Statsministerns frågestund - 2019-04-25

Herr talman! Sverige har allvarliga problem med brottslighet och gängkriminalitet. Förra året skedde 306 skjutningar. Skjutningarna har fortsatt även under 2019. Otryggheten är utbredd. Antalet utsatta områden har ökat samtidigt som polistätheten har minskat. I morse våldtogs en minderårig flicka söder om Stockholm.

I det läget presenterar statsministern en vårbudget där man skär bort var fjärde ny krona som tillfördes polisen i Moderaternas och Kristdemokraternas budget. Rikspolischefen har uttryckt oro för detta och har riktat kritik mot regeringens nedskärningar. Han konstaterar: "Det kommer att få konsekvenser för Polisen. Detta är pengar som redan är intecknade i årets budget och som var tänkta att användas till att fortsätta utveckla polisens verksamhet under kommande år."

Med tanke på de problem som vi har med gängens avrättningsförsök, som de riktar mot varandra i flera av våra städer i landet, och med tanke på att polisen redan tvingas prioritera mellan utredningar om allvarliga brott undrar jag hur statsministern motiverar att man i detta läge skär ned på anslaget till Polismyndigheten.

Herr talman! Det är helt rätt. Det är ett mycket viktigt område. Samhället är skyldigt att se till att våra medborgare ska vara trygga, oavsett var man bor, oavsett vem man är och oavsett var man kommer från. Det är av det skälet vi inte ska ägna oss åt statistikövningar, utan vi ska tala sanning om vad det handlar om.

Statsministerns frågestund

Vår regering har tillskjutit mer pengar till Polismyndigheten än Polismyndigheten själv begärde. Vi är snart uppe i en fördubblad takt när det gäller utbildning av nya poliser. Det innebär att vi nu kan se att vi kommer att nå upp till de 10 000 fler polisanställda som vi vill ha i myndigheten fram till 2024. Vi har anslagit mer pengar. Vi har sett till att det utbildas fler. Och vi skärper lagar. Vi ger polisen bättre verktyg.

En av anledningarna till att vi måste föra över pengar från polisen till Kriminalvården är att man nu är betydligt bättre på att sätta brottslingarna bakom lås och bom. Nu är häktena fulla, likaså inom övriga delar av Kriminalvården.

Polisen har själv under ett flertal år bett om att bli befriad från uppdraget att transportera häktade och fångar. Vi tyckte att det var rätt val av polisen. Därför har vi hörsammat det. Då är det också ganska normal rutin att se till att Kriminalvården i stället får de pengarna. Pengar som används till transport av fångar ska gå till Kriminalvården när det nu är Kriminalvården som gör det. Det är riktigt.

På totalen - kom inte med någon konstig statistik! - har Polismyndigheten fått betydligt mer resurser, och Polismyndigheten ska ha mer resurser. Våra medborgare ska vara trygga.

Herr talman! Det här håller inte. Rikspolischefen säger själv att regeringens förklaring, att Kriminalvården har tagit över uppgifter från polisen, inte håller. De har haft den uppgiften länge. Det vet jag, som själv var statsråd på Justitiedepartementet i åtta år. Det är inga nya uppgifter, statsministern.

Pengarna är dessutom redan intecknade för "att fortsätta utveckla polisens verksamhet under kommande år".

Vad menar statsministern att polisen, i det här läget, bör avstå från att göra för att klara nedskärningen? Det behöver kammaren få veta.

Herr talman! När Billström själv var statsråd var det fler transporter av häktade och fångar. Det är nu färre, och det är meningen att det ska föras över till Kriminalvården. Det har polisen själv önskat. Jag tycker att polisen ska hörsammas i det avseendet. Då är det också högst rimligt att Kriminalvården får medlen. Det är precis så det ska vara.

Att det har tillskjutits medel kommer inte ens Billström undan. Det har tillskjutits rejäla resurser till polisen, mer än polisen själv begärde. Det är i akt och mening att det ska bli fler poliser, och de ska ha bättre verktyg. Därutöver har vi skärpt straffen för flera brott så att vi bland annat har fler häktade än på många år. De som gick ut med vapen under Billströms tid i Justitiedepartementet blev utsläppta samma eftermiddag. När vi regerar sitter de kvar i häktet.

Herr talman! Statsministern! I går tågade tusentals människor här i Stockholm från Humlegården till Mynttorget. Syftet var att uppmärksamma situationen för många äldre i vårt land, inte minst hemlösa äldre som är en växande grupp. Det handlar om fattiga äldre i vårt land, tusentals människor.

En namnlista har nu undertecknats av över 75 000 svenskar. Syftet är att den ska överlämnas till statsministern. Man hade önskat att få lämna över listan i går.

Herr talman! Jag var med i demonstrationen. Var var Stefan Löfven?

Herr talman! Demonstrationen och manifestationen är oerhört viktiga. Syftet är att se till att våra äldre ska ha så bra villkor som möjligt. Det är generationen före oss som har gjort det möjligt för oss, inte minst för mig, att leva ett gott liv. Då ska de ha så bra villkor som möjligt.

Jag är fullt upptagen med att se till att de får bättre villkor. Därför såg vi under förra mandatperioden bland annat till att ta bort den orättvisa beskattningen för just den gruppen. Man betalade mer skatt än löntagare under den borgerliga tiden. Den skillnaden har vi nu tagit bort för dem som har de lägsta pensionerna. Vi har sett till att göra tandvården billigare. Vi har sett till att förbättra bostadstillägget. Primärvården blir kostnadsfri för dem som är över 85 och så vidare.

Partierna som står bakom pensionsöverenskommelsen är dessutom överens om att höja grundpensionen och bostadstillägget ytterligare, så att pensionärernas ekonomiska villkor kan förbättras.

Vi kommer också att fortsätta satsa på boenden för just de äldre, inte minst för dem som har det sämst ställt. Vi behöver fler äldreboenden. Därför är de investeringsstöden oerhört viktiga.

Jag har dessutom kontakt med uppropet och kommer att träffa dem vid lämplig tidpunkt för att resonera om de här frågorna.

Herr talman! Det är bra insatser. Höjda bostadstillägg och höjd grundnivå i pensionen är viktiga insatser för att göra det bättre. Det handlar delvis om det. Det handlar också om bostadssituationen i största allmänhet.

I samband med manifestationen i går sa jag också att det viktigaste syftet med en sådan manifestation kanske är att uppmärksamma just de frågorna, att visa hur många som bryr sig och hur viktiga frågorna är.

Det gläder mig att statsministern i någon mening ändå retirerar och är beredd att göra sådant som måste göras.

Det gläder mig också att statsministern nu, en dag efter manifestationen, har bestämt sig för att träffa organisationen Vid Din Sida som står bakom det här.

Min fråga kvarstår. Varför hade statsministern inte tid att göra det i går?

Herr talman! Det här blir bara konstlat. "Retirera", säger Jimmie Åkesson, trots att jag stått här och berättat vad vi har gjort under hela den förra mandatperioden. Skälet till det är att jag brinner för dessa frågor. Våra äldre ska ha det bra. Jag vet själv hur betydelsefullt det är att det finns ett starkt och solidariskt samhälle för dem som behöver det. Det har våra äldre varit med och byggt upp. Det är därför jag brinner för dessa frågor.

De äldre ska ha bra boenden och bra ekonomiska villkor. De ska kunna leva fria och trygga på ålderns höst. Under förra mandatperioden påbörjades därför arbetet med detta. Vi kommer att fortsätta under denna mandatperiod för att kunna se våra äldre i ögonen och säga: Ni har gjort så mycket för oss. Ni ska ha det gott. Ni ska ha det bra.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte ta med statsministern till det vackra Härjedalen. I Hede finns ett företag, Fjällhälsan, som är startat av eldsjälar i byn. Man bedriver i dag primärvård av mycket hög kvalitet i ett av Sveriges absolut glesaste områden. Företaget har nu expanderat och finns inte bara i Hede utan har verksamhet även i Vemdalen, Lillhärdal och under vintersäsongen dessutom i Björnrike. Denna verksamhet bygger på läkare som bor i andra delar av landet men som återkommande kommer dit och arbetar. De utför ett helt fantastiskt jobb på Fjällhälsan. Det är sjukvård av hög kvalitet till människor som definitivt inte är bortskämda med ett överflöd av offentlig service.

Herr talman! Den här verksamheten är dock hotad nu på grund av att Skatteverket i Stockholm har bestämt att inhyrd vårdpersonal ska momsbeläggas med 25 procent. På en gång ökar kostnaderna dramatiskt för Fjällhälsan i Hede. Alla de landstingsdrivna hälsocentralerna, som är mer beroende av inhyrd personal, drabbas inte eftersom de får tillbaka sin moms.

Det är så sorgligt att se hur ett beslut fattat på en statlig myndighet här i Stockholm får förödande konsekvenser för sjukvården i Härjedalen. Klyftorna ökar. Sverige glider isär.

Mina frågor, herr talman, till statsministern blir: Vad är beskedet till människorna i Hede, Lillhärdal och Vemdalen som nu riskerar att få betydligt sämre vård? Och framför allt: Vad tänker statsministern göra för att det beslut som har fattats av Skatteverket korrigeras?

Herr talman! Jag vet inte hur allmänpolitisk en skattedom är. Jag har inte hunnit förbereda några tankar om ett specifikt beslut av Skatteverket här i Stockholm.

Vi är däremot fullt upptagna med att se till att hela landet ska leva, och inte bara leva utan också växa och utvecklas. Detta är regeringens prioritering. Det här gör vi i samarbete med Centern och Liberalerna genom januariavtalet. I och med det kommer de tillskjutna medel som vi vill försäkra att kommuner och landsting har för att kunna bedriva en bra vård. Därutöver kommer den specifika satsningen på sjukvård, äldreomsorg och så vidare. Här ska finnas resurser.

Jag kan inte specifikt uttala mig om en dom och vad den kommer att få för konsekvenser. Men det är ingen tvekan om att regeringen har som prio nummer ett att se till att hela landet kan leva och utvecklas. Därför ska vi se till att det finns resurser, utbildade människor, teknik och en struktur för att det hela ska fungera, oavsett var i landet man bor.

Herr talman! Jag har förståelse för att statsministern inte är insatt i just det aktuella fall som jag beskrev. Men detta är något som får stora konsekvenser inte bara för Fjällhälsan i Hede utan i stora delar av Sverige där privata vårdgivare nu från en dag till en annan för sin inhyrda personal plötsligt får börja betala 25 procents moms på kostnaden. Detta drabbar inte de landstingsdrivna enheterna beroende på att de får tillbaka momsen.

Det här innebär i praktiken ökade kostnader för företaget, eftersom den ersättning man får ju är exakt densamma som förut. Konsekvensen kommer att bli att de privata vårdgivarna helt enkelt får stänga ned sin verksamhet eller drastiskt dra ned. Det som har hänt på Bollnäs sjukhus, där Capio har dragit sig tillbaka, är bara ett exempel på detta. Om man vill ha konkurrensneutralitet och även värna patienter som bor i glesare delar av Sverige som väljer en privat vårdgivare måste man se till att korrigera detta så att det blir samma villkor för alla.

Herr talman! Jag får svara på samma sätt som förut: Jag får naturligtvis ta med mig denna fråga och undersöka vad det hela bygger på och vad som eventuellt redan har diskuterats av ansvarigt statsråd på ansvarigt departement. Men jag kan inte här och nu svara på följderna av ett beslut av Skatteverket här i Stockholm.

Herr talman! Statsminister Stefan Löfven! Sverige har starka fackföreningar med hög organisationsgrad. Det medför mycket gott. Det gör att det är svårare att utnyttja löntagare, det gynnar seriösa arbetsgivare och det gör att jämlikheten ökar i det svenska samhället. Samtidigt är Sverige ett land med mycket få strejkdagar. Och det här hänger ihop. Vi kan förhandla oss till löneökningar och bättre arbetsvillkor. Denna styrka bygger ytterst på att arbetstagarsidan har konfliktmöjlighet. Arbetsgivarsidan vet att det finns en gräns för vad man kan göra innan man möter en välorganiserad motpart som sätter emot. Det är därför strejkrätten är så viktig.

Trots detta lade Socialdemokraterna för mindre än en timme sedan fram ett förslag om att den svenska strejkrätten ska begränsas. Som argument används konflikten i Göteborgs hamn. Det är obegripligt. Den konflikten hade inte påverkats av denna lagstiftning, eftersom den handlade om ett kollektivavtal. Konflikten löstes tack vare strejkrätten. Och konflikten var inte i första hand en strejk utan ett massivt missbruk av lockoutvapnet från arbetsgivarsidan. Ändå riktar sig regeringens inskränkningar ensidigt mot löntagarsidan, med inskränkt strejkrätt.

Ni har köpt högerns bild. Ni har godtagit deras argument. Nu vill ni försvaga löntagarnas ställning på svensk arbetsmarknad. Problemet i dag är inte att för många har styrkan i den fackliga organisationen, utan problemet är att för många har otrygga arbeten.

På vilket sätt stärker förslaget om begränsad strejkrätt löntagarnas ställning i Sverige?

(Applåder)

Herr talman! Nu har jag själv ju rätt mycket varit inblandad i dessa frågor. Jag vet bland annat följande: De parter som förhandlar på arbetsmarknaden står bakom denna lagstiftning. Det gäller både de fackliga organisationerna och arbetsgivarna. De gör det av det enkla skälet att lagstiftningen slår fast att det här gäller på hela arbetsmarknaden, inte bara de som har tecknat huvudavtalet. Nu blir det i stället likvärdiga villkor.

Det innebär i grund och botten inte att konflikträtten begränsas. Det är inte syftet. Utan den fackförening som vill ta strid för ett kollektivavtal får göra det, om man, naturligtvis i demokratisk ordning, har ett beslut om det och om man har förhandlat för att komma fram till ett kollektivavtal men sedan ser att det hela inte går. Om man inte har förhandlat har man dock inte denna strejkrätt.

Det här är precis så det fungerar i dag. Så fungerar det för alla andra parter på arbetsmarknaden. Därför är det inte märkligt om lagstiftningen lägger sig kloss med det som parterna redan är överens om. Jag tycker att det är rätt naturligt.

Men Jonas Sjöstedt får gärna gå till LO, TCO och Saco och säga att de regler som de har och som de binds av tycker Vänstern inte att de andra fackföreningarna ska bindas av, utan de ska ha andra regler och andra möjligheter att använda konflikträtten.

Parternas roll på arbetsmarknaden är oerhört viktig. De har ett stort ansvar för villkoren, lönerna och många andra frågor, och ska så ha. Det är alltså helt rätt att konflikträtten ska finnas. Den finns där och är inte förändrad. Man får dessutom genomföra politiska stridsåtgärder, om man vill det, och man får genomföra stödåtgärder, om man vill det. Det enkla som gäller är bara att man ska följa de regler som huvudorganisationen redan följer.

Herr talman! Det finns något väldigt sorgligt med att höra en socialdemokratisk statsminister försvara inskränkt konflikträtt för löntagarna. Detta är precis vad detta handlar om, vilket man kan se när man läser förslaget. Att arbetsgivarsidan är nöjd är inte mycket att förvånas över. Men faktum är att ni ju utpressade löntagarsidan om att det blir en ännu värre lagstiftning om de inte skulle ha gått med på detta.

Detta är inte det enda exemplet. Näst i tur är angreppet på anställningstryggheten. Ni förbereder ett lagförslag som allvarligt ska trasa sönder lagen om anställningsskydd. Det behövs inte. Det finns inget problem att lösa. LO är tydligt. Kommunal är tydligt. Varför angriper ni löntagarnas anställningstrygghet, när det är bristen på trygga anställningar som är det stora problemet?

En sak kan jag lova: Våra mandat finns inte för en regering som angriper lagen om anställningsskydd. Då är vi beredda att begära misstroendevotum.

(Applåder)

Herr talman! Nej, det är ingen inskränkning av konflikträtten - det är att stå upp för den svenska modellen. Parterna får ta strid för kollektivavtal, och så ska det vara. Men man ska göra det enligt samma regler som alla andra. Lagen lägger sig kloss med de avtal som redan är slutna. Jag tycker att det är en bra ordning. Så står man upp för den svenska modellen.

När det gäller lagen om anställningsskydd är det också fel. Vi har nu tillsatt en utredning. Det är beslutat om en utredning som ska se till att behålla balansen. Å ena sidan utökar man undantagen från turordningen, men det förändrar inte principerna för turordningsreglerna. Å andra sidan ska lagen tydliggöra arbetsgivarnas ansvar för de anställdas kompetensutveckling och omställningsförmåga. Detta finns inte i dagens lagstiftning. Det är i så fall en förstärkning.

För min egen del och för regeringens del kan jag säga att vi inte hade gjort undantagen i turordningsreglerna om vi hade fått bestämma själva. Men för balansens skull och för parternas skull är det här bra.

Herr talman! Sverige har nu 100 000 patienter som väntat olagligt länge på vård. Det motsvarar samtliga invånare i tre medelstora kommuner.

Den borgerliga regeringen halverade vårdköerna mellan 2006 och 2014, bland annat med hjälp av den kömiljard som statsministern avskaffade så fort han fick chansen. Det var också den borgerliga regeringen som såg till att vårdgarantin 2010 skrevs in i lagboken och att köerna systematiskt mättes och följdes upp.

Vårdköer är ingen naturlag. Att bekämpa dem är en fråga om kompetens, politisk vilja och prioriteringar. Men tyvärr tycks Socialdemokraterna inte bara vara oförmögna att handskas med det här problemet. Ni tycks också sakna viljan att prioritera det. Resultatet talar sitt tydliga språk. Under förra mandatperioden, herr talman, fördubblades antalet människor som väntat på vård olagligt länge.

Nu har det gått 134 dagar sedan den här kammaren röstade fram den budget som Moderaterna och Kristdemokraterna står bakom. Där finns pengar avsatta för ett aktivt och effektivt arbete med att åter korta köerna genom en ny förstärkt och förbättrad kömiljard. Det är faktiskt 1 600 miljoner kronor som är öronmärkta för de landsting som säkerställer att medborgarna får den vård de har rätt till i rimlig tid. Men trots detta händer ingenting.

På mer än fyra månader har regeringen inte presterat så mycket som en servettskiss. Pengarna bara ligger där och väntar på att användas. Mycket tydligare än så här kan knappast bristen på intresse för att lösa problemen uttryckas.

Varför har inte 100 000 människor i olagligt långa vårdköer varit prioriterade för din regering, Stefan Löfven?

(Applåder)

Herr talman! Jo, det är precis det de är.

Det är helt rätt beskrivet. Vi har ett problem med för långa köer, och de har växt. Jag är den förste att erkänna det. Men det är också så att Moderaterna i den förrförra regeringen, den senaste borgerliga regeringen, själva sa att den kömiljard som var införd spelade ut sin roll. Den innebar också för många undantag från principen om vård efter behov. Exempelvis kom inte kroniker fram som de skulle.

Vi har alltså ett bekymmer. Därför är det viktigt att man satsar rejält med pengar på kommuner och landsting, pengar som de får använda själva. Då går det inte att sänka skatterna med de krontal som Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill, utan då måste man se till att prioritera det här.

Vi inför nu en reviderad kömiljard tillsammans med kravet på fast läkarkontakt. Vi ska också se till att ha fler anställda i vården. Det är i grund och botten det som avgör om vi har köer eller inte. Vi måste ha fler anställda. Det kräver i sin tur att vi har fler utbildade. Vi utbildar nu betydligt fler sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor, barnmorskor med mera. De ska i sin tur få mer utbildning; den som är sjuksköterska måste också få utbilda sig till specialistsjuksköterska med betydligt bättre ekonomiska möjligheter. Vi ska även ta tekniken till hjälp.

Vi ska inte minst fortsätta den stora satsning som vi gjort på cancerområdet med de standardiserade vårdförloppen. Vi har nu 30 eller 31 - jag kommer inte ihåg vilket - standardiserade vårdförlopp, och vi ser tydligt att väntetiderna för cancerpatienter minskar betydligt. Den resan måste fortsätta.

Med hjälp av mer resurser i form av pengar till kommuner och landsting, mer anställda och bättre teknik ska vi se till att ta bort köerna.

Herr talman! Jag vet inte om jag blev så mycket lugnare. Titta på verkligheten! Ni har fördubblat vårdköerna. Vi halverade dem. Jag hör många ord, men det är inte några fagra ord som kommer att korta vårdköerna. Det krävs handling. Det är därför riksdagen har beslutat om en ny förbättrad kömiljard. Det handlar inte om den förrförra regeringens kömiljard, utan om en ny kömiljard som riksdagen har beslutat om. Men på fyra månader har regeringen inte ens tagit fram en servettskiss, som jag sa.

Herr talman! Nästa vecka är det den 1 maj. Då kommer socialdemokrater, även om de inte är så många nu för tiden, att gå i demonstrationståg och tala sig varma om solidaritet. Många av de patienter som väntat olagligt länge i kö är inte i skick att gå i några demonstrationståg alls. Men om det hade varit möjligt att fysiskt ställa upp en kö skulle den ha varit närmare tio mil lång och sannolikt med råge överträffat alla de förstamajtåg som Stefan Löfven deltagit i.

Det är fint med solidaritet, Stefan Löfven, men var är solidariteten med de 100 000 som har väntat olagligt länge i vårdköer?

Herr talman! Det behövs betydligt mer än ord. Därför är det precis handling som gäller.

När vi skjuter till resurser till landstingen och regionerna har de möjlighet att anställa fler. För drygt ett år sedan, kanske snart ett och ett halvt, var jag på Gällivare sjukhus. Där berättade man att man hade anställt ytterligare två sjuksköterskor, vilket gett en mycket bättre möjlighet att korta vårdköerna. Det gjorde man de facto också.

Där är grundproblematiken. I anslutning till januariavtalet gör vi nu en reviderad kömiljard just av det skälet. Den förra var inte tillräckligt bra. Vi gör en ny tillsammans med en bättre statlig styrning av regionerna och landstingen. Oavsett var i landet du bor ser vi till att vården finns för dig när du behöver den. Inget annat duger.

Herr talman! Det är många män på rad nu. Jag kan för egen del inte göra mycket åt det på en kort stund. Men jag kan åtminstone sätta en ung kvinna i centrum ett tag. När en svensk just nu åker runt i Europa och visar ledarskap i den för mänskligheten viktigaste frågan är det inte statsministern och ingen av oss andra här, utan en ung tjej som heter Greta. Hon är orolig för framtiden. Hon är orolig för klimatet. Hon får stående applåder i EU-parlamentet. Hon får prata för tusentals människor i London. Hon hyllas av påven och framhålls av Barack Obama som ett föredöme. Många följer henne. En hel ungdomsgeneration förväntar sig nu av oss politiker att vi levererar. Jag tror att vi är många som har en läxa att lära: jag själv och mitt parti, men också hela politiken och det system som vi har här i riksdagen.

Men det måste ske tillsammans med andra. Sverige kan göra mycket och ska göra mycket. Sverige går före och ska gå före på klimatområdet. Men vi kan göra ännu mer om vi gör det tillsammans med andra. Därför är det kanske allra viktigaste vi kan göra att se till att hela Europa kommer på tå, att EU-systemet blir bättre på att leverera bra klimatpolitik och att EU får mer kraft, mer förmåga och mer styrka att göra något åt klimathotet. Nu när vi snart ska gå till val till Europaparlamentet borde vi därför ägna rätt mycket tid åt att fundera kring hur EU kan få mer makt och mer kraft att göra någonting åt klimathotet. Men i stället låter det nu i inledningen på valrörelsen som att fler tvekar och tövar inför att ge EU den här förmågan.

I en tid när vi borde ägna mer tid åt att fundera på hur Europa kan ställa sig på tå och göra någonting åt det som Greta och hennes generationskamrater kräver av oss funderar fler på hur man ska minska EU:s makt. Hur förklarar, herr talman, statsministern för Greta och hennes generationskamrater att den svenska regeringen och Socialdemokraterna inte vill ha en gemensam europeisk koldioxidskatt, något som kanske skulle vara mer avgörande än mycket annat?

Herr talman! Jag är glad att ämnet klimat kommer upp. Det är precis som det sägs. Greta Thunberg och en hel generation och också de efter förväntar sig att vi gör det rätta.

Därför är jag ändå stolt, men inte nöjd, över att Sverige ligger i täten i dessa frågor. Vi har ett relativt stort anseende inte minst i EU. Med det klimatramverk som riksdagen har beslutat om, med de handlingsplaner som regeringen ska leverera vartefter enligt klimatlagen, med de målsättningar och energiuppgörelser som vi har så har vi kommit en bra bit på väg. Men vi har mycket kvar att göra.

Sverige har varit pådrivande i Europeiska unionen för att se till att EU är aktivt och pådrivande i exempelvis Katowice senast. Det var en framgång att komma så långt. Men jag vet också att när man sitter runt Europeiska rådets bord är det inte alla länder som vill vara längst framme, dessvärre, utan snarare vill några bromsa den utvecklingen.

Nu är inte beskattningen och koldioxidskatten det enda som EU kan göra. Därför är regeringens ståndpunkt och det vi driver i diskussioner om kommande långtidsbudget just att långtidsbudgeten ska vara ekologiskt hållbar och understödja de klimatåtgärder som vi vill vidta.

Jag har all respekt för att Liberalerna driver frågan. Vi är mer försiktiga med att lägga skatteuttag på EU-nivå. Jag har full respekt om Liberalerna vill göra det. Men häng inte upp det på bara den frågan. Det finns mycket som EU kan och ska göra för att vara ledande i den globala klimatdebatten.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är mycket som Sverige kan göra, mycket som Sverige ska göra och mycket som Sverige måste göra från den här kammaren och från regeringens sida. Det kanske allra viktigaste är att se till att vi får full effekt också på europeisk nivå. Det är när Europa ställer sig upp tillsammans och gör någonting som man kan få verklig effekt.

Därför säger Liberalerna ja till mer europeisk kärnkraft. Vi säger ja till mer klimatbistånd på EU-nivå. Vi säger ja till tydliga gemensamma mål inom EU för klimatpolitiken. Det är inte det enda, men det kanske allra viktigaste är att vi får till stånd en gemensam europeisk koldioxidskatt för att få ned utsläppen av koldioxid, bekämpa klimathotet och se till att vi får mer effektivt stöd till grön omställning och banar väg för ny grön teknik.

Vi borde vara fler som säger ja till ökad kraft och ökad makt till EU-nivån i klimatfrågan. Jag tycker att det är synd att statsministern inte här och nu kan säga: Det är nog inte så dumt med en europeisk koldioxidskatt. Vi behöver mer kraft i Europa.

Herr talman! Vi delar uppfattning om flera av de saker som Christer Nylander räknar upp. Det gäller också bistånd för klimatåtgärder. Det har vi varit tydliga med i vår biståndspolicy att det är den vägen vi vill gå och den vägen vi kommer att gå.

Den förra regeringen tog själv ett initiativ under den förra mandatperioden om att begränsa antalet utsläppsrätter genom att se till att inte sälja dem vidare som den förrförra regeringen valde att göra. När vi annullerar utsläppsrätter höjer vi priset på utsläpp. Det är en aktiv och mycket konkret åtgärd som vi vidtog då. Vi håller fortfarande i det arbetet.

Återigen: Jag har all respekt för att man kan ha olika uppfattningar om beskattningsrätten på EU-nivå. Regeringen driver och kommer att fortsätta att driva att EU ligger längst fram i arbetet för bra miljö och att vi ser till att vara klimatsmarta.

(Applåder)

Herr talman! För trovärdigheten i vårt pensionssystem och vår välfärd är en nyckelfråga att de som arbetar gör det längre än i dag. Därför genomför vi nu inom ramen för Pensionsgruppen ett arbete med flera åtgärder för att ge dem som vill och kan möjlighet att vara kvar längre i arbetslivet.

Samtidigt vet vi att det är många som inte ens orkar jobba till 65 års ålder och som på grund av utslitna kroppar eller av andra skäl behöver gå i pension tidigare. Det gäller framför allt kvinnor och påfallande ofta inom offentlig sektor.

Det är kvinnor som bär upp vår välfärd och som redan i dag har en för låg pension. Arbetslivets orättvisor följer med upp i pensionsåldern. Låg lön, deltidsarbete och kanske arbete på kvällar och helger tar ut sin rätt och med det följer också väldigt låga pensioner.

Vilka insatser tror statsministern behövs för att säkra att kvinnor inom välfärdsyrken ska få ett mer hållbart arbetsliv och samtidigt trygga pensionerna?

Herr talman! Den fråga som Erica Nådin tar upp är avgörande för så många som i dag lever under väldigt knappa förhållanden och många som riskerar att få göra det.

Det är två saker som vi måste göra och ska göra. Det ena är att på kort sikt se till att pensionen måste upp för dem som nu har dålig pension. Vi kan inte acceptera att människor lever under så dåliga förhållanden.

Det andra är just jobben. Det är det viktiga. För det första: Hur ökar vi sysselsättningsfrekvensen bland kvinnor? Kvinnor ska ha samma sysselsättningsfrekvens och lika hög grad av tillträde till arbetsmarknaden som män. Inte minst de kvinnor som kommer från andra länder behöver i ökad grad tillträde till arbetsmarknaden. För det andra gäller det att se till att människor orkar arbeta ett helt liv.

Inte minst inom de kvinnodominerade yrkena ser vi att kvinnor slits ut. Därför ska de ha fler kolleger. De ska ha bättre villkor så att de orkar jobba till 65 år. Arbetslivet är helt avgörande. Det är därför vi kommer att satsa på att se till att det blir bättre arbetsvillkor inte minst för kvinnor på arbetsmarknaden.

(Applåder)

Herr talman! Vi behöver ta tag i klimatförändringarna. Men vi behöver också ta tag i de effekter som redan är här som ett resultat av klimatförändringarna. För många är nog minnet kort. Men vi har väckts av nyheterna de senaste dagarna om otroligt låga grundvattennivåer. Det brinner redan på flera platser i vårt land. Torkan breder ut sig. Klimatförändringarna gör att vi kan räkna med alltmer extremväder. Det behöver vi vara beredda att möta.

Herr talman! Jag skulle vilja fråga statsministern vad regeringen har gjort för att öka beredskapen för att möta de extremväder som kan komma, för att hantera översvämningar och stora skogsbränder, för att stödja lantbruket och hantera torka och de risker som kan komma av mer extremt väder.

Herr talman! Jag kan räkna upp några exempel. En sak som vi nu gör är att se till att det nu runt om i landet måste kartläggas var vi har risker på grund av klimatförändringar. Det kan vara risk för jordskred och andra risker som måste analyseras och bedömas så att vi får en bättre bild av vad vi behöver göra.

Det andra gäller bränderna, som nu är något väldigt konkret. Vi kan se att vi inte bara har gräsbränder på vårkanten utan dessutom skogsbränder som kanske är mer ovanligt den här tiden. Det talar för, precis som Jonas Eriksson var inne på, att vi har en klimatförändring riktigt på gång.

Vi ska också kunna säga till svenska folket att vi höjer vår beredskap kontinuerligt. Vi utbildar nu fler brandmän. Vi ser till att det finns mer slang och andra verktyg ute i skogen när det behövs. Vi har också kontrakterat 30 helikoptrar som finns i beredskap. Några av dem är nu redan igång under de bränder som finns.

Vi gör allt och kommer att göra mer när så behövs.

Herr talman! Nyheterna i dag: Barn utsatt för våldtäkt ute. Nyheter i går: Anmälningar om rån mot barn ökar kraftigt. Nyheter i förrgår: Kraftig detonation i Malmö. Trafikskola fick entrédörren bortsprängd. För några dagar sedan: Två unga män ihjälskjutna i bil. Sexualbrotten ökar kraftigt. Det är grova brott var och varannan dag. Det är så pass ofta att man knappt orkar läsa utan bara bläddrar förbi. Det är en mycket farlig utveckling. Polisen hinner inte med. Utredningar läggs på hög.

I det läget väljer regeringen att minska polisens budget med 232 miljoner. Rikspolischefen säger att de pengarna redan är intecknade och att det kommer att få konsekvenser. Det är ansvarslöst, särskilt mot alla brottsoffer. Vad säger statsministern till alla brottsoffer som inte får upprättelse för att deras ärende läggs på hög och bevis försvinner så att ärendena avskrivs?

Herr talman! Frågan var likalydande som en tidigare fråga. Det är därför samma svar. Det är inte sant att polisen får mindre resurser. Polisen har fått rejält mer resurser.

När man flyttar en arbetsuppgift från en myndighet till en annan är det rimligt att den myndigheten också får de resurserna. Det är en rimlig ordning.

Men polisen ska ha mer resurser. Vi ska ha 10 000 fler polisanställda; där är vi överens. Men då måste vi utbilda fler. Därför utbildar vi nu så gott som dubbelt så många som utbildades under den borgerliga regeringens tid. Det är absolut viktigt.

Vi förbättrar verktygen. Vi underlättar kameraövervakningen för polisen, och vi kommer att överföra detta beslut till polisen helt och hållet. Det gäller också avlyssningsverktyg med mera.

Därutöver är det långsiktigheten som gäller. Vi måste se till att förbättra de sociala förhållandena så att vi stryper tillförseln till brottslighet. Där är polisen tydlig: Hela samhället måste hjälpa till med detta. Då ska vi också se till att göra det.

Herr talman! Vi har i dag en akut platsbrist på våra anstalter. Beläggningsgraden är 98 procent, och för fem år sedan var den 75 procent. För att ha en optimalt fungerande kriminalvård bör beläggningen ligga på 80 procent. I dag har vi ett underskott på 900 platser.

Det behövs luft i Kriminalvårdens system, dels för att kunna renovera, dels för att flytta intagna, som också blir mer våldsbenägna då det blir trängre på anstalterna. Om inget drastiskt görs kommer detta att leda till en helt ohållbar situation. Det kommer att bli längre köer för att avtjäna straff. Det kommer att bli överträdelser av tidsfristen för överföring från häkte till fängelse och en ökad exponentiell våldskurva mellan intagna och mot personal.

Det säger sig självt att det kommer att bli en ökad kostnad för samhället i och med att vi har dömda brottsbenägna personer ute på våra gator som egentligen ska sitta bakom lås och bom.

Sverigedemokraterna har lagt fram ett förslag om att lösa den akuta platsbristen genom att hyra anstaltsplatser, initialt i Nederländerna. Min fråga är: Hur ställer sig statsministern till att hyra anstaltsplatser utomlands?

Herr talman! Först vill jag konstatera att det är precis som Katja Nyberg säger: Vi har så gott som full beläggning på anstalter och i häkten. Det beror på att det nu är så många fler som sitter bakom lås och bom.

Det som är gjort på kort sikt med fler poliser, bättre verktyg och så vidare samt bättre och mycket skarpare lagstiftning, bland annat vad gäller grova vapenbrott, har medfört detta. Det är bra. De här personerna ska sitta bakom lås och bom, och då behövs naturligtvis fler platser till Kriminalvården. Detta arbete pågår, för det kommer som sagt att behövas fler.

Hur Kriminalvården sedan exakt gör med sina platser och om detta är möjligt eller inte måste myndigheten svara på. Det ska jag låta vara osagt.

Men vi måste också minska tillförseln. Vi måste arbeta med det långsiktiga och det sociala. Det gäller jobb till dem som inte har arbete, skolor som fungerar så att barnen går i skolan och så vidare. Det här är polisens kanske tydligaste budskap: Vi klarar inte detta själva, utan vi måste ha hela samhällets hjälp.

Herr talman! Vi befinner oss i ett tuffare säkerhetspolitiskt läge. Det pågår exempelvis ett krig i östra Ukraina där 10 personer dör varje månad. Totalt är det 14 000 som har dött under fem år.

Vi behöver i det här läget stärka Sveriges försvar. I Norge ligger försvarsutgifterna på ungefär 1,5 procent av bnp, och i Finland kommer de om några år att ligga på 2 procent.

SVT:s Rapport rapporterade i går att socialdemokraterna i Försvarsberedningen anser att försvarets anslag behöver höjas till 84 miljarder kronor per år 2025.

Jag vill fråga: Är det också statsministerns uppfattning att det krävs 84 miljarder, 1,5 procent av bnp, år 2025? Det är den konkreta fråga jag skulle vilja ställa med tanke på de stora behov som finns och det uttalande som rapporterades om i Rapport i går. Är detta någonting som statsministern står bakom?

Herr talman! Jag ska inte kommentera Rapport över huvud taget. Däremot kan jag först och främst säga att jag inte tror på någon specifik procent av bnp. Det enkla skälet är att till exempel Grekland, som hade en sjunkande bnp under sju åtta års tid, med denna utveckling skulle kunna påvisa mycket högre andel försvarsutgifter i förhållande till bnp genom att inte göra någonting. Dessutom räknar man innehållet i försvarsutgifterna på många olika sätt i olika länder. Jag tror alltså inte på detta sätt att räkna.

Vi ska öka vår försvarsförmåga och har så gjort under den förra mandatperioden, till skillnad mot vad som gjordes under den förrförra. Vi ska fortsätta att göra detta.

Nu tänker jag avvakta Försvarsberedningens ställningstagande; jag tycker att det är klokt att göra det. När vi får reda på Försvarsberedningens klargörande vill vi också se till att Försvarsmakten gör sin analys av det hela. Därefter, när allt detta arbete är gjort, ska vi återkomma med en proposition.

Herr talman! Jag tänkte ta upp frågan om statlig lokal närvaro och service över hela landet. Det handlar om tillit till och trygghet med samhällets funktioner och ytterst, vill jag påstå, om tilliten till demokratin som sådan.

Den nära kontakten med medborgare såväl i stadsmiljö som på mindre orter och på landsbygden kan kanske inte enbart ersättas med digitala tjänster som modereras från helt andra platser. Det är också viktigt med närvaron lokalt. Också i ett EU-perspektiv talas det ju om den kraft som finns i regionerna i Europa, och en hel del insatser görs där.

Min fråga är: Vilka initiativ avser statsministern att ta för att stärka samhällsutvecklingen ur ett regionalt och lokalt perspektiv för hela Sverige och för Sveriges utveckling?

Herr talman! Som jag har sagt tidigare är det prioriterat för regeringen att hela landet inte bara ska leva utan också växa. Det kräver en mängd olika saker. Det kräver utbildningsmöjligheter, bostäder, vägar, järnvägar, bredband - allt detta.

Dessutom är det viktigt att de statliga myndigheterna finns närvarande. Den M-KD-SD-budget som röstades igenom i riksdagen innebar en rejält snabb neddragning på Arbetsförmedlingen. Det har lett till det varsel som nu ligger på Arbetsförmedlingen och som dessvärre kommer att försvåra deras möjligheter. Vi för nu en diskussion med Arbetsförmedlingen om att de ändå måste finnas närvarande i alla kommuner på något sätt, kanske inte med kontor på heltid men åtminstone med bokade besök.

Därutöver fortsätter vi linjen med att se till att inga nya myndigheter placeras i Stockholm. De ska placeras i andra delar av landet. Vi fortsätter nu med möjligheten att placera ut befintliga myndigheter i landet, och vi ska se till att bygga ut servicekontoren så att staten är närvarande i hela Sverige.

(Applåder)

Herr talman och statsministern! Svenskt lantbruk är en av våra viktigaste näringar. Sommaren 2018 led denna näring oerhört mycket under torkan. Man led extra mycket på grund av regeringens saktfärdighet med att reagera på den svåra torkan.

Jag vet, hör och förstår att lönsamheten är oerhört svår just nu för svenskt lantbruk. Vi har under lång tid bedrivit en politik som har drivit lönsamheten för svenskt lantbruk snarare nedåt än uppåt. Nu finns många signaler - låga grundvattennivåer och bränder - som pekar på att vi också får ett torrt 2019.

Finns det en beredskap hos regeringen vad gäller säkerheten i import av foder, möjligheten att skörda trädor och möjligheten att få tillgång till vatten för djur och odling snabbt denna sommar om krisen kommer?

Herr talman! Det är såklart en oerhört viktig fråga för landsbygden, men också för hela landet, att livsmedelsförsörjningen fungerar. Det är därför regeringen under hela förra mandatperioden arbetade med just en livsmedelsstrategi som gäller hur vi ska se till att försörjningen fungerar.

Det har naturligtvis betydelse för jordbruket i sig, men det gäller dessutom drivmedel, teknik och en mängd andra frågor. Helheten är alltså viktig, och den arbetar vi på - också i dialog med näringen. Det är helt avgörande för att kunna klara detta.

I fjol var det exceptionella förhållanden, och därför skjuter vi till extra medel för att hantera detta. Jag kan inte svara på exakt vilka åtgärder som planeras för importen och det andra som John Widegren räknar upp. Men det finns en sådan dialog med näringen, och vi ska vara förberedda. Vi måste se till att jordbruket fungerar, och det ska inte drabbas onödigt hårt vid torka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Herr talman! Hemma i Hässleholm har jag en dotter som i sommar fyller tre år. En av mina absolut främsta uppgifter är att få henne att våga drömma stort och att förklara för henne att genom hårt arbete och kloka val har hon alla förutsättningar att uppnå sina drömmar.

Dock gör det oerhört ont som mamma, som politiker, som lärare och som feminist när studier visar att trots att kvinnor har högre och längre utbildning tjänar de fortfarande mindre än vad män gör. Att det fortfarande är så, 2019, gör mig provocerad.

Därför är min fråga till statsministern: Hur jobbar regeringen med att skapa ett jämställt samhälle där människor inte döms till olika förutsättningar beroende på exempelvis kön eller social bakgrund?

Herr talman! Vi måste naturligtvis kunna säga till både flickor och pojkar att oavsett vilket kön du har ska du ha en bra framtid i vårt samhälle.

Sverige är relativt andra länder långt framme i jämställdhetsarbetet. På intet sätt är det dock klart, bara av de skäl som här räknas upp. Kvinnor har bättre studieresultat, men inom högskole- och universitetsväsendet är det fortfarande betydligt fler män som blir professorer. Redan där, i den sektorn, ser vi att någonting är galet.

Det är av det skälet jag är stolt över att leda en feministisk regering. En feministisk regering säger att jämställdhetsanalys måste göras på politikens alla områden. Det ska göras på utbildningsområdet men även på det arbetsmarknadspolitiska området och på alla andra områden så att vi systematiskt och strukturerat kan komma åt dessa skillnader. Alla kvinnor ska naturligtvis ha rätt till arbete och bra betalt.

(Applåder)

Herr talman! Vi går nu mot en lågkonjunktur. De som nu befinner sig i utanförskap står som regel ganska långt ifrån arbetsmarknaden, och vi ser nu tendenser till att konjunkturen börjar vända. Vi behöver därför rusta människor för arbetsmarknaden och för att kunna komma i arbete.

I statsministerns och regeringens budget som presenterades för någon vecka sedan prognostiserar regeringen utanförskapet, och då menar jag egentligen specifikt socialbidragsberoendet. För det ekonomiska biståndet prognostiseras en ökning med 20 procent denna mandatperiod - en 20procentig ökning utan att kommunerna kompenseras vare sig ekonomiskt eller med redskap för att bryta detta utanförskap.

Min fråga till statsministern är: Hur ska kommunerna, utan ekonomiska förutsättningar eller redskap från regeringen, kunna bryta detta utanförskap?

Herr talman! Ja, det ska väl till en moderat för att ställa en sådan fråga. Ursäkta, Josefin Malmqvist, men nu har ni precis röstat igenom en budget som tar bort rejält stora delar av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. De verktygen har alltså blivit kraftigt försvagade. Sedan står ni här i talarstolen och undrar vad regeringen ska göra.

De prognoser som finns bygger på just det faktum att om man inte gör någonting nu blir det betydligt svårare, inte minst för dem som står långt utanför arbetsmarknaden, att få åtgärder och stöd. Tar man bort dessa verktyg har man sämre möjligheter.

Vi för till pengar till kommunerna. Vi för till pengar till landstingen. Vi garanterar det under hela mandatperioden - öppna, omärkta pengar. Vi för dessutom i vårändringsbudgeten till bättre möjligheter att rusta arbetssökande.

Men stå inte här i talarstolen och låtsas som att Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas budget inte har betydelse för detta, för det har den!

(Applåder)

Herr talman! Jag har mött alltför många barn och unga som tidigt säger att deras framtid är utstakad, att de aldrig kommer att få ta del av det samhället har att erbjuda på lika villkor på grund av deras ursprung, var de bor eller vilken samhällsklass de tillhör.

Tillgång till en bra skola och utbildning är en grundläggande rättighet för alla, från förskola till högre utbildning. Utbildning är inte enbart det viktigaste verktyget för jämlikhet, det är också av stor betydelse för hela samhällets utveckling. Att rikta medel till utsatta områden, att diskutera skolsegregation och att verka för att ge rätt förutsättningar till alla elever är viktiga frågor. Här krävs det både investeringar och åtgärder.

Min fråga till statsministern är därför: Vilka är de viktigaste investeringarna regeringen gör - och vill göra - på utbildningsområdet?

Herr talman! På utbildningsområdet kan vi dela upp det i några block. Ett är att se till att lärarutbildningen blir mer attraktiv. Därför höjer vi kvaliteten på lärarutbildningen, men vi utökar också platserna så att fler har möjlighet att utbilda sig till lärare. Vi vill skapa fler möjligheter för akademiker att bli lärare genom att läsa en kompletterande pedagogisk utbildning. Då behöver man inte gå alla år, så att säga, utan kan koncentrera sig på pedagogiken.

Lärarnas villkor är viktiga. Det är därför lärarlönesatsningen har spelat roll. Vi ser nu att fler vill bli lärare, och det är bra. Men vi behöver också lärarassistenter så att vi kan avlasta lärarna och låta dem fokusera på det de ska göra: förbereda, genomföra och utvärdera utbildningen och möta så många barn som möjligt öga mot öga. Det är också därför vi tillskjuter mer resurser till de skolor som behöver mer resurser, så att vi kan väga av och göra det mer rättvist.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Herr talman! Larmrapporterna duggar tätt från de svenska kommunerna just nu när det gäller det ekonomiska läget. Inte minst har många mindre kommuner på landsbygden stora bekymmer, men även en del av våra större städer har uppenbara problem. Prognoserna framåt ser inte heller bra ut. Om konjunkturen försvagas och skatteintäkterna minskar kan vi stå inför ett mycket allvarligt läge för hela kommunsektorn.

Det finns många orsaker till att vissa kommuner har särskilt stora problem, men en som ofta nämns är att allt fler nyanlända lämnar etableringsuppdraget utan att komma i arbete och därmed hänvisas till kommunalt försörjningsstöd. Många mindre kommuner i glesbygd har tagit emot stora grupper nyanlända då man velat fylla sina tomma bostäder - bostäder som är tomma bara för att man har en svag arbetsmarknad på orten. Många välutbildade människor har flyttat. När nu stora grupper av nyanlända misslyckas med att få arbete och i stället tvingas leva på försörjningsstöd blir situationen ohållbar.

Jag vill därför fråga statsministern på vilket sätt han avser att hjälpa de svenska kommunerna så att de slipper skära ned på välfärden och höja kommunalskatten.

Herr talman! Först vill jag konstatera att vi nu har färre som är i behov av våra bidrags- och ersättningssystem än vad vi haft på många år. Det har vi lyckats minska. Låt oss fortsätta med det.

Det är viktigt för oss att skjuta till pengar till kommunerna - omärkta pengar. Det är därför vi garanterar ett tillskott på 5 miljarder varje år under hela mandatperioden. Det underlättades inte av Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas budget, som skar bort massor av skattepengar. Där var skattesänkningarna det viktigaste. Vi tycker inte det, men det är vad vi har att förhålla oss till. Vi skjuter till mer pengar, och det garanterar vi.

Vi ska dessutom se till att människor är i arbete. Då behöver man ha verktyg som ger möjlighet att hjälpa människor in på arbetsmarknaden. Därför skjuter vi till i vårändringsbudgeten - inte så mycket som vi ville, men det beror återigen på att M-KD-SD-budgeten tog bort så mycket. Vi har inte kunnat åtgärda det ännu, men vi ger oss inte förrän vi är där igen.

Herr talman! Demokrati är bra, och yttrandefrihet är bra. Men gränsen för när demokratin och yttrandefriheten går över till någonting annat är dessvärre hårfin.

Under våren har vi sett skräckexempel på när demokrati och yttrandefrihet går över till någonting annat. Jag tänker på den djurrättsterrorism som vi just nu ser runt om i Sverige, där unga människor, ofta med en god vilja, går över gränsen för vad som är yttrandefrihet och vad som helt plötsligt är näringsfrihet och äganderätt.

Vi ser att grupperingar jagar nya medlemmar bland väldigt unga människor. Man jagar i skolan; man jagar på fritidsgårdar och liknande.

Jag undrar hur regeringen tänker arbeta mot den här typen av extremism.

Herr talman! Först vill jag ta direkt avstånd från denna typ av aktiviteter med skadegörelse, hot och annat. Det hör över huvud taget inte hemma i ett demokratiskt samhälle. Man får tycka och ge uttryck för det, men detta med att förstöra, sabotera, hota och så vidare vill jag bestämt ta avstånd från. Därför behöver vi, naturligtvis i samarbete med näringen och polisen, se vad vi kan göra mer till skydd mot denna typ av handlingar.

När det gäller skolorna handlar det om ett liknande arbete, att se till att föra in just detta: Man får tycka och säga saker och ting - inte kränkande saker, men vi har en ganska bred yttrande- och åsiktsfrihet - men det är inte okej i vårt land att göra det med hot, med våld och med skadegörelse. Det kommer aldrig att vara okej. Det är inte demokrati.

Herr talman! Statsministern besökte Finland den 28-29 januari. Det var statsministerns första utlandsresa efter att han blivit vald till statsminister en vecka tidigare. Relationen mellan Finland och Sverige är speciell och har en lång historia. Det är en bilateral relation som bara kan bli bättre, även om det alltid kommer att finnas en sportslig rivalitet.

Finland kommer att vara ordförande i EU:s ministerråd under andra halvåret i år. Det är ett EU som står inför stora utmaningar: brexit, migration, klimatfrågan, försvar och hybridhot, för att nämna några. På vilka sätt anser statsministern att Sverige kan fördjupa samarbetet med Finland, i synnerhet när det gäller försvars- och säkerhetsfrågor och med tanke på läget kring Östersjön?

Herr talman! Generellt sett är det viktigt att vi i Sverige tar vårt ansvar och höjer vår egen försvarsförmåga men också gör det i samarbete med andra. Vi har ett antal bilaterala samarbeten, och vi har kommit längst i det med Finland. Det manifesteras redan nu i gemensamma övningar. Därutöver deltar Finland och Sverige i gemensamma nordiska övningar, och vi deltar också i Natoövningar. Det vill vi fortsätta med.

Försvarsdepartementet diskuterar också med motsvarigheten i Finland vad vi kan göra mer just på övningsområdet för att både kunna ge och ta emot militär hjälp vid olika situationer utan att för den skull göra avkall på vår alliansfrihet. Men vi har ytterligare att göra när det gäller praktiska åtaganden där vi kan underlätta för varandras försvarsmakter att verka på respektive territorium.

Herr talman! Jag har en fråga till statsministern om en rapport som kom i söndags. Den visar att det inte spelar någon roll om du jobbar heltid och sparar ihop till kontantinsatsen - som ung riskerar du ändå att hamna utanför bostadsmarknaden. Det här är inte bara ett problem för Stockholm och Göteborg, utan det gäller 25 mellanstora städer.

På grund av amorteringskrav och andra förändringar som regeringen har gjort spelar det ingen roll att man har ett fast jobb eller att man har kontantinsatsen, för det räcker inte till i alla fall. Jag skulle vilja fråga vad statsministern har för råd till den unga person som vill köpa en etta eller till det par som vill flytta ihop och äga sin egen bostad. Vad ska det här paret göra, herr statsminister?

Herr talman! Vi måste bygga mer i Sverige. Det är vad det handlar om. Vi har för litet utbud av lägenheter och bostäder överlag, och det har varit alldeles för lågt byggande under lång, lång tid. Vi har fått upp byggandet, men vi är fortfarande inte där vi borde vara. Vi såg en viss nedgång under fjolåret, men nu ser vi efter första kvartalet möjligtvis en uppgång igen. Vi måste trycka upp byggandet. Det är inte bara bostadsrätter som det gäller, utan nu gäller det att bygga hyresrätter, för det är kanske det vanligaste för ungdomar som ska ta sig ut på bostadsmarknaden. Därför är investeringsstödet oerhört viktigt, och det har spelat en stor roll. Moderaterna gillar det inte, men vi tycker om det, och vi tänker fortsätta att ha ett investeringsstöd så att vi kan bygga fler hyresrätter.

För dem som vill köpa sin bostadsrätt ska det naturligtvis vara fullt möjligt. Det ska byggas blandat. Amorteringskravet har inte inneburit att det blivit en lägre andel unga låntagare, vill jag påstå. Där sitter inte bekymret, utan det sitter någon annanstans i så fall.

Herr talman! Det har varit en hel del skandaler kopplade till skattebrott och skatteflykt, och det har bland annat varit miljonärer, storföretag och banker inblandade i detta. Men det vi har sett är bara toppen av ett isberg. Skatteverket räknar med att vi förlorar ungefär 130 miljarder kronor varje år som skulle ha betalats in i skatt. De här pengarna gör mycket större nytta i välfärden än i fickorna på i många fall redan rika personer och rika företag.

Min fråga är: Hur kan vi bekämpa den här brottsligheten? Ofta när vi talar om brott handlar det om skjutningar och sprängningar, alltså nog så allvarliga och hemska brott som ska bekämpas, men det här är faktiskt också en form av mycket allvarlig brottslighet. Det handlar om att man slår ut seriös verksamhet och gynnas på skattebetalarnas bekostnad.

Statsministerns frågestund

Herr talman! Det här är brottslighet med manschettknappar, kanske man kan säga. Det är ett stort samhällsproblem som är viktigt att attackera. Alla ska bidra. Jag brukar säga att alla ska med, och alla ska också vara med och bidra i vår välfärd.

Skatteverkets granskning i samband med den så kallade Panamaläckan visade att svenska staten kunde få in 400 miljoner kronor bara på just det fallet, alltså ett antal personer. Det här visar att det går att göra mer. Det går att göra mer nationellt, men jag tror kanske framför allt på det europeiska samarbetet och det internationella samarbetet. Därför har man också påbörjat ett informationsutbyte globalt där man kan se vad det är för kapitalinkomster och finansiella tillgångar som finns i andra länder, och den vägen kan vi ta oss fram. Jag skulle säga att det globala, internationella samarbetet är det viktigaste för att se till att alla ska få vara med och betala skatt.

(Applåder)

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.

Kriminalvårdsfrågor