Frågestund - 2021-01-14

Fru talman! Jag vänder mig till statsrådet Anna Hallberg.

Från Bryssel kan höras att det nu finns ett investeringsavtal mellan EU och Folkrepubliken Kina på plats. Det är ingenting som vi har sett här i Sveriges riksdag. Möjligtvis har statsrådet tagit del av detta tillsammans med resten av regeringen.

Man kan anlägga olika perspektiv på detta. Det är bra och viktigt att vi har rättvisa villkor mellan näringslivet i Europa och Kina, men samtidigt måste man ställa ett antal frågor. Är det rätt tid för detta med tanke på det skymningsläge Folkrepubliken Kina drar ned över Hongkong med gripna människor och nu senast också en stängd hemsida på grund av de nya säkerhetslagarna? Är det rimliga avvägningar i det här avtalet? Och kan vi lita på att Kina upprätthåller ett avtal? Det som händer just nu i Hongkong bygger ju på att Kina struntar i det avtal som konstituerar principen om ett land, två system.

Vilken är regeringens bedömning, och delar statsrådet mina farhågor?

Fru talman! Regeringens bedömning är att det är glädjande och betydelsefullt att EU och Kina nu har nått en principöverenskommelse om att ingå ett investeringsavtal. Det här avtalet kommer avsevärt att förbättra europeiska investerares och svenska företags tillgång till den viktiga kinesiska marknaden. Det kommer att skapa mycket bättre förutsättningar att konkurrera på mer jämlika villkor i Kina. Det kommer också att främja EU:s kärnvärden, målsättningar och värderingar vad gäller hållbar utveckling i Kina. För första gången har Kina i ett bilateralt avtal med EU gått med på tydliga åtaganden vad gäller miljö, klimat och mänskliga rättigheter.

Vi har en öppen ekonomi. Jag vet, fru talman, att Hans Wallmark delar synen med mig att vi ska ha en öppen ekonomi med betoning på frihandel. Det ligger verkligen i Sveriges intresse att bedriva handel med länder som Kina.

Jag ser att det här är ett viktigt steg framåt när det gäller att kunna ha en plattform för att fortsätta utveckla den handeln.

Fru talman! Jag delar fullt ut bedömningen att frihandel är oerhört centralt. Därför är naturligtvis de aspekter som statsrådet lyfter fram oerhört viktiga. Men det hon då bortser från är de aspekter som jag lyfte fram, nämligen om vi kan lita på att Kina håller ett avtal. De bryter ju andra avtal. Det ser vi också i den internationella handelsprocessen och WTO.

Mänskliga rättigheter berörs. Någonting vi kan se i dag är det skymningsläge som Folkrepubliken Kina representerar med det som händer i Xinjiang och det som riktar sig mot frihetskämparna i Hongkong.

Frågan är: Är detta rätt tid?

Fru talman! Det här är som sagt en viktig plattform för att kunna ha en tydligare dialog när det gäller just de frågor som Hans Wallmark lyfter fram. I den skrivelse vad gäller frågor som berör Kina som regeringen och riksdagen ställde sig bakom hösten 2019 beskrivs väldigt tydligt de utmaningar och möjligheter som vi har i Kina.

Jag delar synen på att vi har de utmaningarna när det gäller relationen till Kina, men det finns också viktiga möjligheter, och de tas bättre till vara med det här avtalet. Det är också bättre att kunna trycka på när det gäller värderingar.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Per Bolund.

Allmännyttan har hittills bestått av kommunala bostadsföretag med uppgift att tillhandahålla hyreslägenheter för alla landets invånare. Lägenheterna har tilldelats via en kommunal bostadskö där socialförvaltningen i kommunerna har fått tillhandahålla ett mindre antal lägenheter. Detta fungerade väl fram till 2000-talet då den utomeuropeiska invandringen tog fart och en ny grupp behövde försörjas med bostäder. Det var en grupp som bestod av människor som själva inte hade ekonomiska medel för att skaffa sig en bostad.

Sedan millennieskiftet har 2 miljoner uppehållstillstånd delats ut, och bostadssituationen i många av landets kommuner är nu mycket svår. Företrädare för den av regeringen tillsatta utredningen om en socialt hållbar bostadsförsörjning intervjuades nyligen i Sveriges Television och resonerade då kring att fördela allmännyttans lägenheter efter behov i stället för efter kötid.

Anser även ministern att allmännyttan i större utsträckning än i dag bör fördela sina lägenheter efter behov snarare än efter kötid?

Fru talman! Tack, Mikael Strandman, för en angelägen fråga!

Bostadsmarknadens funktion är såklart avgörande för väldigt mycket i Sverige: för att vi ska ha en fungerande arbetsmarknad, för att man ska kunna söka sig till den utbildning man vill ha och för att vi ska kunna ha en fungerande ekonomi. Därför är jag glad över att regeringen har gjort stora insatser för att få en bättre fungerande bostadsmarknad, inte minst genom det stora investeringsstöd som vi nu ger och som gör att vi i dagsläget har ett byggande som ligger på historiskt höga nivåer.

Till skillnad från hur det var under den förra, moderatledda regeringen har vi nu också ett byggande som ligger över befolkningstillväxten, då vi nu börjar att steg för steg få en bättre situation på bostadsmarknaden.

Självklart har vi stora utmaningar med befolkningsgrupper som har svårt att ta sig in på den ordinarie bostadsmarknaden. Där måste vi göra ytterligare insatser. En sådan är att vi nu har riktat investeringsstöden till just de grupperna så att var åttonde lägenhet ska gå till en ung person eller till kommunerna för att kunna fylla sociala behov.

Vi är beredda att göra mer, och utredningen kommer att titta vidare på de här frågorna.

Fru talman! Finns det inte en risk då, statsrådet, för att kommunernas incitament att bygga hyresrätter minskar om det vet att de här bostäderna inte kommer att gå till folk som normalt finns på arbetsmarknaden utan att de i stället tilldelas folk som lever på försörjningsstöd och så? Finns det inte risk för att det här blir stora utanförskapsområden?

Fru talman! Jag delar absolut inte den bedömningen. Tvärtom ser jag att det finns ett stort engagemang hos kommunerna och allmännyttan när det gäller att se till de sociala behov som finns i vårt samhälle.

Det är helt fel att, som Mikael Strandman gjorde inledningsvis, hänvisa bostadsbristen till att det har att göra med migration. Tvärtom vet vi som har varit med länge i den här debatten att vi har haft utmaningar på bostadsmarknaden under lång tid. Det är utmaningar som vi behöver lösa men som beror på att man har byggt alldeles för lite under för lång tid. Nu är kommunerna uppe på en helt annan nivå, och det är jag glad för.

Fru talman! Vi befinner oss i Gamla stan, Bellmans Stockholm. På kullerstensgatorna här utanför fanns runt 700 krogar på Bellmans tid. Nu är det pandemins tid. Nya siffror från Stockholms handelskammare visar att omsättningen för Stockholms krogar föll med 70 procent under den första veckan 2021. Trots att Centerpartiet nu är med och driver fram ökade stöd är fortfarande läget mörkt som en 1700-talsnatt.

Det här är givetvis värst för krogägare och deras medarbetare, men det finns också andra problem. Polisen vittnar om att kriminella nätverk nu söker upp restauranger som befinner sig i kris och utnyttjar pandemin för att stärka sina intressen.

Min fråga är därför till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson: Vad gör regeringen för att förhindra att kriminella nätverk utnyttjar en restaurangbransch i kris?

Fru talman! Som med all annan brottsbekämpning handlar det till allra största delen om att se till att de brottsbekämpande myndigheterna har de resurser de behöver för att kunna bekämpa kriminalitet. Här har det genomförts mycket stora satsningar, inte minst på polisen. Så sent som i går gick ytterligare en kull poliser ut, från den nya polisutbildningen i Malmö som vi startade för några år sedan.

Nu är vi i ett läge där vi har fler poliser än någonsin tidigare. Det är också färre poliser som slutar, och det är fler som återrekryteras. Och regeringen fortsätter att bygga ut det.

När det gäller de näringsidkare som Hannes Hervieu tar upp tror jag att det även handlar om att gå in med bra stöd för att se till att man inte hamnar i den situation som de har hamnat i. För att underlätta för näringsidkarna ser vi fram emot att se till att, tillsammans med bland annat Centerpartiet, fortsätta att bygga ut de stöden.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Centerpartiet är verkligen besjälade av att driva fram de stöden. Det vet statsrådet mycket väl. Vi tänker inte låta samhället ta en så att säga springnota och lämna restaurangbranschen i sticket.

Min fråga handlade dock om den mer akuta krisen, just nu. Det är givetvis bra med nyrekryteringar, poliser som återgår i tjänst och så vidare. Men jag frågade om specifika insatser riktade till de branscher som är särskilt drabbade. Avser regeringen att komma med några sådana?

Fru talman! Det ingår i polisens allmänna generella uppdrag att bekämpa brott varhelst det förekommer.

Jag hoppas att det vid den här typen av utveckling finns en bra dialog mellan de näringsidkare som har utsatts å ena sidan och den lokala polisen å andra sidan. Polisen har en skyldighet att agera på den typen av utveckling när man ser den.

Vi kommer såklart att fortsätta följa frågan noga de kommande månaderna, så länge detta finns. Men det handlar också om att se till att de resurser vi har satt av får betydelse för brottsbekämpningen.

Fru talman! År 2020 blev ytterligare ett dystert rekordår. 47 människor sköts till döds, ungefär en i veckan. Och det yngsta offret var bara tolv år gammal. Våld och skjutningar har blivit vardag i Sverige. Stad efter stad sätts i skräck.

Också 2021 har fått en mörk start. På årets andra dag höggs småbarnspappan Joakim Forsberg till döds. Mördaren hade rymt under en permission; han var redan dömd för mord på en 17-årig kille.

Stefan Löfven har i regeringsförklaring efter regeringsförklaring sagt att man ska knäcka den grova brottsligheten. Men det blir bara värre.

Morgan Johansson! När ska regeringen börja göra det som krävs? Ni kanske kan börja med att stoppa rymningarna. Polisen ska inte behöva jaga samma mördare flera gånger om. Och medborgare i Sverige ska kunna lita på att mördare sitter inlåsta.

Fru talman! Jag instämmer sannerligen i att polisen inte ska behöva jaga samma mördare två gånger. Därför är jag glad över de stora satsningar som gjordes för ungefär 14-15 år sedan då det var mycket problem med rymningar från kriminalvården. Då stärkte man säkerheten generellt i kriminalvården, på ett sådant sätt att vi nu nästan inte har några sådana avvikelser från just kriminalvården.

Jag vet att det finns andra verksamheter som har andra typer av problem, och dem måste man ta tag i. Men de satsningar som har gjorts på kriminalvården är viktiga.

Det handlar, återigen, om att få stopp på skjutningarna, helt enkelt om att se till att bura in de mest brottsaktiva individerna. Där får de stora satsningar som vi gör på polisen och på övriga rättsväsendet stor betydelse. Vi kommer att fortsätta driva de här frågorna framåt med all kraft.

Fru talman! Den rymning det handlar om i exemplet som jag tog upp var från rättspsyk. Vi ser också återkommande rymningar från Sis-hemmen. Här krävs åtgärder från regeringen.

Det räcker inte med bara fagra ord, som vi hör till och med här i dag. Det räcker inte med nya presskonferenser eller förutsättningslösa utredningar. Regeringen måste göra det som krävs.

Det finns ett helt batteri av åtgärder och tillkännagivanden som riksdagen har beslutat om. Men regeringen går ändå inte fram med det som krävs för att på allvar stoppa brottsligheten. Varför inte?

Fru talman! Sedan jag blev justitieminister tror jag att jag har lagt fram över 200 propositioner till den här riksdagen. Alla har gått igenom. Vi har skärpt straffen för så gott som alla de grova våldsbrotten, för de grova vapenbrotten, för narkotikabrotten och för ett stort antal andra brott.

Vi har också satt av mer pengar till de brottsbekämpande myndigheterna än någon annan regering har gjort. Och vi bygger nu ut polisen på ett sådant sätt att det nu finns fler poliser än någonsin tidigare.

Sedan behöver säkerheten stärkas ytterligare, inte minst på Sis-hemmen. Vi har precis anslagit ytterligare medel för just säkerhetshöjande åtgärder där.

Fru talman! I arbetet med att bekämpa den grova organiserade brottsligheten är en av de avgörande punkterna att få stopp på rekryteringen av unga. Vid årsskiftet infördes den nya påföljden ungdomsövervakning i det svenska rättssystemet. Syftet är just att få fler och bättre alternativ för att kunna ingripa mot unga som begått brott. Påföljden kan användas i de fall ungdomsvård eller ungdomstjänst inte räcker.

Bland annat infördes så kallad helghemarrest, som innebär att unga kan tvingas hålla sig hemma på helgerna. Helghemarresten kontrolleras med fotboja. Till påföljden kopplas också en särskild individuell åtgärdsplan som rör exempelvis skolgång, vård och behandling.

Påföljden ungdomsövervakning är välkommen och fyller en viktig funktion. Men det räcker förstås inte.

Fru talman! Min fråga till justitieministern är: Vilka övriga åtgärder genomför regeringen för att stoppa nyrekrytering av kriminella?

Fru talman! Den åtgärd som Inge Ståhlgren tar upp, ungdomsövervakning, trädde alltså i kraft den 1 januari. Det är ett sätt att i ett tidigare skede bryta nyrekrytering till de kriminella gängen.

Vi måste naturligtvis bura in de mest brottsaktiva individerna. Det gör vi också nu. Vi fyller upp både häkten och anstalter. Men vi måste även se till att tidigare bryta en negativ utveckling för en del ungdomar. Det gör man med hjälp av detta, med helghemarresten som alltså övervakas med hjälp av fotboja. Men den kopplas också till sociala insatser.

Vad bör göras ytterligare? Jag tror att det nu är viktigt att kommunsektorn svarar upp mot de stora satsningar som staten gör på brottsbekämpningen. När staten går in med mycket pengar till polisen och övriga rättsväsendet måste kommunsektorn använda de stora överskott som man har för att satsa på skola, på socialtjänst och på fritidsverksamhet för att hjälpa till att bedriva en offensiv förebyggande verksamhet. Det tror jag är oerhört viktigt framöver.

Fru talman! Ingen ung person ska behöva dras in i kriminalitet eller se kriminaliteten som en möjlig väg i framtiden. Därför är det bra att regeringen tar frågan på stort allvar.

För att hindra unga att komma in i kriminalitet behövs både förebyggande åtgärder och konsekvenser när brott begås. Ungdomsövervakningen är ett exempel på det senare.

Hur ser statsrådet på behovet av förebyggande åtgärder?

Fru talman! Som jag var inne på tidigare tycker jag att också kommunsektorn nu behöver ta ett större ansvar. Kommunsektorn hade ett överskott på kanske mellan 40 och 50 miljarder kronor förra året. Då är min notering att man då bör använda en del av de pengarna till att sätta in just tidiga insatser för barn och unga som riskerar att hamna i kriminalitet.

Använd nu en del av överskottet - till skola, socialtjänst och fritidsverksamhet! Det är min uppmaning till kommunsektorn.

Fru talman! Under förra året var det många skottlossningar i Sverige. Det är ett av våra största samhällsproblem. Något som dock är positivt är att situationen i Malmö faktiskt har förbättrats påtagligt. Jämfört med år 2017 minskade antalet skottlossningar med drygt två tredjedelar. Det innebär förstås inte på något sätt att problemet är borta. 20 stycken är 20 för många. Men trenden är positiv, och den är tydlig.

I sammanhanget är det också värt att nämna att det fanns ett ökat intresse för avhopparverksamheten, som drivs av polisen tillsammans med i det här fallet Malmö stad och Kriminalvården. Ett femtiotal personer anmälde sig till den, vilket är glädjande.

Mot bakgrund av det vill jag fråga justitieministern vad andra delar av landet kan lära av Malmö.

Fru talman! Även jag har under många år följt Malmöpolisens och Malmö kommuns arbete mot detta. Jag kommer mycket väl ihåg hur diskussionen lät runt 2017 då vi hade de höga talen. År 2017 var det närmare 65 skjutningar. Nu har det som sagt gått ned. Förra året rörde det sig om 20 skjutningar. Under dessa år har det blivit en minskning med nästan 70 procent.

En del av förklaringen till framgången är det nära samarbete som finns mellan kommunen och polisen. En annan del som polisen gärna lyfter fram är projektet Sluta skjut. Jag var delaktig i att hämta det från USA 2016. Nu har man drivit detta som ett pilotprojekt i Malmö. Genom det sätter man ökad press på de gängkriminella samtidigt som man ökar avhopparverksamheten så att de har en väg ut ur det kriminella livet. Jag tror att det har haft en stor betydelse, men vi får se hur det ligger till med det. Det kommer en mer formell utvärdering av detta inom kort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Det är helt riktigt att Sluta skjut har varit en otroligt viktig grej. Från vissa håll har man ibland förlöjligat det, men nu ser man att det kan ha haft en stor betydelse och varit effektivt.

En annan viktig sak är myndighetssamverkan, inte minst för att komma åt illegala pengar. Avser regeringen att gå vidare och fördjupa och intensifiera detta arbete så att myndigheter kan arbeta mer effektivt tillsammans?

Fru talman! Vi kommer absolut att fortsätta göra det. Sedan ett antal år tillbaka finns en myndighetssamverkan på central nivå men även på lokal och regional nivå.

Historien om Sluta skjut började när vi var på ett studiebesök i New York, och då frågade vi dem som under mycket lång tid hade jobbat mot gängkriminalitet om det fanns något arbetssätt i USA som vi skulle kunna använda i Sverige. Då tog de upp projektet Group Violence Intervention, som de hade använt sig av. Det kommer förmodligen att visa sig ha varit väldigt framgångsrikt.

Jag tycker att detta ska spridas även till övriga Sverige.

Fru talman! Förbudet mot att servera alkohol på krogen efter klockan 20 förlängs till den 24 januari. Detta ger ett fortsatt avbräck för besöksnäringen. Krögarna är förtvivlade. Liv ska räddas, och vi ska hålla pandemin stången. Men samtidigt behövs lösningar, antingen i form av ersättningar eller att man får ha öppet med covid-19-säkerhet. Konkurser och massarbetslöshet står för dörren.

Näringslivet saknar framförhållning från och dialog med regeringen. Varför väljer regeringen att lämna så sena besked när företagen skriker efter tydlighet och framförhållning och vill bidra med lösningar? De står nära konkursens brant. Min fråga går till Per Bolund.

Fru talman! Tack, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, för frågan! Vi är alla medvetna om att vi befinner oss i ett allvarligt läge i Sverige. Fortfarande är smittspridningen hög, och vi måste göra allt vi kan för att minska sjukdom och rädda människoliv. Det innebär svåra påfrestningar på hela samhället. Det är tyvärr ett faktum som vi får leva med.

Regeringen gör allt som står i dess makt för att både ge vården de resurser den behöver och införa de restriktioner som krävs för att minska smittspridningen. Vi gör också stora insatser för att göra ekonomiska tillskott till de verksamheter som berörs. Det görs inte minst för att rädda svenska företag och jobb. Vi fortsätter att göra så.

Vi har löpande gett besked om de restriktioner som råder. Det försöker vi göra i så god tid som det över huvud taget är möjligt. Samtidigt måste vi hela tiden också känna av var i smittspridningen vi ligger och anpassa restriktionerna efter det. Men regeringens ambition är alltid att ge besked i så god tid som det går.

Fru talman! Man kan inte påstå att god tid är ett signum för regeringen.

Företag och deras organisationer har likt trumpetfanfarer försökt komma med lösningar för att bidra och hjälpa till så att de ska kunna använda egna lösningar. De har även haft samtal med regeringen. De vill veta om de ska fortsätta låna eller om de ska stänga sina dörrar. De behöver planera sina verksamheter om de inte ska blir tvungna att ta ännu mer lån och hamna ännu längre ned i djupet.

Varför fortsätter regeringen att ge besked i sista minuten?

Fru talman! Jag delar verkligen inte den bedömningen. Regeringen har tvärtom gett besked med framförhållning, och ofta väldigt god sådan. Exempelvis har vi sagt att de insatser som vi gör i form av korttidspermittering och andra ekonomiska stöd kommer att löpa ända fram till halvårsskiftet, vilket är många månaders framförhållning.

Vi måste dock hela tiden se till att anpassa restriktionerna till det aktuella smittläget. Jag tror inte att det finns någon som driver restaurang nu som inte borde se med väldigt stor oro på det smittläge som råder i Sverige. Man måste se att det faktiskt är viktigt att vi håller kvar vid de restriktioner som nu gäller.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Jennie Nilsson, och den handlar om strandskydd och Strandskyddsutredningen.

Grundtanken med strandskyddsreglerna är god, men reglerna hindrar utveckling på landsbygden. Det finns ett stort behov av att lätta på strandskyddskraven på just landsbygden för att underlätta för byggnation av bostäder, stugor och jordbruksbyggnader. Mycket kan göras utan att äventyra tillgängligheten för allmänheten och naturvärden.

I Strandskyddsutredningens rapport föreslås välkomna lättnader. Men det här är inte första gången som man försöker förenkla byggandet på landsbygden. År 2009 gjordes reglerna om, men i dag finns mer strandskyddade vattendrag än 2009, inte mindre.

Vill ministern genomföra utredningens förslag? Hur ska ministern göra för att det ska bli enklare att bygga strandnära på landsbygden, och den här gången på riktigt?

Fru talman! Detta är egentligen inte en fråga som ligger på mitt departement, men strandskyddsfrågan som sådan har såklart ändå ett intresse för landsbygdspolitiken. Jag följer den väldigt noga.

Precis som Staffan Eklöf säger är det inte första gången som man gör en översyn av dessa frågor. Den stora utmaningen handlar om att vi har väldigt olika behov i olika delar av landet. Jag brukar ibland tala om att vi måste säkerställa att vi i Sverige har regelverk på plats som inte utgår alltför mycket från bara storstädernas norm. Det här är ett tydligt exempel på detta.

Jag har stora förhoppningar om att vi med utredningen ska kunna förflytta positionerna och få ett mer differentierat strandskydd som tar större hänsyn till hur det faktiskt ser ut. Men utredningen har precis lämnats och behandlas nu på Regeringskansliet. Den kommer att gå ut på remiss och kommer så småningom att landa här i kammaren. Det är alltså lite för tidigt att dra alltför stora slutsatser om vad den samlade bedömningen kommer att vara efter att vi har haft hela remissrundan.

Fru talman! Det är glädjande att höra att ministern tycker att det är positivt med differentierade regler för landsbygd och stad.

Jag undrar om ministern tycker att det vore en god idé att sätta upp mål och mäta om byggandet på landsbygden ökar och om det hela resulterar i en positiv utveckling för just landsbygden.

Fru talman! Ja, jag tycker absolut att man alltid ska försöka ha tydliga och mätbara mål, jobba med utvärdering och vara beredd att anpassa sig till hur utfall blir. Det som ibland ser bra ut på papperet och som är en god intention blir kanske inte så som man önskade när det sjösattes. Du beskrev själv utvecklingen för möjligheterna att bygga på landsbygd efter de senaste utredningarna, Staffan Eklöf. Det var ingen dålig idé. Jag tar med mig den.

Fru talman! Just nu går en serie på P1 som heter Laglös landsbygd som jag rekommenderar justitieministern och alla andra att lyssna på. Den handlar om drograttfylleri, vilket är något som ökar väldigt mycket.

I det program som jag alldeles nyss lyssnade på förekommer en man som mister sin sambo och sin pappa. De är på väg hem. På släpkärran har de en stuga till sin lille pojke. Sambon och pappan mister livet. Gärningsmannen har gång efter annan gjort precis samma sak - ingenting har hänt. Polisen säger att de inte kan göra något, för det ger så korta straff; det ger böter.

Jag blir själv väldigt upprörd när jag lyssnar på detta, och jag vet att det här är ett växande problem, särskilt på landsbygden. Jag vet också att det finns en utredning som ligger på justitieministerns bord sedan november 2019. Till min förfäran såg jag nu att det inte fanns någon proposition på bordet. Vad händer?

Fru talman! Den utredningen tillsattes av mig en gång eftersom jag hade blivit exakt lika upprörd som Mikael Oscarsson över ett antal sådana här fall, där människor om och om igen begått samma brott utan att några egentliga konkreta ingripanden kunnat göras. Jag vill öka möjligheterna till frihetsberövande i de här fallen och se till att skärpa straffen. Det finns, som Mikael Oscarsson säger, ett färdigt lagförslag. Det arbetar vi med, och det kommer jag att gå till riksdagen med när vi är färdiga med beredningen.

Ingen ska sväva i tvivelsmål om att jag också vill se till att försöka göra någonting åt de här fallen, där människor gång på gång kör med alkohol eller andra droger i kroppen. Detta måste vi sannerligen göra någonting åt.

Fru talman! Det som de upprörda poliserna säger är att den här personen och de andra som begår dessa trafik- och narkotikabrott bara kan dömas till böter eller kortare fängelsestraff. Man kan inte ta körkortet från dem direkt och inte frihetsberöva dem. Så här kan vi inte ha det. Det tog de här människornas liv. Det är livsfarligt på vägarna. I just det här fallet höll det dessutom på att ta en kvinnas liv bara två veckor innan.

När kommer lagförslaget på riksdagens bord?

Fru talman! Jag delar absolut den ilskan och frustrationen över det här fallet. Jag tycker att det har gått alldeles för lång tid utan att vi kunnat göra någonting åt detta. Men det kan vi nu, för nu har vi ett lagförslag på bordet. Så fort vi är färdiga med beredningen kommer vi att gå fram till riksdagen men den typen av skärpningar, så att man kan öka möjligheten att göra sådana här frihetsberövanden och även utdöma höga straff för dessa individer.

Fru talman! Min fråga går till utrikeshandelsminister Anna Hallberg.

Den 1 januari i år innebar inte bara ett nytt år utan också Storbritanniens slutliga utträde ur Europeiska unionen. Storbritannien är en av Sveriges viktigaste handelspartner. Över 6 000 svenska företag har länge handlat med Storbritannien och behöver stabilitet för att säkra tillväxten och jobbskapandet. Samtidigt har hela 2020 bestått av intensiva förhandlingar mellan just EU och Storbritannien om ett handels- och samarbetsavtal, vilket kom på plats i slutet av december.

Min fråga till utrikeshandelsministern är således: Vad kommer det nya handelsavtalet att innebära för svenska företag, den svenska exporten och svensk tillväxt?

Fru talman! Jag tackar Solange Olame Bayibsa för frågan.

Det här är en viktig milstolpe. Det är ett avslut på relationen på den inre marknaden med Storbritannien, men också ett fantastiskt viktigt steg framåt. Det här kommer att betyda väldigt mycket för svenska företag och för de 70 000 medarbetarna i de företag som varje dag handlar med Storbritannien. Vi är från regeringens sida väldigt nöjda med avtalet, för det är ett brett, djupt och modernt frihandelsavtal.

I sammanhanget vill jag dock säga att det kommer att bli mycket svårare än tidigare att handla med Storbritannien. På den inre marknaden råder helt andra förutsättningar.

Med det sagt ser vi att det här avtalet är en plattform som är mer än bara en bas. Det är en bred och djup plattform. Sedan återstår det vissa frågor som vi behöver förhandla vidare. Men avtalet ger mycket bra förutsättningar för svenska företag att fortsätta handla med Storbritannien.

Fru talman! Min fråga går till landsbygdsminister Jennie Nilsson.

I går gick Uppdrag gransknings program om slakterier och gårdar som bryter mot djurskyddslagen. Innan dess visade TV4 fruktansvärda klipp på grov djurmisshandel, detta tack vare att en ideell organisation hade placerat en kamera som filmat - någonting som i dag är straffbart men som borde vara ett lagkrav. På filmen ser vi att lagarna följdes så fort besökarna kom för aviserad kontroll. Det visar på en fruktansvärd brist med otroligt mycket onödigt lidande som följd.

För att se till att det här aldrig händer måste total insyn tillåtas av samhället. Det är någonting som Sveriges Veterinärförbund föreslagit och som Storbritannien, Frankrike och Norge redan har. På Jennie Nilsson lät det i går som att det fanns en öppenhet för detta. Hur går vi vidare med kameraövervakning och total insyn i djurindustrin?

Fru talman! Jag tackar Rebecka Le Moine för frågan. Jag var också djupt upprörd och skakad av de bilder som vi kunde ta del av i medier.

Vi har och ska ha ett starkt djurskydd i Sverige. Vi jobbar kontinuerligt med att hela tiden stärka det. Vi fick en ny djurskyddslag på plats så sent som 2019. Förra året tog jag emot en utredning om sanktioner och brott mot djur.

Men det räcker inte, utan vi behöver hela tiden vara beredda att säkerställa att vi har de effektivaste verktygen för att se till att lagstiftningen följs. Jag utesluter inte att kameraövervakning kan vara en del i det. Det är någonting som vi får titta vidare på tillsammans med branschen. Jag noterade i går med glädje att Krav uttalade att de var beredda att själva ta initiativ till att göra det här på sina gårdar, vilket jag tror kan vara det absolut snabbaste sättet. Om man kan hitta en samsyn och branschen tar eget ansvar går det fortare än med lagstiftning. Men vi jobbar parallellt.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

En annan aktuell fråga är minkfarmarna. De innebär ett enormt lidande som motiveras med ett fåtal arbetstillfällen. Nu vet vi vilken enorm risk som de här minkfarmarna innebär för att sprida smitta och muterade former av covid. I Nederländerna och Danmark har spridningen av viruset orsakat nedstängning av landets pälsdjursindustrier. Hur tänker landsbygdsministern arbeta vidare med den här frågan?

Fru talman! Vi följer denna fråga väldigt noga och har gjort det under hela resans gång. Vi hade konstaterad smitta på ungefär hälften av farmarna i Blekinge under hösten. Det innebar att samtliga gårdar belades med restriktioner. Vi fortsätter att följa frågan väldigt noga. Det som är mest aktuellt nu är exempelvis att titta på hur man hanterar avel och nya kullar till våren. Det kommer vi att återkomma till inom kort.

Fru talman! Sedan mars har gränsen mot Norge i princip varit stängd, med undantag för arbetspendling. Det har fått mycket stora och allvarliga konsekvenser för människorna och företagen i våra gränsregioner. Tusentals personer har blivit varslade eller har redan fått lämna sina arbeten. Regeringen har brustit i engagemanget och har inte gett drabbade företag och kommuner tillräckligt av det stöd som de behöver.

Vardagen för gränsgångare har sedan coronapandemin slog till varit väldigt besvärlig. Nu efter årsskiftet stängde Norge en lång rad vägar in i landet och införde nya testregler. Detta har skapat nya problem och har gjort vardagen ännu mer besvärlig för väldigt många pendlare som tvingas ta långa omvägar och stå i långa köer förbi tullstationer.

Hur ser Nordenminister Anna Hallberg på situationen för arbetspendlarna mellan Sverige och Norge? Och framför allt: Vad gör ministern för att påverka den norska regeringen att säkerställa att vardagen fungerar för våra gränspendlare och att arbetsmarknadsregionen hänger ihop?

Fru talman! Jag tackar Johan Hultberg för en fråga om något som jag verkligen har varit engagerad i. Jag delar inte bilden att den svenska regeringen inte varit engagerad. Vi har varit djupt engagerade, framför allt kanske jag som ansvarig Nordenminister.

Jag förstår verkligen den svåra situation som råder i vardagen. Jag har haft mycket kontakt med företag och kommuner, även på den norska sidan av gränsen, där man också upplever en stor frustration.

Vi för hela tiden en dialog med den norska regeringen för att försöka hitta öppningar. Vi har också lyckats med detta med både Danmark och Norge vad gäller delregionala lösningar och lösningar för gränskommunerna. Hittills har det varit en större utmaning med Norge, men vi ger inte upp för det.

Vi har ett omfattande ekonomiskt stödpaket som naturligtvis gäller för alla företag. Även företag i gränskommunerna kan ta del av det.

Jag vill också säga att jag tror att vi måste vara beredda på att den gränshandel som många gränskommuner varit så beroende av kan komma att förändras för gott efter pandemin. Vi måste ta höjd för det och hjälpa till med omskolning och omställning i de kommunerna. Även det är vi djupt engagerade i från regeringens sida.

Fru talman! Vid årsskiftet kopplades Ringhals 1 bort från elnätet, kanske för gott. Det innebar återigen att regeringen stänger ned redan fungerande kärnkraft som är klimatsmart.

Nu när det är vinter och kallt i Sverige, ett faktum som inte borde överraska regeringen, kan vi se att elförbrukningen ökar. Vi kan inte nå upp med den produktion vi har från vindkraft och solkraft som är mindre och i vissa fall obefintlig.

Följden blir nu i stället att vi ökar vårt beroende av kolkraft, och vi kan se importtendenser från våra grannländer. Effektreserven, som eldas med tjockolja, gör sig redo. Vi har gasturbiner som finns redo för den typen av extrema situationer som uppstår. Det som nu händer är alltså att vi blir mer beroende och ställer vår tilltro till kol, olja och gas för att kunna klara vår energiförsörjning.

Därför, fru talman, vill jag fråga regeringen och statsrådet Per Bolund varför det är viktigare att stänga ned ren klimatsmart kärnkraft än att rädda klimatet.

Fru talman! Frågeställningen stämmer inte överens med verkligheten. Det är inte regeringen som stänger ned elproduktionen i Sverige. Det är ägarna som bestämmer över vilken produktion som man tycker är lönsam att driva och vilken man inte tycker är det. Där har man bestämt att man inte tycker att reaktorn i Ringhals är lönsam att driva, och det har vi respekt för.

Inte heller beskrivningen stämmer med verkligheten. Sverige har tvärtom ett rekordstort elöverskott. Förra året var det 25 terawattimmar som exporterades från Sverige. Det motsvarar fyra Ringhalsreaktorer. Beskrivningen att Sverige skulle ha brist på el stämmer helt enkelt inte med verkligheten.

Vi har också en enorm expansion av elproduktion i Sverige. Vindkraften slog till exempel svenskt rekord förra året med nästan 28 terawatttimmar. Det är en ökning med 40 procent jämfört med bara året innan. Vi ser också på prisutvecklingen att priset har varit på rekordlåga nivåer i Sverige.

Den ständiga beskrivningen att vi skulle ha någon form av elbrist eller elkris i Sverige är helt enkelt inte sann.

Fru talman! Vi är många som har sett på nyheterna de senaste dagarna och oroats djupt över den situation som finns ute på vissa av landets slakterier.

Att värna djurskyddslagen och se till att vi följer djurskyddet är viktigt för oss socialdemokrater. Extra anmärkningsvärt är också de rapporter som vi har tagit del av om att det drabbar de Kravmärkta slakterierna lika mycket som andra slakterier.

Vi har en av världens striktaste djurskyddslagar. Min fråga till landsbygdsminister Jennie Nilsson blir därför: Hur kan vi se till att vi tar ytterligare krafttag så att vi som konsumenter kan lita på att de lagar och regler som finns följs?

Fru talman! Tack, Mattias Vepsä!

Det är upprörande bilder vi ser. Det är väldigt viktigt att man använder all sin makt och sitt inflytande oavsett var man befinner sig i den här situationen. Man har stor makt som konsument, man har stor makt som näring och man har stor makt som politiker. Vi behöver jobba parallellt med att fortsätta att säkerställa att vi har ett starkt djurskydd och att vi utvecklar effektiva system för att se till att lagstiftningen följs.

Det finns framför allt två saker som är viktiga i det sammanhanget. Det ena är sanktioner, brott och straff. Där fick vi en utredning som jag tog emot förra året och som är på väg fram till riksdagen. Det handlar om att se över hur man kan stärka straffpåföljder för exempelvis grova djurbrott. Det andra handlar om att säkerställa att man har bra kontrollfunktioner. Det är ett uppdrag som hanteras av myndigheterna och länsstyrelserna i första hand. Vi har en dialog med dem om både hur ofta man behöver göra kontroller, på vilket sätt och vilka verktyg som behövs.

Fru talman! Skottlossningar och dödsskjutningar fortsätter att plåga vårt land. Det har förekommit i många år, men tyvärr har det eskalerat de senaste åren.

Förra året, 2020, slog vi ett tråkigt rekord med nästan 350 skjutningar och 44 avlidna. Detta har vi hört om tidigare. Men det är fortfarande oacceptabelt. Ingen tvivlar på regeringens vilja att göra någonting åt saken. Men jag är orolig för att verkligheten springer ifrån oss.

Vi vet en hel del. Vi vet att majoriteten av dåden är gängrelaterade. Vi vet att det oftare skjuts i särskilt utsatta områden. Vi vet också att våra grannar i Danmark har fått bukt med just den här typen av skjutningar.

Fru talman! Det går inte att bortse från danskarnas succéresultat de senaste tre åren. Man kan jämföra Sveriges 44 förra året med Danmarks 8. Min fråga i dag är: Hur många skjutningar krävs innan Morgan Johansson och regeringen växlar upp till en lagskärpning på liknande nivå som den i Danmark, som krävs för att avskräcka den här typen av skjutningar?

Fru talman! Vi tittar på många olika exempel. Danmark är ett av de exempel som vi tittar på. Vi tillsatte förra året en särskild utredare, Anders Perklev, som ska se över just straffrätten kopplat till gängkriminaliteten. Han kommer att lämna sitt betänkande i juni i år. I utredningsdirektivet säger vi bland annat att utredningen ska se efter om det finns någonting som man gör ytterligare i andra länder, däribland Danmark, som vi skulle kunna behöva göra här i Sverige. Det gör vi.

Emma Ahlström Köster behöver ibland inte gå utomlands för att titta på lyckade exempel. Vi har precis här innan i kammaren diskuterat Malmö, där skottlossningarna och skjutningarna har minskat med 70 procent sedan 2017. Det kan kanske också kan vara ett sådant exempel som andra kommuner och polisverksamheter tittar på för att se hur man kan jobba väldigt effektivt.

Vi minns också att det var diskussioner om Malmö för några år sedan. Nu kanske det går från att Malmö har varit ett avskräckande exempel till att bli ett mönster för hur man jobbar just mot skjutningar och sprängningar totalt sett i landet.

Fru talman! Min fråga går till bostadsministern.

Sedan regeringen tillträdde 2014 har vi haft en konstant bostadsbrist i Sverige. Byggandet motsvarar bara befolkningsökningen. Det råder därmed bara ett nollsummespel vad gäller byggande. Bara pandemin har utgjort ett undantag 2020 när det gäller bostadsbyggandet kontra befolkningsökningen.

Under de år som regeringen styrt Sverige har man pumpat in flera miljarder kronor i bostadsbyggandet till ineffektiva bostadssubventioneringar som egentligen i praktiken bara har gått till att bygga bostäder till nyanlända migranter.

Varför är den destruktiva migrationspolitiken viktigare än att råda bot på den bostadsbrist som vi ser i Sverige?

Fru talman! Jag håller inte med om den beskrivningen över huvud taget. Jag tror inte att Roger Hedlund har uppdaterade siffror på hur byggandet sker i Sverige.

Boverket kom alldeles nyligen med en uppdaterad prognos för förra året och för i år. Det visar att vi nu bygger i Sverige på rekordnivåer. Det har inte byggts på den här nivån på många årtionden tidigare.

Det är viktigt att se att vi nu inte bygger som Roger Hedlund säger. Vi bygger tvärtom över befolkningsökningen och håller därmed steg för steg, om vi kan hålla i den här byggtakten, på att minska bostadsbristen i vårt land.

Självklart löser man inte bostadsbristen på ett år eller ens fem eller sex år, utan det kräver ett långt och enträget arbete. Det vi aldrig någonsin får återvända till är den urdåliga och extremt låga byggtakt som gällde under tiden innan regeringen tillträdde.

Detta har denna regering motverkat genom bland annat en aktiv bostadspolitik där vi också stimulerar byggande av hyresrätter. Nu ser vi hur det byggs dubbelt så många hyreslägenheter än bostadsrättslägenheter i Sverige tack vare att regeringen har en aktiv politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till statsrådet Anna Hallberg.

Det nordiska samarbetet är väldigt viktigt för oss. Vi är lika, vi står varandra nära och vi kan lära mycket av varandra. Vi är flera mindre länder, rent befolkningsmässigt. Men tillsammans kan vi bli starkare, och vi behöver varandra.

Vi nås av många rapporter om att det är stora svårigheter och att det har varit det under pandemin. Det är barn som inte får träffa sina föräldrar, långa köer till arbetet och så vidare. Det är allvarligt, för det skapar irritation, rädsla, sorg och spänningar. Det finns en risk att det drabbar det nordiska samarbetet framöver.

Min fråga till statsrådet Anna Hallberg blir: Vad har du att förmedla på kort sikt till dem som lever i gränstrakterna och framför allt drabbas av detta? Jag undrar också: Hur kan vi utveckla det nordiska samarbetet på längre sikt efter detta?

Fru talman! Tack, Eva Lindh, för frågan! Det råder ingen tvekan om att det nordiska samarbetet sedan nästan ett år tillbaka har utsatts för stora prövningar. Det har varit ett uppvaknande för många av oss.

Jag ser att det finns stora möjligheter att också lära sig någonting av den här krisen. Dialogen är just nu väldigt intensiv mellan våra regeringar, och det finns en god vilja att snabbt komma ur den låsta situation som gränsstängningarna har inneburit.

Jag har från Sveriges sida föreslagit en ny modell för samverkan mellan de nordiska samarbetsministrarna och att vi tydligare måste lyfta det nordiska perspektivet i de beslut som respektive regering fattar som påverkar de andra nordiska länderna. Vi ska ha en tätare dialog, och vi ska vara mer koordinerade ut ur den här krisen men också in i nästa kris.

Jag ser med djup tillförsikt fram emot att vi också kommer att ha lärt oss någonting av det här och att samarbetet kommer att fördjupas och utvecklas ytterligare.

Men jag håller också med om att det just nu råder en svår situation och att våra medborgare upplever många svårigheter. Då har vi också ett ansvar för att ta hand om det här och nu.

Fru talman! I tisdags berättade Storbritanniens utrikesminister Dominic Raab att landet kommer att införa åtgärder för att stoppa handeln med varor tillverkade under slavliknande förhållanden av uiguriska fångar i Kina. Det handlar bland annat om ekonomiska sanktioner mot brittiska bolag som importerar eller tjänar pengar på sådana varor.

Bevisen för Kinas förtryck av den uiguriska minoriteten blir allt fler och allt tydligare. Fångar som godtyckligt fängslats har använts systematiskt som billig arbetskraft av regimen. Det är sedan tidigare känt att också svenska bolag använt tillverkare som i sin tur har utnyttjat uiguriska fångar som arbetskraft.

Min fråga till utrikeshandelsminister Anna Hallberg är om hon är beredd att agera för att EU inför åtgärder liknande dem som Storbritannien nu inför.

Fru talman! Tack, David Josefsson, för frågan - en mycket aktuell sådan!

Jag nämnde tidigare i diskussionen här i kammaren frågeställningen som gäller den principöverenskommelse om ett investeringsavtal som EU och Kina har gjort. Det är en viktig plattform för att kunna diskutera och ta upp också de här mycket svåra frågorna, inte minst den fråga som David Josefsson nämner.

Från ett svenskt perspektiv ser vi väldigt tydligt att vi har - som jag tidigare har nämnt och som vi har haft en diskussion om i kammaren - de här utmaningarna och möjligheterna när det gäller Kina. Vi får inte backa ifrån de utmaningar som finns, och vi måste lyfta också de svåra frågeställningarna i alla samtal mellan regeringarna.

Men vi måste också ställa krav på våra företag och kräva att de säkerställer sina leveranskedjor så att dessa lever upp till krav på mänskliga rättigheter. Det kanske är ett annat område. Men jag återkommer gärna till den frågan också, för det här hänger ihop.

Jag delar oron, men vi har också förslag på lösningar och en väg framåt i diskussionen med Kina i de här frågorna.

Fru talman! Sverigedemokraterna har länge velat kriminalisera rymningar från anstalt eller avvikelser från annan straffrättslig påföljd.

Tyvärr har det nu visat sig att brister kopplade till just rymningar eller avvikelser har lett till att en farlig dömd mördare har kunnat mörda en oskyldig småbarnsfar. Och det är inte första gången som en slapphänt hållning i de här frågorna har lett till allvarliga konsekvenser.

Rättsvårdande myndigheter står handfallna när det kommer till att spåra upp personer som är på rymmen för att det saknas verktyg och saknas en brottsmisstanke. Nu är vi flera partier i opposition som står bakom förslag om att kriminalisera rymning och öppna upp för hemliga tvångsmedel mot rymningar eller den som har avvikit från exempelvis rättspsykiatrin.

Min fråga till justitieministern är vad regeringens motiv har varit för att rösta nej till de här förslagen under sex år i regeringsställning. Det är förslag som med facit i hand hade kunnat rädda liv. Och är regeringen nu beredd att ompröva sitt motstånd mot Sverigedemokraternas förslag för att säkra samhället mot farliga individer?

Fru talman! De åtgärder som den här regeringen och tidigare regeringen har vidtagit just för att öka säkerheten när det gäller kriminalvården har haft påtagliga effekter.

Jag minns mycket väl när vi för 15-16 år sedan hade problem med många rymningar från kriminalvården, bland annat till följd av att säkerheten var för dålig. Då tog man ett rejält grepp och såg till att stärka upp säkerheten generellt sett så att vi nu i det närmaste inte har några sådana rymningar alls.

Detta kommer vi naturligtvis att fortsätta med. I den senaste delen, när det gäller Statens institutionsstyrelse, sätter vi av ökade resurser just till denna myndighet för att öka säkerheten och för att se till att minska risken för rymningar. Det behövs nog, också för att det finns ett annat klientel nu på den myndigheten än vad som kanske var fallet för 10-15 år sedan.

När det gäller straffrätten gör vi naturligtvis alltid bedömningar efter hand, men man måste gå fram med lagstiftning som kan få effekt. Det är det som är det viktiga, och just nu tror jag att det är säkerhetsfrågorna som är de viktigaste att arbeta med.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Per Bolund.

Om tre veckor har jag varit ersättare i riksdagen i fem månader för Carl-Oskar Bohlin från Dalarna. Han kommer tillbaka, och jag går tillbaka som socialnämndens ordförande i Mora med ansvar för äldreomsorg och socialtjänst.

Under mina år som socialnämndens ordförande har jag träffat många av de stora intresseorganisationerna. En ständig fråga som kommer upp gäller kontanterna och hur vi ska lösa problemet med dem i det kontantlösa samhället. Problemet finns främst bland de äldre äldre personerna.

Min fråga är: Vilka åtgärder kommer statsrådet Per Bolund att vidta för att säkra möjligheten att använda kontanter som betalmedel i Sverige?

Fru talman! Tack, Malin Höglund, för frågan! Regeringens hållning är att varje person i Sverige ska kunna sköta sin ekonomi och sina betalningar på det sätt som passar för den personen.

Många av oss tycker att det är fantastiskt att kunna gå in på internetbanken mitt i natten och betala våra räkningar eller sköta överföringar. För andra passar det bättre att kunna använda kontanter.

Detta försöker regeringen ta höjd för på olika sätt. Ett sätt är att se till att vi ställer krav i lagen på att man inte ska ha för långa avstånd för att kunna sätta in och ta ut kontanter i Sverige. Det är också en lagstiftning som riksdagen har ställt sig bakom och som nu gäller i vårt land.

Men vi fortsätter att arbeta med att se till att det finns möjligheter att använda kontanter. Vi kommer nu i en ny utredning att se över vad som är statens ansvar för att se till att kontanthanteringen fungerar i hela vårt land, till exempel med kontantdepåer och liknande, för att det inte ska vara för långa avstånd när man transporterar kontanter.

Inställningen är att vi ska välkomna digitaliseringens möjligheter men också se till att det finns möjligheter för människor att sköta sina betalningar kontant om man så vill.

Fru talman! Min fråga går till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

Regeringen har aviserat en viss minskning av ungdomsreduktionen för personer mellan 18 och 21 år. Men ålderskategorin 15-17 år är det fortfarande tyst om trots att många aktiva kriminella är just i dessa åldrar.

Yngre i utanförskapsområden används som hantlangare till äldre kriminella, och det är inte ovanligt att 15-, 16- och 17-åringar begår mycket grova brott som mord, misshandel och våldtäkt. Även med den modifierade reduktionen för myndiga brottslingar - som riksdagen i ett tillkännagivande vill ska slopas helt - kommer brottslingar mellan 15 och 17 år som har begått allvarliga brott fortfarande att dömas till väldigt låga straff.

En 15-åring som begår en våldtäkt kan man anta kommer att få sitt straff nedsatt med 80 procent. Om man ska kunna bryta en kriminell bana krävs en reaktion som står i relation till brottet. Brottsoffer som utsätts av det allt yngre brottslingarna ska få upprättelse.

Ska våldtäktsmän och mördare som är 17 år eller yngre fortfarande få rabatt, eller kommer regeringen att minska den?

Fru talman! Det stämmer att vi arbetar med ett lagförslag för att ta bort straffreduktionen för 18-20-åringar som begår brott som är allvarliga och som ger över ett års fängelse.

Det ska sägas att redan detta innebär en kraftig skärpning. Det handlar exempelvis om en fördubbling av straffet för en 18-åring som begår ett rån. Där gör vi alltså en mycket kraftig skärpning av regelverket.

När det gäller 15-17-åringarna tror jag att man ändå måste ha klart för sig att det handlar om personer som i lagens mening är barn. Man bör ha en skillnad, tycker jag, mellan barn och vuxna och hur man hanterar dessa individer. Om man till exempel blandar barn och vuxna på samma ställen eller om man behandlar barn som vuxna är det mycket stor risk att man snarare leder in dem i ökad kriminalitet.

Det är precis därför Sverige i likhet med alla andra länder, påstår jag, har särskilda regler just för barn. Och det tycker jag att vi ska fortsätta att ha.

Fru talman! Kris och krisledning är just nu en högaktuell fråga. Under årets pandemikris har det blivit uppenbart att den svenska krisledningen behöver totalrenoveras.

Under förra året pekade regeringen ut ett antal flygplatser runt om i Sverige som beredskapsflygplatser - men långt ifrån alla. Nu står dessvärre ett antal flygplatser under nedläggningshot. En av dem är Västerås flygplats. Västmanland som region kommer vid en eventuell nedläggning inte att kunna ta emot ambulansflyg eller organdonationer. Regionen kommer också att sakna brandflyg, något som vi vet spelade en avgörande roll under den stora branden i Sala 2014.

I en tid då vi investerar i och satsar på svensk kris- och försvarsförmåga är det ett mysterium att regeringen ser på när svensk infrastruktur nedmonteras. Jag vill därför fråga statsrådet Per Bolund hur samhället snabbt ska kunna agera vid ett fientligt angrepp när krisledningen uppenbarligen inte fungerar.

Fru talman! Regeringen har agerat kraftfullt för att göra stora skärpningar av förmågan att möta olika former av kriser. Vi har bland annat satsat stora resurser på att rusta upp och göra det möjligt för det militära försvaret att möta olika former av angrepp. Vi har även lagt stora resurser på att förbättra krisledning och krishantering i det civila försvaret. Självklart fortsätter vi också att arbeta med många andra delar av krishanteringen och har gjort stora skärpningar jämfört med hur det sett ut under tidigare regeringar, vilket jag är stolt över.

Detta är ett arbete som aldrig blir klart. Vi kommer att fortsätta att göra vår beredskap att hantera kriser bättre och bättre under resans gång.

När det gäller flygplatser är det inte en självklarhet att krishantering måste bygga på att varje kommun har en egen flygplats eller liknande. Tvärtom måste vi se till att krishanteringen fungerar i en bredare bemärkelse. Då kan det vara effektivt att vissa flygplatser läggs ned medan man förstärker kommunikationerna på andra sätt.

Den totala bilden är någonting som vi gör en bedömning av. Vi får återkomma till vilka flygplatser som behövs för att Sverige ska ha en fungerande krisledning.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Anna Hallberg.

Sverige sticker ut ordentligt i jämförelse med sina nordiska grannländer när det kommer till smittspridning och antal dödsfall i covid-19. Vår hantering av pandemin har också avsevärt skilt sig i förhållande till våra grannländer, vilket kraftigt påverkat mobiliteten, samarbetet och också förtroendet för vårt land.

Den initiala koordineringen i Norden var i det närmaste obefintlig, vilket också statsrådet själv har påpekat i olika sammanhang. Sveriges regering har i förhållande till grannländerna gått sin egen väg, i likhet med vid migrationskrisen 2015. Pandemin har varit den andra historiska händelsen på ett fåtal år där Sverige skjuter sig längre ifrån den nordiska gemenskapen. Förtroendet är kraftigt skadat. Riksdagens delegation gjorde ett uttalande med anledning av pandemin och dess konsekvenser för gränsregionerna innan jul.

Min fråga till statsrådet är vilka initiativ statsrådet och regeringen avser att ta för att implementera Nordiska rådets strategi för samhällsskydd och beredskap samt om dessa initiativ avser att kroka arm med det statsrådet tidigare nämnde om en ny samrådsmodell.

Fru talman! Sverige är hårdare drabbat än sina grannländer i Norden vad gäller pandemin. Vi vet ännu ej varför. Det finns en kommission som arbetar just nu, och jag tror att vi under lång tid framåt kommer att ha ett behov av att analysera varför Sverige blir hårdare drabbat än sina grannländer. Däremot delar vi ju ödet att vara hårt drabbade med många andra länder i EU, jämfört med exempelvis Norge och Finland som sticker ut åt andra hållet.

När det gäller påverkan på förtroendet håller jag inte med Aron Emilsson om att vårt förtroende hos våra grannländer har påverkats negativt. Vi har ett djupt och gott samarbete, och som jag nämnde tidigare har det snarare förstärkts under den här perioden.

När det gäller samarbete kring beredskap och att möta nästa kris, men också att ta sig ur den här krisen, vill jag upprepa det jag sa tidigare: Vi kommer absolut att jobba närmare och mer koordinerat, och det finns en vilja hos alla de nordiska länderna att göra så. Det är det vi jobbar med just nu. Det kommer att bli en tydlighet både när det gäller att komma ur den här krisen och inför nästa kris.

Fru talman! Jag har en fråga till landsbygdsministern. Det gäller den skogsutredning som har kommit och som minst sagt upprört en hel del.

Jag har varit i kontakt med ett antal skogsägare uppe i Jämtland. En stor del av de utpekade fjällnära skogarna verkar inte innehålla de värden som utredningen påstår. I utredningen sägs det att avsättningar inte behöver göras för biologisk och genetisk mångfald utan för deras värde som sammanhängande ekosystem. Problemet är att mycket av det som utpekats inte hänger samman. Det är områden som tidigare inte varit brukade och som är fragmentiserade av skogsbilsvägnät.

Är det verkligen en socialdemokratisk syn att vi ska avsätta mer än 500 000 hektar skog i Norrlands inland, som i stället skulle kunna bidra till lokala arbetstillfällen, kommunala skatteintäkter och grön omställning, för klimatarbetet?

Fru talman! Tack så mycket för frågan, Alexandra Anstrell!

Skogen är väldigt viktig för Sverige. Den står för jobb och tillväxt, för klimatnytta, för biologisk mångfald och många gånger för rekreation. Det betyder att man behöver titta på skogen utifrån ett helhetsperspektiv, samtidigt som man utifrån ett nationellt perspektiv måste vara mån om att vi utvecklar alla de värden som finns med skogen. Därför pågår det ett antal olika arbeten med att göra just detta i nuläget.

Skogsutredningen som nämndes - som för övrigt inte ligger på mitt departement men som jag givetvis är mycket involverad i - analyseras just nu och kommer att gå på remiss för att så småningom bli en produkt som landar i den här kammaren. Vi jobbar även med det nationella skogsprogrammet och har initierat ett arbete med bioekonomistrategin. Vi jobbar också aktivt gentemot Bryssel för att säkerställa att de regelverk och ramverk som sätts upp där är väl anpassade till de förutsättningar som vi har i Sverige, som ju har mycket skog och ett stort skogsbruk.

Fru talman! I december smög regeringen ut tre nya lagförslag som skulle komplettera Migrationskommitténs betänkande. Remissvaren har nu kommit, och det är ingen nådig kritik som kommer från de tyngsta remissinstanserna.

Migrationsdomstolen i Göteborg påpekar till exempel hur orimligt det är att bara jämföra kostnader och volymer med den gamla utlänningslagen. Det innebär i praktiken att allt som bara är en smula bättre än migrationshaveriet 2015 är godkänt, enligt regeringen.

Migrationsverket menar att förslaget om ömmande skäl kommer att innebära att så många omfattas av bestämmelsen att det kommer att vara regel snarare än undantag. Man menar till och med att vissa förslag går emot själva principen om en reglerad invandring.

Med tanke på denna massiva kritik vill jag fråga migrationsminister Johansson om regeringen ändå avser att gå vidare med de här förslagen.

Fru talman! Nej, vi har inte smugit ut någonting. Det är väl ganska svårt att göra med allt som handlar om migrationspolitiken. Så fort man bara ändrar en endaste bokstav finns det alltid politiska krafter som gärna vill blåsa upp det och göra det ännu större än vad det i själva verket är.

Det är väl det Jonas Andersson ägnar sig åt här och nu. Jag menar att han gör en höna av en fjäder. Han blåser upp en mycket liten del av det totala lagförslaget och vanställer det också på ett sätt som inte riktigt är i överensstämmelse med verkligheten.

Det totala lagförslag som vi jobbar med innebär faktiskt en omgörning så att vi kommer att ha den stramaste lagstiftningen på 40 år, i och med att vi går över från permanent uppehållstillstånd som huvudregel till tillfälligt uppehållstillstånd. Den blir faktiskt också stramare än EU-genomsnittet. Det blir dessutom en mycket bättre balans mellan rättigheter och skyldigheter.

Det lagförslag som vi jobbar med och som vi kommer att lägga fram till riksdagen innebär att vi kommer att fortsätta ha kontroll över migrationspolitiken framöver. Det kan jag garantera.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Anna Hallberg och handlar om principöverenskommelsen om handel mellan EU och Kina - investeringsavtalet, som det heter.

I själva principöverenskommelsen finns det en klausul som berör tvångsarbete och att detta ska upphöra. Jag vill fråga statsrådet på vilket sätt regeringen kommer att arbeta för att det faktiskt ska bli möjligt att följa upp och också vidta åtgärder om det är så att Kina inte följer överenskommelsen om att följa ILO-konventionen och att tvångsarbetet därmed ska upphöra.

Jag nämner detta då det är en principiellt viktig fråga eftersom den rör EU:s kärnvärden.

Fru talman! Tack, Margareta Cederfelt, för den frågan! Den ligger verkligen nära våra värderingar i EU och i Sverige.

Som jag sa tidigare är det otroligt positivt att vi nu har en plattform att diskutera vidare utifrån. För första gången har vi ett bilateralt avtal där det också ställs krav på att parterna, i det här fallet Kina, lever upp till mänskliga rättigheter generellt sett. Det handlar också om att man ska ratificera ILO-konventionen, precis som Margareta Cederfelt nämner.

Från Sveriges sida avser vi att se till att det följs upp, att det förs en dialog, att det ställs krav och att man också kan ha denna plattform på ett konstruktivt sätt i dialogen, liksom att de företag som har leveranskedjor från Kina och produktion i Kina kan säkerställa att de lever upp till mänskliga rättigheter och ILO-konventionen. Där finns det ju separat lagstiftning som är på gång, vilket jag nämnde tidigare.

Frågestund

Frågestunden var härmed avslutad.

Svar på interpellationer