Arbetsplenum - 2017-05-31

Herr talman! I dag debatterar vi betänkande SoU22 som handlar om regeringens proposition Privata sjukvårdsförsäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård. I propositionen föreslår regeringen att det i hälso- och sjukvårdslagen ska införas en bestämmelse om att vård till försäkringspatienter inom den offentligt finansierade vården enbart får ges om man inte åsidosätter principerna om människovärde, behov och solidaritet, det vill säga att ingen ska kunna köpa sig förbi någon som har större behov av hälso- och sjukvård.

Regeringen föreslår också att när landstingen överlåter åt någon annan att utföra vård ska avtalet innehålla villkor om just de kraven. I propositionen föreslås också att Socialstyrelsen ska få i uppdrag att följa upp de konsekvenser som kommer av de föreslagna regleringarna. Det är viktigt att i sammanhanget betona att förslaget inte handlar om att förbjuda privata sjukvårdsförsäkringar och att förslaget syftar till att förtydliga att de principer för prioriteringar som riksdagen tidigare har beslutat om fortsättningsvis måste gälla.

Herr talman! Bakgrunden till regeringens förslag är att antalet privata sjukvårdsförsäkringar har mer än sexdubblats mellan 2000 och 2015. Själva poängen med att teckna en sjukvårdsförsäkring är att man snabbare ska kunna få vård. Den vård man då får utförs av privata vårdgivare som ofta också utför vård åt landstingen via avtal.

Herr talman! Det finns en uppenbar risk att försäkringspatienterna får gå före i kön hos de privata vårdgivarna, som i grunden är offentligt finansierade och som har sin verksamhet uppbyggd av skattemedel. Ett stort problem i dag är att det saknas insyn i de verksamheterna. Därmed kan vi inte veta om och i så fall hur många försäkringspatienter som eventuellt tas emot före andra med större och mer omfattande behov.

Utgångspunkten för svensk hälso- och sjukvård är att den ska ges efter behov och på lika villkor för hela befolkningen. Den svenska sjukvården åtnjuter stort förtroende hos befolkningen, och de allra flesta sluter upp kring principen om offentlig finansiering. Man ger efter förmåga och får efter behov.

Om dessa principer börjar ifrågasättas och om man inte kan känna sig säker på att vården ges efter behov riskerar hela vårt system om hur vården ska ges och finansieras att vittra sönder. Det handlar också om förtroendet för hela välfärden och välfärdssystemet och viljan att betala skatt. I längden påverkar det hela vårt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Herr talman! I dag har 650 000 svenskar en sjukvårdsförsäkring. De flesta är finansierade via en arbetsgivare. Internationella studier visar att om den privata finansieringen av sjukvården ökar tenderar också skillnaderna i hälsa i befolkningen att öka. Det är ingen acceptabel utveckling för vårt land.

Redan i dag råder oacceptabla skillnader i hälsa och tillgången till hälso- och sjukvård i befolkningen. För den rödgröna regeringen är det en prioriterad uppgift att utjämna dessa skillnader så att allas rätt till en god hälsa och sjukvård av högsta kvalitet kan garanteras.

Flera studier visar också att svensk sjukvård i dag inte är organiserad för att ge personer med kroniska sjukdomstillstånd eller personer med stora vård- och omsorgsbehov den vård som de behöver. Vi behöver arbeta för en utveckling som motverkar det och som sätter patienten och patienternas behov i centrum.

Mer av privatfinansierad vård stimulerar inte en sådan utveckling, snarare tvärtom. Vi behöver reglera och förtydliga den lagstiftning som garanterar en jämlik och behovsstyrd hälso- och sjukvård. Vi ska kunna lita på att det är behoven som styr vår tillgång till vård och inte storleken på vår plånbok.

Herr talman! En viktig poäng med förslagen är att stärka den demokratiska insynen i hur offentliga medel används och att vårdgivarna redovisar för huvudmännen hur man organiserar sin verksamhet så att det inte råder någon osäkerhet om att försäkringspatienter inte får företräde före patienter med större behov och på sättet på det offentligas bekostnad.

Att människovärdes-, behovs- och solidaritetsprinciperna måste upprätthållas stöds av de flesta, nästan alla, remissinstanser. Men många av instanserna påpekar samtidigt att det inte är tillräckligt klarlagt om en reglering verkligen behövs eller om det förekommer att vårdgivare inte följer principerna om att störst behov går först så att patienter med stora behov trängs ut. Det är också så att Lagrådet inte tillstyrker förslaget med hänvisning just till detta.

Vi socialdemokrater är precis som regeringen medvetna om att det är osäkert om försäkringspatienter verkligen ges företräde till vården. Men precis som regeringen anser vi att en reglering och ett förtydligande av lagen behövs för att vi inte ska riskera att ett parallellt sjukvårdssystem utvecklas. Vi vill inte se att vårt solidariska system med sjukvård efter behov och betalning efter förmåga långsiktigt ersätts med ett system där det är betalningsförmågan som avgör vilka vårdinsatser man får.

Herr talman! Vi menar också att en reglering är av vikt för att tilliten till och förtroendet för hälso- och sjukvården ska bevaras hos befolkningen. Vi beklagar att de borgerliga partierna inklusive Sverigedemokraterna uppfattar sakerna annorlunda. Jag yrkar bifall till vår reservation och avslag på utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Vi ska här i dag debattera ett hypotetiskt problem. Ja, ni hörde alla rätt: ett hypotetiskt problem. Vi borde naturligtvis i dag i stället diskutera sjukvårdens riktiga problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Vi har Europas längsta vårdköer. Vi behöver skicka våra mest sjuka barn till grannländerna på grund av bristen på vårdplatser. Mer än 30 000 patienter i operationsköer har väntat längre än vårdgarantins 90 dagar. Mer än 8 000 sjuksköterskor har valt att lämna vården på grund av en usel arbetsmiljö.

Listan på regeringens tillkortakommanden i sjukvården kan göras hur lång som helt. I stället lägger man all kraft på en proposition som inte behövs. Det är inte bara jag som anser det. Flera tunga remissinstanser anser att det inte behövs någon lagstiftning på detta område som föreslås i denna proposition.

Det är redan klart att patienter med privata sjukförsäkringar inte kan gå förbi den offentligt finansierade vårdkön. Det framgår tydligt i redan gällande lagstiftning. Därför finns det naturligtvis inte någon anledning att införa regeringens förslag.

Vi grundar det på följande. Människovärdes-, behovs- och solidaritetsprincipen i 2 § andra stycket i hälso- och sjukvårdslagen gäller för all hälso- och sjukvård såväl offentlig som privat. Den bestämmelsen gäller således även för vård inom ramen för en privat sjukvårdsförsäkring. Till och med Lagrådet avvisar förslaget och menar att ingenting tyder på att lagstiftningen behövs. Även Statskontoret, Vårdanalys och Vårdförbundet anser att underlaget brister när det gäller analys av det faktiska behovet av regeringens förslag. Inte ens regeringen själv har presenterat någon information som visar att det skulle finnas någon undanträngningseffekt inom offentlig vård till följd av privata sjukförsäkringar.

Herr talman! Vi sverigedemokrater anser i likhet med flera av dessa remissinstanser att regeringen inte har kunnat belägga att det finns en undanträngningseffekt till följd av privata sjukförsäkringar. Därmed finns det ingen anledning att lagstifta om detta. I stället kan regeringens förslag innebära att den offentligt finansierade vården skulle gå miste om utförare. Det skulle kunna hända om de aktörer som i dagsläget utför både offentligt och privat finansierad vård i stället väljer att enbart utföra vård inom ramen för de privata sjukvårdsförsäkringarna, vilket skulle innebära ännu längre vårdköer och sämre tillgänglighet. Detta är något som Vårdanalys har framfört i sitt remissvar, och det är farhågor som vi delar. Vi anser också att det saknas en analys av förslagets konsekvenser för patienter och medborgare.

Herr talman! Det stora problemet i dag är att människor har så låg tilltro till hälso- och sjukvården att de i stället känner ett behov av att skaffa sig en privat sjukförsäkring. Myndigheten Vårdanalys kom med en rapport för ett tag sedan där man jämförde vården i Sverige med vården i tio jämförbara länder. Resultatet var nedslående. Bara en tredjedel av svenskarna anser att sjukvården fungerar bra. Därmed placerar sig Sverige näst sist bland jämförbara länder, vilket naturligtvis är ett stort underkännande av svensk sjukvårdspolitik.

Fokus för den politiska diskussionen borde i stället ligga på att säkerställa att det finns en sjukvård av hög kvalitet med god tillgänglighet för att minska behovet av privata sjukförsäkringar, snarare än att angripa förekomsten av privata sjukförsäkringar. I stället för att försöka åtgärda problem som inte finns borde regeringen fundera över varför tilltron till svensk sjukvård är så låg och varför så många medborgare väljer att skaffa sig en privat sjukförsäkring för att känna sig säkra på att få tillgång till en tillgänglig vård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Som politiker bör man alltid se till medborgarnas bästa, i detta fall patienternas bästa, innan man försöker lösa ett hypotetiskt problem utifrån endast ideologiska ståndpunkter.

Till sist vill jag yrka bifall till vår reservation 2.

I detta anförande instämde Heidi Karlsson (SD).

Herr talman! Per Ramhorn pratar om regeringens arbete för att förbättra situationen i svensk hälso- och sjukvård och har sagt att all kraft läggs på den här propositionen, vilket alla kan konstatera inte är sant. Vi har ganska många debatter framför oss här i kammaren som handlar just om hur regeringen lägger fram förslag för att skapa förbättringar i hälso- och sjukvården i Sverige, inte minst här nu i slutet på terminen före sommaren. Man kan undra om Per Ramhorn inte har tagit del av det som vi arbetar med i socialutskottet.

Nästa vecka, tror jag, kommer en debatt som handlar om till exempel samverkan mellan landsting och kommun för att förbättra situationen för de gamla och som vi kan hoppas mycket på. Tänker man ställa upp på den eller inte?

Per Ramhorn använder också en stor del av sin talartid till att säga att det här är ett hypotetiskt problem och att det redan är klart att det inte förekommer någon utträngningseffekt i hälso- och sjukvården på grund av försärkringspatienter hos privata vårdgivare med offentligt finansierade medel.

Varför lägger då Sverigedemokraterna kraft på att ge förslag på en motion om att den här saken ska utredas? Det är min fråga.

Herr talman! Tack, Anna-Lena Sörenson, för frågan! Vi har stora problem i svensk sjukvård, som jag framförde i mitt anförande. Det är långa vårdköer och tillgängligheten är dålig.

Det är en självklarhet att patienter med privata sjukförsäkringar inte ska kunna gå förbi offentligt finansierade vårdköer. De med störst behov ska naturligtvis gå först. Det framgår tydligt i nuvarande lagstiftning, och det ingår, som jag sa, i människovärdes, behovs- och solidaritetsprinciperna i hälso- och sjukvårdslagen.

Det är inte bara vi som är kritiska till att man lägger fram det här förslaget. Även tunga remissinstanser har påpekat att det här lagförslaget inte är bra och att det inte finns något behov av det. Därför har vi inställningen att det helt enkelt inte behövs.

Herr talman! Vi är mycket medvetna om att riksdagen redan har tagit beslut om hur prioriteringar ska ske i vården och att vården ska vara behovsstyrd. Men det här lagförslaget handlar om att vi ska förtydliga principerna och att vi ska undvika de risker som ett ökande uttag av privata sjukvårdsförsäkringar innebär. Det är en drivkraft i sig att de privata sjukvårdsförsäkringarna fortsätter att öka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Jag måste fråga Per Ramhorn: Bekymrar det inte dig och Sverigedemokraterna att vi riskerar att få ett parallellt sjukvårdssystem på grund av detta? Behöver vi inte förtydliga den här lagstiftningen och dessutom ställa krav på att man följer upp och att det faktiskt är på det här sättet? Vet Sverigedemokraterna någonting som vi inte vet? Har ni sett en utredning om att lagen följs ute i Sverige och att de privata vårdgivarna inte tar emot försäkringspatienter på det offentligas bekostnad och därmed tränger ut dem som har större vårdbehov?

Om Sverigedemokraterna har en undersökning som vi inte har sett så låt oss se den!

Herr talman! När man föreslår en lagstiftning krävs naturligtvis grundlighet, klokskap och fakta och inte en massa hypotetiska resonemang. En lagstiftning är inte bara att skjuta från höften, för man vet att lagstiftning påverkar patienter, verksamheter och personal ute i verkligheten. Därför måste man vara mer noggrann än vad regeringen har varit i det här fallet.

Som vi ser det är det inte första gången som regeringen lägger fram lagförslag som inte bara jag kan tolka som hastverk. Vi minns alla till exempel frågan om vårdvalet i primärvården. Även Lagrådet underkände den beredningen och visade tydligt att regeringens förslag inte dög till att ligga till grund för en lagstiftning.

Det är likadant med detta. Vi ser gång på gång att tunga remissinstanser avslår förslaget på grund av att det inte duger. I det här fallet är det många gånger utifrån ideologisk ståndpunkt.

Herr talman, åhörare, tittare och lyssnare! Den rödgröna feministiska regeringen arbetar, som ni numera alla vet, långsiktigt och målmedvetet med att utveckla och förstärka välfärdspolitiken. Barngrupperna minskar i förskolan och vi har 20 000 fler vuxna i skolan nu än när vi började. Vetenskapen är tydlig: Fossilsamhället har peakat och det gröna hållbara håller på att ta över. Vi går mot ett samhälle där människorna är viktigare än prylarna.

Näringslivet står på vår sida, och allt fler företag överger det kortsiktiga vinstmaximeringstänkandet och investerar i hållbara lösningar. Medborgarna växlar över från jakten efter prylar till mer av kvalitet, kultur, vänskap och bildning.

En avgörande skillnad mellan det nyliberala samhällets så kallade trygghet och det gröna välfärdssamhällets trygghetssystem är att i den gröna modellen har alla lika rätt till en trygg välfärd. I allianspartiernas nyliberala samhällsbygge har behovet av individuella trygghets- och välfärdslösningar blivit alltmer uppenbart med åren. Efter åtta år av nyliberal nedrustning av det gemensamma välfärdsbygget är det nu oerhört tydligt hur skiljelinjerna i svensk politik ser ut.

Förmånstagarna av de stora skattesänkningarna, som under allianstiden förändrade statens finanser från ett överskott på 70 miljarder till ett underskott på 70 miljarder, kan nu med dessa resurser i ökad utsträckning bygga upp individuella trygghetssystem. Det gröper tyvärr ur hela tanken på ett solidariskt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

1900-talets samhällsbygge - en del kanske tycker att det är ett experiment, experimentet Det solidariska Sverige - är hotat. På område efter område tränger sig girighetens kortsiktiga och egoistiska tankar in och underminerar det som vi alla egentligen vet är en förutsättning för framgång och utveckling. Vetenskapen är tydlig även här. Alla är förlorare när samhället glider isär. Ingen vinner på ökade klyftor. Och de största förlorarna är barnen när segregationen ökar.

Herr talman! Vem som helst av oss här i kammaren kan när som helst drabbas av hälsoproblem. Det är därför vi alla är måna om att ha väl fungerande hälso- och sjukvårdssystem. Vi kan aldrig veta när behov uppstår.

Det här betänkandet handlar egentligen om dragkampen om våra gemensamma resurser för hälso- och sjukvård. I dag betalar, som vi har hört, omkring 650 000 personer för privata sjukvårdsförsäkringar, utöver den del som de och arbetsgivarna betalar för den offentliga vården. Man betalar för privat sjukförsäkring i hopp om att på så vis få tillgång till vård på ett mer förmånligt sätt.

I verkligheten är det bara de med de absolut dyraste lösningarna, som ger möjlighet till vård på helt privata kliniker, som kan ha någon tydlig fördel av försäkringarna. För alla övriga gäller principen att den som har det största vårdbehovet går först, oavsett om individen har en privat försäkring eller inte. Den principen gäller inte enbart inom den offentliga vården utan även i den via försäkringar finansierade vården hos de privata vårdgivarna, åtminstone de som har någon form av avtal om att även utföra vård som finansieras via offentliga medel.

Principen som sådan anses av alla aktörer vara en grundprincip inom vårdarbetet, oavsett finansiering. Det är åtminstone den bild som både de privata vårdgivarna och försäkringsbolagen ger oss politiker. Man hävdar mycket bestämt att systemet med försäkringspatienter inte har någon undanträngningseffekt utan att principen att den med störst behov går först kan upprätthållas. Det innebär exempelvis att om en mycket svårt traumatiserad patient kommer in till en akutmottagning är det skadorna som avgör att den patienten går före, inte om patienten har en försäkring eller vilken försäkring patienten har.

Då kan man undra varför det politiska motståndet är så stort mot regeringens förslag om att landstingen inte ska få överlämna några av sina ansvarsområden inom hälso- och sjukvården till privata utförare, utan att de i dessa avtal förbinder sig till att inte frångå principen om att den vårdsökande med störst behov ska gå först. Det hävdas ju samtidigt att den principen efterlevs.

Om man säger sig vara försvarare av människovärdesprincipen, behovsprincipen och solidaritetsprincipen, om att de patienter som har störst behov av vård ska gå före, och om man även anser att man i dag klarar av det, vad är det då politikerna är oroliga för?

Kan det tänkas att det är något helt annat som ligger bakom oppositionspartiernas kompakta motstånd? Är det kanske på det sättet att oppositionspartierna egentligen vill att den som kan betala sig till att komma före till vård ska få göra det? Det skulle vara intressant att höra. Finns det en skillnad där?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

En helt annan orsak kan vara det som OECD visar i en rapport som redovisas i regeringens betänkande, nämligen att privata vårdförsäkringar har en tendens att öka efterfrågan på vård. Är det på sättet att oppositionssidan vill bygga system som ökar vårdefterfrågan? OECD visar att den indirekta effekten av en efterfrågeökning blir högre kostnader för vården. Vill oppositionen att vårdkostnaderna ska öka? Är det ett medvetet mål att kostnaderna ska öka, särskilt på de områden där det råder resursbrist? Det kan man undra.

Privata vårdförsäkringar driver generellt upp kostnaderna för vården, vilket OECD också påpekar bidrar till att vården blir alltmer ojämlik. Är det ett mål för oppositionssidan att vården ska bli mer ojämlik?

För att hantera de problem som uppstår när försäkringspatienter ges vård i den av offentliga medel medfinansierade vården, påpekar OECD att det krävs åtgärder, inte minst om landet har en önskan att upprätthålla principen om vård på lika villkor. Det har vi väl? Åtminstone säger alla det här i kammaren.

När förslaget om att säkra solidaritetsprincipen var på remiss fick det starkt stöd. Karolinska Institutet, Lunds universitet, Göteborgs universitet och Umeås universitet liksom Smer, Handikappförbunden och TCO är bara några exempel på alla som stod bakom förslaget.

De vanligaste argumentet bland de som var tveksamma eller som avstyrkte förslaget var just att man inte ansåg att det fanns behov av avtal för att säkerställa principen som redan fungerar. Det är ett märkligt sätt att tänka, enligt mig. Vi har lagstiftning på många områden där kommuner och landsting skriver in att de regler som redan gäller ska gälla. Det är inget konstigt. Det är snarare det normala sättet att hantera det.

Flera av de som var kritiska, bland annat Västra Götalandsregionen, påpekade ändå att det behövs någon form av reglering, eftersom det ändå inte går att bortse från att det finns en risk att vården blir ojämlikt fördelad, på grund av försäkringarna. Det var på det sättet de uttryckte det i sina remissvar. Jag tycker att det finns grund för att beakta det.

I regeringens betänkande, som innehåller en del argument för det här, redovisas också uppdrag som EU-kommissionen har gett för att ta reda på och reda ut hur de privata vårdförsäkringarna påverkar den offentligt finansierade vården och dess principer. Studierna redovisar bland annat att det saknas evidens för att sjukvårdsförsäkringar skulle minska trycket på den offentliga vården, så som förespråkarna för försäkringslösningar ofta påstår. Enligt studierna finns det alltså inte evidens för att det skulle lätta trycket på vården, som man påstår.

Forskarna hävdar även att det finns viss evidens, och alltså en viss osäkerhet, för att effekten av försäkringarna blir en form av subventionering med offentliga medel till dem som har försäkringar. I rapporten sägs det tydligt att i de samhällen där man har det här och som studerats får de som är mer välbeställda snabbare tillgång till och en större andel av de offentliga vårdresurserna genom de här försäkringarna än vad principen om vård efter behov skulle innebära. Det är alltså en skillnad. Det finns viss evidens för det.

Slutsatsen måste bli att utan ett regelverk som garanterar att vårdgivarna är skyldiga att efterleva principen - de accepterar inte bara principen utan är skyldiga att efterleva den - om att vård ska ges efter behov finns det risk för att principen urholkas, om en sådan garanti inte är inskriven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Det är beklagligt att det verkar ha gått troll i frågan, eller är det kanske prestige det handlar om? Det är synd att oppositionens företrädare inte kan ta in fakta och lyssna till vad som sägs inom forskningen och inte heller till dem som är ytterst ansvariga för vården.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Herr talman! Prioriteringar i vården ska bygga på tre principer. Jag tror att jag måste upprepa dem i den här salen. Det handlar om människovärdesprincipen, att alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället. Det handlar om behovs- och solidaritetsprincipen, att resurserna bör fördelas efter behov. Och det handlar om kostnadseffektivitetsprincipen. Vid val mellan olika verksamheter eller åtgärder bör en rimlig relation mellan kostnader och effekt, mätt i förbättrad hälsa och förhöjd livskvalitet, eftersträvas. Det är vad det här vilar på.

Det här handlar i stället om synen på hälso- och sjukvård, om en ser det allt större inflytandet från näringslivet och försäkringbolag som problematiskt, eller om en ser det som en väckelsevåg, det privata som frälsarkrans som ska rädda sjukvården och aktieinnehavarna, eller om en ser svenskt näringslivs och försäkringsbolagens allt större inflytande som något som ökar ojämlikheten.

Här står vi på helt olika sidor. Ni till höger - och här inkluderar jag Sverigedemokraterna numera - tar i alla väder alltid strid för företagen, för kapitalet, för de rikaste, för dem som har det bäst. Jag tror inte att ni är naiva. Det är uppenbart att ni värnar bolagens intressen och de som åker räkmacka genom sjukvården.

Jag kommer ihåg när vi var i USA på utskottsresa. Hoppas att ni också kommer ihåg det. Inte på ett enda av de studiebesök som vi gjorde hyllade man den genomprivatiserade amerikanska sjukvården, inte någonstans. I stället hyllade man den jämlika svenska sjukvården där man inte kan köpa sig före i kön.

Genom sina försäkringar glider 650 000 personer före oss andra. Det är inte deras fel. De flesta tar den möjligheten genom sitt fack, genom sin arbetsgivare eller får försäkringen betald om man anses helt ovärderlig. Det handlar i stället om ett systemfel. Men en liten modest begränsning kanske hade varit på sin plats, tycker jag, men icke.

Läser man remissvaren är det 70 procent som är positiva. De tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter. Det är tolv landsting som tillstyrker.

I dagens hälso- och sjukvård finns en utveckling mot en sammanblandning mellan den offentligt finansierade vården och de tjänster som tillhandahålls genom försäkringsbolagen. Det kan komma att rubba förtroendet för den offentligt finansierade vården och drabba den enskilda patienten. Det är inte Vänsterpartiet som säger det utan det är Smer, Statens medicinsk-etiska råd.

De borgliga partierna och deras vän Sverigedemokraterna talar mycket om jämlik hälsa - det är lite inne nu att prata om det. Men när det blir verkstad på riktigt, då ringer ni näringslivet, vårdföretagen och försäkringsbolagen - era bundsförvanter i vått och torrt. Så fort det här förslaget presenterades genom en artikel i Aftonbladet i augusti 2016, långt innan Lagrådet hade skrivit sitt yttrande, var ni på offensiven emot detta som en ryggradsreflex.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Den här propositionen som ni nu snart fäller i dag handlar inte om att förbjuda sjukvårdsförsäkringar utan om att leva upp till hälso- och sjukvårdslagen.

Det är den enskildes hälsotillstånd som ska avgöra vårdinsatsen, aldrig den enskildes betalningsförmåga. En person som har ett större vårdbehov ska alltid prioriteras före en person med ett mindre vårdbehov, det är så det ska vara. Det är inte förenligt med principen om vård efter behov på lika villkor att man genom en sjukvårdsförsäkring kan köpa sig till bättre vårdkvalitet och tillgänglighet. Det är precis det som händer.

Vänstern och regeringen konstaterar i likhet med Lagrådet att det i dagsläget inte finns någon utredning som har analyserat detta, och det är en svaghet. Hade ni varit på tårna under era åtta år hade ni kanske gjort en utredning om det. Det saknas ju transparens. Det är som ett hemligt skåp som ingen vet någonting om. När man sitter och väntar på exempelvis Sophiahemmet och inte har försäkring kan man fundera på något annat.

Försäkringsbolagen garanterar en påbörjad behandling inom 14 dagar. Landstinget, det offentliga, garanterar samma sak inom 90 dagar. Det är en viss skillnad, hör ni. Har läkarna olika listor eller hur går det till? Hur många 14-dagarspatienter tar man in? Det kan man fundera på. Här gäller det att vara lite förebyggande, och det har vi försökt att vara.

De flesta privata vårdgivare tar även emot offentligt finansierade landstingspatienter. Resultatet är att den som har försäkring går före, men ni ser inga risker med det systemet att det blir ett parallellt sjukvårdssystem som innebär att patienter vilkas vård är offentligt finansierad missgynnas i förhållande till patienter med sjukvårdsförsäkring.

Kan det verkligen stämma att det offentliga gynnas av privata sjukvårdsförsäkringar? Varför förs det argumentet fram av Svenskt Näringsliv? Det kan man fråga sig.

Det finns i varje land ett begränsat utbud av sjukvårdsresurser: vårdcentraler, sjukhus, läkare, sjuksköterskor med mera. Om en läkare behandlar en försäkringspatient betyder det per definition att hen inte behandlar en offentligt finansierad patient, något som läkaren kunde ha gjort i det ögonblicket. Vi talar om risk för undanträngning. Ser ni inte den risken? Tydligen inte. Ni tycker att det här är fair.

Skatteviljan antas minska hos den som köper en privat sjukvårdsförsäkring, och det kan man förstå. Man betalar varje månad för sin sjukvårdsförsäkring och dessutom ska man betala skatt. Det kan ju kännas lite tungt.

Systemet med privata sjukvårdsförsäkringar är också väldigt kostnadsdrivande. Det skapas också en kravkultur där patienterna eller kunderna vill få ut maximalt av sin försäkring. Man vill exempelvis ha en second opinion, så det kan bli väldigt många besök. Samtidigt har de privata vårdgivarna intresse av att sälja så mycket sjukvård som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Det är omöjligt för arbetslösa, sjuka och äldre att teckna privata sjukvårdsförsäkringar, varför den offentligfinansierade vården får ta hand om en allt större andel av dem som far mest illa, så är det.

Den offentligt finansierade vården måste bli så bra att ingen ser behov av att teckna en sjukvårdsförsäkring. Det måste vara målet, och hur når vi det? Men vi måste ta itu med den verklighet som vi står inför. Det här ingen jättegrej som vi ska försöka att göra, det kan man knappast påstå.

Argumentet att försäkringar skulle leda till kortare väntetider för alla är väldigt svagt. Flera studier pekar i motsatt riktning. En rapport från London School of Economics menar att det inte finns några bevis för att privata vårdförsäkringar skulle lindra trycket på den offentligt finansierade vården.

Samma rapports slutsatser visar på att när gränsen mellan offentlig och privat vård inte är klart definierad finns det en risk för att de offentliga resurserna snarare kan gå till att subventionera vården för dem med privata försäkringar.

En rapport från OECD - som har nämnts av Miljöpartiet - menar också att privata vårdförsäkringar snarare genererar ökad total vårdkonsumtion än en avlastning på den offentliga vården. Vården blir mer tillgänglig för de försäkrade, men inte för andra.

För oss är det helt avgörande att vården ges efter behov och inte efter plånbokens storlek. Det trodde jag ändå var något slags basic.

Förslaget innebär att inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård får vård inom ramen för privata sjukvårdsförsäkringar endast ges om principerna i hälso- och sjukvårdslagens 2 § andra stycket inte åsidosätts. Det var väl ändå en modest liten begäran. Där regleras att vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet samt att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Det är väl ändå rimligt.

Jag yrkar bifall till reservationen från S, MP och V.

Herr talman! Min avsikt är såklart att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Svensk hälso- och sjukvård har väldigt goda resultat. Vi ska vara stolta över det som varje dag görs i mötet mellan vårdgivare och patienter. Man kan i dag rädda liv och minska lidande i betydligt större utsträckning än tidigare och bättre än vad många andra länder klarar av att leverera.

Samtidigt finns det enorma utmaningar i svensk hälso- och sjukvård. En av de största utmaningarna är att förtroendet för vården sjunker, och det sjunker ganska drastiskt. En effekt av det är det som är orsaken till att vi har den här debatten i dag. Det är 650 000 personer som själva, via arbetsgivare eller via förening har valt att teckna en sjukvårdsförsäkring eftersom man inte litar på att vården ska finnas där den dag man behöver den. Det är ett bekymmer.

Vi ska ha ett solidariskt finansierat sjukvårdssystem i Sverige där var och en efter behov ska få vård. Det är det som vår lagstiftning säger, och det är det som vi ska leva upp till. När allt fler tecknar sjukvårdsförsäkringar för att man inte längre litar på vården ska vi vara oroliga för det. Det är vi i Alliansen också.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Men precis som flera remissinstanser säger är det lagförslag som regeringen har lagt fram inte en lösning på den utmaning som finns. Det kanske till och med är tvärtom. Det kan vara så att effekterna för de patienter som har de största behoven blir negativa om det illa förberedda, hafsigt framtagna och dåligt underbyggda förslag som regering har lagt fram genomförs.

Lagrådet säger till exempel: "Det har alltså inte visats att lagstiftningen behövs. Inte heller har det klarlagts att den skulle få konsekvenser som gynnar de patienter som riskerar att missgynnas på grund av privata sjukvårdsförsäkringar. Vidare framgår inte hur de föreslagna bestämmelserna skulle kunna utvärderas." Man vet alltså inte ens hur det skulle kunna utvärderas. "Lagrådet kan mot den bakgrunden inte tillstyrka att förslaget genomförs, särskilt som det sägs vara endast ett förtydligande av vad som redan gäller."

Regeringen är alltså beredd att genomföra ett lagförslag som bara är ett förtydligande, men man riskerar med sitt förtydligande att förvärra en situation som man oroar sig för. Detta är inte ansvarsfullt.

Hela utskottet besökte i går och i förrgår Västernorrland. Där fick vi se en del av den problematik som gör att människors oro ökar. I den offentligt drivna primärvården är, fick vi veta, ungefär hälften av alla läkare nu stafettläkare, på grund av att man inte klarar av att ha kontinuitet. Vi vet vilka patienter som har störst behov av kontinuitet i primärvården. Det är de mest sjuka och kronikerna. Det är de som riskerar att få en sämre vård.

I går morse var vi på akuten och träffade personal som var enormt stolt över hur de har fått inflytande över hur deras traumarum har byggts om. Vi träffade också personal inne på kirurgen, där man har fått bygga om för att i nya fräscha lokaler kunna behandla patienterna bättre.

Men jag samtalade också med den person som var spindeln i nätet. Hon ansvarade för att se till att man hela dagen använde båda sina lokaler och sin kompetenta personal på bästa möjliga sätt. Jag frågade: Hur kommer det att gå i dag? Hur många kommer att få den operation de behöver?

Hon svarade: Inte alla som står på min lista i dag kommer att få sin operation. Jag vet inte vilka, för det är läkaren som gör bedömningen. Men jag gissar att några av de patienter som väntar på att få en pacemaker kommer inte att få den i dag. De kommer att fortsätta må dåligt med fortsatt risk för hälsan. De kan inte få sin operation och gå hem för att sedan inte längre vara samma belastning för vården.

Det här är ett socialdemokratiskt drivet landsting som inte klarar av sin kärnuppgift. Och det är när den offentligt finansierade vården inte klarar av sin kärnuppgift som fler känner sig föranledda att teckna en privat sjukvårdsförsäkring. Detta är ett bekymmer. Vi är bekymrade. Men den analys som regeringen gör - att privata sjukvårdsförsäkringar tränger undan - har ingen grund.

Jag tror att vi alla känner igen situationen när man står i matbutiken och kön till kassan är ganska lång. Man suckar lite. Men så ser man att ytterligare en kassa öppnas. Ibland blir det lite hetsigt. En del vill tränga sig före och springa fram och ställa sig först i den nya kassan. Andra är lite mer solidariska och tänker att de som står framför mig har väntat längre; låt dem gå före till den nya kassan. Men oavsett vem som går till den nya kassan är konsekvensen för alla som står i kö att om det finns ytterligare en kassa går det snabbare för alla att komma fram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Detta är också en effekt av privata sjukvårdsförsäkringar och av att det kommer in mer medel som gör att vi levererar mer vård i vårt land. Det ges mer vård. Totalt sett får fler vård. Fortfarande är det ett bekymmer när allt fler vänder sig till privata sjukvårdsförsäkringar, eftersom det långsiktigt riskerar, vilket många har varit inne på, att underminera förtroendet och viljan att vara med och betala till vår solidariskt finansierade hälso och sjukvård. Men vi ska inte strypa möjligheten att ha flera aktörer som levererar god vård till alla de patienter i vårt land som förtjänar en god vård.

Herr talman! Den produkt som regeringen har levererat är inte bara dåligt underbyggd utan den har risker för de patienter som har de största behoven. Därför yrkar vi avslag på den och yrkar i stället bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Jag tänkte inte föra en sjukvårdspolitisk debatt utan kommer att koncentrera mig på försäkringar. Det känns enklast så.

Långt innan Lagrådet sa något presenterades detta i augusti i en artikel undertecknad av statsrådet Gabriel Wikström och mig själv. Det blev ett himla liv direkt. Ni behövde inte titta på artikeln i mer än tre minuter innan ni var igång. Man kan säga att det var en ryggradsreflex.

De privata vårdgivarna får mer betalt av försäkringsbolagen. Tror du inte, Emma Henriksson, att det i förlängningen kan innebära att de privata vårdgivarna blir allt mindre intresserade av landstingens offentligt finansierade patienter? De kanske kräver mer betalt för att sluta kontrakt med landstinget. Det blir ett slags konkurrenssituation. Ser du inte det som en risk?

Min andra fråga gäller att om man har en privat försäkring ska behandlingen påbörjas inom 14 dagar. Det är ju fantastiskt. Men i Stockholms läns landsting, som jag inte tänker djupdyka i, är man garanterad att behandlingen ska vara igång inom 90 dagar. De flesta privata vårdgivare tar även emot offentligt finansierade landstingspatienter. Resultatet är dock att de som har försäkring går före i kön.

Jag tycker inte att man kan beskriva sjukvård som en matbutik. Det blir svårt.

Det skapas hur som helst en gräddfil. Strider inte detta mot hälso- och sjukvårdslagen? Eller hur tror du att läkare och dessa vårdföretag håller reda på detta? Det är klart att om någon har en försäkring och ska få sin behandling inom 14 dagar får man den inom 14 dagar. Annars blir det ett jättebråk med försäkringsbolaget. Men om man sitter utan försäkring - my God! - får man vänta i 90 dagar. Tycker inte du att detta är en undanträngningsmanöver?

Herr talman! Jag vill ha en vård i Sverige som är så bra att patienterna litar på den så mycket att de känner att det inte är värt för dem att betala för en försäkring, utan de har redan solidariskt genom skatten betalat för den vård vi ska ha. Denna vård ska vara tillgänglig för alla efter behov. Det ska vara på lika villkor, oavsett vem man är och oavsett var i landet man bor. Så är det inte i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Människor får stå i kö. Köerna ökar på grund av att regeringen fokuserar på saker som dessa i stället för att fokusera på de verkliga problemen inom hälso- och sjukvård. Man tar bort fungerande styrmedel för att korta köerna, men köerna växer. Detta är konsekvensen av den här regeringens politik.

Många av de vårdgivare som tar betalt av både försäkring och landsting för att tillhandahålla vård kan vittna om att om de inte hade haft de privata patienterna hade de inte kunnat ge någon vård över huvud taget - inte heller till landstingets patienter. Att landstingen inte levererar den vård som behövs är ett jättestort bekymmer. Det är detta som gör att människor trycks ut till privata försäkringar.

I ett land där vi ska ha en solidariskt finansierad vård borde försäkringar inte behövas. Vi borde ha en vårdgaranti som steg för steg förbättras och som kortar väntetiderna och ledtiderna så att man får den vård man behöver när man behöver den.

Karin Rågsjö påstår att det finns undanträngningseffekter. Men det finns inget om det i något underlag. Inte ens i regeringens egen proposition finns det något som bevisar att det finns undanträngningseffekter. Vilka underlag Karin Rågsjö har står jag undrande inför.

Just i dag står de privata försäkringarnas vård för ungefär 1 procent. Det är inte särskilt mycket, men likväl är det ett bekymmer. För långsiktigt undergräver den politik som regeringen för legitimiteten för svensk hälso och sjukvård.

Herr talman! Vi har helt olika ingångar i detta, Emma Henriksson. När det gäller sjukvårdspolitik tänker jag som sagt inte diskutera Stockholms läns landsting, men det ser illa ut trots alla försäkringar som folk här i länet har.

Tycker du inte att detta är märkligt ändå? Det är på grund av era åtta år av totalprivatiseringar som så mycket satsas. Ni har också driftat för att få igång detta på ett djupare plan. Ni har alltså möjliggjort de här sjukvårdsförsäkringarna genom alla privatiseringar, och det har ökat under den perioden. Varför gjorde inte ni någonting om ni såg det här som ett litet bekymmer?

Det finns även utredningar på det här. Vi kan till exempel titta på OECD:s rapport. OECD är ju inte Vänsterpartiet. OECD menar att privata vårdförsäkringar snarare genererar en ökad total vårdkonsumtion och gör vården mer tillgänglig för dem som är försäkrade men inte för andra. Det finns alltså en stor undersökning på det, så det är ingenting som någon har suttit och hittat på.

Detta handlar till syvende och sist om synen på hälso- och sjukvård och om synen på vilka som ska styra och ha makten över svensk hälso- och sjukvård. Jag tycker inte att det är försäkringsbolagen, som har en enorm kapacitet bakom sig och som jättegärna skulle vilja se att det blir som i USA. Nu är vi absolut inte där, och i USA är det definitivt inte bra, men det handlar också om de privata vårdaktörerna som är de stora jättarna i det här och de länkas på något sätt ihop.

För mig blir det här helt märkligt. Om du har en privat sjukförsäkring får du alltså behandling inom 14 dagar, annars är det inom 90 dagar. Det är klart att det skapar en extrem orättvisa. Hur man får igång vården handlar om att satsa på personalen och på välfärden. Då kan man exempelvis inte föreslå skattesänkningar, som Emma Henrikssons kompisar till höger om henne föreslår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Fru talman! Under Alliansens regeringstid satsades mer resurser på det här området än någonsin tidigare och inte bara mer resurser totalt för att vi har blivit fler utan också mer resurser per person i vårt land.

Vi prioriterade nämligen att vård ska ges i tid till var och en efter behov. Vi fokuserade på de vårdköer som tar bort förtroendet för svensk sjukvård. När den nuvarande regeringen som Vänsterpartiet stöder kom till makten har man successivt jobbat på ett sätt som gör att förtroendet för svensk hälso- och sjukvård sjunker.

Köerna ökar. På akuten får de som har de största behoven vänta längst, det vill säga personer över 80 år. Det finns landsting där ni sitter med och styr där man får vänta i mer än tio timmar på akuten om man är över 80 år, fastän man har behov.

I Västernorrland, som vi besökte häromdagen, kan man i den offentligt drivna primärvården inte anställa folk på över hälften av läkartjänsterna. Man lyckas inte rekrytera någon. Man är inte tillräckligt bra som arbetsgivare, så man är beroende av stafettläkare. Vi träffade också en privat driven primärvårdsverksamhet. De säger att det handlar om ungefär 5-10 procent, eftersom det är svårt att rekrytera i länet.

När vi tar in andra aktörer för att driva den solidariskt finansierade hälso- och sjukvården, som vi var och en ska få efter behov och inte på några andra premisser, då lyckas man på många håll leverera bättre vård till lägre kostnad.

Det är det vi har kunnat se i Stockholms läns landsting. Det har blivit bättre hälso- och sjukvård till en lägre kostnad.

Fru talman! Det har gått ett tag sedan valet 2014, och jag kan tycka att det är hög tid att regeringen och ansvarig minister Annika Strandhäll börjar fokusera på de verkliga utmaningar som vi har inom hälso- och sjukvården och som handlar om personalflykt, kvalitet och tillgänglighet. Där vill jag instämma i det som min allianskollega Emma Henriksson sa i sitt anförande.

I den här propositionen vill regeringen införa begränsningar när det gäller privata sjukvårdsförsäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård. Det är ytterligare ett förslag från regeringen som vill begränsa, reglera och förbjuda. Jag tycker att det vore fint om regeringen i stället kom med förslag där man såg positivt på den mångfald och valfrihet som ger möjligheter till hälso- och sjukvården.

Propositionen med dess lagändringar som nu ligger på riksdagens bord och som vi debatterar bygger på felaktiga påståenden och analyser från regeringen, och det är därför vi här i riksdagen kommer att rösta ned denna proposition i dag.

Utskottsmajoriteten tycker att regeringens förslag är illa underbyggt och otillräckligt berett. Skulle vi släppa igenom regeringens förslag skulle det innebära negativa konsekvenser för tillgängligheten inom den offentliga hälso- och sjukvården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Det finns mycket som är oroande. Jag nämnde tidigare personalflykt, kvalitet och tillgänglighet. En annan sak som är oroande är att sjukfrånvaron ökar. Inflödet till sjukförsäkringen ökar samtidigt som långtidssjukskrivningarna blir allt fler. Regeringen har på detta område avskaffat incitament för rehabilitering och för att komma tillbaka i arbete.

Vi saknar konkreta åtgärder för att komma till rätta med ojämlik vård, växande köer och otillräcklig rehabilitering. Men i stället för att ta tag i de här utmaningarna föreslår regeringen en skattesmäll som varken gynnar hälso- och sjukvården eller patienten.

Regeringen brukar ofta tala om att arbetsgivarna ska ta ansvar. Här har vi arbetsgivare som tar ansvar för att hålla sin personal frisk. Här finns arbetsgivare som har valt att teckna privata sjukvårdsförsäkringar för sina anställda. Då går regeringen fram med ett förslag som ger en skattesmäll till dessa anställda.

Jag tycker i stället att det vore bra om regeringen uppmuntrade fler företag att ta ansvar för att hålla sin personal frisk och på så sätt bidra till låga ohälsotal och sjukskrivningar.

En annan sak som har lyfts fram i den här debatten och som jag vill understryka är att tillgången till landstingsfinansierad vård inte blir sämre av att det finns privata sjukvårdsförsäkringar som komplement. Detta har även många remissinstanser framfört.

Tror verkligen regeringspartierna att vårdköerna och väntetiderna blir kortare om de får igenom sin proposition? Man kan undra om Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet verkligen vill åstadkomma en låg och stabil sjukfrånvaro. För mig är det tydligt att regeringen säger en sak och agerar på ett helt annat sätt. Det går inte ihop. Förslaget är inte genomtänkt.

Det finns som sagt större utmaningar att ta sig an än de kompletterande sjukvårdsförsäkringarna, vilket även min kollega Emma Henriksson har framfört. Det vore rimligt att regeringen prioriterade andra vägar i stället för att motarbeta dem som tar ansvar.

Flera remissinstanser har påpekat att det inte finns ett behov av den lagstiftning som regeringen nu går fram med. Lagrådet tillstyrker inte ens förslaget utan kritiserar det och menar att lagstiftningen inte behövs.

Regeringen har inte heller kunnat presentera fakta och underlag som visar att det finns undanträngningseffekter till följd av privata sjukvårdsförsäkringar. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern skriver själva i sin reservation att "det är visserligen oklart om innehavare av privata sjukvårdsförsäkringar verkligen ges företräde framför patienter som får offentligt finansierad vård".

Fru talman! Jag vill avrunda med att säga att detta tyvärr är ytterligare ett exempel på att vi inte har en regeringsduglig regering. Med fina ord försöker man i stället dämpa den oro som finns gällande hälso- och sjukvårdens utmaningar. Man klarar inte av att lägga fram förslag och lotsa dem genom riksdagen.

Regeringen är som sagt oförmögen att lotsa förslag genom riksdagen i en av väljarnas viktigaste frågor. Vi moderater förväntar oss att regeringen börjar prioritera de verkliga utmaningar som hälso- och sjukvården står inför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Fru talman! Jenny Petersson avslutade sitt anförande med att prata om oron för att sjukvården inte ska finnas när man behöver den. Det är ett faktum på många håll. En förklaring till oron är att man bekymrar sig för att man inte ska få vård på lika villkor och efter behov.

En utveckling där vi ser allt fler teckna sjukvårdsförsäkringar via sin arbetsgivare understöder att det finns en risk för denna oro. En utveckling mot alltmer privatfinansierad vård riskerar att skapa parallella strukturer och parallella sjukvårdssystem med en tydlig gräddfil för dem som har råd att betala en försäkring.

Jenny Petersson påstår också att det i propositionen finns förslag att begränsa sjukvårdsförsäkringarna. Det finns inget sådant uttalat förslag till begränsningar. Det handlar om att förtydliga det som redan finns i hälso- och sjukvårdslagen så att dessa system inte uppstår och minimera riskerna för undanträngningseffekter som gör att det blir plånboken som avgör sjukvårdsinsatserna, inte behovet. Det handlar om att reglera, och det handlar om att behålla förtroendet för hälso- och sjukvården.

Frågan måste ställas. Precis som Karin Rågsjö sa tidigare är detta en modest begäran. Det är svårt att förstå varför de borgerliga partierna inklusive Sverigedemokraterna inte kan gå med på att göra ett förtydligande för att komma över osäkerheten. Ingen av oss vet i dag hur det egentligen står till i verksamheten, och vi vet inte riktigt vad framtiden bär med sig. Men vi får en möjlighet att utvärdera med hjälp av ett uppföljningsinstrument om landstingen kräver i sina avtal att det ska ske en redovisning för huvudmännen.

Fru talman! Den lagförändring som regeringen går fram med handlar inte om uppföljning. Jag tycker att Anna-Lena Sörensons tal om gräddfil är att slira på sanningen. Lagen behövs inte. Det har flera remissinstanser beskrivit.

Jag bygger mitt ställningstagande på att jag tycker att det ska finnas flera aktörer inom hälso- och sjukvården. Det ska finnas valfrihet. Där finns en konflikt med S.

Det framgår att om lagen införs skulle köerna växa. Det gynnar inte patienterna. Här finns en stor skiljelinje i vem man sätter främst. Jag sätter patienten främst.

Jag återkommer till Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets reservation. Ni skriver: "Det är visserligen oklart om innehavare verkligen ges företräde framför patienter som får offentligt finansierad vård."

Ni säger en sak. Retoriken är på en hög nivå, och ni slår på den stora trumman. Men i sak bygger ni på samma fakta och ställningstagande, och i er reservation kan vi läsa att ni själva inte ser några undanträngningseffekter. Det är märkligt att ni så strider för en sak som inte behövs.

Fru talman! Det finns mycket att fokusera på inom hälso- och sjukvården. Mycket fungerar bra, men det finns fortfarande många saker som behöver förbättras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Fru talman! Det är precis vad regeringen gör. Det går att ha flera saker i huvudet samtidigt och på gång samtidigt. Det kommer en rad propositioner. Regeringen har föreslagit ytterligare miljarder för att utveckla primärvården, och det har tillsatts en utredare som lägger fram sitt första betänkande i juni. Det sker många saker i hälso- och sjukvården. Det finns en professionsmiljard för att undanröja grundorsaken till en inte så bra tillgänglighet i dagens läge.

Det vi pratar om i dag är kanske lite svårbegripligt för våra medborgare. När vi säger att det är oklart om det finns undanträngningseffekter i dag är det för att det är just oklart. Varken Jenny Petersson eller jag vet om det finns undanträngningseffekter eller inte. Vi skapar nu förutsättningar för att få kunskap.

Landstingen ska, enligt regeringens förslag, i sina avtal med de privata vårdgivarna ställa krav på att behovs- och solidaritetsprincipen upprätthålls. Det ligger på vårdgivarna tillsammans med landstingen att utforma uppföljningsinstrument. Det tycker jag inte att staten, regeringen eller vi i riksdagen, behöver utforma. Vårdgivarna och landstingen kan själva komma överens om hur de på ett bra sätt kan skapa uppföljningsmöjligheterna.

Det ser olika ut för de olika privata vårdgivarna, som så väl behövs. Alla landsting har god nytta av dem, och de har haft det sedan urminnes tider. Men det går också att skapa bra möjligheter för landstingen och medborgarna att få demokratisk insyn för att förvissa sig om att det inte förekommer undanträngningseffekter. Därmed går det att behålla tilliten till och förtroendet för hälso- och sjukvården.

Fru talman! Jag har tre kommentarer.

Anna-Lena Sörenson säger att regeringen har rullat fram många propositioner. Det är ett felaktigt påstående. Med tanke på att de rödgröna ägnade mycket tid åt att svartmåla att något hade gått sönder i Sverige, framför allt inom hälso- och sjukvården, hade jag förväntat mig en uppsjö av reformer på området 2014 när ni tog över. Men så är fallet inte. Visst kommer flera propositioner, men mycket kan göras betydligt bättre än de förslag som läggs på bordet.

Anna-Lena Sörenson säger att det är oklart om det finns undanträngningseffekter. Då är det märkligt att införa en lag som innebär växande vårdköer. Det är precis vad lagförslaget innebär. Då går man i motsatt riktning. Ett antal utredningar har startats, och då kan man lägga pengar på ännu en utredning - vad vet jag - för att kolla om det finns undanträngningseffekter innan ett lagförslag läggs fram som kommer att innebära växande vårdköer. Växande vårdköer är redan i dag ett problem.

Moderaternas ställningstagande är dels ideologiskt, dels byggt på att flera remissinstanser har påpekat att det inte finns behov av denna lagstiftning som regeringen går fram med och som Anna-Lena Sörenson vill försvara. Den tyngsta remissinstansen, Lagrådet, tillstyrker inte ens förslaget utan kritiserar det och menar att lagstiftningen inte behövs.

Fru talman! Det låter som att det inte finns några som helst undersökningar i frågan. Jag återkommer till den OECD-undersökning som har tittat på privata vårdförsäkringar. Det är vad vi pratar om i dag. Undersökningen visar att privata vårdförsäkringar genererar en ökning av den totala vårdkonsumtionen och inte utgör någon avlastning på den offentliga vården. Vården blir mer tillgänglig för de försäkrade men inte för de andra. För oss i Vänsterpartiet är detta helt avgörande. Det handlar om jämlik vård. Hela diskussionen handlar om jämlik vård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Jag måste ställa en fråga till Jenny Petersson. En försäkring innebär att du ska få din behandling inom 14 dagar. Det låter fantastiskt. Det offentliga garanterar behandling inom 90 dagar. Endast privata vårdgivare tar emot försäkringspatienter. De flesta av de privata vårdgivarna tar även emot offentligt finansierade landstingspatienter. Resultatet måste ändå bli att det skapas gräddfiler som går stick i stäv med den svenska hälso- och sjukvårdslagen, som säger att den som har de största behoven av hälso och sjukvård ska ges företräde till vården. Tar inte det emot?

Så fort förslaget kom ut medialt och syntes var ni på tårna direkt. Det var innan Lagrådet ens hade sett en bokstav.

Det här är en ideologisk fråga: Vilka ska vara inne i hälso och sjukvården? Ska det bli fler privata vårdgivare, fler försäkringsbolag? De har en mission, och det är att tjäna pengar till sina aktieinnehavare. Det är väl inget snack om det. De är ju inte där endast för att skapa välfärd.

Om det här handlade om högt och lågt och sjukvårdspolitik skulle det se exempellöst bra ut i Stockholm, där det finns ett koncentrat av privata sjukförsäkringar. Herregud, 15 procent tomma vårdplatser! Det borde ju se fantastiskt ut här, men det gör det inte.

Fru talman! Jag skulle vilja börja med påståendet att detta är en ideologisk fråga. Absolut har vi en ideologisk skillnad här. Det här förslaget handlar ju om ytterligare begränsningar, regleringar och förbud. Den linjen går Vänsterpartiet ofta på. Jag som moderat, däremot, sätter patienten och patientsäkerheten först. Jag ser gärna fler förslag som utvecklar den svenska hälso och sjukvården. Jag ser positivt på valfrihet och mångfald, vilket Vänsterpartiet och Karin Rågsjö tyvärr ofta inte gör.

Karin Rågsjö lyfter än en gång fram att det handlar om en gräddfil. Trots detta skriver ni själva i er reservation att sådant inte går att styrka. Jag låter nästan som en papegoja här, men flera remissinstanser har påpekat detta. Det finns inget behov av den här lagstiftningen. Lagrådet tillstyrker den inte ens. Det har jag nämnt tidigare.

Men jag ska ge dig en chans, Karin Rågsjö. Du talar mycket om OECD:s rapport. Hur mycket är den kopplad till Sverige och det vi debatterar här i dag? Jag ger dig möjlighet att svara på det, Karin.

Fru talman! Att förbjuda privata sjukförsäkringar är det ingen som talar om. Det här handlar om respekt för den svenska hälso och sjukvårdslagen och för solidaritetsprincipen att de som har de största behoven ska gå före. Det är vad den här debatten handlar om. Det handlar inte om att förbjuda de här försäkringarna - tvärtom.

Däremot måste man ha koll på dem. Jag tycker att det är lite tragiskt att vi inte har fler utredningar av vad det ökade antalet privata sjukförsäkringar i Sverige har lett till. Nu tänkte vi köra igång en, men det får vi inte göra. Det hade varit vansinnigt bra om ni åtminstone hade hängt på där och sagt: Ja, det här måste vi titta på. Men det verkar ni inte vara intresserade av. Ni vill fortsätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Fortsätter man på den här vägen kommer det att leta till ökad ojämlikhet. Vi har stor ojämlikhet i hälsa. Ska man komma förbi det, gå vidare och få en jämlik hälso och sjukvård enligt hälso och sjukvårdslagen måste man göra vissa förändringar som kanske, kanske gör att de stora vårdbolagen och de stora försäkringsbolagen får backa lite. Så kan det bli, till förmån för människor i Sverige.

När det gäller OECD tycker jag att det är ungefär som att vi bara kan titta på svenska undersökningar. Det låter lite banalt, när man har gjort mätningar ute i Europa av vad det här har lett till. Vi var också i USA. Herregud, det är ett genomprivatiserat land, där vi verkligen kan se vad som händer om man ger fritt spelrum åt både försäkringsbolag och vårdgivare. Vad händer då? Jo, man får en sjukvård som är helt underminerad men som kostar skjortan!

Jag skulle vilja göra en extrem undersökning i Stockholms läns landsting och titta på de undanträngningseffekter som det här kanske har skapat i det landstinget. Det hade varit superintressant. Det hade varit ett steg mot mer jämlik hälsa.

Fru talman! Jag uppfattade inte några konkreta frågor till mig i denna replik, men det var tydligt att Karin Rågsjö och Vänsterpartiet inte kunde redogöra för den här rapporten eller koppla den till Sverige.

Vi vet ju alla att det ser väldigt olika ut hur våra hälso och sjukvårdssystem är uppbyggda. Jag är väldigt stolt över vårt offentligt finansierade sjukvårdssystem. Så ska det vara, och de principerna ska gälla. Jag är också väldigt stolt över att vi har flera, kompletterande aktörer och fritt vårdval inom systemen i Sverige.

Fru talman! Det är rätt tragiskt att vi här i kammaren över huvud taget ska ha den här debatten. Det är ett tydligt tecken på en svag, socialdemokratisk regering som inte adresserar de stora problem vi har i hälso och sjukvården utan i stället hittar på problem och dessutom väljer konfrontation gentemot Alliansen i stället för att söka brett samförstånd.

Vi har tillräckligt med stora bekymmer i den svenska sjukvården. Utskottet var i Västernorrland i måndags och tisdags. Där fick vi höra om hur man lade ned BB och förlossningsavdelningen i Sollefteå. Här ser vi en klyvning av Sverige: De som bor i de glesbefolkade delarna av landet får allt sämre sjukvård, till skillnad från dem som bor i de större städerna.

Vi fick höra om problemen i primärvården, där 50 procent av läkartjänsterna inte är besatta. På de privata hälsocentralerna är det tack och lov bättre - där rör det sig om mellan 5 och 10 procent. Vi fick dessutom höra om de stora problem man har med köer.

Allt det här är tydliga, stora problem i den svenska sjukvården, men här kommer regeringen över huvud taget inte med några förslag.

Jag är oroad över att allt fler arbetsgivare och även privatpersoner på grund av den dåliga tillgängligheten i svensk sjukvård väljer att skaffa privat sjukförsäkring. Det är en utveckling som jag inte på något vis applåderar. Men det är klart att det blir konsekvensen av den bristande tillgängligheten när den socialdemokratiska regeringen helt har förlorat kontrollen över köerna. Det är klart att en arbetsgivare inte vill att en anställd ska sitta hemma och vänta i tre, fyra eller fem månader på att få en ny höft, utan då väljer man att betala det en gång till genom en privat sjukförsäkring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Det är definitivt inte en utveckling som jag applåderar, för jag vill att den offentliga vården ska vara tillgänglig. Det är där man ska kunna få snabb hjälp. Man ska inte behöva betala två gånger för samma sjukvård, vilket faktiskt blir konsekvensen när 600 000-700 000 svenskar - det kommer säkert att bli fler så att vi kommer upp i 800 000 - på något vis köper en privat sjukförsäkring. Där har vi det stora problemet, men det löser vi genom att göra någonting åt köerna och öka tillgängligheten.

I stället väljer Socialdemokraterna att hitta på att det kanske skulle kunna vara ett problem att de här patienterna går före i kön. Det finns över huvud taget inga belägg för det, fru talman. Det säger också Lagrådet.

Svensk sjukvård finansieras till 80 procent av allmänna medel, och där är det hälso och sjukvårdslagens prioriteringsordning som gäller. Men 20 procent finansieras på annat vis. Det handlar till exempel om att vi som behöver intyg för körkort eller annat får betala det själva. Det innebär inte att vi går före i kön på hälsocentralen.

Vi har till exempel alla de stora universitetssjukhusen som har stora enheter som erbjuder sjukvård för saudiska prinsar och förmögna människor från andra länder. Det betyder inte att man tränger undan andra patienter. Samma sak är det med de privata sjukförsäkringarna. Det finns inga som helst belägg för att de patienterna går före.

Hur hänger då det här ihop? Låt mig ta ett konkret exempel. Bollnäs sjukhus hemma i mitt län Gävleborg, som styrs av Socialdemokraterna och Centerpartiet, är sedan ett antal år utlagt på entreprenad. Det är Aleris, ett Wallenbergföretag, som sköter det. Det är ett av Sveriges absolut bästa småsjukhus. Säg att man där har kapacitet att operera 300 höfter men landstinget i Gävleborg bara köper 200 operationer. Då finns det en överkapacitet på 100 operationer. Säg att någon från något av de socialdemokratiskt styrda landstingen med gigantiska köer då väljer att ta sin privata sjukförsäkring, åka till Bollnäs och få höften opererad. Leder det till att denna någon går före i kön? Nej, för de 200 patienter som landstinget i Gävleborg har betalat för opereras först, och sedan kommer de andra. Innebär det att stackaren som kommer från exempelvis Västernorrland har gått före någon annan i Västernorrland? Nej, det funkar så att om jag i Västernorrland står på plats 112 och väntar för att få min dåliga höft opererad och de som har platserna 111 och 110 plötsligt sticker iväg till Bollnäs för att operera höften innebär det att jag kommer längre fram i kön.

Det är så det här hänger ihop. Jag applåderar inte privata sjukförsäkringar, men det är definitivt inte så att de leder till att någon går före i kön. Vi måste åtgärda detta genom att se till att få bort köerna i den offentliga sjukvården, men inte genom att skapa de här problemen.

Om Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet dessutom skulle få igenom denna lagstiftning så att Bollnäs sjukhus inte skulle kunna sälja sin överkapacitet till privata sjukförsäkringar, vad skulle det få för konsekvens? Ja, sannolikt att landstinget i Gävleborg fick betala 50 procent mer för de 200 operationer man faktiskt gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Detta är uppenbart för i stort sett alla remissinstanser, och då kan man fråga sig varför Socialdemokraterna väljer att lägga fram detta. Jo, de gör det därför att de inte vågar adressera de stora problem vi har i sjukvården. Men de vet att den svenska befolkningen tycker att sjukvården är en av de viktigaste frågorna och vill därför, i likhet med inför valen 2002, 2006 och 2010, kunna driva en debatt ute på gator och torg och säga att det nu har blivit plånbokens tjocklek som avgör vem som ska få sjukvård. Det samhället vill vi ha bort!

Nu kommer man från Socialdemokraternas sida att kunna vifta med propositionen och säga: Här var förslaget vi hade för att se till att inte plånbokens tjocklek avgör vilken vård man får. Men det stoppade den hemska Alliansen med hjälp av Sverigedemokraterna. Detta är ju ren lögn! Det är påhitt - fake news, som man har i USA.

Detta är inte ett problem i den svenska sjukvården. Men jag vet att det är så det kommer att låta. Det gjorde det inför valet 2010. Då talade Mona Sahlin om hur hemskt det var nere på Södersjukhuset. Där finns en privat enhet som minsann kan operera hjärtan, och där har de två väntrum: ett för de rika med privat sjukförsäkring och ett för de fattiga som är finansierade via landstinget.

Jag tyckte att detta lät fascinerande, så jag åkte dit och tittade. Det var jätteintressant, för där gjordes för ett antal år sedan en ganska stor investering i en apparat som kan operera förmaksflimmer med hjälp av strålning. Den apparaten var såklart väldigt dyr, och man hade stor kapacitet. De behandlingar som köptes av landstingen fyllde inte upp kapaciteten, och då tog man patienter med privat försäkring och ett antal utlandspatienter. När jag var där hade man dessutom haft en patient som faktiskt hade betalat ur egen ficka.

Det är den typen av exempel som Socialdemokraterna vill använda för att driva en valrörelse och prata sjukvård, i stället för att tala om hur sjukvården försämras på den svenska glesbygden, om problemen i primärvården, där 50 procent är stafettläkare i vissa socialdemokratiskt styrda landsting, och om köerna i sjukvården, som blir längre och längre för varje dag Socialdemokraterna sitter kvar i Rosenbad.

Det är därför jag tycker att denna diskussion är så tragisk. Vi har stora utmaningar i den svenska sjukvården. Vi skulle behöva en handlingskraftig regering som kunde sträcka ut handen över blockgränsen och ta initiativ till genomgripande reformer som faktiskt skulle kunna förbättra läget i den svenska sjukvården.

I stället ägnar man sig åt detta: hittar på väderkvarnar som man tycker att det kan bli roligt att dra valser om i den valrörelse vi har framför oss, för att kunna påstå att det är tjockleken på plånboken som avgör vem som får sjukvård i Sverige - en direkt lögn.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och därmed avslag på den så kallade propositionen.

Fru talman! Ja, Anders, detta utvecklar sig till en gigantisk hälso- och sjukvårdsdebatt, inte sant? Du nämnde förlossningar. Jag måste bara säga att ni inte har stoppat in några medel; ni sa ju nej till våra förlossningspengar. Kommer du ihåg det? Det är det enda jag kommer att säga om just det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Sedan kan man fundera lite kring detta. Det är en ganska modest förändring, tycker jag. Det handlar om att ta hänsyn till de principer som styr hälso- och sjukvårdslagen. Det handlar om jämlikhet. Men inte ens det tycker ni. Ni låter ungefär som om dessa sjukförsäkringar kommer att åka all världens väg, men så är det inte. Vi vill prioritera jämlik hälsa och vill inte att någon ska kunna gå före i kön. Så enkelt är det.

Jag trodde också att ni ville titta på att utreda detta lite mer. Det vore väl intressant att titta på hur det ser ut i varje landsting med undanträngningseffekterna? Det finns utredningar, Anders, i Europa och på andra ställen, där man kan se att sjukvårdsförsäkringar genererar mer till dem som har störst plånbok - de som har en sjukvårdsförsäkring, helt enkelt.

Jag tycker att det är tragiskt att ni inte ens ville föreslå en sådan analys av systemet. Det gjorde ni inte heller under era åtta år.

Ni säger att det bara handlar om en väldigt liten del av hälso- och sjukvården, men jag tycker att det är en riktigt allvarlig tendens när privata försäkringsbolag och gigantiska vårdbolag - inte små ägare av vårdcentraler utan Attendo, Aleris, Capio - har en så stor del av hälso- och sjukvården. Ni har på något sätt gynnat dem extra under era åtta år. Det är klart att när dessa privata vårdinrättningar har ökat så pass mycket är det ännu lättare för dem som har sjukvårdsförsäkring att gå före i kön.

Fru talman! Jag är också väldigt oroad över att utvecklingen i Sverige går åt fel håll vad gäller köer och en alltmer ojämlik sjukvård. Men man måste också göra en analys: Vad beror det på att sjukvården i dag blir mer och mer ojämlik? Jo, det är framför allt köerna. Får vi köer i sjukvården eller brödköer i Venezuela drabbar det de svagaste i första hand. Den som är rik eller har kontakter tar sig alltid fram.

Då måste man göra något åt köerna, och där finns det över huvud taget inga förslag. Vänsterpartiet och Karin Rågsjö, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har inga problem med att köerna ökar, så länge alla står stilla i kön och inte försöker hitta en egen lösning. Det är ju där vi måste sätta in åtgärderna.

Jag tycker att det är spännande att höra att Karin Rågsjö, och säkert också Socialdemokraterna och Miljöpartiet, måste söka sig till OECD, Spanien och USA för att hitta argument för att just denna lagstiftning nog är nödvändig i Sverige. Jag kan förstå att man måste söka sig så långt bort i ett läge där Lagrådet säger att detta redan finns reglerat i hälso- och sjukvårdslagen och att det inte finns några bevis alls för att det behövs några förändringar.

Jag vill återigen förklara för Karin Rågsjö hur kösituationen fungerar. Bollnäs sjukhus har kapacitet att operera 300 knän, men landstinget i Gävleborg köper bara 200 knäoperationer. Om överkapaciteten på 100 då används så att någon stackars patient från något sossestyrt landsting i Sverige med jättelånga köer kan åka till Bollnäs och få sitt knä opererat innebär det inte att människorna hemma i det egna landstinget får det sämre. Det innebär tvärtom att de kommer längre fram i kön.

Jag vill inte att fler människor ska skaffa privata sjukförsäkringar, men det vill jag åstadkomma genom att se till att vi får bort köerna i svensk sjukvård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Fru talman! Då behöver vi också mer pengar till välfärden, inte sant, Anders? Men vi ska inte göra detta till en budgetdebatt.

Jag återkommer till Stockholms län. Du talar om ditt län och jag om mitt och om Stockholms läns landsting. Du måste göra en sightseeing här snart. Här vimlar det av privata vårdaktörer och av personer som har försäkring. Och visst blir man lite undrande. Om du och jag har en försäkring och har ont i knät ska vi få behandling på 14 dagar - det låter perfekt, inte sant? Men om man inte har försäkringen tar det 90 dagar innan man får behandlingen. Det är en viss skillnad, Anders.

Och du tror fortfarande inte att det finns personer som tränger sig före i kön utan att det finns en läkare som har gjort ett slags jättefint system på datorn för att se till att de med störst behov går före. Tror du det, Anders? Jag tror inte det. Det hade varit så underbart att göra den här analysen av hur det ser ut i landstingen.

Den lilla ändring vi ska göra handlar om att värna svensk lagstiftning. Det är ju det vi gör. Vi tar inte bort de privata vårdförsäkringarna. Vi vill garantera att den svenska lagstiftningen håller ihop. Det låter som att alla, hela gänget, tyckte att detta var bad business, men så var det inte; 70 procent var positiva till detta. Man skulle också behöva göra en djupanalys, men den möjligheten tar ni bort genom att klubba nej till detta förslag.

Alla talar om jämlik vård, men man måste också göra vissa insatser för att komma dit. För att få bort köer och det vi har i exempelvis Stockholms läns landsting, där ett helt sjukhus är nedstängt på grund av att det saknas vårdplatser och att personalen flyr, tror jag att det behövs mer pengar till välfärden. Vi måste se till att de personer som jobbar inom hälso- och sjukvården får bättre löner, kortare arbetstider, you name it, så att de blir kvar.

Fru talman! Det är intressant att Karin Rågsjö tar Stockholms läns landsting som exempel. Det är ju ett av de landsting där man har de kortaste köerna och därmed kan bidra till den jämlikaste hälsan. De stora problemen finns i de landsting som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna styr. Där har vi långa köer.

Jag är också genuint oroad över att vi har en ökande ojämlikhet - att Sverige dras isär, inte minst när det gäller sjukvården. Men ska vi åtgärda detta måste vi få bort köerna. Då handlar det om att se till att den offentliga sjukvården också kan leverera en höftoperation inom 14 dagar. En dålig höft blir ju inte bättre av att patienten ska vänta tre, fyra eller fem månader. En dålig höft ska opereras snabbast möjligt, så att patienten kan komma tillbaka och börja jobba. Det är när vi har detta som målbild som vi kan komma åt att de privata sjukförsäkringarna ökar.

När den offentliga sjukvården fungerar sämre och sämre under styre av S, MP och till viss del V är det klart att de som kan väljer att hitta andra vägar. Lösningen är då inte att vi försöker stänga de andra vägarna, utan lösningen är att åtgärda de problem vi har i den svenska sjukvården, så att vi får en lika bra tillgänglighet som i andra länder. Man ska inte behöva stå i kö och vänta på att få sin höft opererad. Det är så vi åtgärdar de strukturella problemen i den svenska sjukvården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Jag håller absolut inte med om Karin Rågsjös analys, att den stora bristen skulle vara att det fattas pengar i den svenska sjukvården. Det är säkert bra med ytterligare resurstillskott, men här handlar det om att hitta effektivare sätt att organisera den svenska sjukvården. Där har vi förebilder inte minst i de privat drivna sjukhusen, som Aleris sjukhus i Bollnäs och Capio S:t Göran här i staden.

Fru talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på propositionen och reservationerna.

Precis som Anders W Jonsson vill jag säga att den solidariska finansieringen av hälso- och sjukvården med en finansiering av såväl offentlig som privat vård av hög kvalitet på lika villkor är grunden.

Men nu har vi privata sjukförsäkringar. Det är främst arbetsgivarna som står för dem. De står för 72 procent. Sedan finns det gruppförsäkringar som utgör lite över 20 procent. Det är en väldigt liten andel som utgörs av enskilda personers försäkringar.

Varför har vi då detta? För att förstå detta måste man analysera vad det är för behov som den generella hälso- och sjukvårdslagsbaserade hälso- och sjukvården inte tillgodoser. Då gör jag som jag brukar och öppnar historieboken.

Fram till 70-talet erbjöd företagen hälso- och sjukvård för sina anställda och deras familjer. Detta fungerade pragmatiskt och praktiskt. Väldigt många var nöjda. Men sedan skulle hälso- och sjukvården för företagen omorganiseras. Man tog bort sjukvårdsdelen från företagen, och det som blev kvar blev hälsovård och hade alltså en helt annan inriktning. Det förutsattes att de anställda skulle få all den hjälp de behövde på vårdcentralen.

Detta funkade dock inte. Dels hade vårdcentralerna inte resurser att ta emot alla patienter, dels låg vårdcentralerna geografiskt fel i förhållande till arbetsplatserna. Då började detta försäkringssystem att växa fram. Företagen var angelägna om att de anställda snabbt skulle kunna få enklare halsflusser och annat åtgärdat. En viktig del var också rehabilitering, så att man skulle kunna komma tillbaka till arbetet så fort som möjligt. Detta är en av grogrunderna för det försäkringssystem som har vuxit fram i Sverige. Det ser annorlunda ut än de privata försäkringar som har vuxit fram i andra länder.

Det handlar alltså om behov som inte kan tillgodoses, vilket förorsakar köer i den vanliga hälso- och sjukvården, och om de problem vi har haft med uppbyggnaden av primärvården. Detta tycker jag att man ska ha med i diskussionen. Det är alltså behovsstyrt, och det har blivit bra också för de anställda.

Det talas här om vad vi ska utreda. Vi kanske ska utreda företagshälsovården och arbetsmedicinen och se hur vi kan få en effektivare ordning där. På det sättet kan vi avlasta vårdcentraler och sjukvård från ett patienttryck som de i dagsläget inte klarar av och kanske också göra det bekvämare för patienterna att, som förr, gå till sjuksköterska, läkare eller sjukgymnast inom arbetsplatsens väggar. Alla ville inte gå dit - en del ville inte synas i sjukvården utan valde primärvården. Men jag tycker att det är denna typ av utredningar som vi bör fundera över. Vi har en hälso- och sjukvård med stora problem. Vi har talat om detta tidigare i den här debatten, som nu alltså blir lite av en allmän hälso- och sjukvårdsdebatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

I går var några av oss på Läkarförbundets fullmäktige. Där delades det ut ett stort pris till chefen för S:t Görans sjukhus, det privatledda sjukhuset, för den effektivitet och det ledarskap som har visats där. Vad är det man gör där och uppenbarligen också i Bollnäs men som man inte klarar på andra håll? Borde vi inte lära oss av denna framgångsrika hälso- och sjukvård? Detsamma gäller också vårdcentralerna.

I socialutskottet har vi varit på studiebesök och har kunnat se skillnader mellan offentligt och privat driven öppenvård, och vi kan sätta positiva förtecken för den privat drivna. Där finns en idérikedom och också en bättre flexibilitet när det gäller att utveckla nya idéer. Vi har varit inne på detta område tidigare och just gjort jämförelser mellan vårdcentraler - mellan dem som har behov av många stafettläkare och dem som inte har några stafettläkare alls. Vi har i socialutskottet haft en utfrågning om detta. Där visade det sig tydligt att när de som arbetar på vårdcentralen har ansvar för ekonomin och patienterna och dessutom kan organisera vården på ett sätt som passar dem minskar personalomsättningen och sjukskrivningarna. Sjukskrivningar blir det när man är för infekterad för att möta sina patienter.

Flera har tagit upp frågan om prioriteringar. Det finns ju inget som talar för att detta åsidosätts genom att det finns privata försäkringar. Det har ingen kunnat påvisa. Jag tycker att det finns en mycket viktigare prioriteringsfråga att ta upp, nämligen undanträngningen av patienter med sällsynta diagnoser och svåra sjukdomar som kostar mycket att behandla till förmån för patienter som är många och som har enklare hälsoproblem. De många med lindriga sjukdomar ställs mot patienter med svåra sjukdomar som kräver stora resurser. Detta tycker jag är ett mycket stort etiskt problem i hälso- och sjukvården som vi måste ta oss an.

Fru talman! Denna debatt kan till slut handla om allt inom hälso- och sjukvården - då svävar vi ut. Jag ska försöka att fokusera på försäkringarna.

Det handlar om att göra den modesta förändringen, så att inte någon som har mindre behov än någon annan ska tränga sig före i kön. Det handlar om att följa behovs- och solidaritetsprincipen. Resurserna bör fördelas efter behov.

Men sedan måste jag gå tillbaka till det du sa. Visst skulle det vara väldigt bra om det fanns en arbetsmarknad där man kunde göra ungefär som vi kan göra i riksdagen. Vi har fortfarande en läkare som vi kan träffa här. Det är väldigt prioriterat. Jag har i och för sig aldrig varit där; jag går till vårdcentralen. Men så ser det inte ut i resten av Sverige. Jag tycker att Alliansen slog sönder det systemet under de åtta år man satt i regering. Det hade behövts mer fokusering på det.

Vi pratar om olika vårdcentraler, vilka som är bra och inte bra. Den absolut bästa vårdcentralen i hela Sverige anser jag är Gustavsbergs vårdcentral. Den är tillräckligt stor för att ha kapacitet att ta emot alla som exempelvis har psykisk ohälsa av diverse slag. Man har rehab. Man tar emot barn och ungdomar. Det är en jättebra vårdcentral.

Man är ute på lite på farlig mark när man alltid säger att de bästa vårdcentralerna är de privata.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Men i ett land finns det ett begränsat utbud av sjukvårdsresurser, vårdcentraler, sjukhus, läkare, sjuksköterskor med mera. En läkare som behandlar en person som har en försäkring skulle kanske också ha kunnat behandla en person som inte har den försäkringen. Det finns alltså en risk för undanträngning. Den kan man se i andra länder, men den forskningen bortser ni ifrån. Jag tänker på det som finns exempelvis inom OECD.

Fru talman! Man jämför vårdcentraler. Jag tycker att Söderhamns vårdcentral, som vi har fått en redovisning av här i kammaren och som jag har besökt, är otroligt bra driven av åtta läkare. Vi kan lyfta fram de här fallen.

Sedan gäller det företagshälsovården. Förändringen, att man inte skulle ha hälso- och sjukvård i företagshälsovården, kom långt tidigare. Den kom faktiskt under socialdemokratisk regering. Alliansen arbetade inom ramen för den företagshälsovård som var bestämd långt tidigare.

Sedan gäller det detta med att gå före. Jag vidhåller det som jag sa i talarstolen när det gäller att jämföra med andra länders system. Det är inte jämförbart. Hos oss är det väldigt koncentrerat till företag. Man försäkrar sina egna för det som man tidigare erbjöd inom företagets ram. Man är alltså beredd att betala dubbelt. Det handlar då delvis om den solidariskt finansierade vården. Jag anser fortfarande att det ska vara grunden. Vi måste se till att den blir så bra att försäkringar inte behövs. Då tänker jag närmast på de få personer som har försäkrat sig privat, enskilt. De är väldigt få, jämfört med det som vi ser hos företagen.

I nästa inlägg får jag komma tillbaka till frågan: Hur mäta att man går före?

Fru talman! Har man en försäkring är man som sagt garanterad en behandling inom 14 dagar - och då pratar vi om behandling. I vanliga vårdkön är det 90 dagars väntetid. Tror inte du att det blir någon typ av undanträngningsmöjligheter för de personer som har försäkring?

Det är endast privata vårdgivare som tar emot försäkringspatienter. De flesta privata vårdgivare tar även emot offentligt finansierade landstingspatienter. Resultatet blir ett slags gräddfil för dem som har försäkring.

Det hade varit fantastiskt om vi hade fått igenom denna mycket modesta proposition. Vi vill försöka få landstingen att analysera vad som händer med hälsovårdsförsäkringarna. Det hade varit väldigt bra. Det har ni ställt er emot. Ni säger: Det är ingen fara. Man kan inte jämföra Sverige med andra länder.

Vi är inne på en väldigt farlig resa i Sverige, tycker jag, med det ökade inflytandet från försäkringsbolag och från de stora vårdbolagen. Det är en farlig resa. Man kan säga: Herregud, det är så lite problem här. Det kommer aldrig att bli som i USA. Det kommer aldrig att bli som i andra länder, där det är en otrolig klasskillnad när det gäller hälso- och sjukvård.

Men vi är inne på den stigen, och det är det denna debatt handlar om. Den handlar om jämlik hälsa. Hur ska vi öka möjligheterna till jämlik hälsa, så att den som har de största behoven får hjälp först och inte direktör Svensson, som kan betala för sig själv, så att säga? Det är den resan som man måste börja göra någon gång.

Jag tänker på USA, dit utskottet gjorde en resa. Vid varje besök vi gjorde berättade man om sin situation och lyfte fram Sverige som ett jämlikt land. Jag tror inte att någon av oss hade hjärta att säga hur det egentligen var. Då hade de börjat smågråta, tror jag, eftersom de också väntade på presidentvalet. Men vi är inne på den resan.

Privata sjukvårds-försäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Fru talman! Först och främst täcker de privata försäkringarna inte akut vård. Det är en viktig sak att komma ihåg.

Sedan gäller det detta med att sätta igång en administrativ apparat. Jag tänker på Anders W Jonssons exempel om Västerbotten och Bollnäs och höftledsoperationer. Ska vi då sitta och plocka fram individuella data och väga det? Då använder vi resurserna fel. Jag menar att de resurserna ska användas för att finansiera fler som arbetar i själva vården.

Vad vi ska göra är att genomföra det som sägs i Göran Stiernstedts utredning om effektiv vård. Vi ska arbeta för att bli av med köerna, så att behovet av dessa försäkringar minskar. Jag tycker att det är det vi ska lägga kraft på och inte på det som Karin Rågsjö säger: att vi ska säga nej till dem som finns inom ett företag. Där är det inte bara en vd, utan alla medarbetare kan utnyttja försäkringarna. Det är till nytta för dem. Men det är också så att trycket minskar. Som flera har sagt kan köerna faktiskt kortas lite grann om dessa människor får vård genom detta system.

Men som sagt: Vi ska jobba bort köerna, och vi ska få en effektiv vård. Det finns pengar i systemet, men de används fel. Jag frågar mig: Är det egentligen pengar vi behöver? Det kanske är en pengapress som kan pressa fram de effektiviseringar som Göran Stiernstedt har föreslagit.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Studiestartsstöd - ett nytt rekryterande studiestöd

Fru talman! Vi i Moderaterna har i våra budgetförslag sedan en ganska lång tid tillbaka haft förslag som liknar studiestartsstödet, som vi ska diskutera i dag. Det handlar om en proposition från regeringen.

Den tidigare alliansregeringen såg redan då vikten av att fler arbetslösa får komma in i utbildningssystemen. År 2011 såg vi till att man kunde ge ett förhöjt studiebidrag till vissa arbetslösa ungdomar i åldern 20-24 år. Därför är vi såklart positiva till detta förslag från regeringen. Vi har en del viktiga frågor och invändningar när det gäller detaljer och genomförande. Vår stora farhåga kanske framför allt handlar om detta: Vi ser detta förslag som en väldigt liten del av vår samlade politik för att få människor i arbete, medan detta tycks vara regeringens stora och kanske enda förslag för att lösa detta gigantiska problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestartsstöd - ett nytt rekryterande studiestöd

Vi står såklart bakom alla våra reservationer och förslag, men jag skulle vilja yrka bifall till reservation nr 4. Vill man läsa alla våra förslag kan man göra det.

Varför gör vi då det här? Vilket problem löser studiestartsstödet?

Det kortaste svaret är: arbetslösheten. Studiestartsstödet löser förstås inte hela problemet med arbetslöshet. En stor del av alla som är arbetslösa i dag är inskrivna hos Arbetsförmedlingen och saknar grundläggande utbildning. Den enskilt största gruppen bland nyanlända som är inskrivna på Arbetsförmedlingen saknar grundskoleutbildning.

Om man tittar generellt på arbetslösa som har varit utanför arbetsmarknaden länge ser man att nästan alla dessa har luckor i sitt utbildningsintag.

I dag är det så att om man är inskriven hos Arbetsförmedlingen går man i första hand på utbildningar hos Arbetsförmedlingen. Dessa utbildningar är i regel korta, så om man har stora luckor och stora brister är det väldigt svårt att få detta behov tillgodosett genom Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingen får heller inte konkurrera med det vanliga utbildningssystemet. Till exempel kan man inte gå en svetsarutbildning och få alla de licenser som krävs för att sedan jobba som svetsare om man gör detta inom Arbetsförmedlingen.

Även Arbetsförmedlingen själv säger att dess utbildningar inte fungerar och att de, tyvärr, många gånger gör mer skada än nytta. Detta har man såklart många gånger försökt att göra någonting åt, men man har inte lyckats.

Faktum är att det finns andra utbildningar som fungerar. Det finns yrkesutbildningar inom vuxenutbildningen som fungerar. Det finns många gymnasieutbildningar som fungerar. Vårt förslag är att människor i större utsträckning ska gå dessa riktigare utbildningar, som fungerar bättre.

Man kan såklart naivt fråga varför människor inte gör detta. Det enkla svaret är att det inte finns tydliga och riktiga incitament att göra det. Om man är inskriven på Arbetsförmedlingen får man bidrag och a-kassa därifrån. Detta belopp är större än beloppet man får via studielånet och studiemedlen som man får om man ska läsa på komvux.

Varför skulle den som har barn och som i dag har säkra intäkter från Arbetsförmedlingen frånsäga sig dessa och i stället bygga upp ett studielån? Varför skulle någon göra det - särskilt om man har tidigare erfarenheter av att man har svårt att få jobb och av att man har haft problem med att klara utbildningar? Varför skulle man ta den risken? Människor gör inte det.

Detta är ett incitament och ett sätt att göra denna övergång mycket mer motiverad ekonomiskt. Det handlar inte främst om att öka studiemotivationen med det här medlet, vilket är den invändning som vi har mot förslaget. Vi tror inte att pengar ökar själva studiemotivationen. Vi tror inte att dessa pengar ens kan göra det ekonomiskt möjligt att plugga. Motivationen behöver man ha själv.

Därför tycker vi att man skulle kunna öppna upp för att individer självmant skulle kunna ta initiativ till att ta del av detta stöd.

Någon måste såklart göra en prövning av om personen har behov av stödet, men vi tror att ett sådant system skulle göra det hela mer rättssäkert än om det - som i propositionen - bara är kommunens ansvar att ha uppsökande verksamhet och att välja ut dem som man tycker ska få tillgång till det här. Vi vill ha en kombination av dessa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestartsstöd - ett nytt rekryterande studiestöd

Man kan också invända mot detta förslag med att säga att en massa människor kommer att läsa samma utbildningar men få olika typer av ersättningar och olika mycket i ersättning, vilket är orättvist.

Så är det redan i dag. En del har studiemedel. En del har mer studiemedel än andra. En del jobbar samtidigt. En del får bostadsbidrag - andra får det inte. En del får kompletterande försörjningsstöd. En del får etableringsersättning. Folk kan få olika typer av bidrag trots att de läser i stort sett samma utbildning.

Jag säger inte att det är enkelt eller oproblematiskt. Det är klart att det kan skapa en känsla av orättvisa. Men det vore värre att inte se till att människor får ett arbete - det är i grunden det stora problemet.

Om detta kan göra att fler människor får ta del av större och bättre utbildningsinsatser, som leder till jobb, tycker jag att vi ska genomföra det.

Ett annat otydligt kriterium som har satts upp i propositionen är att man för att kunna ta del av studiemedlet inte får ha avslutat en gymnasieutbildning.

Då undrar jag: Hur blir det om man har avslutat en utomeuropeisk gymnasieutbildning? Är detta likvärdigt med att ha avslutat en gymnasieutbildning? Den som har läst en gymnasieutbildning i, låt säga, Iran för 30-40 år sedan kan likväl stå extremt långt ifrån arbetsmarknaden i Sverige i dag.

Kan den som har läst stora delar av en gymnasieutbildning men kanske inte fullföljt den få läsa en yrkesutbildning på komvux och få detta stöd? Detta är någonting som även Arbetsförmedlingen tar upp som en fråga i sina remissvar.

Vi vet sedan tidigare att det i dag är mycket svårare att få rätt att läsa en yrkesvuxutbildning än en högskoleförberedande utbildning. För dem som står allra längst ifrån arbetsmarknaden är det viktigaste att bara få ett jobb, snarare än att läsa kurser som gör att man senare kan läsa vidare på högskola.

Dessa är några av de frågor som vi tar upp i våra reservationer. Generellt tackar vi dock för denna proposition.

(Applåder)

Fru talman! Vi yrkar bifall till reservation 1, med vårt särskilda yttrande.

Regeringens förslag innebär att studenter med stort utbildningsbehov kommer att få bidrag i stället för studielån under ett års tid, gällande lägre studier.

En grupp människor får bidrag, medan andra studenter får låna pengar. Tidigare har gruppen med stort utbildningsbehov fått låna pengar och fått möjlighet till att skriva av studieskulder vid fortsatta högre studier. Det kan vi tycka är en rimlig morot.

Tanken bakom förslaget kan väl sägas vara god. Stödet vänder sig till alla med stort utbildningsbehov, så länge pengarna räcker. Alla i nämnda grupp kommer alltså inte att få ta del av förmånen, i alla fall inte om det är tillräckligt många som kommer i fråga. Detta är med andra ord ingen rättighetsbaserad reform.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestartsstöd - ett nytt rekryterande studiestöd

Dock är det tveksamt vilket långsiktigt resultat detta stöd kommer att ge. Vi har redan i dag en flora av bidrag för att nyanställa svaga grupper på arbetsmarknaden, och de flesta sådana åtgärder har gett ett mycket klent resultat. Självklart ska man fortsätta att försöka minska arbetslösheten med olika metoder, men det är tveksamt om motivationen räcker ända fram för dem som börjar att studera med det liggande förslaget men ändå inte har börjat studera med de nuvarande reglerna.

Framför allt kan vi inte ha särregler för en grupp människor i samhället. Jag ansluter mig här till Per Albin Hanssons ord om att samhället varken ska ha kelgrisar eller styvbarn.

Vi har ett system för studiemedel som kan sägas vara ett av världens mest generösa och som dessutom har tjänat oss väl under lång tid. Detta är ett system som alla människor kan ta del av och som ger människor möjlighet att skaffa sig en utbildning. Låt oss hålla oss till det och behandla alla lika och rättvist - inga kelgrisar och inga styvbarn.

Vi har i dag en förmån för dem med stort utbildningsbehov. Studerande som fortsätter sina studier på högskolenivå får möjlighet att skriva av sina tidigare lån. Vi tycker att detta är en rimlig och vettig ordning.

De som anstränger sig och studerar utifrån en besvärlig utgångspunkt får en liten extra morot. Det tror jag att till och med Per Albin skulle ha accepterat. Även vi kan dock med dagens problem tänka oss att tumma en smula på Per Albins devis om kelgrisar och styvbarn.

I dag finns det begränsningar för hur länge man får ta studielån på grund- och gymnasienivå, och vi kan tänka oss en minskning av begränsningarna just för gruppen med stort utbildningsbehov.

Till sist, fru talman: Propositionen talar om att förslaget ska öka den sociala rättvisan. Vi vänder oss inte emot att öka den sociala rättvisan. Men i verkligheten måste man ha en balans mellan den sociala rättvisan och den förutsättningslösa rättvisan, och vi anser att förslaget missar denna balans.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 1.

Vi diskuterar i dag studiestartsstöd, som vänder sig till personer med kort utbildningsbakgrund så att de ska få bättre förutsättningar på arbetsmarknaden.

Den stora utmaningen i Sverige i dag är den starka klyvningen mellan de människor som har en framtidstro och de som inte har det och mellan de människor som står nära arbetsmarknaden och har ett jobb och de människor som befinner sig i ständigt utanförskap. Jag har uppfattat att det här är regeringens förslag för att lösa utmaningen med dem med kort utbildningsbakgrund. Men för att få människor som står långt ifrån arbetsmarknaden att komma närmare krävs det reformer, och det krävs framför allt att människor känner att utbildning och arbete lönar sig, att man genom att utbilda sig också får tillgång till ett arbete som gör att man kan få frihet, egenförsörjning och allt vad det innebär.

Det absolut viktigaste incitamentet för människor att utbilda sig måste vara att det sedan lönar sig att arbeta. Men det behövs ännu mer för att nå den här gruppen. Det krävs starkare studie- och yrkesvägledning, att utbildningars koppling till arbetsmarknaden blir ännu bättre, att matchningen på arbetsmarknaden förbättras, men också att det blir fler jobb som kräver lägre utbildningsbakgrund eller kortare utbildning, så kallade enkla jobb. Detta är det allra viktigaste för att kunna bryta den tudelning och det utanförskap som vi ser, men i de här delarna lyser tyvärr regeringens förslag med sin frånvaro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestartsstöd - ett nytt rekryterande studiestöd

Sverige har ett av de mest generösa utbildningssystemen i världen med avgiftsfria utbildningar från grundskola upp till högskola. Vi har ett väldigt generöst studiemedelssystem redan i dag. Det vill vi från Centerpartiets sida självklart utveckla genom att skapa mer flexibla system, så att vi kan möta de utmaningar som finns. Människor som behöver vidareutbilda sig mitt i livet och karriärväxla och människor som till exempel behöver läsa med långsammare studietakt på grund av sjukskrivningar eller på grund av att man har gått i särskola ska få möjligheten att avsluta sina studier på ett bättre sätt. Det är också viktigt att människor i högre åldrar ska kunna utbilda sig bättre, och det kräver reformer för ett mer flexibelt studiesystem.

Fru talman! När det gäller förslaget som vi i dag debatterar om studiestartsstöd kan man konstatera att det är en kostsam reform, men också att det är svårt att påvisa effekter av det tidigare rekryteringsbidrag för vuxenstuderande som studiestartsstödet grundar sig på. Det visar bland annat Riksrevisionens rapport om de bidrag som fanns tidigare.

Förslaget riskerar också att leda till både orättvisa och onödig byråkrati. Att ge en viss grupp särskilda förmåner gör ju att studenter som befinner sig i samma klassrum och läser samma kurs får olika ersättningar. Men det kommer också att innebära att människor med liknande förutsättningar, men beroende på var i landet man bor, kommer att ha olika möjligheter med tanke på att det är upp till kommunerna själva att bestämma om de ska använda sig av stödet eller inte och också att sätta upp de lokala riktlinjerna. Det skapar en orättvisa och riskerar att leda till onödig byråkrati för att nyttja bidraget.

Varför ska vissa studenter få särskilda förmåner när andra inte får det? Och varför ska vissa individer som bor på en viss plats få tillgång till bidraget medan andra inte får det utifrån de lokala riktlinjerna? Jag tycker att det är viktiga frågor att fundera på när vi debatterar detta i dag.

Tanken med studiestartsstödet är också att stärka personer som många gånger känner oro för att ha lån, bland annat på grund av de framtida utsikterna på arbetsmarknaden, står det i propositionen. Men då måste det viktiga vara att se till att människor känner att det lönar sig att arbeta, att gå från utanförskap till innanförskap, att utbildningarna leder till jobb och att man får vägledning för att hitta ett arbete som har goda förutsättningar att stärka förutsättningarna för egenförsörjning med den frihet som det innebär. Det är den drivkraften som vi tycker är den allra viktigaste, och det är också den som vi tycker bör vara det tydligaste incitamentet för att få människor att gå från utanförskap till innanförskap.

(Applåder)

Fru talman! Varje människa behöver kunskap om sig själv och om sin omvärld. Ju mer hen förstår, desto större förmåga får hen att hantera sin omvärld. Friheten och inflytandet ökar. Möjligheterna att påverka sitt eget liv och samhället blir därmed också större.

Vänsterpartiet ser kunskap som en demokratisk rättighet, och att bryta den sociala snedrekryteringen till högre utbildning är en av vår tids största utmaningar. Vänsterpartiet välkomnar därför förslaget till studiestartsstöd men vill påpeka ett antal brister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestartsstöd - ett nytt rekryterande studiestöd

Regeringen föreslår i propositionen att samma regler ska gälla vid sjukdom som för den som har studiemedel, det vill säga att det inte ska vara möjligt att vara deltidssjukskriven och studera på halvtid med studiestartsstöd. Detta har Vänsterpartiet kritiserat tidigare angående studiemedlet, och vi riktar samma kritik i dag.

Även om det i teorin är möjligt att vara deltidssjukskriven innebär det en ekonomiskt svår situation, då studiemedlet eller studiestartsstödet minskas, samtidigt som det inte finns någon möjlighet till ersättning från sjukförsäkringen.

Sjukpenning betalas endast ut till de studenter som är heltidssjukskrivna. Följden blir att studenter har att välja på att antingen fortsätta studera på heltid, trots behov av deltidssjukskrivning, eller att tvingas avsluta sina studier. Detta kan vålla stora problem för personer med långvariga eller kroniska sjukdomar eller funktionsvariationer att fullfölja sina studier. Det stänger också ute många från att ta del av studiestartsstödet för att kunna börja studera. Därför anser Vänsterpartiet att regeringen bör bereda frågan om möjligheten till deltidssjukskrivning för studerande med studiemedel och studiestartsstöd, i linje med Socialförsäkringsutredningens förslag.

En annan fråga som Vänsterpartiet vill lyfta upp handlar om rätten att bo. I propositionen föreslås att motsvarande regler för bostadsbidrag ska gälla såväl om man har studiestartsstöd som om man har studiebidrag. Bostadsbidraget fyller en viktig funktion i att ge tryggheten att man klarar en högre hyra under studietiden.

Dock är det viktigt att påpeka att den föreslagna lagtexten innebär att det blir väldigt olika möjligheter för studerande med studiestartsstöd att få bostadsbidrag i jämförelse med de studenter som får studiemedel. Det beror på att studerande med studiestartsstöd enligt förslaget kommer att få en betydligt högre bidragsgrundande inkomst än studerande med studiemedel. Vänsterpartiet anser därför att studerande med studiestartsstöd bör ha samma rätt till en trygg boendesituation som studerande med studiemedel. Därför bör det utredas hur rätten till bostadsbidrag med studiestartsstöd kan regleras, så att den blir likvärdig med rätten för studenter med studiemedel.

Den sista frågan, fru talman, som jag tänker lyfta upp handlar om fribeloppet.

Vi anser att den som studerar på heltid och vill arbeta ska ha det som en möjlighet men inte att det ska behöva vara en nödvändighet. De som omfattas av studiestartsstödet är de som har störst behov av utbildning. Då bör samhället skicka en signal om vikten av att fokusera på just studierna.

Studerande har olika förutsättningar att arbeta vid sidan av sina studier. Ett för högt fribelopp kommer också att förändra synen på studier som en heltidssysselsättning, vilket de ska vara. Det innebär antingen förlängda studier och att inträdet på arbetsmarknaden skjuts upp eller att kvaliteten på studierna sjunker. Däremot borde det vara möjligt för studerande att arbeta under ferierna utan att det påverkar studiestartsstödet.

Med anledning av detta föreslår vi att fribeloppet läggs på en nivå som uppmuntrar studenterna att fokusera på sina studier.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation.

Fru talman! I denna proposition skriver regeringen något som jag tycker är mycket intressant att fundera på, och det är att många människor känner oro för att ta lån för att satsa på studier. Vi har denna debatt samma dag som Finansinspektionen varnar för att många människor tar extremt höga lån för att finansiera sina fastighetsaffärer. Man kan fundera på vad det är för skattesystem och incitament vi har i Sverige när människor tvekar att satsa pengar på studier men är fullt beredda att låna stora summor för att köpa en fastighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestartsstöd - ett nytt rekryterande studiestöd

Hur motiverad man är att investera i kunskap och utbildning beror givetvis på vilket utfall man får. Alla vet att grundskoleutbildning inte räcker för att komma in på arbetsmarknaden, utan det krävs oftast gymnasieskola. När det gäller högskolan är det naturligt att man tar större lån och större eget ansvar för att finansiera sin utbildning. Men många känner som sagt oro för att ta lån för att studera vidare.

Regeringen borde fundera på hur man kan få fler människor att tänka att det är rimligt att investera i utbildning eftersom det ger en utkomst, precis på samma sätt som man kan få en utkomst om man satsar pengar i en fastighet.

Men regeringen gör precis tvärtom. Man gör det svårare för människor att ta sig in på arbetsmarknaden. Vi har höga trösklar in till svensk arbetsmarknad. För dem som kommer nya till Sverige och saknar svensk utbildning är det särskilt svårt att ta sig in. Det beror på att vi har höga ingångslöner och få enkla jobb, alltså sådana jobb som man kan ta när man inte har en längre utbildning.

Så länge inget görs åt denna grundläggande problematik, att det är svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, letar folk efter andra möjligheter.

Dessutom gör arbetsmarknadens parter det ännu svårare att ta sig in på arbetsmarknaden genom att ständigt höja lägstalönerna, och regeringens höga skatter bidrar till att det inte lönar sig att arbeta.

Det är rimligt att staten och det offentliga är generösa när det gäller grundskolestudier. Därför har Liberalerna också landat i att vi ska ha studiestartsstöd, och vi yrkar bifall till den del som handlar om studier på grundskolenivå. Men ju högre upp i systemet man kommer, desto rimligare är det att man själv står för en del av insatsen.

Det förslag som regeringen lägger fram har en del brister. Fredrik Christensson var tidigare inne på det. Det kan bli olika i olika kommuner. De kommuner som vill införa detta kan göra det på det sätt de vill medan andra kan strunta i det. Det blir olika förutsättningar för dem som pluggar i samma klassrum.

Vi har haft den situationen tidigare. Då fick några ta lån för att plugga på komvux medan andra fick stöd eller till och med lön för att göra detsamma.

Det är också svårt att se effekterna av detta. Det är svårt att påvisa att denna typ av stöd, som kanske kommer att införas av vissa kommuner, är rekryterande bland dem som redan har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden - i alla fall om man tittar på hur det har sett ut tidigare.

Det finns ytterligare en problematik, och det är att incitamentet att snabbt gå vidare till gymnasiet kan minska med detta. Det är bättre att avvakta ett tag och se om man kan få bättre förutsättningar senare.

Fru talman! Studiestartsstöd är bra när det riktar sig till grundskolestudier. Därför kommer Liberalerna att stödja propositionen i den delen. Men i andra delar behövs inte denna typ av stöd. Då behövs andra stöd, och dem har vi redan genom studiemedelssystemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestartsstöd - ett nytt rekryterande studiestöd

Fru talman! Den grundläggande problematiken är att det är så svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Det viktiga för många människor är sänkta trösklar in till arbetsmarknaden och startjobb med lite lägre lön så att de enkelt kan komma in på arbetsmarknaden. Då får de stor möjlighet att ta sig vidare i systemet.

Ingen ska fastna i utanförskap, ingen ska fastna i ett alltför enkelt jobb och ingen ska fastna i studiesystemet. Det ska finnas vägar vidare, och här är studiestartsstödet en del. Men det behövs mer.

Jag yrkar bifall till reservation 3.

(Applåder)

Fru talman! Betänkandet handlar om ett nytt studiestöd som regeringen vill införa, ett studiestartsstöd.

Stödet riktar sig till personer med kort utbildning och stort utbildningsbehov som annars inte hade valt att studera. Det riktar sig till personer som fyller 25 under kalenderåret och upp till det kalenderår man fyller 56. Personen ska vara arbetslös, och studierna ska vara på grundläggande nivå.

Studiestartsstödet kan betalas ut för maximalt 50 veckors heltidsstudier. Det går också att studera på deltid, minst 50 procent, och då kan studierna bedrivas upp till 100 veckor.

Det svenska studiestödssystemet är ett av världens mest generösa. Det finns dock brister som regeringen vill göra något åt.

För dem som är under 25 år finns olika delar inom studiestödet.

Man kan studera med studiemedel den vanliga vägen, det vill säga gå från gymnasiet direkt till högre studier. Denna grupp har oftast studiemotivation, och tack vare genomförda gymnasiestudier har de en bättre situation på arbetsmarknaden. De klarar sig bra.

Andra ungdomar kan studera inom ramen för ungdomskontrakt, som också kan kombineras med praktik eller arbete.

Det svenska studiestödet är en del av utbildningspolitiken och har till syfte att få ett högt studiedeltagande bland både män och kvinnor men ska också utjämna skillnader mellan individer och grupper i samhället. Det ska även bidra till ökad social rättvisa och ha en god påverkan på samhällsekonomin.

Möjligheten till utbildning är avgörande för individens personliga utveckling, för självbestämmande och för delaktighet i samhället. Därför behöver studiemedelssystemet utvecklas till att stimulera de personer som annars inte skulle tagit del av utbildning och som har en svår situation på arbetsmarknaden.

Det finns en grupp lågt utbildade personer som är arbetslösa men som ändå inte tar steget över till utbildning. Kanske vågar eller vill de inte skuldsätta sig, för de vet inte om de kommer att kunna betala tillbaka lånen. Framför allt är lite äldre personer som har behov av att utbilda sig på grundläggande nivå tveksamma till att ta lån. Detta förslag är en mycket bra möjlighet för dem.

Tanken med studiestartsstödet är att nå de personer som i dag inte tar steget till studier. Genom att studiestartsstödet enbart innehåller en bidragsdel och inget lån ger man människor chansen att pröva på studier utan att behöva ta lån. Stödet ska riktas till de personer som har allra störst behov av utbildning, de som har kort utbildning och de som är arbetslösa. Dessa personer är ofta mer utsatta än dem som har ett arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestartsstöd - ett nytt rekryterande studiestöd

Alla personer är olika och behöver olika möjligheter och stöd. En del behöver mycket stöd, andra mindre. Det är precis som under skoltiden.

I skolan ifrågasätter vi inte att vissa barn som har behov av speciellt stöd får det. Det är samma sak med vuxna: Vissa behöver mer stöd än andra för att komma igång med studier.

I förslaget har kommunerna en nyckelroll då de har möjlighet att i samverkan med Arbetsförmedlingen använda studiestartsstödet som ett redskap för att främja steget över till studier för de personer som är i behov av grundläggande utbildning. Det handlar om ett aktivt arbete för att söka upp och motivera individer.

Arbetsförmedlingen å sin sida har god kännedom om den målgrupp som studiestartsstödet syftar till att rekrytera. Det är också den stora skillnaden mellan studiestartsstödet och andra former av studiemedel. Studiestartssystemet är inte rättighetsstyrt utan ett stöd som kommunerna kan använda för att rekrytera vuxna till studier som de annars inte skulle ha valt.

Det ska vara frivilligt för kommunerna att delta i rekryteringsverksamheten och använda studiestartsstödet. Skälet till det är att omständigheterna skiljer sig väldigt mycket åt mellan olika kommuner. Därför har regeringen valt att hålla förslaget lite öppet och låta kommunerna ta fram riktlinjer, antingen enskilt eller i samverkan med andra kommuner. I arbetet med riktlinjerna ska kommunerna inhämta synpunkter från Försäkringskassan, folkbildningen och arbetsmarknadens parter. Kommunerna har väldigt olika behov och förutsättningar, och det har regeringen valt att ta hänsyn till.

Fru talman! Steg för steg har vi byggt upp det svenska studiestödssystemet för att nå så många som möjligt. De grupper som annars hamnar lite utanför samhället på grund av låg utbildning och arbetslöshet ska nu få en chans att vidareutveckla sig själva. För med bildning kommer också insikt, självförtroende och självkänsla. Att få ett arbete som man är utbildad för, genom en yrkesutbildning, och att ha ett yrke - detta om något stärker individen, som stolt kan säga: Jag kan, och jag vill!

Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkande 2016/17:UbU20 och avslag på motionerna.

(Applåder)

Fru talman! Det var intressant att höra Lena Emilssons anförande.

Likvärdighet och rättvisa är två ord som har präglat socialdemokratin genom historien och som man ofta lägger stor vikt vid. När jag läste förslaget och hörde på Lena Emilssons anförande reagerade jag på just de två orden: likvärdighet och rättvisa.

Som jag lyfte upp i mitt eget anförande blir det problematiskt när studenter i samma klass kommer att ha olika villkor - det är den ena delen. Den andra delen är att stödet riktas mot kommunerna och att de kan välja att vara med eller inte. De kan välja att ha lokala riktlinjer, som då blir olika runt om i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestartsstöd - ett nytt rekryterande studiestöd

På vilket sätt menar Lena Emilsson att det är ett likvärdigt och rättvist system för de människor som får möjlighet att ta del av det?

Fru talman! Likvärdighet och rättvisa kan också betyda att alla människor får den chans och den möjlighet som de har rätt till. Det är precis som i skolan: Vissa elever har större behov, och då får de detta stöd. Det är samma sak här: Vuxna som behöver stöd i studiemedelssystemet ska också kunna få det.

Det är viktigt att på många olika sätt stimulera människor att gå vidare i arbetet, och det gör man med detta förslag. Här ger man många en möjlighet till studier som de annars inte hade vågat eller velat pröva på. Rättvisa behöver inte alltid vara att det ska vara lika för alla, för ett sådant samhälle har vi inte i dag.

Fru talman! Lena Emilsson lyfte upp att alla människor ska få samma chans och att vuxna som behöver stöd ska få det. Men min fråga handlade om den kommunala ojämlikheten och att det är upp till kommunerna själva att bestämma om stödet ska införas eller inte, vilka riktlinjer stödet ska ha och vilken målgrupp stödet ska delas ut till. Denna fråga besvarades inte i den första repliken.

Jag hoppas att Lena Emilsson kan utveckla sitt svar och tala om vad det blir för rättvisa och likvärdighet när det finns en stor kommunal skillnad mellan de människor - de individer som anser sig vara i behov av detta stöd för att få motivation att studera vidare - som kan få möjlighet till stöd, beroende på vilken sida av kommungränsen de bor på.

Fru talman! Målgruppen har regeringen slagit fast. Det framgår klart och tydligt av propositionen att stödet riktar sig till vuxna över 25 års ålder, eller från det kalenderår de fyller 25. Det ska vara människor som har varit arbetslösa, som har en låg utbildningsbakgrund och som har ett stort utbildningsbehov när det gäller att komma i fråga på arbetsmarknaden. Målgruppen är alltså fastlagd.

Alla kommuner har olika förutsättningar, och personerna som bor där har helt olika förutsättningar. Detta har regeringen tagit höjd för. Det ska finnas ett utrymme för kommunerna när de skriver sina riktlinjer att ta höjd för dessa olikheter. Det är en viktig fråga.

Fru talman! Utbildningsutskottet debatterar i dag regeringens förslag om ett studiestartsstöd. Hur stor skillnad kan ett studiestartsstöd göra i en enskild människas liv? Att våga ta steget till skolbänken kan för vissa vara som att bestiga Mount Everest.

När jag är ute och besöker olika platser träffar jag många människor, alla med olika livsberättelser. För ett tag sedan träffade jag en ung kvinna som berättade om hur jobbigt hon tyckte det var att inte ha avslutat sina gymnasiestudier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestartsstöd - ett nytt rekryterande studiestöd

Hon var 28 år, och tiden rann liksom ifrån henne. Hon hoppade av gymnasiet därför att hon mådde psykiskt dåligt, och hon blev en av de där hemmasittande eleverna. Åren har rullat på, och hon har haft praktik och varit sjukskriven och arbetssökande. Men mycket har fallit på dåligt självförtroende, dålig tajming och så det som hon skäms mest för att berätta: att hon inte har gått ut gymnasiet. Det tycker hon blir skämmigare och skämmigare för varje år som går.

Jag frågade varför hon inte bara gör klart det. Jo, sa hon, det borde jag såklart göra, men jag har inga pengar, och alla runt omkring mig säger att det är fullständigt livsfarligt att låna pengar och sätta sig i skuld. De säger: Du vet ju inte ens om du får något jobb bara för att du läst färdigt gymnasiet, och då står du där med ett lån på många tusenlappar. Du kanske inte ens blir klar. Så jag kommer nog aldrig att våga ta något studielån, sa hon.

Antagligen kommer jag aldrig att träffa Kristina igen, men jag hoppas att hon får möjlighet att ta del av studiestartsstödet och komma vidare i livet, fixa sin gymnasieexamen och så småningom komma in på arbetsmarknaden. Kanske hon till och med vågar tro så mycket på sig själv att hon tar studiemedel och läser vidare. Det är ingen utopi.

Fru talman! Vilken skillnad kan studiestartsstödet göra för samhället? En sak är vi nog alla överens om: Att ha klarat av grundskolan och fått en gymnasieexamen är för de allra flesta ungdomar dörren till arbetsmarknaden eller högre studier.

Därför är det viktigt på riktigt att ungdomar ges möjlighet att slutföra sina studier. Det är också förutsättningen för att vi ska få den arbetskraft som samhället behöver.

För att nå dit måste åren i skolan och förskolan vara av den höga kvalitet som vi önskar, en skola som ger alla elever en god start i livet och möjlighet att utvecklas som person och få självförtroende att lita på sin förmåga. Ett stort ansvar vilar såklart på grundskolan, där eleverna ska få den kunskap som leder dem fram till den behörighet som krävs för att komma vidare till gymnasiet.

Men även då satsningarna på grundskolan är stora och välriktade är verkligheten sådan att en del inte kommer hela vägen fram. En del av dessa personer befinner sig därför ganska långt från möjligheten att få ett arbete eller att ta sig vidare och utbilda sig. Att ge människor en ny chans att inhämta sin gymnasiekompetens, så att de därmed har en chans att komma ut på arbetsmarknaden, är oerhört värdefullt, inte bara för individen utan även för samhället.

Fru talman! Ett begrepp som är centralt för Miljöpartiet är nya livschanser. Alla människor kommer inte helt rätt i livet direkt. Psykisk ohälsa, missbruk, långa sjukskrivningar eller andra omständigheter kan till exempel göra att gymnasieutbildningen aldrig blir avslutad. Vi vill ha en politik som ger människor en möjlighet att fortsätta starta om i livet. Det har både samhället och den enskilda så mycket att vinna på.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Studiestartsstöd - ett nytt rekryterande studiestöd

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Herr talman! Vi ska nu debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande 22 Övergripande miljöfrågor. I betänkandet finns ca 20 motionsyrkanden från allmänna motionstiden i höstas, som framför allt rör miljöbalken. Det handlar till exempel om tillståndsprocessen, handläggningstider och talerättsfrågor.

"Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl."

Så, herr talman, inleds miljöbalken. Det är en oerhört viktig lag som uttrycker dessa fundamentala värderingar och principer och som kom till för att ta ett samlat juridiskt grepp om regler för miljöhänsyn. Det gör att lagen spänner över ett brett fält av områden och behandlar såväl regler för naturreservat som tillstånd för och tillsyn över olika typer av kommersiell verksamhet. Det finns också straffrättsliga inslag i lagen.

Att verksamhet som på olika sätt har inverkan på miljön prövas är nödvändigt för att vi ska kunna följa utvecklingen i miljön och arbeta för de mål vi sätter upp. Men vi kan också konstatera att dessa processer ibland är onödigt knöliga och tar för lång tid.

I betänkandet beskrivs en rad initiativ som regeringen tagit för att jobba med frågan om att förenkla tillståndsprocesserna för att de inte ska dra ut på tiden. Till exempel i den nyindustrialiseringsstrategi som regeringen tagit fram framgår att man arbetar med olika åtgärder och förslag för att effektivisera prövningen.

Det finns en rad målsättningar. 19 myndigheter har getts i uppdrag att arbeta med förenklingsfrågorna. Tillväxtverket har en central roll i det här arbetet och är den myndighet som varje år rapporterar om hur arbetet går. I den senaste rapporten från april 2017 framgår att arbetet går framåt och ger resultat, även om det finns mycket kvar att göra.

Trots detta, herr talman, finns det i betänkandet ett tillkännagivande från de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna. Det är lite svårt att se vad de tänker sig att detta tillkännagivande ska resultera i, eftersom det som sagt pågår ett ganska omfattande arbete på flera olika nivåer och särskilt mot bakgrund av att ett nästan likadant tillkännagivande i ett betänkande från näringsutskottet klubbades här i riksdagen så sent som i slutet av mars och nu bereds i Regeringskansliet. Det blir, herr talman, nästan lite löjeväckande, som om den högsta prioriteten är att ordna en pinne till i statistiken över tillkännagivanden.

Herr talman! En del av betänkandet tar upp talerätten för miljöorganisationer. Det är en fråga som också har vållat allmän debatt på en hel del håll runt om i landet. I dag behandlar vi förslag om inskränkningar i denna rätt. Ofta hänvisas i diskussionerna till Århuskonventionen. Enligt den har vi åtagit oss att se till att allmänheten ges rätt till information samt att delta i beslutsprocesser och överklaga vissa beslut som påverkar miljön.

Men det är inte bara en fråga om att leva upp till konventionen. Det ska också vara en rimlig ordning att vi tillser allmänhetens insyn i och inflytande över det som även är allmänna intressen. Detta målas ofta upp som ett hot mot äganderätten. Men det är viktigt att komma ihåg att äganderätten inte är absolut. En avvägning ska ske mot allmänhetens intressen - så som det också uttrycks i grundlagen, till exempel för en långsiktigt hållbar ekologisk utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Juridiken och rättsliga prövningar är ett grundläggande verktyg för att göra dessa avvägningar och lösa konflikter. Jag uppfattar inte heller att det finns någon här som i grunden ifrågasätter den ordningen, även om det ibland kan låta så på brösttonerna i debatten. Sedan finns såklart alltid ett utrymme för att diskutera gränsdragningar. Frågor om hur omfattande talerätten ska vara är också föremål för utredning just nu. Den bör avvaktas.

Herr talman! Det finns också i betänkandet ett förslag från Centerpartiet om en närmare samverkan mellan forskning och näringsliv avseende substitution av farliga ämnen. Det är en mycket viktig fråga som behöver fungera bättre. Det är därför glädjande att regeringen varit tydlig med att den avser att inrätta ett substitutionscentrum just för att åstadkomma samverkan och kunskapsspridning.

Substitution, det vill säga att de regelverk som finns ska verka drivande för att farliga ämnen ersätts av mindre farliga, är en viktig princip i kemikaliepolitiken. Trots att principen är fastslagen anser vi att mer behöver göras. Där är såklart ökad samverkan mellan forskningen och näringen helt avgörande. Det är särskilt för mindre företag svårt att själva sitta inne med den expertis som krävs för att sätta sig in i och hålla sig ajour med forskning och best practice, inte minst eftersom allt detta också sker i en global kontext. Just detta ska ett substitutionscentrum kunna hjälpa till med. Det har också potential att stärka konkurrenskraften hos svenska företag genom att dessa kan ligga i framkant.

På uppdrag av regeringen har en utredning tittat på hur ett sådant centrum kan utformas. Utredningen presenterades i mars i år. Den bereds nu inom Regeringskansliet. Men regeringen har varit tydlig med att ett centrum för substitution ska komma till stånd. Det är bra. Därför finns det ingen anledning för utskottet att föra fram förslag som det Centerpartiet har fört fram, även om det är både bra och viktigt. Det är helt enkelt redan på väg.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till förslaget i betänkandet. Men jag vill också avsluta med lite ilska, frustration och tacksamhet.

En stund innan jag skulle upp i talarstolen kom en flash om det vi har befarat, nämligen att president Donald Trump tänker dra USA ur det globala klimatavtalet. Det gör mig arg, frustrerad och orolig. Det internationella klimatarbetet står och faller inte med USA, men det vore oärligt att påstå att det inte spelar någon roll. Tvärtom är det viktigt vad en av världens stora supermakter gör.

Samtidigt gör det mig också tacksam över situationen i det här landet och i kammaren. Vi är såklart oense om mycket. Det vore konstigt annars. Men vi tar tillsammans ett ansvar för denna mycket allvarliga fråga. Det finns egentligen bara ett parti i kammaren som inte gör så, nämligen Sverigedemokraterna.

Till er andra: Tack för samarbetet och för de konstruktiva konflikter som utmanar och berikar debatten!

(Applåder)

Herr talman! Låt mig börja med att instämma i det som Sara Karlsson avslutade med. Flashen gjorde även mig bekymrad. Än så länge är det obekräftade uppgifter. Låt oss hoppas att omvärldens ledare och det amerikanska folket in i det sista kan sätta press på president Trump att ändra sig och stå fast vid det amerikanska beslutet om att vara en part i det avgörande och så viktiga globala klimatavtalet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Herr talman! Åter till debatten om MJU22 Övergripande miljöfrågor. Precis som Sara Karlsson var inne på är det ett spretigt betänkande. Det innehåller ett tjugotal yrkanden och förslag som rör allt från miljöprövningar till samverkan mellan forskning och näringsliv samt torv- och vindkraftsfrågor.

Majoriteten av förslagen handlar dock om tillståndsfrågor och prövningsfrågor om exempelvis hur miljöprövningar genomförs, handlingstider och talerätt.

Ett av miljöpolitikens absolut viktigaste och mest centrala verktyg är miljöprövningarna. Jag kommer i detta anförande därför att uppehålla mig vid dessa och särskilt vid behovet av att förenkla och förkorta tillståndsprocesserna.

Dagens miljöbalk är långt ifrån en perfekt lagstiftning, men den lägger grund för en samlad och integrerad miljöprövning som belyser alla de olika miljöeffekter en verksamhet kan tänkas ha. Det skapar i sin tur förutsättningar för ett gott skydd av miljö och människors hälsa.

Med detta sagt är det bara att konstatera att dagens miljöprövning dras med stora problem och brister. Särskilt anmärkningsvärda är de långa handläggningstiderna, men det finns också allvarliga brister vad gäller rättssäkerhet, enhetlighet och därmed också konkurrensneutralitet i tillståndsgivningen. Alliansregeringen genomförde dock flera viktiga reformer för att skapa en bättre ordning och tog en lång rad initiativ för att förbättra och effektivisera miljöprövningarna. Låt mig, herr talman, ta ett par exempel.

Genom inrättande av de fem mark- och miljödomstolarna samt en mark- och miljööverdomstol ersattes de tidigare miljödomstolarna, fastighetsdomstolarna och Miljööverdomstolen. Därigenom koncentrerades handläggningen av miljömål liksom mål enligt plan- och bygglagen samt fastighetsmål till de nya domstolarna. Det skapade förutsättningar för en bättre användning av kompetens och andra tillgängliga resurser och därmed för en effektivare ärendehantering av högre kvalitet. Även prövningen av tillstånd till mindre miljöfarliga verksamheter, så kallade B-verksamheter, koncentrerades från 21 länsstyrelser till 12 - detta också i syfte att skapa en effektivare ordning, inte minst för att skapa förutsättningar för en mer enhetlig prövning över landet. Dessutom förtydligades miljöprövningsdelegationernas och länsstyrelsernas roller, och flera uppdrag gavs till bland annat Innovationsrådet att ta fram och genomföra konkreta åtgärder för att bland annat korta handläggningstiderna.

Herr talman! Alliansregeringens viktiga reformer skapade förutsättningar för en effektivare miljöprövning av högre kvalitet. Samtidigt måste mycket fortfarande göras, men den nuvarande regeringen har hittills visat sig vara oförmögen när det gäller att ta itu med de långa handläggningstiderna. Många företag vittnar om att miljöprövningen skiljer sig åt beroende på var i landet man befinner sig. Det är, för att använda statsministerns uttryck, inte okej.

Miljöprövningen måste vara noggrann, effektiv och rättssäker. Det ska inte spela någon roll till vilken domstol eller till vilken länsstyrelse man vänder sig för att få sin ansökan prövad. Det är inte heller rimligt att det ska ta åtskilliga år för att få ett miljötillstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

I dag är det alltså många gånger helt oacceptabelt långa handläggningstider för miljötillstånd. Det är ett allvarligt problem utifrån såväl ett ekonomiskt som ett miljö- och klimatmässigt perspektiv. Långa handläggningstider bromsar företagsutveckling samt bromsar tillväxt och skapandet av nya jobb. Långa handläggningstider försenar och äventyrar investeringar och åtgärder som levererar miljönytta.

Herr talman! Med anledning av detta är jag glad över att en majoritet i riksdagens miljö- och jordbruksutskott i detta betänkande vill rikta ett tillkännagivande till regeringen om att ta ytterligare steg för att förenkla och förkorta tillståndsprocesserna så att det bland annat skapas incitament för företag som vill vidta miljöförbättrande åtgärder att göra det.

Detta tillkännagivande innebär bifall av två moderata motioner som handlar om att pröva möjligheten att införa en så kallad grön gräddfil - helt enkelt ett snabbspår i tillståndsprocessen för företag som vill vidta miljöförbättrande åtgärder och behöver miljötillstånd för att så kunna göra. För oss moderater är det viktigt att vi har skatter, lagar och system som ger incitament till miljö- och klimatförbättringar. Att regeringspartierna och Vänsterpartiet inte delar denna uppfattning utan har reserverat sig gör mig bekymrad.

Herr talman! Låt mig nu lite kort beröra två andra frågor och två andra moderata motioner som behandlas i detta betänkande.

Den första frågan handlar om talerätten, alltså rätten till rättslig prövning av ett beslut. Det är en allmän förvaltningsrättslig princip att en enskild har rätt till rättslig prövning av en förvaltningsmyndighets beslut om den enskilde är berörd och beslutet har gått honom eller henne emot.

Enligt Århuskonventionen har inte bara enskilda individer utan också till exempel miljöorganisationer talerätt och således rätt att exempelvis överklaga ett tillståndsbeslut.

Konventionens bestämmelser har i svensk rätt sin motsvarighet i först och främst miljöbalken, som bland annat innehåller bestämmelser om vilka krav en ideell förening eller annan juridisk organisation måste uppfylla för att ha talerätt. Det första kravet är att organisationen ska ha som huvudsakligt ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen. Det andra kravet är att organisationen inte får vara vinstdrivande. Det tredje kravet är att organisationen ska ha bedrivit verksamhet i Sverige i minst tre år, och det fjärde och sista kravet är att organisationen ska ha minst 100 medlemmar eller på annat sätt kunna visa att verksamheten har allmänhetens stöd.

Vi moderater står bakom Århuskonventionen och tycker att det är bra att allmänheten har talerätt även genom föreningar och organisationer. Samtidigt ser vi problem med hur Århuskonventionens krav har implementerats i svensk rätt och vad det har lett till i praktiken när det gäller till exempel skydds och licensjakt på varg. Vi ifrågasätter starkt om det är rimligt att en organisation med blott 100 medlemmar ska ges talerätt, särskilt när denna rätt används för att närmast sabotera demokratiskt fattade beslut och hindra nödvändig och välfungerande rovdjursförvaltning. Därför vill vi se över organisationskraven för miljöorganisationernas rätt att nyttja talerätten.

Jag yrkar därför bifall till reservation nr 6, som handlar om just detta.

Herr talman! Den andra frågan handlar om tillsynsavgifterna för gruvverksamhet. Vi moderater tycker att det är orimligt att dessa avgifter tas ut lika oavsett verksamhetens och anläggningens storlek. Vi vill i stället se differentierade tillsynsavgifter. Detta lyfter vi fram i reservation nr 9, som jag dock för tids vinnande avstår från att yrka bifall till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Avslutningsvis, herr talman, vill jag understryka vikten av att regeringen nu följer riksdagsmajoritetens vilja och verkligen ser till att förenkla och förkorta tillståndsprocesserna för miljötillstånd. Regeringen måste titta på möjligheten att införa en grön gräddfil eller på annat sätt skapa incitament för företag som vill vidta miljöförbättringar.

Miljöprövningarna syftar till att skydda miljön, men i dag blir prövningarna paradoxalt nog i praktiken ofta till miljöproblem. Detta måste regeringen ta på allvar och åtgärda.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jesper Skalberg Karlsson (M).

Herr talman! I betänkande MJU22 Övergripande miljöfrågor vill jag yrka bifall till vår reservation 7 om talerättsfrågor. Men jag står givetvis bakom alla våra reservationer.

Jag vill också klargöra att vi under voteringen senare i eftermiddag först kommer att rösta för vår reservation. I händelse av att den faller kan SD tänka sig att rösta för M:s, C:s och KD:s reservation om talerättsfrågor.

Skälet till detta förfarande är först och främst att vi är kritiska mot tillämpningen av Århuskonventionen och anser att miljöorganisationer över huvud taget inte ska ges rätt till rättslig prövning av beslut angående normala skogsbruksåtgärder.

I andra hand anser vi att möjligheten att stoppa och förhindra myndighetsbeslut med hänvisning till Århuskonventionen vissa gånger tolkas felaktigt. Vi vill därför att organisationskraven för miljöorganisationers talerätt ses över.

Herr talman! Sverige har anslutit sig till FN:s Århuskonvention, som innehåller regler om att allmänheten ska få tillgång till miljöinformation, rätt att delta i större beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Enligt konventionen kan miljöorganisationer klassas som allmänhet.

Högsta förvaltningsdomstolen har också slagit fast att miljöorganisationer som Naturskyddsföreningen har rätt att överklaga ett tillstånd om avverkning i fjällnära skog. Det gjorde man i det så kallade Änokfallet 2014, med hänvisning till Århuskonventionen.

Regeringen fattade i november 2015 beslut om att göra en rättslig översyn av skogsvårdslagstiftningen och bland annat se över möjligheten för miljöorganisationer att få rätt till rättslig prövning i miljöfrågor.

Om nya bestämmelser med möjligheter till överklaganden införs i skogsvårdslagen öppnar det upp för att normala skogsbruksåtgärder kan bli föremål för rättsliga prövningar. Detta i sig skulle öppna för juridisk aktivism från miljöorganisationer med följden att rätten att bruka skogen skulle kunna begränsas.

Sverigedemokraterna anser därför att miljöorganisationer inte ska kunna använda rättsliga möjligheter till att rättsligt pröva normala skogsbruksåtgärder.

Både brukad och obrukad skog har sin givna plats i skogsbruket. Vidare är en av de bärande principerna för samhällets välstånd respekten för den enskildes egendom. Den väl fungerande svenska skogsbruksmodellen med två övergripande och jämställda skogspolitiska mål, miljömålet och produktionsmålet, har hittills tjänat oss väl och bör utvecklas vidare i samråd med skogsnäringen. Dessutom ägs hälften av Sveriges skogar av ca 330 000 familjeskogsbrukare, vilket ger en naturlig mångfald.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Sverigedemokraterna tror på rätten att äga, bruka och själv råda över sin egen skog. Det anser vi är det som bäst motiverar och stimulerar skogsägarna till att på bästa sätt vårda, bruka och utveckla sin skog. Sverigedemokraterna anser därför att den mest framgångsrika skogspolitiken uppnås genom frivillighet och kunskap snarare än genom alltför detaljstyrande lagar och regleringar.

Herr talman! Föreningar som har ett hundratal medlemmar, företräder de allmänheten eller företräder de särintressen? Snarare det senare, vill jag hävda. Det är minst sagt märkligt att särintressen i samhället, som oftast inte är direkt berörda av besluten, ändå ges möjligheten att genom överklaganden stoppa myndighetsbeslut.

Man måste skilja på särintresse och allmänintresse. Detta måste ses över. Här måste domstolarna vägledas genom tydliga instruktioner och föreskrifter i förhållande till vilka som har talerätt i egentlig mening.

Riksdag och regering har här att se över talerätten och skilja på allmänintresse och särintresse.

Herr talman! Vi är här i dag för att debattera betänkandet Allmänna miljöfrågor. Som flera talare har konstaterat är det ett lite spretigt betänkande som tar upp många viktiga frågor - allt från förändringar i miljöbalken till tillståndsprocesser och prövning, vindkraft och talerättsfrågor.

Jag tänkte börja med att uppehålla mig vid det som tas upp i början och rör miljöbalken och kanske också lägga ut texten lite extra med hänvisning till det som jag redan tidigare har påpekat: Precis innan vi gick in i kammaren i dag fick vi nyheten - i och för sig obekräftade uppgifter - att USA ser ut att vilja dra sig ur Parisavtalet. Detta är förödande.

I betänkandet finns det motioner om att ta upp klimatet tydligare i miljöbalken. Det är glädjande att vi i Sverige har den typen av motioner. Än mer glädjande är att vi gör långt mer än så: Vi ska få en klimatlag. Om två veckor kommer man här i kammaren att debattera propositionen Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige och förhoppningsvis i bred enighet anta den samma dag.

Detta är något som alla partier här, förutom Sverigedemokraterna, står bakom. Det är en stor seger för Sverige. Och det är en milstolpe, både för att den tagits fram tillsammans av alla riksdagens partier utom Sverigedemokraterna och med tanke på innehållet. Lagen innehåller grundläggande bestämmelser för hur regeringens klimatpolitiska arbete ska se ut och ger långsiktiga spelregler för kommande regeringar, oavsett färg. Det är en viktig seger för klimatet.

Propositionen innehåller många viktiga delar när det gäller hur vi ska bli världens första fossilfria land. Jag ska inte gå in på några tröttande detaljer; det blir ju som sagt en längre debatt om detta om några veckor. Men att ha målet att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser är stort. Detta ger oss en chans att i alla fall visa hur vi från svensk sida vill uppnå Parisavtalets mål om att jordens uppvärmning inte får överstiga två grader och ska vara så långt som möjligt under.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Hade vi inte haft havet som buffrar för den uppvärmning vi redan har hade vi redan i dag haft sex grader varmare. Vi ser att den värme som havet har tagit upp gör att vi runt ekvatorn börjar få öknar - vi talar om artfattighet och värme. Vi ser att snabbsimmande fiskar som tonfisken väljer andra rutter. Detta pågår här och nu. Därför är det så otroligt viktigt att vi i denna kammare är överens om att vi ska uppnå det vi har enats om i det klimatpolitiska ramverket.

Detta ger också eko ute i världen. När USA nu skickar dessa negativa signaler ger vi positiva signaler och kan ta ett klimatledarskap. Vårt eget systerparti, de gröna i Nya Zeeland, har gått till val på sloganen "Let''s beat Sweden". Det är vad de vill göra.

Isabella Lövin, vice statsminister, klimatminister och minister för internationell utveckling, och förstås också Miljöpartiets språkrör, var i Washington för några veckor sedan på Världsbankens vårmöte. Där hölls ett sidoevent, ett litet rådslag med särskilt inbjudna som talade om hur vi kan ge mer fart åt omställningen till ett fossilfritt samhälle.

I rummet fanns alla de stora från FN och även bankfolk och företag. Isabella Lövin blev i detta rum placerad mellan Al Gore och John Kerry. Hon redogjorde för vad vi gör i Sverige, att vi ser det som ekonomiskt smart att ställa om och att en strikt klimatlagstiftning skapar innovation och pushar företag att bli smartare. Då sa Världsbankens chef till de andra att de länder som inte hänger med blir hopplöst efter. "The Swedes are gonna eat you for lunch!" Vi gör alltså skillnad, och jag är väldigt glad över att vi gör det tillsammans.

Det finns många andra spännande frågor i det här betänkandet. En som jag tänkte ta upp lite mer är den om ett substitutionscentrum. Det talades tidigare om att det gjorts en utredning om att inrätta ett centrum för att ta fram och forska på hur man kan ersätta farliga kemikalier med mindre farliga och göra det på ett säkert och innovativt sätt.

Enligt förslaget om ett substitutionscentrum vill man ha en samverkan mellan näringsliv och forskning, och jag tror att det är en väldigt bra väg att gå framåt. Förslaget kom i mars och bereds nu inom Regeringskansliet, och jag hoppas att det kommer fram. Detta sätt att arbeta, att ta bort dåliga produkter och ersätta dem med något bättre och att göra det tillsammans och som innovationer, tror jag är en väldigt bra väg framåt.

Vi fick också i helgen besked från miljöminister Karolina Skog om att man satsar mer pengar på att ta fram andra material för hållbara plaster eller ersättningsplaster. Vi ser ju att plast är en av de största bovarna när det gäller nedskräpning. Fördelarna - att de är lätta och långlivade - är också de största nackdelarna. Vi måste hitta metoder att ersätta plast på ett sätt som gör att det funkar för industrin, näringen och oss och att det inte blir andra problem. Jag tror att många av idéerna från substitutionscentrumet kan gälla även hur man ska ersätta plast.

I betänkandet talas även om tillståndsprocesser och handläggningstider, och vi får ett tillkännagivande från allianspartierna. Vi har en reservation, men för tids vinnande kommer jag inte att yrka bifall till den.

Vi ser att regeringen har tagit krafttag här. Det finns en nyindustrialiseringsstrategi, Smart industri, där flera olika åtaganden föreslås när det gäller hur man ska få en effektivare miljötillståndsprövning. Vi ska ha statistik över prövningstillstånd, och det handlar om hur processerna ska funka. Naturvårdsverket ska upprätta statistik för branscher och olika ärenden och insatser så att vi kan följa ärendehanteringen och se hur den kan förbättras. Det finns ett uppdrag att ta fram förslag om snabbare prövning, och det finns en referensgrupp för kontinuerlig dialog om hur dessa förbättringar ska göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Jag ser att regeringen redan har tagit krafttag i denna fråga och uppfyller det man vill ska ske. Jag finner därför ingen anledning att detta tillkännagivande ska komma till stånd.

Herr talman! Emma Nohrén bjöd ju lite in till en allmänpolitisk debatt om miljö- och klimatpolitiken. Jag instämmer naturligtvis i hög grad i beskrivningen att det var extremt värdefullt att vi sju partier i Sveriges riksdag kunde enas om ett förstärkt klimatpolitiskt ramverk med ambitiösa mål för Sverige och ett förtydligande av hur riksdag och regering ska arbeta samt inrättande av ett klimatpolitiskt råd, som opartiskt och kritiskt ska granska och följa upp regeringens arbete.

Jag tycker att Finanspolitiska rådet har tjänat Sverige väl och är en viktig nagel i ögat på den sittande regeringen. Alldeles nyligen presenterade Finanspolitiska rådet svidande och välbehövlig kritik av den sittande regeringens finanspolitik.

Men, herr talman, för att beskrivningen av den överenskommelse vi gjorde i Miljömålsberedningen ska bli korrekt vill jag ändå inskärpa att klimatlagen verkligen är den lilla delen av förslaget och överenskommelsen. Det verkligt stora var det handslag som vi sju partier gjorde när vi enades om de långsiktiga och ambitiösa målsättningarna. Jag vet att lagen är något som har stort symbolpolitiskt värde inte minst för Miljöpartiet, men jag tycker att det är viktigt att man inte överdriver lagstiftningens betydelse.

Sedan, herr talman, nämnde Emma Nohrén att Nya Zeelands miljöpartister ville gå till val på Let''s beat Sweden. Just nu är det ganska enkelt, givet att klimatutsläppen stiger med den här regeringen. Det är viktigt att man för en effektiv klimatpolitik som på allvar sänker utsläppen.

När det gäller miljöprövningen vill jag fråga Emma Nohrén: Varför vill inte regeringen att man försöker skapa en särskild gräddfil för miljöförbättrande åtgärder och för företag som vill ha tillstånd för att kunna minska den negativa miljö- och klimatpåverkan?

Herr talman! Tack, Johan Hultberg! Det var svårt att inte lägga ut texten om klimatet i dag med tanke på det som hände precis innan. Jag hoppas att ni har överseende med detta.

Jag tycker förstås att själva processen när vi har samtalat ihop oss kring klimatet har varit en väldigt viktig del. När det gäller din fråga om tillståndsprocesser och handläggningstider vill vi förstås ha så tydliga och bra riktlinjer som möjligt. Men vi ser också att det arbete som regeringen har initierat och den handlingsplan som finns måste få tid att verka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Jag tycker att det är något av ett okynnestillkännagivande när det faktiskt pågår ett arbete och det är just detta som efterfrågas. Det arbetet har vi ännu inte sett effekt av.

Herr talman! Vad vi i Alliansen och riksdagsmajoriteten efterfrågar är skarpa, konkreta åtgärder som leder till en förenklad process och kortare handläggningstider. Det som Emma Nohrén och regeringen hänvisar till är nyindustrialiseringsstrategin, som först och främst handlar om mycket mer än bara miljöprövning. Det handlar ju om tillståndsfrågor och myndighetskontakter i stort. De åtgärder som presenteras där är att det ska införas mål och att det ska tas fram statistik, och det läggs förslag om att det ska tas fram förslag till hur handläggningstiderna kan förkortas. Det duger inte att bara ha förslag om att ta fram förslag.

Vad som krävs är konkreta åtgärder för att korta handläggningstiderna och försöka skapa en ordning som särskilt premierar de företag som söker tillstånd för att minska sina verksamheters negativa klimat- och miljöpåverkan. Det handlar om att göra investeringar i en befintlig anläggning, rusta upp den, investera för att minska energiförbrukning och utsläpp eller investera i helt ny produktion av till exempel förnybar el. Detta förhindras av dagens väldigt segdragna miljöprövning. Den uppfattningen vet jag delas av regeringen: Det är djupt problematiskt att det tar så lång tid. Men jag ser inte riktigt de konkreta åtgärderna.

Jag tycker verkligen att regeringen ska ta vara på den goda idé som nu har lagts fram av Moderaterna och Alliansen om att försöka inrätta ett särskilt grönt snabbspår för att säkerställa att miljöprövningen faktiskt blir en motor i miljöarbetet och inte, som den tyvärr i många fall är i dag, en bromskloss.

Herr talman! Tack, Johan Hultberg, för den här diskussionen!

Uppe i talarstolen framförde du en massa åtgärder som ni från Alliansens sida hade vidtagit för att förhindra detta. Men trots alla dessa åtgärder står vi här med segdragna processer. Den här regeringen har försökt sätta sig in i detta och se hur vi ska komma vidare och se till att processerna blir korta, ändamålsenliga och moderna. Det är ett arbete som har satts igång. Det är ett arbete som pågår.

Lagrådet har precis yttrat sig över remissen om miljöbedömningar, efter det tillkännagivande som kom förra året. Allt detta är på gång. Jag kan inte riktigt förstå vad mer det är som Johan Hultberg efterfrågar, för det är ju just detta som vi gör.

Herr talman! Vi debatterar nu övergripande miljöfrågor, ett antal förslag från allmänna motionstiden. Flera av förslagen i det här ärendet rör miljöbalken och möjligheten för organisationer att engagera sig i miljöfrågor. Den så kallade talerätten, som just ger organisationer möjligheter att involveras och till exempel överklaga beslut om vargjakt, skogsavverkning eller andra inskränkningar i miljön, finns fastslagen i miljöbalken.

Jag tycker att Sara Karlsson, som talade här tidigare, sa något viktigt om äganderätten: Äganderätten är viktig, men den ger inte ägaren en oinskränkt makt att göra som han vill med det han äger. Det kan gälla till exempel en skog, som man kan äga privat. Det kan finnas mängder av människor som nyttjar den skogen. De plockar blåbär eller svamp där. De kanske jagar, fiskar i sjön eller orienterar. Därför tycker jag att det är grundläggande i en demokrati att man gör avvägningar mellan det som ägaren, skogsbolaget, vill göra och vad de som företräder miljön och de som bor i området tycker att man ska göra i stället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Sverigedemokraterna nämner i sin reservation det så kallade Änokfallet. Det handlar om ett vidunderligt vackert område i norra Sverige, i Luleälvens dal, där Skogsstyrelsen först gav tillstånd för en storskalig avverkning. Men efter att Sveriges största miljöorganisation, Naturskyddsföreningen, med hänvisning till miljöbalken kunde engagera sig i fallet stoppades avverkningen. Jag vill fråga Runar Filper, Centerpartiet och Moderaterna: Menar ni verkligen att miljöorganisationer inte ska kunna engagera sig i de här frågorna? Tycker ni inte att det är grundläggande i en demokrati att man alltid måste göra en avvägning mellan produktion och miljö? Jag vill påstå att många av de naturreservat och skyddade områden som vi har i dag inte skulle ha funnits om det inte hade varit för att människor stod upp för miljön - människor som vistas i dessa områden varje dag, långt mycket oftare än skogsbolagen, som kanske har sina huvudkontor här i Stockholm. De människorna känner ofta mycket bättre till de stora värden som finns i de områdena.

Därför tycker jag att det är otroligt viktigt att vi slår vakt om talerätten och allmänhetens och miljöorganisationernas rätt att involveras i miljöärendena. Jag yrkar därför avslag på de reservationer som finns på det området.

Herr talman! Jag skulle också vilja tala för Vänsterpartiets reservation nr 5, om det så kallade kommunala vetot mot vindkraftsetableringar. Det kommunala vetot, alltså rätten för en kommun att när som helst, på vilka grunder som helst och genom ett beslut som inte kan överklagas säga nej till en etablering av vindkraftverk. Detta infördes av den borgerliga regeringen 2009. Det syfte man angav när det kommunala vetot infördes var att tillståndsprocesser skulle gå fortare, men nu ser vi att det har blivit helt tvärtom.

Enligt branschen själv har bara de senaste åren mer än 300 vindkraftverk stoppats i ett tjugotal kommuner just på grund av det kommunala vetot.

Jag tycker att det är märkligt att vi har ett kommunalt veto mot ren, förnybar vindenergi men inte mot etablering av gruvor eller mot fossila energikällor som fossilgas, olja eller kol. Det håller inte. Vi kan inte behandla den förnybara energin så styvmoderligt. Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 5, där vi vill riva upp det helt rättsosäkra och oförutsägbara kommunala vetot mot vindkraftsetablering.

Herr talman! I det här betänkandet finns det ett tillkännagivande som härrör från motioner från de borgerliga partierna om att förenkla och förkorta tillståndsprocesser i miljöärenden. Det är ingen ny sak. Det har de borgerliga sagt tidigare. Egentligen är det ingen som är emot att vi ska ha snabba och bra tillståndsprocesser.

Jag tycker dock att det är lite att slå in öppna dörrar när ett sådant arbete redan pågår och mycket redan har gjorts. Jag är lite rädd för att man trycker på för mycket och att vi i stället får ett rättsosäkert tillstånd där man viktar företagens investeringar och etableringar tyngre än värnandet om miljön.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Vi ska komma ihåg att vi har miljöbalken, plan- och bygglagen och andra lagstiftningar just för att vi ska kunna göra en avvägning mellan exploatering och miljö- och naturhänsyn. Då är det viktigt att det också blir en bra avvägning och att det är en process som får ta sin tid. Inga processer ska ta orimligt lång tid, men jag tycker att detta är att slå in öppna dörrar.

Avslutningsvis, herr talman! Jag lyssnade på Emma Nohrén. Hon talade om allt vad den svenska regeringen gör i klimatfrågor och inte minst säger i klimatfrågor. Emma berättade om Isabella Lövin, som har varit ute och rest igen. Den här gången var det Washington. Nästa gång ska hon väl till New York. När Isabella var i Washington hade hon fått sitta bredvid John Kerry, tyckte jag att Emma sa, som hade sagt några fina ord om Sverige. Det är smickrande när man hör fina ord från det stora landet på andra sidan Atlanten. Men ärligt talat: Är detta det bästa som Miljöpartiet har att komma med i klimatfrågor - hur mycket den ansvariga klimatministern reser omkring i världen och skryter över Sverige? Jag skulle vilja ha en klimatminister som finns här i Sverige och gör mer arbete, för det är väldigt mycket som återstår att göra.

Vi har fina mål - den saken är klar. Det är bra. Men vi behöver mer politisk handling för klimatet. Emma får gärna begära replik på mitt anförande, så kan vi prata mer om det. Vi behöver billigare kollektivtrafik. Vi behöver en handlingsplan för minskad köttkonsumtion. Vi behöver bygga ut cykelinfrastrukturen storskaligt. Vi behöver ett stopp för fossil energi. Ja, jag kan rada upp hur många konkreta exempel som helst där jag inte tycker att regeringen agerar. Man pratar mycket, men man agerar alldeles för lite.

Herr talman! Jag missar sällan chansen att begära replik på Jens Holms anförande, inte minst när han uttryckligen ber om det. Men jag tror att Jens Holm kom lite sent till denna debatt, eller så lyssnade han väldigt slarvigt. Jag var nämligen väldigt tydlig, herr talman, i mitt anförande med att vi moderater står upp för talerätten och att vi står bakom Århuskonventionen men att vi samtidigt tycker att det är helt orimligt hur den har implementerats i Sverige. Det gäller framför allt vilka konsekvenser Århuskonventionens implementering i Sverige har fått. Jag tycker inte att det är rimligt att en organisation med blott 100 medlemmar ska ha möjlighet att faktiskt sabotera och skjuta rovdjursförvaltningen i sank, så som vi har sett ske. Det är inte en bra ordning, och det är inte någonting som gagnar vår demokrati.

För mig blir det därför lite märkligt att Jens Holm starkt ifrågasätter att kommunpolitiker som har blivit valda i lokala val ska ha möjlighet att påverka utbredningen av vindkraft men å andra sidan tycker att varje liten förening som så önskar ska ha möjlighet att faktiskt stoppa eller skjuta på viktiga beslut om till exempel skyddsjakt på varg.

När det gäller miljöprövningarna säger jag återigen: Den här regeringen, Jens Holm, har inte presenterat några skarpa förslag på hur handläggningstiderna ska kortas. Det handlar om förslag om att ta fram statistik och underlag. Det är gott så, men de konkreta åtgärderna har vi inte sett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Jag vill ställa samma fråga till Jens Holm som jag ställde till Emma Nohrén. Varför vill ni inte pröva möjligheten att inrätta en särskild grön gräddfil, ett snabbspår för företag och verksamheter som vill göra miljöförbättrande åtgärder? Tycker verkligen Jens Holm att det är rimligt att miljöprövningarna blir en bromskloss i stället för den motor för att utveckla miljöarbetet som miljöprövningarna och miljöbalken var tänkta att vara?

Herr talman! Vad bra att Johan Hultberg begär replik! Då kan jag i denna debatt få lite klarhet i vad Moderaterna egentligen vill och kanske inte vill. I den moderata och centerpartistiska reservationen om talerättsfrågor tar man upp vargjakten som exempel. Innebär det att det bara är vargjakten som är problemet? Eller är det precis som Sverigedemokraterna tar upp i sin reservation: att man inte ska få överklaga avverkningar av skog? Sverigedemokraterna tar upp fallet med Änokdeltat, som jag tycker är ganska tydligt. Skogsstyrelsen gjorde i första hand fel. Det var en himla tur att vi hade en miljöorganisation som stod upp för skogen. Är det bara när det gäller varg, eller är det i alla naturärenden som ni vill ändra tingens ordning?

Ni tycker att en organisation med 100 personer är en för liten organisation. Men var ska gränsen dras någonstans? Det kan ju vara så att 100 personer som bor i en by är just de människor som är ute i denna skog varje dag. För dem är skogen helt livsavgörande. De har en organisation, en förening. De vill involveras i processen och säga sitt i frågan. Ska de inte kunna göra det, Johan Hultberg?

Snabbspåret tycker jag egentligen är en ganska bra idé. Men jag tycker att alla spår ska vara snabbspår. Det är inte okej som det ser ut i vissa hanteringar, där det drar ut alldeles för långt på tiden. Det kan jag verkligen hålla med om. Men varför bara plocka ut vissa processer och säga att de ska gå extra fort? Vi vill att alla spår ska vara snabbspår.

Herr talman! Det var en vällovlig ambition som Jens Holm gav uttryck för i slutet av sin replik. Den ligger dock väldigt långt från verkligheten. Jens Holm gav i sitt anförande uttryck för att han var rädd för att ett för stort tryck på förenklingsarbete och arbete för att snabba på processerna skulle göra att prövningen blev för slarvig. Jag tycker att Jens Holms olika besked rimmar lite illa och inte riktigt bildar en helhet.

Vi har alltså en ordning där det i snitt tar fyra år att genomföra en åtgärd som kräver miljötillstånd. Det är orimligt. Det handlar om hela perioden, inklusive att man ska ta fram MKB och så vidare. Men det är orimligt att det ska ta så lång tid. Då tycker vi från Alliansens sida att det är särskilt viktigt att säkerställa att det går snabbt för dem som vill vidta åtgärder som leder till att miljön blir bättre, att utsläppen blir lägre och att den negativa miljöpåverkan blir mindre. Det handlar om prioritering. Men det är utmärkt om jag och Jens Holm kan vara överens om att det måste gå snabbare att få tillstånd och att det måste skapas ett företagsklimat och ett investeringsklimat i Sverige som gör att företag vill etablera sig här.

Tyvärr kan vi konstatera att investeringarna i Sverige är lägre än i jämförbara länder och att de faktiskt har sjunkit sedan miljöbalkens införande. Det betyder inte att vi ska avskaffa miljöbalken. Det betyder inte att vi ska avskaffa miljöprövningarna. Men vi måste se att det är ett allvarligt problem med dagens ordning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Herr talman! Jag ska gå tillbaka till talerätten. Jag är inte beredd att här och nu säga en exakt siffra i fråga om var jag tycker att gränsen ska gå. Men 100 medlemmar tycker jag är för lite. Jag tycker, precis som vi ger uttryck för i vår reservation, att det måste till en översyn.

När det gäller skogen är det min bestämda uppfattning att vanligt hederligt skogsbruk, om jag uttrycker mig så, och pågående markanvändning inte ska vara föremål för tillståndsprövning. Det ska vara som i dag: att man anmäler till Skogsstyrelsen och att Skogsstyrelsen har en möjlighet att lyfta det. Men att vi skulle ha tillståndsprövning och talerätt i fråga om varje hygge tycker jag inte är rimligt.

Herr talman! Då kan vi konstatera att med Moderaternas politik hade Änokdeltat i dag varit skövlat. Jag tycker tvärtemot Moderaterna: att det finns en väldigt viktig kunskap och ett engagemang hos miljöorganisationerna, oavsett storlek, som vi ska ta fasta på. Det är det som en demokrati handlar om. Man måste kunna väga intressen mot varandra. Men det kanske är lite svårare för ett parti som har en historia av att motarbeta den allmänna rösträttens införande - jag vet inte.

Vi är överens om att alla spår ska vara snabbspår - det är bra. Men hur ska man kunna få snabbare tillståndsprocesser om man avfärdar alla extra tillskott som vi faktiskt tillför till de ansvariga myndigheterna - Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, länsstyrelserna och våra kommuner, som alla på olika sätt är engagerade i dessa frågor? Moderaterna svarar hela tiden med nedskärningar, nedskärningar och nedskärningar. Är det någon som på allvar tror att processerna kommer att gå fortare av det? Det gör i alla fall inte jag.

Herr talman! Det hade kunnat vara en intressant diskussion om allmän rösträtt, men den kanske vi kan lämna därhän i dag.

Jag får börja med att uttrycka en väldig oro kring den obekräftade nyheten att president Trump har för avsikt att ta ut USA ur Parisavtalet. Även om den är obekräftad känns den oroväckande - den kan faktiskt vara sann. Vi får se vad det får för konsekvenser. Det har mycket att göra med vad resten av världen tar för ledarskap. Europa kommer i så fall att ha en avgörande roll i sammanhanget.

Nästa vecka har vi den stora havskonferensen, FN:s havskonferens, i New York. Det är oroväckande när USA ger dessa signaler. Hur kommer man att agera på en sådan konferens? Havet är ju ytterligare en av de riktigt stora globala utmaningar som vi har. Det är på ett sätt kanske den nya klimatfrågan.

Vi har haft en diskussion om det klimatpolitiska ramverket, som jag dock inte tänker gå in på nu. Vi kommer säkert att ha en ordentlig mangling om detta om ungefär tre veckor.

Herr talman! Jag kan också vid första anblicken tycka att betänkandet är lite spretigt, men om man försöker kan man hitta en röd tråd i det hela: Det handlar om olika regelverk som styr olika typer av tillståndsprocesser. Att tillståndsprocesser sker effektivt och rättssäkert är naturligtvis en otroligt viktig fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet förutom under punkt 7, där Liberalerna har ställt sig bakom ett motionsyrkande från Centerpartiet om möjligheten att öka samverkan mellan forskning och näringsliv och att öka utbytet av farliga ämnen i olika produkter på ett proaktivt sätt i stället för att invänta EU:s lista och Reachförordningens lagstiftning.

Detta innebär att vi liberaler står bakom förslaget om att rikta ett tillkännagivande till regeringen vad gäller olika typer av tillståndsprocesser. Dessa processer måste utformas på ett sådant sätt att de inte i sig utgör ett onödigt hinder för skapande av jobb och tillväxt samt för miljöåtgärder.

Problematiken beträffande likabehandling över hela landet är också en central del av detta. De åtgärder som alliansregeringen vidtog genom att centralisera domstolsväsendet och miljömålsdelegationen var ett steg i att försöka öka likabehandlingen över landet.

Detta handlar definitivt inte om att sänka kraven. Fokus ligger på de ändamålsenliga tillståndsprocesserna och på att ha ett brukarperspektiv. Det är väldigt lätt att man i sådana här tillståndsprocesser utgår från myndighetens sätt att arbeta, medan brukaren får vara glad när det är färdigt efter kanske fyra år, vilket nämndes tidigare. När det gäller vissa frågor är detta en orimligt lång tid.

Jag kan se en tydlig parallell till den diskussion som vi haft om mer flexibla tillståndsprocesser när det gäller vattenverksamhet. På detta område finns ett tillkännagivande som regeringen förhoppningsvis jobbar med. Det handlar om att man ska kunna anpassa processen till verksamhetens storlek och bedömd miljöpåverkan.

Även när det gäller vattenverksamhet handlar det ju om att inom miljöbalkens ram kunna sätta upp tydliga och relevanta miljökrav. Fokus ska dock ligga på åtgärderna - man ska inte fastna i långdragna, onödigt komplicerade tillståndsprocesser.

Jag tror att vi är ganska eniga om att tillståndsprocessen inte har något egenvärde i processen, utan det viktiga är resultatet och att man bedömer rätt saker.

Herr talman! Som tidigare har nämnts från regeringsföreträdare pågår ett intensivt arbete, som förhoppningsvis syftar till att göra tillståndsprocesserna kortare och enklare. Man kan diskutera om ett tillkännagivande är onödigt eller inte, men tillkännagivandet ger ändå en väldigt tydlig signal till regeringen om vad riksdagen tycker att detta arbete ska utmynna i.

Det ställdes en fråga om vad mer vi efterfrågar. Det vi efterfrågar är resultatet, och om resultatet tillgodoser detta tillkännagivande ser jag egentligen inget problem med det.

Tillkännagivandet från riksdagen är en tydlig signal till regeringen om vilket resultat vi vill ha i slutändan.

Herr talman! Jag skulle vilja säga ett par ord om kommunalt veto, som det har kommit att heta. Nu står det visserligen inte kommunalt veto i lagstiftningen, utan det står kommunal tillstyrkan, vilket har en något annorlunda klang.

Jens Holm tog upp att man skulle göra det enklare men att det har blivit svårare. Det har definitivt inte blivit svårare! Det som hände var att man tog bort dubbelprövningen. Tidigare prövades vindkraften både enligt miljöbalken och enligt plan- och bygglagen. Nu prövas den enligt miljöbalken, och sedan ska kommunen ge sin tillstyrkan. I normalfallet har prövningsprocessen alltså blivit mycket enklare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Man kan säga att ett visst antal vindkraftverk har hindrats på grund av det kommunala vetot, som Jens Holm uttryckte det. Kanske finns det något slags ideologiskt motstånd mot vindkraft, men det måste ju ändå tillhöra ovanligheterna. Det kan ju vara så att kommunen, utifrån sitt perspektiv med planmonopol och markanvändningsmonopol, bedömer att placeringen är olämplig.

Att kommunen fick denna roll grundade sig på att man i stället för att göra en fullständig prövning enligt plan- och bygglagen bara kunde tillstyrka genom ett enkelt beslut. Det är klart att lagstiftningen blev betydligt enklare - det är viktigt att ha med sig detta. Det är bara det jag vill ha sagt.

Jag tror inte att de flesta kommunpolitiker gör detta för att motarbeta vindkraft, utan jag tror att man gör en seriös prövning.

Herr talman! Jag kan förstå att Lars Tysklind ville gå upp och försvara det kommunala vetot mot vindkraft. Som jag har förstått det var det just dåvarande Folkpartiet som i de borgerliga förhandlingarna i sista stund kastade in att kommunerna alltid ska kunna säga nej till vindkraftsetableringar och som fick in det i lagstiftningen 2009.

Jag skulle vilja fråga Lars Tysklind: Ska inte kommunerna ha ett veto även när det gäller annan energiutvinning eller energiframställning, till exempel när det gäller olja, kol och fossilgas? Då blir det åtminstone jämställt.

Jag skulle också vilja veta om Lars Tysklind och Liberalerna tycker att dagens ordning är bra. Det har blivit så att utbyggnaden av fler än 300 vindkraftverk har stoppats med hänvisning till det kommunala vetot.

De som ansöker gör en stor investering och planerar i flera år för dessa etableringar, men de har inte möjlighet att överklaga. Det finns ingen uppsatt tidsplan för när man ska få ett besked från kommunen. Tar det en månad? Tar det ett år? Tar det tio år?

Tycker Liberalerna att dagens ordning är bra? Är den rättssäker? Och framför allt, med hänvisning till den tidigare diskussionen: Är det här en snabb och bra prövningsprocess?

Herr talman! Jag var med i denna process, men jag kan inte minnas att det var just dåvarande Folkpartiet som var drivande i frågan. Eftersom kommunerna har planmonopol över hur marken i kommunerna används är det möjligt att vi tyckte att detta skulle bli ett nytt ställe där man inte skulle ha någon inverkan alls. Att man ändå skulle ha en tillstyrkan var det allmänna motivet till att detta sattes in.

Jag kan hålla med om att det nog är bra att det har tagits fram en vägledning för hur tillstyrkan ska gå till. Detta står även i betänkandet. Jag tror att det har funnits en brist på detta område - det kanske till och med skulle ha stått var beslutet ska fattas och inom vilken tid det ska fattas.

Om det utmynnar i att kommunen inte tillstyrker handlar det ofta - jag vill, utan att överdriva, påstå att det gäller nästan alla fall - om att man inte har haft den dialog med kommunen som man borde ha haft. Man ansöker om vindkraft och ställer kommunerna inför fullbordat faktum. Då har man konflikten på bordet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Det är oftast detta som är fallet. Med en ingående dialog kan man oftast lösa det hela, och då är tillstyrkan bara en formell slutstation för processen.

Det är någonstans där man ska söka förbättringarna i systemet.

Herr talman! Jag ska försöka att vara väldigt konstruktiv. De riktlinjer som Tysklind talar om är just riktlinjer - det är inte konkret lagstiftning, som finns i miljöbalken på samma plats som kommunernas möjlighet till ett veto mot vindkraftsetablering.

Ifall vi skulle få ett konkret förslag som handlar om att göra det här till en helt och hållet rättssäker process som kan överklagas och har klara och tydliga tidsramar som blir förutsägbara för dem som vill etablera sig, skulle Liberalerna då tycka att det var bra om det infördes en sådan ordning? Det skulle vara som någon form av mellanting, att kommunerna har möjlighet att säga nej men att man kan överklaga beslutet. På det sättet skulle det bli en helt och hållet rättssäker, öppen och framför allt snabb tillståndsprocess, vilket vi behöver ifall vi ska ha hundra procent förnybar energi.

Herr talman! De riktlinjer som vi nu pratar om är ju relativt nya. Vi får väl se vad de leder till. Jag är inte beredd att här och nu säga att det krävs ytterligare lagstiftning här.

Man kan dra parallellen till kommunens inflytande och mandat inom plan- och bygglagen i övrigt som är ganska definitivt. Om en kommun säger nej till en plan är inte det heller överklagningsbart. Detta är egentligen helt i linje med de markanvändningsbeslut som kommunerna fattar i övrigt.

Som sagt: När det gäller riktlinjerna tycker jag att det är lämpligt att avvakta hur de hanteras ute i kommunerna, för jag tror att man även ute i kommunerna har varit lite osäkra på var besluten ska fattas, om det är i kommunstyrelsen, i någon nämnd eller i kommunfullmäktige.

Sedan vet jag också att det naturligtvis finns möjlighet att obstruera ett beslut, vilket det gör i alla sammanhang, genom att undvika att ta upp det på bordet. Men det är ju lite att missbruka situationen. Jag vill återgå till detta att om man har en ingående dialog ska man över huvud taget inte behöva hamna i den sitsen.

Avslutningsvis lär vi väl aldrig komma överens. Vänsterpartiet kommer att kalla det för ett kommunalt veto och Liberalerna kommer att kalla det för en kommunal tillstyrkan, så vi kommer väl att använda lite olika ord även i fortsättningen.

Herr talman! Det har nu gått mer än 40 år sedan den stora giftskandalen i Teckomatorp i Skåne uppdagades. Företaget BT Kemi hade i början av 70-talet grävt ned hundratals tunnor fulla med fenoxisyror och bekämpningsmedel i marken intill fabriken. När man började gräva upp tunnorna visade det sig att de hade rostat sönder och börjat läcka ut gift.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Giftet hittade man i intilliggande brunnar, i jorden i ett växthus och i bevattningsvattnet. Man hittade giftet även i den intilliggande Braån.

När fabriken på 60-talet anlades hade Sverige ingen miljölagstiftning att tala om. Och när tingsrätten i slutet av 70-talet avgav sitt beslut blev det en friande dom, eftersom åklagaren inte kunde visa att fenoxisyrorna i till exempel Braån kom just från de nedgrävda tunnorna. Det gick ju inte att utesluta att det fanns andra källor som kunde ha orsakat giftläckaget.

Dessutom var det tveksamt om det fanns något uppsåt att skada människor och miljö när tunnorna en gång grävdes ned. Tvärtom hävdades det att de grävdes ned för att skydda mot giftet, vilket man kan ifrågasätta.

Att sanera området kring BT Kemi har tagit lång tid och kostat mycket pengar, men det har gjorts. Det är i dag ett stort rekreationsområde sedan drygt närmare 100 ton jordmassor grävts bort och fraktats med båt till Tyskland där jorden slutligen sanerats.

I dag har vi i Sverige en helt annan och betydligt skarpare miljölagstiftning än den som gällde på 70- och 80-talen. Verksamheter som påverkar miljön negativt ska prövas noga, och hårda krav ska ställas på dessa för att skydda miljön.

Samtidigt är det viktigt att tillståndsprocesserna utformas på ett sådant sätt att de inte i onödan hindrar, försenar och fördyrar investeringar som moderniserar verksamheter, skapar jobb och tillväxt och i slutändan ofta minskar den samlade miljöpåverkan.

Myndigheternas prövningar och krav på underlag ska, som det står i betänkandet, vara enkla, förutsägbara och effektiva, och de långa handläggningstiderna i tillståndsärendena måste kapas. Därför är riksdagens tillkännagivande i denna fråga viktigt för att få en väl fungerande och smidig handläggning.

Herr talman! Den svenska miljölagstiftningen har i många avseenden en hög ambitionsnivå, men samtidigt tvingas vi konstatera att efterlevnaden fallerar på flera områden.

För Kristdemokraterna har värnandet om vår gemensamma livsmiljö alltid varit högt prioriterat. Avsiktlig miljöförstöring och brott mot miljölagarna är allvarliga förseelser som tyvärr fortsätter, bland annat på grund av ett alltför lågt straffvärde. För de allra flesta miljöbrott som lagförs blir påföljden dagsböter, och det är inte tillräckligt avskräckande.

För att förebygga överträdelser av miljölagarna behövs mer långtgående påföljder. Kristdemokraterna föreslår därför skärpta straff upp till fängelse för allvarligare miljöbrott. Genom ett höjt straffvärde kommer miljöbrott också att prioriteras högre av åklagare.

Miljöbrott har likheter med ekonomisk brottslighet. De direkta skadeverkningarna av brotten är ofta diffusa men kan innebära långsiktiga och omfattande miljöskador och därmed även orsaka stora samhällskostnader. En lagföring är därför mycket viktig.

Utredningarna är ofta komplicerade och kräver särskild yrkeskunskap och spetskompetens hos såväl polis som åklagare.

Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål är en nationell operativ enhet inom Åklagarmyndigheten. Vid enheten handläggs ärenden om brott mot miljöbalken med tillhörande förordningar och föreskrifter, arbetsmiljöbrott och brott mot arbetsmiljölagen, brott mot lagen om åtgärder mot förorening från fartyg med tillhörande förordningar och föreskrifter, miljöbrottslighet som åtalas med stöd av annan primär lagstiftning som brottsbalken samt grova jaktbrott mot fredade rovdjur. Det är vad man har ansvar för vid denna riksenhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Bedömningen är att Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål till största delen har tillräcklig kunskap, kapacitet och organisation. Däremot behöver polisens utredningsresurser förstärkas. Därför är det angeläget att tillse att polisen har dessa resurser för att kunna prioritera arbetet med miljöbrottslighet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Kristdemokraternas reservation 2 om hårdare tag mot miljöbrott.

Herr talman! Jag vill fästa kammarens uppmärksamhet på två saker i den här debatten.

Först och främst är jag glad över att riksdagen i eftermiddag kommer att bifalla en motion om att förenkla och förkorta tillståndsprocesser.

Som jag ser det är det självklart att vi ska ställa hårda krav på verksamheter som möjligen kan påverka miljön negativt. Men tillståndsprocesserna måste och borde utformas på ett sådant sätt att de inte i onödan hindrar eller försenar investeringar som kanske till och med moderniserar verksamheter och företag på ett positivt sätt och därtill skapar de jobb och den tillväxt som vi vill ha i vårt samhälle. Detta sammantaget kan ju faktiskt minska den samlade miljöpåverkan. Jag tycker att det är underligt att vi inte kunde få ett enigt utskott i denna fråga.

Herr talman! Den andra saken jag vill ta upp är behovet av att se över den svenska implementeringen av Århuskonventionens talerätt.

Jag och Centerpartiet står självklart bakom Århuskonventionen, men samtidigt ser vi ett problem i att demokratiskt fattade beslut, som kan exemplifieras med licensjakten på varg, kan komma att fördröjas eller till och med omöjliggöras av rättsliga prövningar och den talerätt som finns i Århuskonventionen. Det beror bland annat på organisationskraven för miljöorganisationer och deras rätt att nyttja talerätten.

Enligt vår mening bör denna talerätt ses över.

Samma sak kan sägas om skogen och skogsbruket i vårt land. Denna talerätt står faktiskt i strid med den äganderätt och det egendomsskydd som är inskrivna i den svenska grundlagen. Inte bara det, äganderätten och egendomsskyddet är dessutom inskrivna i Europakonventionen och i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Äganderätten utgör alltså en grund både för demokratin och för den marknadsekonomi som vi lever i och vill leva i.

Det är därför allvarligt när domstolar och myndigheter brister i tydligheten om något som är så avgörande som äganderätten. Därför måste äganderätten och egendomsskyddet beaktas i domstolars och myndigheters beslut.

Herr talman! Jag yrkar därför bifall till reservation nr 6 i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)