som försökte efterleva den underrättelseplikten blev omplacerad på grund av illojalitet mot sin chef. Han är fortfarande omplacerad. Det hade inte skett om vi hade haft en internrevision som var en oberoende funktion på riktigt.

Om vi nu inte ska byta ut högsta polisledningen och ska invänta en utredning för att eventuellt få en oberoende kontrollfunktion på plats undrar jag hur vi ska komma till rätta med problematiken. Det enda alternativ som jag ser kvarstår är en haverikommission. Vi behöver en mer offensiv krishantering av samhällets viktigaste myndighet. Om vi inte snabbt kan inrätta en kontrollfunktion, på grund av att vi måste invänta en utredning, är alternativet en haverikommission för att identifiera problemområden, strukturella hinder och förändringsbehov. Jag tror inte att det räcker med bara regleringsbrev, tillsyn, samtal med polisledning och så vidare.

Hur ska vi göra det på riktigt, för att få stopp på galenskapen inom Polismyndigheten?

Herr ålderspresident! Jag vill vara tydlig med att enskilda poliser och chefer gör ett väldigt bra jobb inom Polismyndigheten. Men vi ser exempel på exempel på att det inte fungerar. Ändå tillåter vi det fortsätta och tittar bara på. Det är uppenbart att tillsynen av Polismyndigheten inte fungerar i dag.

Det har tidigare funnits en oberoende utredningsfunktion som utgick från evidensbaserat polisarbete. Det var en mycket kvalificerad grupp som tillsattes 2009, tror jag. Men tyvärr fungerade denna funktion endast i sex månader. Det berodde på att polisledningen ville lägga munkavle på dem. Det enda de kunde göra var att avgå, vilket de gjorde 2010. Vi hade alltså redan då en polisledning som inte tålde att bli synad. Och det bara fortsätter. Någonstans måste det sättas stopp.

Det finns ett exempel i närtid. Rikspolischefen talar om att poliser ska säga som det är och att det ska vara högt i tak. Men när medarbetare gör det uppskattas det inte, och budskapet anpassas och blir urvattnat. Ett exempel på det i närtid är konflikten på Polismyndighetens internrevision. Granskarna är internrevisorer och informerade rikspolischefen om konstigheter i samband med granskning av Polismyndighetens styrning av Nationellt forensiskt centrum.

De tre internrevisorerna ville inte skriva under sin egen rapport på grund av att den var tillrättalagd, efter önskemål från en av dem som ingick granskningen. Det mynnade ut i att den ansvarige revisorn omplacerades på grund av så kallad illojalitet mot den närmaste chefen, som det uttrycktes.

I § 14 polisförordningen står det att "en anställd vid Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska underrätta sin förman om sådana förhållanden i polisarbetet som förmannen bör känna till". Men den ansvarige revisorn som försökte efterleva den underrättelseplikten blev omplacerad på grund av illojalitet mot sin chef. Han är fortfarande omplacerad. Det hade inte skett om vi hade haft en internrevision som var en oberoende funktion på riktigt.

Om vi nu inte ska byta ut högsta polisledningen och ska invänta en utredning för att eventuellt få en oberoende kontrollfunktion på plats undrar jag hur vi ska komma till rätta med problematiken. Det enda alternativ som jag ser kvarstår är en haverikommission. Vi behöver en mer offensiv krishantering av samhällets viktigaste myndighet. Om vi inte snabbt kan inrätta en kontrollfunktion, på grund av att vi måste invänta en utredning, är alternativet en haverikommission för att identifiera problemområden, strukturella hinder och förändringsbehov. Jag tror inte att det räcker med bara regleringsbrev, tillsyn, samtal med polisledning och så vidare.

Hur ska vi göra det på riktigt, för att få stopp på galenskapen inom Polismyndigheten?

Herr ålderspresident! Jag ska försöka sortera upp det här i två frågor. Det ena är den mer övergripande om tillsynen över polisen och Kriminalvården. Den andra är lite mer operativ och hands on, hur man kan komma till rätta med strukturella brister i svensk polis utan att behöva invänta utredningar som tar flera år.

Jag tar den första frågan först. Jag är öppen för att se vad riksdagens konstitutionsutskott kommer att komma fram till. Det kommer vi inte att behöva vänta särskilt länge på. Jag tror ändå att vi kan vänta oss det den här sidan sommaren. Jag hoppas att det kommer att ge oss god vägledning om hur vi ska gå vidare med de större frågorna när det gäller tillsynen av myndigheter, inklusive Polismyndigheten och Kriminalvården.

Jag är väl medveten om att det i olika omgångar under senare år i kvalificerade sammanhang och med stor parlamentarisk bredd i förankringen har förts fram förslag på en särskild tillsynsmyndighet för polis och kriminalvård. Det har också framförts kritik mot det av olika skäl. Nu ska vi se hur KU i all sin vishet möjligtvis dömer av vägen framåt. Jag ser fram emot att ta del av det.

När det gäller de andra delarna, inklusive det oberoende tillsynsorgan inom myndigheten som Katja Nyberg efterfrågar, bedömer jag inte att det över huvud taget har att göra med den typen av myndigheter när det gäller den externa tillsynen. Det är sådant som ligger inom ramen för hur svensk polis ska organiseras internt och för hur vi styr genom regleringsbrev, resurssättning och annat. Där har vi alltså helt andra möjligheter att agera skyndsamt.

Jag ska inte gå in närmare på detaljerna när det gäller de vittnesbörd som Katja Nyberg lyfter fram och som jag inte riktigt kan värdera, i alla fall inte på volley här i riksdagens talarstol.

Men man kan i alla fall säga något på ett allmänt plan. Vi vet att det finns strukturella brister i svensk polis. Flera av dem har uppmärksammats under denna vår. Det gäller både brottsuppklaring och tillväxt. Sker det inte ute på fältet, i utredningsverksamheten och i yttre tjänst så som politiken förväntar sig att det ska ske? Hur använder man möjligheten att disponera om resurser inom myndigheten från en region till en annan?

Alla dessa frågor är på bordet, och de frågorna kommer att adresseras och hanteras strategiskt och skyndsamt under det år vi nu befinner oss i. Det kommer inte att behöva inväntas några långbänkar i statliga utredningar.

Utan att gå in närmare på de detaljer som Katja Nyberg lyfter fram vill jag också säga något annat. I den mån det finns interna granskningsorgan ligger naturligtvis hela legitimiteten i den interna granskningen i att den får ske på ett oberoende sätt utan otillbörlig påverkan från de delar i verksamheten som ska granskas. Det gäller för Polismyndigheten. Det gäller för alla myndigheter. Och i ett välfungerande samhälle gäller det för den delen för all annan verksamhet över huvud taget.

Det är utmärkt att ni lyfter dessa frågor, som gäller både det långsiktiga och det mer strukturella. Det handlar om hur vi ska granska myndigheter i Sverige och om det mer operativa och omedelbara. Hur kan vi i fullt medvetande om att det utförs ett utomordentligt arbete i svensk polis samtidigt ta hand om de uppenbara strukturella problem som finns? Behovet av att göra detta växer för varje ny skattekrona och varje nytt effektivt verktyg som vi tillför svensk polis.

Herr ålderspresident! Jag ska försöka sortera upp det här i två frågor. Det ena är den mer övergripande om tillsynen över polisen och Kriminalvården. Den andra är lite mer operativ och hands on, hur man kan komma till rätta med strukturella brister i svensk polis utan att behöva invänta utredningar som tar flera år.

Jag tar den första frågan först. Jag är öppen för att se vad riksdagens konstitutionsutskott kommer att komma fram till. Det kommer vi inte att behöva vänta särskilt länge på. Jag tror ändå att vi kan vänta oss det den här sidan sommaren. Jag hoppas att det kommer att ge oss god vägledning om hur vi ska gå vidare med de större frågorna när det gäller tillsynen av myndigheter, inklusive Polismyndigheten och Kriminalvården.

Jag är väl medveten om att det i olika omgångar under senare år i kvalificerade sammanhang och med stor parlamentarisk bredd i förankringen har förts fram förslag på en särskild tillsynsmyndighet för polis och kriminalvård. Det har också framförts kritik mot det av olika skäl. Nu ska vi se hur KU i all sin vishet möjligtvis dömer av vägen framåt. Jag ser fram emot att ta del av det.

När det gäller de andra delarna, inklusive det oberoende tillsynsorgan inom myndigheten som Katja Nyberg efterfrågar, bedömer jag inte att det över huvud taget har att göra med den typen av myndigheter när det gäller den externa tillsynen. Det är sådant som ligger inom ramen för hur svensk polis ska organiseras internt och för hur vi styr genom regleringsbrev, resurssättning och annat. Där har vi alltså helt andra möjligheter att agera skyndsamt.

Jag ska inte gå in närmare på detaljerna när det gäller de vittnesbörd som Katja Nyberg lyfter fram och som jag inte riktigt kan värdera, i alla fall inte på volley här i riksdagens talarstol.

Men man kan i alla fall säga något på ett allmänt plan. Vi vet att det finns strukturella brister i svensk polis. Flera av dem har uppmärksammats under denna vår. Det gäller både brottsuppklaring och tillväxt. Sker det inte ute på fältet, i utredningsverksamheten och i yttre tjänst så som politiken förväntar sig att det ska ske? Hur använder man möjligheten att disponera om resurser inom myndigheten från en region till en annan?

Alla dessa frågor är på bordet, och de frågorna kommer att adresseras och hanteras strategiskt och skyndsamt under det år vi nu befinner oss i. Det kommer inte att behöva inväntas några långbänkar i statliga utredningar.

Utan att gå in närmare på de detaljer som Katja Nyberg lyfter fram vill jag också säga något annat. I den mån det finns interna granskningsorgan ligger naturligtvis hela legitimiteten i den interna granskningen i att den får ske på ett oberoende sätt utan otillbörlig påverkan från de delar i verksamheten som ska granskas. Det gäller för Polismyndigheten. Det gäller för alla myndigheter. Och i ett välfungerande samhälle gäller det för den delen för all annan verksamhet över huvud taget.

Det är utmärkt att ni lyfter dessa frågor, som gäller både det långsiktiga och det mer strukturella. Det handlar om hur vi ska granska myndigheter i Sverige och om det mer operativa och omedelbara. Hur kan vi i fullt medvetande om att det utförs ett utomordentligt arbete i svensk polis samtidigt ta hand om de uppenbara strukturella problem som finns? Behovet av att göra detta växer för varje ny skattekrona och varje nytt effektivt verktyg som vi tillför svensk polis.

Herr ålderspresident! Utifrån de resonemang som har förts här av justitieministern uppfattar jag att det finns ett intresse av att komma framåt i frågorna om tillsyn av och kontroll över Polismyndigheten, Kriminalvården och Åklagarmyndigheten. Det handlar också om de iakttagelser som inte minst Justitieombudsmannen gör i sin årliga ämbetsberättelse.

Det känns hedersamt att justitieministern vill avvakta KU:s behandling, men jag har förstått på justitieministern att han ändå ser behov av en ökad tillsyn.

Under den senaste tioårsperioden eller tjugoårsperioden har anmälningarna till Justitieombudsmannen ökat dramatiskt. Enskilda människor uppfattar att de hamnar i kläm i systemet. Detta gör att arbetsbördan ökar på JO men kanske framför allt att enskilda medborgares ärenden kanske inte alltid kan tas om hand på ett bra sätt utifrån de behov som finns. Så nog finns det anledning att arbeta vidare med dessa frågor. Jag ser fram emot att justitieministern tar initiativ på området framöver.

Herr ålderspresident! Utifrån de resonemang som har förts här av justitieministern uppfattar jag att det finns ett intresse av att komma framåt i frågorna om tillsyn av och kontroll över Polismyndigheten, Kriminalvården och Åklagarmyndigheten. Det handlar också om de iakttagelser som inte minst Justitieombudsmannen gör i sin årliga ämbetsberättelse.

Det känns hedersamt att justitieministern vill avvakta KU:s behandling, men jag har förstått på justitieministern att han ändå ser behov av en ökad tillsyn.

Under den senaste tioårsperioden eller tjugoårsperioden har anmälningarna till Justitieombudsmannen ökat dramatiskt. Enskilda människor uppfattar att de hamnar i kläm i systemet. Detta gör att arbetsbördan ökar på JO men kanske framför allt att enskilda medborgares ärenden kanske inte alltid kan tas om hand på ett bra sätt utifrån de behov som finns. Så nog finns det anledning att arbeta vidare med dessa frågor. Jag ser fram emot att justitieministern tar initiativ på området framöver.

Herr ålderspresident! Jag vill komma tillbaka till att polisen presterar allt sämre trots kraftigt ökade resurser, nya befogenheter och en stor omorganisation. Det är nog ingen som har missat det, men få frågar sig vad polisen gör med de befintliga resurserna, vilka krav som ställs och vilka resultat som ska uppnås.

Hade rikspolischefen varit vd i näringslivet hade han aldrig fått förnyat förtroende. Om man får en mångmiljardinvestering och det resulterar i minskad produktivitet får man inte sitta kvar. Med den nya polisorganisationen, som inrättades 2015, är det Anders Thornberg som har det fulla ansvaret för hela Polismyndigheten. Medborgarna förtjänar en rikspolischef som fattar de beslut som krävs och som levererar resultat.

Till syvende och sist handlar det om rätt ledarskap, men jag vet att regeringen inte är med på båten ännu när det gäller att byta ut rikspolischefen. Tyvärr finns det väldigt många duktiga chefer och medarbetare inom Polismyndigheten som i dag inte vågar synliggöra de utmaningar som finns på grund av risk för att bli omplacerade, som i exemplet från internrevisionen, med motiveringen att de är illojala.

Jag har nämnt alternativen. Man kan ha en haverikommission. Man kan byta ut polisledningen. Eller så kan man återinföra det som fanns 2010, en form av oberoende utredningsfunktion. Men då är problemet att den ligger under Polismyndigheten. Det blir som en form av stopgap. Vi måste få en tillfällig lösning så att vi får stopp på den här galenskapen inom Polismyndigheten. Det handlar om att all information och det som finns blir transparent, och då måste vi kunna kontrollera det. Detta ska alltså inte tillsätts av polisen och kontrolleras av polisen. Då undrar jag: Kan vi göra någon form av tillfällig lösning, stopgap, i stället för att bara invänta den längre utredningen och vad KU kommer att säga?

Herr ålderspresident! Jag vill komma tillbaka till att polisen presterar allt sämre trots kraftigt ökade resurser, nya befogenheter och en stor omorganisation. Det är nog ingen som har missat det, men få frågar sig vad polisen gör med de befintliga resurserna, vilka krav som ställs och vilka resultat som ska uppnås.

Hade rikspolischefen varit vd i näringslivet hade han aldrig fått förnyat förtroende. Om man får en mångmiljardinvestering och det resulterar i minskad produktivitet får man inte sitta kvar. Med den nya polisorganisationen, som inrättades 2015, är det Anders Thornberg som har det fulla ansvaret för hela Polismyndigheten. Medborgarna förtjänar en rikspolischef som fattar de beslut som krävs och som levererar resultat.

Till syvende och sist handlar det om rätt ledarskap, men jag vet att regeringen inte är med på båten ännu när det gäller att byta ut rikspolischefen. Tyvärr finns det väldigt många duktiga chefer och medarbetare inom Polismyndigheten som i dag inte vågar synliggöra de utmaningar som finns på grund av risk för att bli omplacerade, som i exemplet från internrevisionen, med motiveringen att de är illojala.

Jag har nämnt alternativen. Man kan ha en haverikommission. Man kan byta ut polisledningen. Eller så kan man återinföra det som fanns 2010, en form av oberoende utredningsfunktion. Men då är problemet att den ligger under Polismyndigheten. Det blir som en form av stopgap. Vi måste få en tillfällig lösning så att vi får stopp på den här galenskapen inom Polismyndigheten. Det handlar om att all information och det som finns blir transparent, och då måste vi kunna kontrollera det. Detta ska alltså inte tillsätts av polisen och kontrolleras av polisen. Då undrar jag: Kan vi göra någon form av tillfällig lösning, stopgap, i stället för att bara invänta den längre utredningen och vad KU kommer att säga?

Herr ålderspresident! Tusen tack för en utomordentligt viktig debatt kring frågor som är angelägna i sig! Medborgarna har berättigade förväntningar på att ökade resurser och vassare verktyg till polisen och för den delen andra delar av brottsbekämpningen dels ska leda till bättre resultat, dels ska följas upp på ett sådant sätt att vi kan säkerställa att vi får valuta för varje satsad skattekrona.

Jag välkomnar båda interpellanternas perspektiv vad gäller behovet av en effektiv tillsyn. Jag tycker att det är en oerhört angelägen sak att varje mått och steg som vi vidtar framåt i denna del handlar om att bejaka granskning, bejaka revision och bejaka tillsyn. Det är klart att om relevansen i den granskningen och tillsynen ska vara hög och om granskningen och tillsynen ska ha en legitimitet och trovärdighet bygger det på att den är oberoende i förhållande till det som ska granskas. Det gäller alldeles oavsett om granskningsorganet finns utanför Polismyndigheten, om vi nu talar om Polismyndigheten, eller om det kompletteras med ett granskningsorgan på insidan.

Jag tycker att det enskilt viktigaste att ta med sig från denna debatt är detta: Vad vi nu än gör ska det gå i riktning mot ökad revision, ökad tillsyn, ökad granskning, ökad transparens och ökat oberoende. Det kommer att gagna svensk polis. Det kommer att gagna andra rättsvårdande myndigheter. Det kommer att förbättra resultaten, och det kommer att stärka medborgarnas tilltro både till den polisiära verksamheten och till politikens förmåga att säkerställa valuta för varje satsad skattekrona.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr ålderspresident! Tusen tack för en utomordentligt viktig debatt kring frågor som är angelägna i sig! Medborgarna har berättigade förväntningar på att ökade resurser och vassare verktyg till polisen och för den delen andra delar av brottsbekämpningen dels ska leda till bättre resultat, dels ska följas upp på ett sådant sätt att vi kan säkerställa att vi får valuta för varje satsad skattekrona.

Jag välkomnar båda interpellanternas perspektiv vad gäller behovet av en effektiv tillsyn. Jag tycker att det är en oerhört angelägen sak att varje mått och steg som vi vidtar framåt i denna del handlar om att bejaka granskning, bejaka revision och bejaka tillsyn. Det är klart att om relevansen i den granskningen och tillsynen ska vara hög och om granskningen och tillsynen ska ha en legitimitet och trovärdighet bygger det på att den är oberoende i förhållande till det som ska granskas. Det gäller alldeles oavsett om granskningsorganet finns utanför Polismyndigheten, om vi nu talar om Polismyndigheten, eller om det kompletteras med ett granskningsorgan på insidan.

Jag tycker att det enskilt viktigaste att ta med sig från denna debatt är detta: Vad vi nu än gör ska det gå i riktning mot ökad revision, ökad tillsyn, ökad granskning, ökad transparens och ökat oberoende. Det kommer att gagna svensk polis. Det kommer att gagna andra rättsvårdande myndigheter. Det kommer att förbättra resultaten, och det kommer att stärka medborgarnas tilltro både till den polisiära verksamheten och till politikens förmåga att säkerställa valuta för varje satsad skattekrona.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.