Interpellationssvar - 2017-05-12

Svar på interpellationer

Fru talman! Christian Holm Barenfeld har frågat mig om det föranleder någon åtgärd eller något initiativ från ministerns sida att regeringens satsning på beredskapsjobb främst resulterat i att det är den myndighet som ska förmedla tjänsterna som har anställt.

Arbetsförmedlingen har, i likhet med övriga myndigheter, fått i uppdrag i sitt regleringsbrev att bidra till regeringens satsning på moderna beredskapsjobb genom att eftersträva anställningar av personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det är därför positivt att Arbetsförmedlingen tar sitt ansvar som arbetsgivare och har anställt långtidsarbetslösa och nyanlända på moderna beredskapsjobb.

Regeringen har en bred jobbagenda för att nå målet om lägst arbetslöshet i EU 2020. En viktig del i detta är en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är även viktigt att de statliga myndigheterna tar sitt ansvar för att fler ska få arbete. Arbetsförmedlingen skriver i sin återrapportering från den 31 mars 2017 att deras bedömning vad gäller moderna beredskapsjobb är att många fler anställningar kommer att kunna ske. Vidare beskriver de att många myndigheter organiserar sig internt för att förbereda sig för att anställa och att detta kan leda till att det tar något längre tid för myndigheterna att anställa, men att uppdraget kan bli mer lyckat tack vare att myndigheterna förberett sig.

Med tanke på att de statliga myndigheterna fick sina uppdrag först i årets regleringsbrev är det positivt att fler personer redan fått en anställning och att Arbetsförmedlingen är en av de myndigheter som anställt flera personer.

Fru talman! Åhörare! Tv-tittare!

Jag vill börja med att tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min interpellation.

De statliga beredskapsjobben är ett av regeringens senare påfund som lanserades av statsministern i hans förstamajtal 2016. Sedan följde de i valrörelsen utlovade traineejobben och extratjänsterna. Dem har vi debatterat tidigare här i kammaren, och de kan fortsatt inte beskrivas som någon framgångssaga.

Av de 32 000 utlovade traineejobben har det blivit 567 stycken. Det återstår alltså nästan 31 500 traineejobb. Av de 20 000 utlovade extratjänsterna har det blivit omkring 3 200 stycken.

Samtidigt ser vi att sysselsättningen har avvecklats i snabb takt och att deltagarna skickas hem. De passiviseras och lämnas helt utan sysselsättning.

På vissa områden går det bra för de personer som står nära arbetsmarknaden. Samtidigt ser vi att de som står långt ifrån arbetsmarknaden blir allt fler och dessutom hamnar allt längre från arbetsmarknaden.

Därför vore det bra om regeringens jobbsatsningar skulle ge resultat. I stället har vi sett mycket av förhöjda kostnader för att anställa och för att driva företag. Man har mindre incitament för att jobba genom att man får behålla mindre av det som man tjänar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Framgångsrika jobbskapande åtgärder, såsom RUT-avdraget, halveras i stället för att förstärkas.

Nu kommer beredskapsjobben. De ska bli 5 000 stycken. Hur har det gått? Ja, det är lite svårt att få fram siffror. Senast jag kollade på Arbetsförmedlingens hemsida stod det att det var 91 av de 5 000 som hade fått jobb. Men en återrapportering från Arbetsförmedlingen visar att det har blivit 276 stycken varav 174 finns hos Arbetsförmedlingen. Problemet är inte Arbetsförmedlingen, utan det är att det inte händer något på andra områden.

Jag tror kanske inte så mycket på beredskapsjobben, och jag tror kanske inte heller så mycket på regeringens andra delar. Men de var regeringens stora jobbsatsningar, och det som regeringen lovade att man skulle göra för att lösa jobbsituationen och se till att de som står längst från arbetsmarknaden åter kommer in på den.

Med tanke på att bara 276 av 5 000 nu har fått traineejobb - vilket kan beskrivas som ett totalt misslyckande för traineejobben och extratjänsterna - har jag frågat ministern om det föranleder någon åtgärd och vad ministern tänker göra för att regeringens satsningar ska ta fart.

Av svaret framgår det att regeringen har en bred jobbagenda för att nå målet om lägst arbetslöshet i EU till 2020. Den diskussionen väntar jag med att ta upp i nästa interpellationsdebatt, för då ska vi diskutera arbetslöshetsmål.

Men man kan ändå inte beskriva regeringens jobbsatsningar som speciellt framgångsrika, och då bör de justeras. Finns det någon sådan plan hos arbetsmarknadsministern?

Fru talman! Regeringens jobbagenda är bred och har resulterat i att 200 000 fler människor har ett arbete i dag än när regeringen tillträdde. Det är ett bra resultat. Vi behöver dock fortsätta ännu mycket mer i samma riktning för att vi ska lyckas nå vårt arbetslöshetsmål. Men de viktigaste delarna för att skapa arbete sitter inte Arbetsförmedlingen på, utan de finns i andra delar av politiken, och de fungerar väl. Vi har en stark tillväxt av nya jobb i Sverige.

Arbetsmarknadspolitiken är också viktig. Christian Holm Barenfeld tar återigen upp traineejobben, vilket han har gjort många gånger förut. De traineejobb som vi såg som nödvändiga för att klara den mycket höga ungdomsarbetslöshet som rådde under den förra regeringen har inte behövts, eftersom ungdomar har fått jobb ändå. Det tycker jag är jättebra. Det är naturligtvis inget egenvärde att ha en arbetsmarknadspolitisk åtgärd om man kan lösa problemen på annat sätt, så att människor får arbete utan subvention. Det är vad som har hänt med ungdomarna. Vi är på väg att klara ungdomsarbetslösheten. Vi har den lägsta ungdomsarbetslösheten på 13 år, och vårt löfte om att ingen ung människa ska gå arbetslös mer än 90 dagar kommer vi att kunna klara.

Extratjänsterna växer däremot till i stark takt. De behövs verkligen i dag, med så många som står långt från arbetsmarknaden - många nyanlända men också andra långtidsarbetslösa.

RUT-avdraget, som Christian Holm Barenfeld tar upp, ökar. Vi lägger mer pengar på RUT-avdrag i dag än vi gjorde under den borgerliga regeringen. Det är alltså något som ökar och en insats som fungerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller personer som står långt från arbetsmarknaden handlar det om att arbetsgivare också tar på sig ett visst ansvar att anställa personer som annars har svårt att få jobb. Vi vet av erfarenhet att det privata näringslivet är bättre på det än det offentliga. Framför allt tar mindre företag ett stort ansvar för personer som står långt från arbetsmarknaden. Jag är glad för det, men jag tycker verkligen att den offentliga sektorn behöver skärpa sig och på motsvarande sätt ta ett ansvar. Kommuner och landsting gör det ganska bra, men staten har inte visat framfötterna alls. Det är detta som är bakgrunden till de moderna beredskapsjobben.

Det kommer naturligtvis inte att vara den viktigaste lösningen, men det är viktigt att staten också tar sitt ansvar.

Enligt den senaste återrapporteringen fanns det 425 personer anställda på moderna beredskapsjobb i staten. Om vi ska räkna dem som kom efter den 1 januari - en del var ju anställda redan tidigare - är det 250. Det växer till ganska bra. Precis som jag redovisat i svaret har Arbetsförmedlingen nära kontakt med andra myndigheter, som håller på att förbereda för att anställa fler personer som står mycket långt från arbetsmarknaden. Jag räknar med att man kommer att kunna klara sitt beting.

Fru talman! Som sagt: Det är svårt att få den exakta siffran, men vi kan konstatera att det inte är speciellt många beredskapsjobb som har kommit till.

Ministern säger som det är, att det går bra för Sverige just nu. Vi befinner oss i en högkonjunktur, och jobben växer till. Dess bättre är det så att jobb inte skapas av politiker utan av företagen. Däremot kan vi skapa goda förutsättningar.

Ministern kommer gärna tillbaka till de regeringsår då hon själv inte var minister utan det var en alliansregering som tog ansvar och lade fram konkreta jobbförslag; jobben växte till. Däremot fanns det givetvis också en arbetslöshet. Vi hade då en internationell finanskris. Det har vi talat om här många gånger. Vi hade den största finanskrisen i modern tid. Sverige var, enligt alla bedömningar, ett av de länder som hade den stabilaste ekonomin, de bästa statsfinanserna och en politik och därtill regering som internationellt hela tiden fick toppbetyg. Det tror jag är bra.

Däremot är det inget egenvärde i, och där håller jag också med ministern, att folk ska vara i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och annat för att de inte har jobb. Det bästa är om jobben växer till och att alla kan få arbete. Nu vet vi att det inte är verkligheten.

Det går bra för Sverige. Det går bra för väldigt många. Det går bra för dem som har lämnat skolan med fullständiga betyg, som har en utbildning och står nära arbetsmarknaden. Men det går allt sämre för dem som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden. Vi ser att deras väg tillbaka blir allt längre. Då behövs särskilda insatser, som givetvis kan ske i samarbete med näringslivet. De statliga beredskapsjobben är inte en sådan insats, utan de är till för det statliga. I övrigt har många av regeringens åtgärder syftat på just den offentliga sektorn.

Ja, den offentliga sektorn är sämre än den privata när det gäller att ta sitt ansvar på många områden. Det kan finnas anledning att vara särskilt tydlig mot våra offentliga arbetsgivare. Ska man nå framgång tror jag dock att det är bra att också väva in näringslivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig återkomma till RUT-avdraget. Ja, det har förbättrats. I och med migrationsöverenskommelsen lyckades vi få till att man fick in lite ytterligare delar, men beloppsnivåerna har regeringen ändå sänkt. Vi kan se att tillväxten i RUT-branschen mattas av. De signaler man får från branschen är inte alls speciellt lovande.

Vi vet att regeringen har ett samarbetsparti, där ministern själv har varit medlem en gång i tiden, som absolut inte gillar vare sig marknaden eller RUT-avdraget. Det är lite oroande för kommande budgetar.

Det som den här debatten handlar om är de statliga beredskapsjobben. Det är 5, 6 eller 7 procent av de jobb som utlovats som har kommit till. Om jag hade varit minister hade jag varit något oroad med tanke på att alla andra arbetsmarknadspolitiska förslag som regeringen har lagt fram närmast skulle kunna beskrivas som fiaskon, detta med tanke på hur få av de utlovade tjänsterna som har tillsatts. Återigen: Finns det något som ministern avser att göra för att den åtgärd man nu har sjösatt ska ge effekt?

Fru talman! Christian Holm Barenfeld säger att politiken kan skapa goda förutsättningar för jobb. Det är helt korrekt. Jag delar den uppfattningen. Det är också precis detta vi gör. Det är därför vi nu ser stora investeringar i det privata näringslivet. Det är nämligen helt rätt i detta läge att göra investeringar i bostadsbyggande, infrastruktur, utbildning och välfärd, att underlätta för export och nyindustrialisering och att säkerställa att hela Sverige ska leva. Det är precis detta som gör att näringslivet vill investera, och det är därför majoriteten av de nya jobben kommer i det privata näringslivet. Det är jag glad för.

Min uppfattning är att vi inte har investerat tillräckligt i välfärd. Vi kommer att behöva göra mer. Vi ser stora behov i välfärden som i dag inte är tillgodosedda, inte minst i sjukvården men även i skolan, där vi behöver förstärka.

Det finns många saker som håller mig vaken om nätterna och som är mycket svåra och utmanande för mig som arbetsmarknadsminister. Att man inte har tillräckligt många personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder är dock inte en av dem. Det som verkligen håller mig vaken på nätterna är de stora utmaningar som finns med så många nyanlända på en gång som ska ut på arbetsmarknaden. Det är en väldigt stor utmaning, samtidigt som vi under många år har saknat fungerande system för att hjälpa nyanlända in på arbetsmarknaden. Det är en mycket stor utmaning.

Den andra stora utmaningen är att vi har en så stark efterfrågan på arbetskraft att en majoritet av arbetsgivarna har svårt att hitta den personal de behöver. Jobb står tomma. Den vanligaste fråga som arbetsgivare tar upp med mig är vad regeringen kan göra för att utbilda folk till de lediga jobben. Där behöver vi också åstadkomma väldigt mycket mer.

Jag förväntar mig att antalet statliga moderna beredskapsjobb ska öka. Jag står i nära kontakt med Arbetsförmedlingen. Svaret på frågan är naturligtvis att jag självklart är beredd att vidta åtgärder om det skulle behövas. Jag följer frågan nära. Hittills har signalerna varit att det bedöms vara på gång i bra takt. Vi har redan ganska många anställda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Inte heller jag ligger sömnlös för att vi inte har alldeles för många personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag försöker heller inte svartmåla, utan jag säger att det faktiskt går bra för Sverige på många områden, mycket tack vare högkonjunkturen. Allt som regeringen gör på alla områden är inte dåligt. Det skulle jag inte säga.

Däremot blir jag orolig när vi kommer till jobbpolitiken, där jag tycker att väldigt mycket saknas. Jag tycker att det i många delar går i fel riktning. Och det som sjösätts, oavsett om jag sympatiserar med det eller ej, leder inte till leverans.

Det som oroar mig i det läget är i mycket detsamma som oroar ministern. Det handlar om alla de människor som står långt från arbetsmarknaden och som hamnar allt längre från arbetsmarknaden. Givet det faktum att vi har tagit ett stort ansvar och att många nya människor har kommit till Sverige är risken att den utmaningen kommer att bli större allteftersom etableringstiden för de personerna löper ut, då vi vet att det tar lång tid att komma in på arbetsmarknaden.

Därför är det viktigt att man lägger fram förslag som är jobbskapande. Politiken kan skapa förutsättningar, men de förutsättningarna skapas inte genom att man gör det dyrare att anställa, mindre attraktivt att jobba en timme extra och mer riskfyllt att starta och driva företag. Det kräver en politik som prioriterar jobb och företagande, som gör det enklare att anställa, mindre riskfyllt och billigare. Det ska givetvis också vara möjligt att säkerställa att den som arbetar får behålla mer av det den tjänar i sin plånbok.

De förslagen ser vi inte från regeringen. Vi har sett att regeringen själv i stort sett kommer fram till att regeringens budget kommer att leda till färre jobb.

Herr talman! Jag konstaterar att Christian Holm Barenfeld och jag är överens om några saker. Vi är överens om att utmaningarna på arbetsmarknaden, där många nyanlända ska in, verkligen är stora och kommer att kräva fler insatser än vad vi hittills har sett. Det kommer att vara en stor och svår uppgift. Jag är också glad över att vi är överens om att staten ska ta sitt ansvar när det gäller att anställa personer som står långt från arbetsmarknaden.

Sedan gäller det vilken politik som är jobbskapande. Ska man fortsätta med nya stora skattesänkningar, som Moderaterna har föreslagit, eller ska man satsa på investeringar i utbildning? Där skiljer vi oss åt. Men det är väl så det ska vara i politiken. Olika alternativ ställs mot varandra.

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jesper Skalberg Karlsson har frågat mig om det är min ståndpunkt att det är möjligt för regeringen att uppnå målet om EU:s lägsta arbetslöshet.

Christian Holm Barenfeld har frågat mig hur jag ser på att Sverige tappar mark jämfört med andra EU-länder när det gäller låg arbetslöshet, och om jag står fast vid att målet om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020 är realistiskt att nå.

Regeringens mål, att antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka så att Sverige når lägst arbetslöshet i EU 2020, ligger fast. Ett sysselsättningspolitiskt ramverk med ett tydligt mål är en viktig del för att nå resultat. Målet tydliggör prioriteringarna och styr den ekonomiska politiken. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ytterligare förslag som kan bidra till att sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar.

Målet om lägst arbetslöshet i EU 2020 har tvivelsutan blivit svårare att nå sedan det först presenterades. Antalet asylsökande till Sverige ökade under hösten 2015 till historiskt höga nivåer. Denna utveckling medför självfallet utmaningar, då det tar tid för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden. Och när arbetsmarknaden förändras måste åtgärder och insatser anpassas.

Regeringen är nu mer än halvvägs in i mandatperioden och har kommit en bra bit på väg mot målet. Utvecklingen på arbetsmarknaden är stark. Arbetslösheten sjunker efter många år på högre nivåer. Sysselsättningen ökar i god takt, främst bland utrikes födda. Och sysselsättningsgraden är den högsta i EU. Samtidigt arbetar regeringen fortsatt för att än fler jobb ska skapas och för att nyanlända snabbt ska komma i arbete.

Trots att målet har blivit svårare att nå föreligger ingen anledning att revidera det, oavsett utvecklingen bland övriga EU-länder. Jobben är fortfarande regeringens viktigaste fråga, med sikte på EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jesper Skalberg Karlsson har frågat mig om det är min ståndpunkt att det är möjligt för regeringen att uppnå målet om EU:s lägsta arbetslöshet.

Christian Holm Barenfeld har frågat mig hur jag ser på att Sverige tappar mark jämfört med andra EU-länder när det gäller låg arbetslöshet, och om jag står fast vid att målet om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020 är realistiskt att nå.

Regeringens mål, att antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka så att Sverige når lägst arbetslöshet i EU 2020, ligger fast. Ett sysselsättningspolitiskt ramverk med ett tydligt mål är en viktig del för att nå resultat. Målet tydliggör prioriteringarna och styr den ekonomiska politiken. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ytterligare förslag som kan bidra till att sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar.

Målet om lägst arbetslöshet i EU 2020 har tvivelsutan blivit svårare att nå sedan det först presenterades. Antalet asylsökande till Sverige ökade under hösten 2015 till historiskt höga nivåer. Denna utveckling medför självfallet utmaningar, då det tar tid för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden. Och när arbetsmarknaden förändras måste åtgärder och insatser anpassas.

Regeringen är nu mer än halvvägs in i mandatperioden och har kommit en bra bit på väg mot målet. Utvecklingen på arbetsmarknaden är stark. Arbetslösheten sjunker efter många år på högre nivåer. Sysselsättningen ökar i god takt, främst bland utrikes födda. Och sysselsättningsgraden är den högsta i EU. Samtidigt arbetar regeringen fortsatt för att än fler jobb ska skapas och för att nyanlända snabbt ska komma i arbete.

Trots att målet har blivit svårare att nå föreligger ingen anledning att revidera det, oavsett utvecklingen bland övriga EU-länder. Jobben är fortfarande regeringens viktigaste fråga, med sikte på EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Jag säger hej till skolklassen, som sitter på läktaren, och till dem som eventuellt följer debatten hemma via dator.

Vi har en interpellationsdebatt i riksdagen om regeringens arbetslöshetsmål: att man ska nå Europas lägsta arbetslöshet till 2020. Jag skulle säga, inte bara mot bakgrund av att det är en solig dag i Stockholm utan också mot bakgrund av hur det ser ut i svensk ekonomi, att det finns ganska goda förutsättningar att komma närmare jobbmålet. Svensk ekonomi är nämligen stark. Under Alliansens tid vid makten lade man grunden för den goda utvecklingen i sysselsättningen och för skyddsvallarna mot krisen, som vi nu drar vinning av. Med jobbskatteavdragen kom fler människor in i arbete, och arbetslösheten och jämviktsarbetslösheten sjönk. Det är bra, och det är viktigt. Jag tycker att det är välkommet att regeringen behåller jobbskatteavdragen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men man ser också orosmoln när man tittar på ekonomin. Vi har en högkonjunktur - det är välkommet. Vi har en expansiv finanspolitik. Vi har en penningpolitik där spjällen är öppna, så att säga. Vi har minusränta i Sverige. Men när det gäller högkonjunkturen är det tydligt att det är en konjunktur, och den följer en cykel. Just nu är det goda tider, men vi har sämre tider framför oss. Regeringen har förändrat överskottsmålen och har inte byggt skyddsvallar inför den kris som vi vet kommer så småningom - vi är inte säkra på exakt när det sker.

Finanspolitiken är väldigt expansiv, tyvärr inte för att man ska få fler människor i jobb utan snarare för att man ska stärka bidragssystemen. Dessutom fick vi en rapport i dag från Riksrevisionen om att överskotten inte kommer att öka från 40 miljarder 2016 till 110 miljarder 2020, så som Finansdepartementet räknar. Det kommer snarare att stagnera någonstans vid 35 miljarder, eftersom Finansdepartementet helt enkelt räknar fel.

Penningpolitiken - detta kommer dessutom från Riksbanken och Stefan Ingves - är inte hållbar över tid. Det finns goda skäl att under vissa perioder sänka räntan, men man kan inte ha minusränta för evigt. Det kommer någon gång att behöva vända.

Jag ska nu gå över till ministerns svar, herr talman. Ministern säger fyra saker som jag tycker är värda att ta upp i debatten.

Det första är: Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ytterligare förslag som kan bidra till att sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar. Men i konkret handling ser vi hur regeringen i någon mån försämrar för nystartsjobben. Det är den enda subventionerade anställning som vi vet fungerar - det är dokumenterat.

Det andra är: Antalet asylsökande till Sverige ökade under hösten 2015 till historiskt höga nivåer. Denna utveckling medför självfallet utmaningar. Då tycker jag att det vore intressant att veta om arbetsmarknadsministern kommer att komma med förslag som får in dessa människor på arbetsmarknaden eller om hon snarare kommer att försöka hålla dem borta från att söka jobb och bli en del av statistiken, likt man gjorde för att frisera arbetslöshetssiffrorna mellan 2002 och 2006.

Det tredje är: Utvecklingen på arbetsmarknaden är stark. Arbetslösheten sjunker efter många år på högre nivåer. Det skulle jag vilja vända mig emot. Arbetslösheten blir högre just nu efter att den i flera år har sjunkit. Vi är nu inne i en period när vi för första gången sedan 2013 faktiskt får högre arbetslöshet. Detta verkar alltså vara en udda historieskrivning.

Det fjärde är: Sysselsättningsgraden är den högsta i EU. Men det var faktiskt inte målet.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Jag säger hej till skolklassen, som sitter på läktaren, och till dem som eventuellt följer debatten hemma via dator.

Vi har en interpellationsdebatt i riksdagen om regeringens arbetslöshetsmål: att man ska nå Europas lägsta arbetslöshet till 2020. Jag skulle säga, inte bara mot bakgrund av att det är en solig dag i Stockholm utan också mot bakgrund av hur det ser ut i svensk ekonomi, att det finns ganska goda förutsättningar att komma närmare jobbmålet. Svensk ekonomi är nämligen stark. Under Alliansens tid vid makten lade man grunden för den goda utvecklingen i sysselsättningen och för skyddsvallarna mot krisen, som vi nu drar vinning av. Med jobbskatteavdragen kom fler människor in i arbete, och arbetslösheten och jämviktsarbetslösheten sjönk. Det är bra, och det är viktigt. Jag tycker att det är välkommet att regeringen behåller jobbskatteavdragen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men man ser också orosmoln när man tittar på ekonomin. Vi har en högkonjunktur - det är välkommet. Vi har en expansiv finanspolitik. Vi har en penningpolitik där spjällen är öppna, så att säga. Vi har minusränta i Sverige. Men när det gäller högkonjunkturen är det tydligt att det är en konjunktur, och den följer en cykel. Just nu är det goda tider, men vi har sämre tider framför oss. Regeringen har förändrat överskottsmålen och har inte byggt skyddsvallar inför den kris som vi vet kommer så småningom - vi är inte säkra på exakt när det sker.

Finanspolitiken är väldigt expansiv, tyvärr inte för att man ska få fler människor i jobb utan snarare för att man ska stärka bidragssystemen. Dessutom fick vi en rapport i dag från Riksrevisionen om att överskotten inte kommer att öka från 40 miljarder 2016 till 110 miljarder 2020, så som Finansdepartementet räknar. Det kommer snarare att stagnera någonstans vid 35 miljarder, eftersom Finansdepartementet helt enkelt räknar fel.

Penningpolitiken - detta kommer dessutom från Riksbanken och Stefan Ingves - är inte hållbar över tid. Det finns goda skäl att under vissa perioder sänka räntan, men man kan inte ha minusränta för evigt. Det kommer någon gång att behöva vända.

Jag ska nu gå över till ministerns svar, herr talman. Ministern säger fyra saker som jag tycker är värda att ta upp i debatten.

Det första är: Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ytterligare förslag som kan bidra till att sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar. Men i konkret handling ser vi hur regeringen i någon mån försämrar för nystartsjobben. Det är den enda subventionerade anställning som vi vet fungerar - det är dokumenterat.

Det andra är: Antalet asylsökande till Sverige ökade under hösten 2015 till historiskt höga nivåer. Denna utveckling medför självfallet utmaningar. Då tycker jag att det vore intressant att veta om arbetsmarknadsministern kommer att komma med förslag som får in dessa människor på arbetsmarknaden eller om hon snarare kommer att försöka hålla dem borta från att söka jobb och bli en del av statistiken, likt man gjorde för att frisera arbetslöshetssiffrorna mellan 2002 och 2006.

Det tredje är: Utvecklingen på arbetsmarknaden är stark. Arbetslösheten sjunker efter många år på högre nivåer. Det skulle jag vilja vända mig emot. Arbetslösheten blir högre just nu efter att den i flera år har sjunkit. Vi är nu inne i en period när vi för första gången sedan 2013 faktiskt får högre arbetslöshet. Detta verkar alltså vara en udda historieskrivning.

Det fjärde är: Sysselsättningsgraden är den högsta i EU. Men det var faktiskt inte målet.

Herr talman! Tack, Ylva Johansson, för svaret på våra interpellationer!

Regeringens arbetslöshetsmål är någonting som statsministern gick ut och lovade innan han blev statsminister och som sedan presenterades när regeringen bildades. Sedan dess är det nog väldigt få personer utöver statsminister Stefan Löfven, arbetsmarknadsministern och möjligtvis övriga i regeringen som har trott på detta mål. Det finns inget seriöst institut som har trott att det är möjligt att nå upp till detta. Därtill ser vi nu att det går i en helt annan riktning, att Sverige ramlar ned på skalan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bra att ha höga mål. Det är givetvis bra att ha EU:s lägsta arbetslöshet, men det är också viktigt att säkerställa att just den arbetslöshetsnivån är låg. Då är frågan om själva målet är det viktigaste eller om det är åtgärderna för att se till att jobben blir fler och att fler kommer i arbete. Precis som min kollega Jesper Skalberg Karlsson har jag noterat i svaret att regeringen avser att återkomma till riksdagen med ytterligare förslag som kan bidra till att sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar.

Där blir det lite intressant, för vi i arbetsmarknadsutskottet har under lång tid väntat på att förslagen för fler jobb ska komma. Det vore därför intressant att höra ministern tala lite om det och presentera regeringens tankar, idéer och förslag som man avser att komma med.

Vi moderater har presenterat en lång rad förslag som inte minst fokuserar på att den som står långt från arbetsmarknaden ska komma in i arbete, exempelvis en förstajobbetanställning där man till en del får lära sig jobbet på jobbet. Vi vet ju att vi har utmaningar med matchningen, men vi har också en utmaning i att vi nu har fått många nya personer till vårt land som kanske saknar utbildning och knappt har gått i skolan alls. Många är också i en sådan ålder att det kanske är orimligt att köra en hel skolgång.

Nu säger ändå ministern att det nog blir svårt att nå upp till löftet om att arbetslösheten 2020 skulle vara lägst i Europa men att hon fortsatt inte ser någon anledning att revidera. Det är klart att man kan ha fina mål, men det är ju bra om man når upp till dem också. Inser man därför att målen är helt orealistiska kan det finnas anledning att revidera dem och framför allt leverera förslag som leder till att jobben blir fler.

Herr talman! Tack, Ylva Johansson, för svaret på våra interpellationer!

Regeringens arbetslöshetsmål är någonting som statsministern gick ut och lovade innan han blev statsminister och som sedan presenterades när regeringen bildades. Sedan dess är det nog väldigt få personer utöver statsminister Stefan Löfven, arbetsmarknadsministern och möjligtvis övriga i regeringen som har trott på detta mål. Det finns inget seriöst institut som har trott att det är möjligt att nå upp till detta. Därtill ser vi nu att det går i en helt annan riktning, att Sverige ramlar ned på skalan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bra att ha höga mål. Det är givetvis bra att ha EU:s lägsta arbetslöshet, men det är också viktigt att säkerställa att just den arbetslöshetsnivån är låg. Då är frågan om själva målet är det viktigaste eller om det är åtgärderna för att se till att jobben blir fler och att fler kommer i arbete. Precis som min kollega Jesper Skalberg Karlsson har jag noterat i svaret att regeringen avser att återkomma till riksdagen med ytterligare förslag som kan bidra till att sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar.

Där blir det lite intressant, för vi i arbetsmarknadsutskottet har under lång tid väntat på att förslagen för fler jobb ska komma. Det vore därför intressant att höra ministern tala lite om det och presentera regeringens tankar, idéer och förslag som man avser att komma med.

Vi moderater har presenterat en lång rad förslag som inte minst fokuserar på att den som står långt från arbetsmarknaden ska komma in i arbete, exempelvis en förstajobbetanställning där man till en del får lära sig jobbet på jobbet. Vi vet ju att vi har utmaningar med matchningen, men vi har också en utmaning i att vi nu har fått många nya personer till vårt land som kanske saknar utbildning och knappt har gått i skolan alls. Många är också i en sådan ålder att det kanske är orimligt att köra en hel skolgång.

Nu säger ändå ministern att det nog blir svårt att nå upp till löftet om att arbetslösheten 2020 skulle vara lägst i Europa men att hon fortsatt inte ser någon anledning att revidera. Det är klart att man kan ha fina mål, men det är ju bra om man når upp till dem också. Inser man därför att målen är helt orealistiska kan det finnas anledning att revidera dem och framför allt leverera förslag som leder till att jobben blir fler.

Herr talman! Jobben blir dessbättre fler - 200 000 fler jobb sedan vi tillträdde. Det är en god utveckling. Det kommer att krävas ännu mer och en fortsatt stark utveckling för att vi ska klara våra högt uppställda mål.

Jesper Skalberg Karlsson säger att den gamla regeringen lade grunden för en god utveckling. Nej, det gjorde ni inte. Problemet var att ni lämnade över stora underskott som vi nu har vänt till överskott och som gör att vi kan göra de nödvändiga investeringar som behövs för en fortsatt stark jobbtillväxt.

Jag blir också lite förvånad över att Jesper Skalberg Karlsson inte verkar dela sitt partis uppfattning att man ska göra ändringar i överskottsmålen. Vi har gjort en bred överenskommelse med riksdagens partier om att göra förändringar, eftersom överskottsmålen infördes bland annat för att buffra upp inför stora pensionsavgångar som nu redan sker och pengarna därför behövs. Men jag kanske missförstod den saken.

Nystartsjobben har undersökts av IFAU och kritiserats för att ha stora dödviktskostnader, och jag vill gärna försvara att man gör förändringar. När man har en stark utveckling på arbetsmarknaden, och det tror jag att vi är överens om att vi har just nu, bör man vara försiktig med generösa subventioner till dem som står lite närmare arbetsmarknaden. Då bör man fokusera på dem som har svårast att få jobb, och det är precis vad vi gör med förändringarna av nystartsjobben.

Det är inte korrekt att vi har sett en ökning av arbetslösheten. Det är Statistiska centralbyrån som har ansvar för den officiella arbetslöshetsstatistiken, och där har vi inte sett en ökning. Det kan naturligtvis komma, men det har vi inte sett hittills. Däremot är det korrekt att vi har sett fler inskrivna på Arbetsförmedlingen. Det är också en mycket, mycket väntad utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Förra året skrevs det in 16 000 fler nyanlända på Arbetsförmedlingen. Trots så många nyanlända, som ju per definition är arbetslösa när de skrivs in, har antalet inskrivna bara ökat med 4 000. Det är alltså 12 000 andra som har lämnat arbetslösheten.

Det här är något vi kommer att se. Tar man emot många flyktingar som sedan får uppehållstillstånd kommer antalet personer som skrivs in på Arbetsförmedlingen att öka. Det är en väntad utveckling.

Den viktiga frågan är att säkerställa att man inte blir kvar i arbetslöshet. Mitt mål är att man ska klara att komma ut i arbete eller studier inom en tvåårsperiod. Detta vet jag är ett tufft mål, men jag tror att det är möjligt att nå, och jag kan inte se att vi vinner på att folk väntar ännu längre.

Herr talman! Man kan ha olika syn på hur man ska använda mål. Man kan sätta upp mål som är relativt lätta att nå. Det gjorde Fredrik Reinfeldt när han sa att han hade som mål att 2020 ha 5 miljoner människor i arbete. Det är ett mål som jag räknar med att nå i år, 2017.

Så kan man göra med mål. Man kan även sätta upp mål som styr politiken så att man måste prioritera målet varje gång man lägger fram förslag. Det har vi gjort, och vi har som ledamöterna också vet lagt fram förslag till exempel om skattelättnader för småföretag som anställer sin första. Vi har lagt fram förslag om satsningar på yrkesutbildning och fler platser på yrkeshögskolan. Vi har breddat yrkesintroduktionsjobben, och vi har lagt fram förslag om extratjänster. Vi har även lagt fram förslag som det snart beslutas om här i riksdagen om viktiga förändringar av etableringsuppdraget för att fler av de nyanlända ska kunna komma ut i arbete snabbare, och det kommer snart förslag om utbildningsplikt.

Herr talman! Jobben blir dessbättre fler - 200 000 fler jobb sedan vi tillträdde. Det är en god utveckling. Det kommer att krävas ännu mer och en fortsatt stark utveckling för att vi ska klara våra högt uppställda mål.

Jesper Skalberg Karlsson säger att den gamla regeringen lade grunden för en god utveckling. Nej, det gjorde ni inte. Problemet var att ni lämnade över stora underskott som vi nu har vänt till överskott och som gör att vi kan göra de nödvändiga investeringar som behövs för en fortsatt stark jobbtillväxt.

Jag blir också lite förvånad över att Jesper Skalberg Karlsson inte verkar dela sitt partis uppfattning att man ska göra ändringar i överskottsmålen. Vi har gjort en bred överenskommelse med riksdagens partier om att göra förändringar, eftersom överskottsmålen infördes bland annat för att buffra upp inför stora pensionsavgångar som nu redan sker och pengarna därför behövs. Men jag kanske missförstod den saken.

Nystartsjobben har undersökts av IFAU och kritiserats för att ha stora dödviktskostnader, och jag vill gärna försvara att man gör förändringar. När man har en stark utveckling på arbetsmarknaden, och det tror jag att vi är överens om att vi har just nu, bör man vara försiktig med generösa subventioner till dem som står lite närmare arbetsmarknaden. Då bör man fokusera på dem som har svårast att få jobb, och det är precis vad vi gör med förändringarna av nystartsjobben.

Det är inte korrekt att vi har sett en ökning av arbetslösheten. Det är Statistiska centralbyrån som har ansvar för den officiella arbetslöshetsstatistiken, och där har vi inte sett en ökning. Det kan naturligtvis komma, men det har vi inte sett hittills. Däremot är det korrekt att vi har sett fler inskrivna på Arbetsförmedlingen. Det är också en mycket, mycket väntad utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Förra året skrevs det in 16 000 fler nyanlända på Arbetsförmedlingen. Trots så många nyanlända, som ju per definition är arbetslösa när de skrivs in, har antalet inskrivna bara ökat med 4 000. Det är alltså 12 000 andra som har lämnat arbetslösheten.

Det här är något vi kommer att se. Tar man emot många flyktingar som sedan får uppehållstillstånd kommer antalet personer som skrivs in på Arbetsförmedlingen att öka. Det är en väntad utveckling.

Den viktiga frågan är att säkerställa att man inte blir kvar i arbetslöshet. Mitt mål är att man ska klara att komma ut i arbete eller studier inom en tvåårsperiod. Detta vet jag är ett tufft mål, men jag tror att det är möjligt att nå, och jag kan inte se att vi vinner på att folk väntar ännu längre.

Herr talman! Man kan ha olika syn på hur man ska använda mål. Man kan sätta upp mål som är relativt lätta att nå. Det gjorde Fredrik Reinfeldt när han sa att han hade som mål att 2020 ha 5 miljoner människor i arbete. Det är ett mål som jag räknar med att nå i år, 2017.

Så kan man göra med mål. Man kan även sätta upp mål som styr politiken så att man måste prioritera målet varje gång man lägger fram förslag. Det har vi gjort, och vi har som ledamöterna också vet lagt fram förslag till exempel om skattelättnader för småföretag som anställer sin första. Vi har lagt fram förslag om satsningar på yrkesutbildning och fler platser på yrkeshögskolan. Vi har breddat yrkesintroduktionsjobben, och vi har lagt fram förslag om extratjänster. Vi har även lagt fram förslag som det snart beslutas om här i riksdagen om viktiga förändringar av etableringsuppdraget för att fler av de nyanlända ska kunna komma ut i arbete snabbare, och det kommer snart förslag om utbildningsplikt.

Herr talman! Tack för svaret, ministern! Den svenska arbetslösheten ligger i dag på 6,6 procent, enligt SCB. Den siffran är säsongsrensad och utjämnad. Det kan översättas till ungefär 354 000 personer.

Så såg inte arbetslösheten ut för 15 år sedan. I stället för ett brett utanförskap, där stora grupper står utanför, är det nu väldigt specifika grupper som står utanför. Det handlar om nyanlända, människor med utrikes bakgrund och unga utan utbildning. Det är ett nytt utanförskap som berör vissa, särskilda grupper.

Jag tog upp den här problematiken bland annat med Morgan Johansson i en debatt före jul - det måste man göra för att kunna komma med verkningsfulla reformer - och då försökte han förklara det med att vi nu är i en högkonjunktur och att vattnet så att säga är på väg in, vilket ger ett högt vattenstånd som lyfter alla båtar. Så fungerar konjunkturen, och så kommer arbetsmarknaden också att fungera. Alla mår bra av att det är högkonjunktur och låg arbetslöshet i Sverige.

Då vill jag påminna om att när tidvattnet sedan vänder och vattenståndet blir lägre får man också se vem det är som har badat naken. Då får man också se vilka problem som döljer sig under ytan. Här är det tydligt att det finns strukturella problem som fortfarande väntar på att lösas.

När man pratar om arbetslösheten är det viktigt att se att den påverkas av flera saker. Man kan på ett förenklat sätt säga att den består av två delar: dels den del som påverkas av konjunkturen, det vill säga den inhemska konsumtionen och hur mycket andra länder vill handla med oss, dels den del som påverkas av politiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den första delen sjunker nu i Sverige tack vare högkonjunkturen, och den andra står nästan helt still, förutom att regeringens politik minskar arbetskraftsdeltagandet.

Ekonomistyrningsverket, som är en expertmyndighet, skrev i prognosen i november förra året så här: Den samlade bedömningen är att effekterna av alla reformer tar ut varandra vad gäller antalet sysselsatta under prognosperioden. Arbetskraften sänks dock med nästan en halv procent, motsvarande ca 25 000 personer. Jämviktsarbetslösheten är därmed 0,5 procentenheter lägre 2019 än vad den skulle ha varit utan reformerna. Även medelarbetstiden, produktiviteten och därmed bnp blir lägre.

Den rödgröna regeringen har alltså inte påverkat arbetslösheten nämnvärt utan skördar till den absolut största delen frukterna av att Sverige för närvarande befinner sig i en högkonjunktur.

Vad sker då när 150 000 nyanlända ställer sig i kön på Arbetsförmedlingen? Vad gör regeringen om detta sammanfaller med att konjunkturen vänder?

Europeiska unionens statistikorgan Eurostat publicerade för bara någon vecka sedan siffror över arbetslösheten i unionens 28 medlemsländer. Sverige ligger inte längre på den övre halvan utan på plats 15, i och för sig inte långt ifrån medianen. Tjeckien och Tyskland har en arbetslöshet på under 4 procent. Regeringens reformer för att nå en liknande nivå verkar dock lysa med sin frånvaro.

Kort sagt verkar regeringens politik missa målet om lägst arbetslöshet i EU eftersom politiken inte påverkar arbetslösheten nämnvärt. Dessutom verkar regeringen oförmögen att komma i mål med sina egna löften om enkla jobb, traineejobb och beredskapsjobb, vilket vi hörde i den tidigare interpellationen som ställdes av Christian Holm Barenfeld.

Jag undrar därför: Är det över huvud taget meningsfullt att ha ett mål som man dels inte verkar nå, dels inte ens verkar närma sig?

Herr talman! Tack för svaret, ministern! Den svenska arbetslösheten ligger i dag på 6,6 procent, enligt SCB. Den siffran är säsongsrensad och utjämnad. Det kan översättas till ungefär 354 000 personer.

Så såg inte arbetslösheten ut för 15 år sedan. I stället för ett brett utanförskap, där stora grupper står utanför, är det nu väldigt specifika grupper som står utanför. Det handlar om nyanlända, människor med utrikes bakgrund och unga utan utbildning. Det är ett nytt utanförskap som berör vissa, särskilda grupper.

Jag tog upp den här problematiken bland annat med Morgan Johansson i en debatt före jul - det måste man göra för att kunna komma med verkningsfulla reformer - och då försökte han förklara det med att vi nu är i en högkonjunktur och att vattnet så att säga är på väg in, vilket ger ett högt vattenstånd som lyfter alla båtar. Så fungerar konjunkturen, och så kommer arbetsmarknaden också att fungera. Alla mår bra av att det är högkonjunktur och låg arbetslöshet i Sverige.

Då vill jag påminna om att när tidvattnet sedan vänder och vattenståndet blir lägre får man också se vem det är som har badat naken. Då får man också se vilka problem som döljer sig under ytan. Här är det tydligt att det finns strukturella problem som fortfarande väntar på att lösas.

När man pratar om arbetslösheten är det viktigt att se att den påverkas av flera saker. Man kan på ett förenklat sätt säga att den består av två delar: dels den del som påverkas av konjunkturen, det vill säga den inhemska konsumtionen och hur mycket andra länder vill handla med oss, dels den del som påverkas av politiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den första delen sjunker nu i Sverige tack vare högkonjunkturen, och den andra står nästan helt still, förutom att regeringens politik minskar arbetskraftsdeltagandet.

Ekonomistyrningsverket, som är en expertmyndighet, skrev i prognosen i november förra året så här: Den samlade bedömningen är att effekterna av alla reformer tar ut varandra vad gäller antalet sysselsatta under prognosperioden. Arbetskraften sänks dock med nästan en halv procent, motsvarande ca 25 000 personer. Jämviktsarbetslösheten är därmed 0,5 procentenheter lägre 2019 än vad den skulle ha varit utan reformerna. Även medelarbetstiden, produktiviteten och därmed bnp blir lägre.

Den rödgröna regeringen har alltså inte påverkat arbetslösheten nämnvärt utan skördar till den absolut största delen frukterna av att Sverige för närvarande befinner sig i en högkonjunktur.

Vad sker då när 150 000 nyanlända ställer sig i kön på Arbetsförmedlingen? Vad gör regeringen om detta sammanfaller med att konjunkturen vänder?

Europeiska unionens statistikorgan Eurostat publicerade för bara någon vecka sedan siffror över arbetslösheten i unionens 28 medlemsländer. Sverige ligger inte längre på den övre halvan utan på plats 15, i och för sig inte långt ifrån medianen. Tjeckien och Tyskland har en arbetslöshet på under 4 procent. Regeringens reformer för att nå en liknande nivå verkar dock lysa med sin frånvaro.

Kort sagt verkar regeringens politik missa målet om lägst arbetslöshet i EU eftersom politiken inte påverkar arbetslösheten nämnvärt. Dessutom verkar regeringen oförmögen att komma i mål med sina egna löften om enkla jobb, traineejobb och beredskapsjobb, vilket vi hörde i den tidigare interpellationen som ställdes av Christian Holm Barenfeld.

Jag undrar därför: Är det över huvud taget meningsfullt att ha ett mål som man dels inte verkar nå, dels inte ens verkar närma sig?

Herr talman! Ylva Johansson säger att 200 000 fler har kommit i arbete. Det stämmer. Dessbättre beror det inte enbart på regeringen, eller kanske inte alls på regeringen. Det är nu en högkonjunktur, och jobben blir fler.

Det har varit många referenser till alliansregeringens år under en internationell brinnande finansiell kris. Under den tiden tillkom 360 000 nya jobb - trots lågkonjunktur och recession. Det var ändå en regering som Ylva Johansson anser var roten till allt som var fel när den här regeringen tog över makten.

Vad säger Konjunkturinstitutet och andra institut som går igenom budgetarna? Det är tydligt att den samlade bedömningen från Konjunkturinstitutet är att regeringens budget och ekonomiska politik varaktigt minskar sysselsättningen med 15 000-20 000 personer. Samtidigt kan det med en högkonjunktur innebära att jobben blir fler, men med en annan budget hade jobben kunnat bli ännu fler.

Jesper Skalberg Karlsson tog upp situationen med en ny form av utanförskap, nämligen de som står långt bort och kommer ännu längre bort från arbetsmarknaden. Det är ändå där man måste satsa rejält för att se hur avstånden kan kortas och de arbetslösa komma i sysselsättning och få en väg in på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En sådan del som vi vet är bra för den som har låg utbildning och står långt från arbetsmarknaden är att skapa fler enkla jobb. Enkla jobb är en halvsvår beskrivning eftersom alla enkla jobb inte är lätta att utföra men kräver låga förkunskaper.

Vi vet att RUT-branschen är ett sådant område. Många nya jobb har tillkommit, och många tidigare svarta jobb har blivit vita. Många har fått sitt första jobb i Sverige i branschen, och inte minst många kvinnor har fått sitt första jobb eller alternativt startat sitt första företag inom den branschen.

Ministern säger att man satsar, men RUT-avdraget har halverats medan vi vill tredubbla RUT-avdraget. Politik spelar roll.

Nystartsjobben förändras också. Nystartsjobben är till för dem som står långt från arbetsmarknaden. För att få nystartsjobb behöver man vara arbetslös ett år. Är man arbetslös ett helt år står man långt från arbetsmarknaden.

Det är bra att ha högt satta mål som styr politiken. Normalt sett ska mål inte vara för låga, men de ska inte heller vara höga; de ska vara realistiska. Har man då satt upp ett mål som alla seriösa bedömare har ansett vara orealistiskt redan från början, läget försämras och Sverige sjunker i ligan, finns kanske skäl att revidera.

Nu finns tydliga indikationer på att högkonjunkturen framgent är på väg att mattas av i stället för att stärkas. Då är sannolikheten ännu mindre att regeringen uppnår sitt mål. Är det rimligt att ha ett mål som man vet att man inte ens kommer att komma i närheten av?

Herr talman! Ylva Johansson säger att 200 000 fler har kommit i arbete. Det stämmer. Dessbättre beror det inte enbart på regeringen, eller kanske inte alls på regeringen. Det är nu en högkonjunktur, och jobben blir fler.

Det har varit många referenser till alliansregeringens år under en internationell brinnande finansiell kris. Under den tiden tillkom 360 000 nya jobb - trots lågkonjunktur och recession. Det var ändå en regering som Ylva Johansson anser var roten till allt som var fel när den här regeringen tog över makten.

Vad säger Konjunkturinstitutet och andra institut som går igenom budgetarna? Det är tydligt att den samlade bedömningen från Konjunkturinstitutet är att regeringens budget och ekonomiska politik varaktigt minskar sysselsättningen med 15 000-20 000 personer. Samtidigt kan det med en högkonjunktur innebära att jobben blir fler, men med en annan budget hade jobben kunnat bli ännu fler.

Jesper Skalberg Karlsson tog upp situationen med en ny form av utanförskap, nämligen de som står långt bort och kommer ännu längre bort från arbetsmarknaden. Det är ändå där man måste satsa rejält för att se hur avstånden kan kortas och de arbetslösa komma i sysselsättning och få en väg in på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En sådan del som vi vet är bra för den som har låg utbildning och står långt från arbetsmarknaden är att skapa fler enkla jobb. Enkla jobb är en halvsvår beskrivning eftersom alla enkla jobb inte är lätta att utföra men kräver låga förkunskaper.

Vi vet att RUT-branschen är ett sådant område. Många nya jobb har tillkommit, och många tidigare svarta jobb har blivit vita. Många har fått sitt första jobb i Sverige i branschen, och inte minst många kvinnor har fått sitt första jobb eller alternativt startat sitt första företag inom den branschen.

Ministern säger att man satsar, men RUT-avdraget har halverats medan vi vill tredubbla RUT-avdraget. Politik spelar roll.

Nystartsjobben förändras också. Nystartsjobben är till för dem som står långt från arbetsmarknaden. För att få nystartsjobb behöver man vara arbetslös ett år. Är man arbetslös ett helt år står man långt från arbetsmarknaden.

Det är bra att ha högt satta mål som styr politiken. Normalt sett ska mål inte vara för låga, men de ska inte heller vara höga; de ska vara realistiska. Har man då satt upp ett mål som alla seriösa bedömare har ansett vara orealistiskt redan från början, läget försämras och Sverige sjunker i ligan, finns kanske skäl att revidera.

Nu finns tydliga indikationer på att högkonjunkturen framgent är på väg att mattas av i stället för att stärkas. Då är sannolikheten ännu mindre att regeringen uppnår sitt mål. Är det rimligt att ha ett mål som man vet att man inte ens kommer att komma i närheten av?

Herr talman! Det talas om en ny form av utanförskap. Låt oss ta den frågan på allvar. Vilka är de nya som nu står utanför arbetsmarknaden? Jo, det är de som nyss har kommit till Sverige. Det är där vi ser en ökning. Den gruppen kommer att fortsätta att öka under det kommande året allteftersom de får sina ansökningar behandlade och en del av dem får uppehållstillstånd och ska stanna i Sverige.

Det är människor som äntligen har fått sitt uppehållstillstånd, fått placering i en kommun och inget hellre vill än att börja jobba. Många, inte alla, har med sig yrkeskunskaper och utbildning från sitt hemland. Äntligen kan de komma ut och jobba, tjäna egna pengar, göra rätt för sig, betala skatt, bli en del av det svenska samhället.

Jag uppfattar inte att människor som just har fått sitt uppehållstillstånd är människor som befinner sig i ett utanförskap. Jag uppfattar att många av de människorna står i startblocken till att börja sina liv i Sverige och komma ut på den svenska arbetsmarknaden. Den viktiga frågan är hur vi utformar politiken för att hjälpa dem med det så att vi inte lägger hinder för alla de människor som faktiskt inget hellre vill än att komma ut på sitt första jobb, betala skatt och vara en del av Sverige - göra rätt för sig.

Det viktiga är att inte behandla folk som om de har hamnat i ett långt utanförskap när många av dem precis har fått sitt uppehållstillstånd och är hungriga på att äntligen börja jobba och göra rätt för sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetskraftsdeltagandet ökar, Jesper Skalberg Karlsson. Det har ökat sedan jag tillträdde. Vi är nu på en mycket hög nivå. Jag blir nästan förvånad varje gång jag ser att det har ökat ytterligare. Vi är uppe på så höga nivåer när det gäller arbetskraftsdeltagande. Det är mycket positivt och ett bra tecken. Ge inte en bild av något annat; det ökar.

Det är korrekt att regeringen har gjort förändringar i nystartsjobben. När jag tillträdde fanns inget tak för hur höga löner man kunde få subvention för. Det fanns folk i nystartsjobb som fick löner på 40 000-50 000 kronor i månaden, och de fick subventioner för det. Det är helt orimligt. Om en arbetsgivare är beredd att betala 40 000-50 000 i lön för att någon ska jobba där klarar man nog att anställa personen utan subventioner. Detta har jag ändrat, och jag har gjort en del andra ändringar också. Det är viktigt att skattepengarna går dit där de gör mest nytta. Det är riktiga förändringar.

Jesper Skalberg Karlsson säger att 150 000 nyanlända kommer att stå i kö på Arbetsförmedlingen. Det är inte korrekt, utan det är en kraftig överdrift. Det kommer att vara 70 000-80 000 som mest inskrivna i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag. Det är många nog. Det är en jättestor utmaning med så många människor som på kort tid ska få en väg in i det svenska samhället, lära sig svenska och få kompletterande utbildning. Utmaningen är stor nog som den är, och den behöver inte fördubblas.

Herr talman! Låt mig avsluta med att säga att de här interpellationerna handlar om vilka mål man sätter upp för politiken. Moderaterna har problem när de sätter mål för arbetslösheten. Det beror på att Moderaterna själva i princip aldrig sätter upp några mål för arbetslösheten, utan det brukar vara andra typer av mål, till exempel att sänka skattetrycket med si och så mycket. Det är den typen av mål som Moderaterna brukar ha.

Vi socialdemokrater har ofta satt upp mål om arbetslösheten. Vi anser att det är ett av de absolut största samhällsproblemen för individen och för samhället när människor inte tas till vara på arbetsmarknaden, får göra rätt för sig och bidra till vårt gemensamma välstånd och till sitt eget välstånd. Därför kommer jobben alltid att vara vår viktigaste fråga.

Herr talman! Det talas om en ny form av utanförskap. Låt oss ta den frågan på allvar. Vilka är de nya som nu står utanför arbetsmarknaden? Jo, det är de som nyss har kommit till Sverige. Det är där vi ser en ökning. Den gruppen kommer att fortsätta att öka under det kommande året allteftersom de får sina ansökningar behandlade och en del av dem får uppehållstillstånd och ska stanna i Sverige.

Det är människor som äntligen har fått sitt uppehållstillstånd, fått placering i en kommun och inget hellre vill än att börja jobba. Många, inte alla, har med sig yrkeskunskaper och utbildning från sitt hemland. Äntligen kan de komma ut och jobba, tjäna egna pengar, göra rätt för sig, betala skatt, bli en del av det svenska samhället.

Jag uppfattar inte att människor som just har fått sitt uppehållstillstånd är människor som befinner sig i ett utanförskap. Jag uppfattar att många av de människorna står i startblocken till att börja sina liv i Sverige och komma ut på den svenska arbetsmarknaden. Den viktiga frågan är hur vi utformar politiken för att hjälpa dem med det så att vi inte lägger hinder för alla de människor som faktiskt inget hellre vill än att komma ut på sitt första jobb, betala skatt och vara en del av Sverige - göra rätt för sig.

Det viktiga är att inte behandla folk som om de har hamnat i ett långt utanförskap när många av dem precis har fått sitt uppehållstillstånd och är hungriga på att äntligen börja jobba och göra rätt för sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetskraftsdeltagandet ökar, Jesper Skalberg Karlsson. Det har ökat sedan jag tillträdde. Vi är nu på en mycket hög nivå. Jag blir nästan förvånad varje gång jag ser att det har ökat ytterligare. Vi är uppe på så höga nivåer när det gäller arbetskraftsdeltagande. Det är mycket positivt och ett bra tecken. Ge inte en bild av något annat; det ökar.

Det är korrekt att regeringen har gjort förändringar i nystartsjobben. När jag tillträdde fanns inget tak för hur höga löner man kunde få subvention för. Det fanns folk i nystartsjobb som fick löner på 40 000-50 000 kronor i månaden, och de fick subventioner för det. Det är helt orimligt. Om en arbetsgivare är beredd att betala 40 000-50 000 i lön för att någon ska jobba där klarar man nog att anställa personen utan subventioner. Detta har jag ändrat, och jag har gjort en del andra ändringar också. Det är viktigt att skattepengarna går dit där de gör mest nytta. Det är riktiga förändringar.

Jesper Skalberg Karlsson säger att 150 000 nyanlända kommer att stå i kö på Arbetsförmedlingen. Det är inte korrekt, utan det är en kraftig överdrift. Det kommer att vara 70 000-80 000 som mest inskrivna i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag. Det är många nog. Det är en jättestor utmaning med så många människor som på kort tid ska få en väg in i det svenska samhället, lära sig svenska och få kompletterande utbildning. Utmaningen är stor nog som den är, och den behöver inte fördubblas.

Herr talman! Låt mig avsluta med att säga att de här interpellationerna handlar om vilka mål man sätter upp för politiken. Moderaterna har problem när de sätter mål för arbetslösheten. Det beror på att Moderaterna själva i princip aldrig sätter upp några mål för arbetslösheten, utan det brukar vara andra typer av mål, till exempel att sänka skattetrycket med si och så mycket. Det är den typen av mål som Moderaterna brukar ha.

Vi socialdemokrater har ofta satt upp mål om arbetslösheten. Vi anser att det är ett av de absolut största samhällsproblemen för individen och för samhället när människor inte tas till vara på arbetsmarknaden, får göra rätt för sig och bidra till vårt gemensamma välstånd och till sitt eget välstånd. Därför kommer jobben alltid att vara vår viktigaste fråga.

Herr talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret!

När det gäller utanförskap och innanförskap är jag förväntansfull inför att människor som har kommit till Sverige ställer sig till arbetsmarknadens förfogande och börjar bygga sin egen framtid och därigenom också bygga landet starkare. Det är jag förväntansfull inför. Att sitta två år och vänta på ett uppehållstillstånd skulle jag inte kalla innanförskap. Men det är semantik.

Herr talman! När politiken är som bäst intar man en politisk position, man krigar för den in i det sista, men om den är omöjlig omvärderar man. Det är viktigt att ha med sig som politiker. Vare sig man är socialdemokrat eller moderat finns egentligen inga perfekta politiska reformer.

Jag vet att fas 3 är ett kärt ämne för arbetsmarknadsministern. Jag kan instämma i att det inte var en perfekt reform, men det var en nödvändig reform.

Jobbmålet till 2020 omfattas också av den logiken. Det var absolut ambitiöst, men det verkar regeringen övermäktigt att nå målet eftersom man inte heller verkar närma sig det. Då tycker jag att det är bra om regeringen kan omvärdera och komma med ett nytt, mer relevant mål för den utmaning som vi ser just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som arbetsmarknadsministern nämner är utmaningen just människor som är nyanlända till Sverige och ska bli en del av arbetsmarknaden. Jag tror att det vore mer rimligt att ha ett mål att exempelvis halvera jobbklyftan mellan inrikes och utrikes födda - säg till 2025, som ett rimligt slutår. Det har Moderaterna också föreslagit.

Med det vill jag tacka för interpellationsdebatten.

Herr talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret!

När det gäller utanförskap och innanförskap är jag förväntansfull inför att människor som har kommit till Sverige ställer sig till arbetsmarknadens förfogande och börjar bygga sin egen framtid och därigenom också bygga landet starkare. Det är jag förväntansfull inför. Att sitta två år och vänta på ett uppehållstillstånd skulle jag inte kalla innanförskap. Men det är semantik.

Herr talman! När politiken är som bäst intar man en politisk position, man krigar för den in i det sista, men om den är omöjlig omvärderar man. Det är viktigt att ha med sig som politiker. Vare sig man är socialdemokrat eller moderat finns egentligen inga perfekta politiska reformer.

Jag vet att fas 3 är ett kärt ämne för arbetsmarknadsministern. Jag kan instämma i att det inte var en perfekt reform, men det var en nödvändig reform.

Jobbmålet till 2020 omfattas också av den logiken. Det var absolut ambitiöst, men det verkar regeringen övermäktigt att nå målet eftersom man inte heller verkar närma sig det. Då tycker jag att det är bra om regeringen kan omvärdera och komma med ett nytt, mer relevant mål för den utmaning som vi ser just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som arbetsmarknadsministern nämner är utmaningen just människor som är nyanlända till Sverige och ska bli en del av arbetsmarknaden. Jag tror att det vore mer rimligt att ha ett mål att exempelvis halvera jobbklyftan mellan inrikes och utrikes födda - säg till 2025, som ett rimligt slutår. Det har Moderaterna också föreslagit.

Med det vill jag tacka för interpellationsdebatten.

Herr talman! Tack, Ylva, för de kommentarerna!

När det gäller utanförskapet, hur man definierar det, vilka som befinner sig i det och att det kommer att växa enligt alla prognoser men även enligt det som Ylva Johansson sa genom att många har kommit till Sverige är det ju på det sättet, men det är inte ett utanförskap att komma till Sverige. Utanförskapet är någonting som möjligtvis kan skapas. Det vi måste se till är att den som kommer till Sverige kommer i sysselsättning och i arbete.

De som befinner sig i det som vi kallar det nya utanförskapet är inte främst de som har kommit hit nu, utan det är personer som har befunnit sig i utanförskap under lång tid. Många av dem är personer som har kommit till Sverige på senare tid, men det är också många som är både födda och uppväxta i Sverige. Det är personer som har lång väg till arbetsmarknaden, som kanske aldrig varit ute på arbetsmarknaden, och som nu får allt längre väg till arbetsmarknaden.

Det finns många som är, som Ylva Johansson sa, hungriga på att börja jobba. Vi ska givetvis se till att vi skapar alla möjliga vägar in. Snabbspåren är en sådan del, som vi tycker att det är bra att regeringen har genomfört. Vi stöder snabbspår för att den som har kompetens och färdigheter snabbt ska komma ut på arbetsmarknaden.

Men stoltheten och nöjdheten vet nästan inga gränser när Ylva Johansson beskriver sitt och regeringens arbete. Samtidigt ser vi att det här utanförskapet växer alltmer. Det blir snarare en kritik mot att Moderaterna har sänkt skatter och vill fortsätta sänka skatter så att den som arbetar och har låga inkomster faktiskt får behålla mer av sina inkomster.

Ylva Johansson och hennes parti sa nej till Alliansens alla fem jobbskatteavdrag - jobbskatteavdrag som skapade många nya tillfällen och som regeringen nu dessbättre har sett att det är orimligt att avskaffa eftersom de var så bra.

Liknande åtgärder vill vi göra mer av eftersom vi ser effekten både på jobben och för den enskilda individen.

Tack för debatten!

Herr talman! Tack, Ylva, för de kommentarerna!

När det gäller utanförskapet, hur man definierar det, vilka som befinner sig i det och att det kommer att växa enligt alla prognoser men även enligt det som Ylva Johansson sa genom att många har kommit till Sverige är det ju på det sättet, men det är inte ett utanförskap att komma till Sverige. Utanförskapet är någonting som möjligtvis kan skapas. Det vi måste se till är att den som kommer till Sverige kommer i sysselsättning och i arbete.

De som befinner sig i det som vi kallar det nya utanförskapet är inte främst de som har kommit hit nu, utan det är personer som har befunnit sig i utanförskap under lång tid. Många av dem är personer som har kommit till Sverige på senare tid, men det är också många som är både födda och uppväxta i Sverige. Det är personer som har lång väg till arbetsmarknaden, som kanske aldrig varit ute på arbetsmarknaden, och som nu får allt längre väg till arbetsmarknaden.

Det finns många som är, som Ylva Johansson sa, hungriga på att börja jobba. Vi ska givetvis se till att vi skapar alla möjliga vägar in. Snabbspåren är en sådan del, som vi tycker att det är bra att regeringen har genomfört. Vi stöder snabbspår för att den som har kompetens och färdigheter snabbt ska komma ut på arbetsmarknaden.

Men stoltheten och nöjdheten vet nästan inga gränser när Ylva Johansson beskriver sitt och regeringens arbete. Samtidigt ser vi att det här utanförskapet växer alltmer. Det blir snarare en kritik mot att Moderaterna har sänkt skatter och vill fortsätta sänka skatter så att den som arbetar och har låga inkomster faktiskt får behålla mer av sina inkomster.

Ylva Johansson och hennes parti sa nej till Alliansens alla fem jobbskatteavdrag - jobbskatteavdrag som skapade många nya tillfällen och som regeringen nu dessbättre har sett att det är orimligt att avskaffa eftersom de var så bra.

Liknande åtgärder vill vi göra mer av eftersom vi ser effekten både på jobben och för den enskilda individen.

Tack för debatten!

Herr talman! Jesper Skalberg Karlsson sa - lite fyndigt, tyckte jag - att vi får se vem som har badat naken när vattnet sjunker undan.

Det är väl där den politiska skiljelinjen är tydligast: Ska man sprätta iväg pengar på skattesänkningar, eller ska man investera i att bygga samhället? Där står våra partier rätt långt ifrån varandra.

Min syn är att vi har stora utmaningar på arbetsmarknaden - mycket stora med tanke på de många nyanlända men också de många bristjobb som det är svårt att få tag i folk till - och att lösningen på de problemen knappast är skattesänkningar utan snarare investeringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill tacka för debatten och önska mina meddebattörer och talmannen en trevlig helg.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Jesper Skalberg Karlsson sa - lite fyndigt, tyckte jag - att vi får se vem som har badat naken när vattnet sjunker undan.

Det är väl där den politiska skiljelinjen är tydligast: Ska man sprätta iväg pengar på skattesänkningar, eller ska man investera i att bygga samhället? Där står våra partier rätt långt ifrån varandra.

Min syn är att vi har stora utmaningar på arbetsmarknaden - mycket stora med tanke på de många nyanlända men också de många bristjobb som det är svårt att få tag i folk till - och att lösningen på de problemen knappast är skattesänkningar utan snarare investeringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill tacka för debatten och önska mina meddebattörer och talmannen en trevlig helg.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Isabella Hökmark har frågat mig om jag anser att reformen fri entré på vissa centrala museer har uppnått avsedd effekt. Frågan är ställd utifrån resultat presenterade i Myndigheten för kulturanalys rapport om besöksutvecklingen för de centrala museerna 2016.

Den rapport från Myndigheten för kulturanalys som Isabella Hökmark tar upp i sin interpellation är en redovisning av ett regeringsuppdrag att följa upp besöksutveckling vid de centrala museerna, Forum för levande historia och Riksantikvarieämbetets besöksmål. Myndigheten för kulturanalys redogör i rapporten för hur man tillsammans med museerna genomfört ett arbete med att utveckla och standardisera metoderna för besöksräkning. Resultatet är således en metodiskt och statistiskt säkerställd redogörelse över antal besök till samtliga centrala museer under perioden 2015-2016.

Det vi glädjande kan konstatera utifrån rapporten är att museibesöken ökade med 19 procent vid samtliga centrala museer under perioden. Den procentuella ökningen var ännu större vid de museer som infört fri entré under 2016. Där ökade besöken med hela 49 procent. I och med rapporten finns nu ett gediget underlag som visar att fri entré har en positiv effekt på besöksantalet.

I rapporten presenteras även en närstudie av fyra museer som infört fri entré under 2016 för att undersöka i vilken utsträckning fri entré påverkar vem som besöker museer. Vid dessa fyra specifika museer har Myndigheten för kulturanalys kunnat se att ökningen av besökare är relativt jämnt fördelad med avseende på kön medan det när det gäller ålder går att se särskilda ökningar i kategorierna unga vuxna samt pensionärer. När det gäller geografisk hemvist tycks ökningen vid de fyra museerna med fri entré främst gå att koppla till en ökning av besökare från närområdet, i det här fallet Stockholm, samt utländska turister. Avslutningsvis har myndigheten också sett att ökningen av besökare vid museerna med fri entré främst utgörs av flergångsbesökare.

Med den aktuella rapporten som underlag kan det konstateras att frientré-reformen hittills har lett till att besökssiffrorna ökat kraftigt. Rapporten visar också att det finns indikationer på att vissa förändringar i sammansättningen av besökarna redan skett, bland annat en ökning av gruppen unga vuxna.

Myndigheten för kulturanalys är dock tydlig med att resultatet som presenteras i rapporten inte ska ses som en utvärdering av reformen i dess helhet. Denna omfattande reform kommer att behöva följas noga under lång tid framöver för att säkerställa att utfallet blir det avsedda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är sammantaget för tidigt att dra några tydliga slutsatser utifrån den begränsade uppföljning som hittills gjorts. Det kan dock ändå inte råda något tvivel om att det är mycket glädjande och ett stort kulturpolitiskt framsteg att reformen hittills inneburit en så stor ökning av antalet besökare - sammantaget hela 49 procent, som sagt - vid de museer som införde fri entré under 2016. Det är ett stort steg för att göra vårt gemensamma kulturarv tillgängligt för alla.

Herr talman! Det är trevligt att kulturministern är så glad och sprudlande över resultatet.

Gör man ett besöksmål gratis är det väl självklart att det är fler som går dit. Ingen trodde väl annat. Men resultatet av det har inte blivit det som man önskade med den här reformen.

I det pressmeddelande som skickades ut före genomförandet står det att man inför fri entré för att många fler grupper i samhället ska kunna ta del av det gemensamma kulturarvet. Man vill alltså ha nya besökare till museerna.

Kulturministern och jag har diskuterat de här frågorna tidigare, och mina tidigare invändningar har bekräftats av rapporten som Myndigheten för kulturanalys har gjort. Man säger att ökningen vid museer med fri entré utgörs av vana museibesökare, det vill säga att de som redan går dit har gått fler gånger. Det är också en ökning av utländska turister. De flesta är från närområdet. Man ser också en stor ökning av pensionärer, som redan hade reducerad avgift.

Även om antalet besök har ökat på museer med fri entré finns det också exempel på sådana museer som har fått ett minskat antal besökare. Jag tänker på Tekniska museet. Samtidigt som antalet besökare har ökat med 40 000 på ett museum har man där fått en minskning med 50 000. Det tycker inte jag är speciellt bra.

Jag känner mig ännu mer nervös för de privata museerna, där det finns entreprenörer som har satsat pengar och anställt personal och där besöksantalet kanske har gått ned för att staten har valt att det ska vara fri entré på vissa museer.

Jag förstår alltså inte riktigt den här odelade glädjen eftersom syftet var nya besökare från andra områden där man vet att det är många som inte går på museum. De har inte kommit till museerna. Varför är då den här reformen så lyckad, kulturministern?

Herr talman! Tack, Isabella Hökmark, för frågan! Fri-entré-reformen är en stor succé; vi har ökat antalet besökare med hela 49 procent. Dessutom har flertalet privata museer gått väldigt bra under samma period. Detta betyder att fri-entré-reformen sannolikt har bidragit till att öka lusten för kultur och konst och för att vara på museum.

Detta framgår också av resultatet av studien, som beskriver att de flesta besökare är flergångsbesökare. Man vill ha mer. Man får smak för det; man vill se igen, och man vill vara i dessa våra gemensamma rum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Målet med fri-entré-reformen är ett delmål i regeringens kulturpolitik och i det samhällsbygge som vi arbetar intensivt med och är beredda att finansiera. Vi tror på ett samhälle där trösklarna för att få vara med är så låga som möjligt, där priset eller hur mycket pengar ens föräldrar har inte står i vägen för chansen att prova på konst eller kultur eller stå på en scen och där vi har råd att investera i att väcka människors lust.

Steg för steg sänker vi alltså trösklarna för att alla ska kunna ta del av vårt gemensamma kulturarv. Jag är självklart glad för resultatet, men jag är långt ifrån nöjd. Jag vill mycket mer, och det är därför vi har ökat kulturbudgeten med hela 767 miljoner kronor sedan vi tillträdde. Vi kommer att fortsätta att investera i kultur.

Det jag blir mest bekymrad över när jag vid detta och många tidigare tillfällen har lyssnat till Isabella Hökmark och hennes moderata kamrater är hur det kan vara ett problem att resultatet visar att besöksantalet har ökat och att vi därför ska göra mindre. Det borde ju vara precis tvärtom. Även om allt inte är perfekt borde ett sådant resultat leda till slutsatsen att vi måste göra mer. Det skulle jag gärna vilja ha svar på: Varför ska vi göra mindre och inte mer?

Herr talman! Just detta är min invändning: Kulturministern väljer att lägga 80 miljoner kronor om året för att subventionera mig och andra vana museibesökare, som skulle kunna betala för sitt inträde. Hade vi haft dessa 80 miljoner kronor hade vi lagt dem på riktade insatser till museerna så att de hade fått ett tillskott av pengar. De har ju inte fått mer pengar genom denna reform. Det är gratis för oss att gå in, men museet har inte fått mer pengar till sin verksamhet. Vi hade riktat pengarna till museerna.

Talar man med museichefer säger de att de gärna skulle ta emot pengar kanske just för att föra ut konst till de närområden där man inte är så vana museibesökare, försöka dra till sig människor på ett annat sätt och utöka verksamheten. Det är detta som är skillnaden: Jag vill lägga pengar där de gör mest nytta, inte på att subventionera alla.

Min fråga är därför fortfarande: Varför är det inte bra att lägga pengar i riktade insatser så att kulturministern får de besökare som man efterfrågar att komma till museerna?

Herr talman! Det är just detta som tydliggör den stora skillnaden med vår politik och framför allt den stora skillnaden mellan att prata och vilja vackra saker och faktiskt göra. Vi gör både och, och det är det som gör mig så glad. Jag kan både investera 80 miljoner i att sänka trösklar genom en fri-entré-reform och öka finansieringen till flera museer.

Dessutom ökar vi kultursamverkansmodellen, som bidrar till mer kultur i hela landet. Vi gör både och, eftersom vi tror dels på kulturens och konstens egenvärde, dels på att den ska vara tillgänglig för så många som möjligt. Det går att göra både och, om man är beredd att göra investeringar i konsten och kulturen och i människor och vårt land.

Det är också intressant att dra sig till minnes hur det var för några år sedan, när vi talade mycket om att reformen skulle införas. Då kraxade olyckskorparna - många av dem var moderater - och dysterkvistarna deppade. Det larmades högt, vitt och brett om att reformen var extremt underfinansierad. Allt skulle bli kaos.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Framför allt var det många av Hökmarks partikamrater som menade att privata museer skulle gå under. Nu skulle staten komma in och konkurrera ut all kraft, allt entreprenörskap och all vilja att arbeta med och tillgängliggöra konsten. Och så har det visat sig att resultatet till stora delar har blivit tvärtom. Även privata aktörer går väldigt bra. Detta betyder att kulturens förmåga att väcka människors lust och konstens möjligheter att få en större plats inte är avhängiga av om staten väljer att prioritera konsten.

Jag hade kanske fäst större vikt vid vad Isabella Hökmark säger om och om igen i många interpellationer om det var så att Moderaterna också ville något när det gäller kulturpolitiken - om ni också ville investera i kultur i hela landet eller på något annat sätt visa att ni vill budgetera för och prioritera investeringar i konst och kultur. Men i ert budgetförslag blir det tydligt att ni tvärtom tar bort det mesta.

Herr talman! Det har aldrig satsats så mycket på kultur som under alliansregeringen, och det var vi som införde kultur i skolan och flera viktiga reformer under den tiden. Så jag vill påstå att vi satsar.

Det är intressant att det sägs att vi var olyckskorpar. Vi hade ju facit från förra gången en fri-entré-reform genomfördes. Då hände precis samma sak: Man subventionerade redan vana museibesökare och turister som kommer hit. Enligt besöksstatistiken är sex av sju besökare på något av museerna turister. Jag tycker inte att det ska vara gratis för dem. Det är trevligt att det kommer turister till Sverige, men vi kanske inte ska använda skattebetalarnas pengar för att subventionera deras museibesök.

Jag satt tidigare och lyssnade på en kollega till kulturministern, statsrådet Ylva Johansson, och hon sa i varje fall en klok sak, tyckte jag: Skattepengar ska gå dit där de gör mest nytta. Det är precis det vi moderater vill. Vi beskattar invånarna i hela Sverige, och skattepengarna ska gå dit där de gör mest nytta. De gör inte nytta på fri entré när det visar sig - jag säger det igen - att turister eller vi som redan går på museum går dit en gång till. Varför inte låta pengarna gå dit där de gör nytta? Det är väl det ansvar vi har som förtroendevalda.

Jag har faktiskt börjat att bara gå på museer där jag får betala för att gå in, för där tror jag att min entréavgift gör mer nytta. Jag vågar knappt säga detta, men i eftermiddag ska jag ta några timmar av riksdagsveckan och gå med en liten knatte till ett museum där jag betalar för att gå in. Det tycker jag är bra!

Herr talman! Grattis, Isabella Hökmark, som har så mycket betalt som folkvald och förtroendevald riksdagsledamot att du kan ta med dig barn och betala för dig när du går på museum! Men för många människor är avgiften till våra museer ett hinder, och det är ett av de hinder vi tänker riva.

Men detta är inte allt. Det är därför jag säger att jag är glad över de kraftigt ökade besökssiffrorna, men jag är inte nöjd. Vi behöver riva fler hinder; det är fler saker som ska förändras. Om man är i tät kontakt och samtalar med dem som jobbar på våra statliga museer, vilket jag kan rekommendera, och dessutom besöker dem ofta inser man att de har en hel låda med verktyg att sätta in för att locka besökare. Dem kommer vi också att slipa, och vi kommer att se ännu fler resultat under den kommande mandatperioden och förhoppningsvis många fler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker återigen att det är värt att påminna om att de vackra orden om att satsa skattepengarna där de gör mest nytta och mest skillnad tyvärr inte gäller kulturpolitiken. Om man tittar i ert förslag till budget för den svenska staten kan alla se i svart på vitt att ni vill avveckla stödet till exempelvis kulturskolan: 100 miljoner kronor om året. Och ni vill minska stödet till den regionala kulturen. Detta är siffror som talar sitt tydliga språk och bör läsas av alla som vill veta mer om den moderata kulturpolitiken.

Som sagt, fri entré är så här långt en fantastisk succé. Det betyder inte att vi är nöjda. Det är visserligen så att unga vuxna har sökt sig till dessa museer i större utsträckning än tidigare, och det är glädjande. Men vi ska göra mycket mer - detta är bara ett av många verktyg vi har i lådan.

Överläggningen var härmed avslutad.