Interpellationssvar - 2016-02-23

Fru talman! Helena Bouveng har frågat mig vilka bedömningar Finansdepartementet har gjort av riskerna för att RUT-avdraget trängs undan till förmån för ROT-avdraget och om jag delar hennes oro för jobben inom branschen för hushållsnära tjänster. Hon har också frågat mig om jag delar Arbetsförmedlingens bedömning när det gäller regeringens förändringar av RUT-avdraget och vilka initiativ jag i så fall tänker ta. Anette Åkesson har återigen frågat mig varför det är viktigare att sätta dit höginkomsttagare än att öka antalet jobb för unga och nyanlända, minska svartjobben och underlätta för kvinnors företagande samt vilka sakliga argument regeringen och jag har för att försämra villkoren i RUT-avdraget.

Konstruktionen av HUS-avdraget, som kom till under den borgerliga regeringen, gör att ROT-arbeten minskar utrymmet för att göra RUT-avdrag och tvärtom. Att någon undanträngning skulle ske i stor utsträckning bedöms dock inte vara fallet, främst för att en mindre andel av användarna av HUS-avdraget bedöms slå i taket för HUS-avdraget.

Jag delar Arbetsförmedlingens bedömning att RUT-avdraget kan bidra med arbetstillfällen för personer med relativt svag anknytning till arbetsmarknaden. Regeringen gör dock bedömningen att de förändringar av RUT-avdraget som vi har genomfört inte innebär någon skillnad för de allra flesta RUT-köparna och därmed inte heller för till exempel sysselsättningen i branschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Motiven bakom de förändringar av RUT-avdraget som trädde i kraft den 1 januari 2016 är att RUT-avdraget ska riktas mer mot vanliga hushåll. Det är viktigt för skattesystemets legitimitet att skattepolitiken upplevs som rättvis. Detta är något som jag svarat på i den här kammaren upprepade gånger.

Fru talman! Helena Bouveng har frågat mig vilka bedömningar Finansdepartementet har gjort av riskerna för att RUT-avdraget trängs undan till förmån för ROT-avdraget och om jag delar hennes oro för jobben inom branschen för hushållsnära tjänster. Hon har också frågat mig om jag delar Arbetsförmedlingens bedömning när det gäller regeringens förändringar av RUT-avdraget och vilka initiativ jag i så fall tänker ta. Anette Åkesson har återigen frågat mig varför det är viktigare att sätta dit höginkomsttagare än att öka antalet jobb för unga och nyanlända, minska svartjobben och underlätta för kvinnors företagande samt vilka sakliga argument regeringen och jag har för att försämra villkoren i RUT-avdraget.

Konstruktionen av HUS-avdraget, som kom till under den borgerliga regeringen, gör att ROT-arbeten minskar utrymmet för att göra RUT-avdrag och tvärtom. Att någon undanträngning skulle ske i stor utsträckning bedöms dock inte vara fallet, främst för att en mindre andel av användarna av HUS-avdraget bedöms slå i taket för HUS-avdraget.

Jag delar Arbetsförmedlingens bedömning att RUT-avdraget kan bidra med arbetstillfällen för personer med relativt svag anknytning till arbetsmarknaden. Regeringen gör dock bedömningen att de förändringar av RUT-avdraget som vi har genomfört inte innebär någon skillnad för de allra flesta RUT-köparna och därmed inte heller för till exempel sysselsättningen i branschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Motiven bakom de förändringar av RUT-avdraget som trädde i kraft den 1 januari 2016 är att RUT-avdraget ska riktas mer mot vanliga hushåll. Det är viktigt för skattesystemets legitimitet att skattepolitiken upplevs som rättvis. Detta är något som jag svarat på i den här kammaren upprepade gånger.

Fru talman! Helena Bouveng har frågat mig vilka bedömningar Finansdepartementet har gjort av riskerna för att RUT-avdraget trängs undan till förmån för ROT-avdraget och om jag delar hennes oro för jobben inom branschen för hushållsnära tjänster. Hon har också frågat mig om jag delar Arbetsförmedlingens bedömning när det gäller regeringens förändringar av RUT-avdraget och vilka initiativ jag i så fall tänker ta. Anette Åkesson har återigen frågat mig varför det är viktigare att sätta dit höginkomsttagare än att öka antalet jobb för unga och nyanlända, minska svartjobben och underlätta för kvinnors företagande samt vilka sakliga argument regeringen och jag har för att försämra villkoren i RUT-avdraget.

Konstruktionen av HUS-avdraget, som kom till under den borgerliga regeringen, gör att ROT-arbeten minskar utrymmet för att göra RUT-avdrag och tvärtom. Att någon undanträngning skulle ske i stor utsträckning bedöms dock inte vara fallet, främst för att en mindre andel av användarna av HUS-avdraget bedöms slå i taket för HUS-avdraget.

Jag delar Arbetsförmedlingens bedömning att RUT-avdraget kan bidra med arbetstillfällen för personer med relativt svag anknytning till arbetsmarknaden. Regeringen gör dock bedömningen att de förändringar av RUT-avdraget som vi har genomfört inte innebär någon skillnad för de allra flesta RUT-köparna och därmed inte heller för till exempel sysselsättningen i branschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Motiven bakom de förändringar av RUT-avdraget som trädde i kraft den 1 januari 2016 är att RUT-avdraget ska riktas mer mot vanliga hushåll. Det är viktigt för skattesystemets legitimitet att skattepolitiken upplevs som rättvis. Detta är något som jag svarat på i den här kammaren upprepade gånger.

Fru talman! Vid årsskiftet trädde den rödgröna regeringens försämringar av RUT- och ROT-avdragen i kraft. Taket för RUT-avdraget är halverat till 25 000 kronor. Taket för ROT-avdraget är kvar på 50 000, men avdraget är på 30 procent i stället för tidigare 50 procent. Detta är en konstruktion som fortsatt gynnar dem som har råd med stora renoveringar men försämrar för dem som gör mindre renoveringar.

Ser vi på RUT-avdraget kan vi inte annat än konstatera att det har varit en väldigt lyckosam reform med upp till 20 000 helt nya arbetstillfällen. Svart har blivit vitt. Kvinnors arbetskraftsdeltagande har ökat. Barnfamiljer får vardagspusslet att gå ihop. En hel del kvinnor har startat nya egna företag. Det kanske absolut viktigaste är att människor har fått sitt första jobb, inte minst väldigt många utrikes födda.

Fru talman! De som köper RUT-tjänster är med och bidrar till ökad sysselsättning. Fler köpta tjänster betyder helt enkelt fler jobb. Med RUT-avdraget kan konsumenten köpa tjänster till rimliga priser. Det innebär samtidigt att företag inom den privata tjänstesektorn kan växa och anställa fler människor på sjysta villkor utan att behöva sänka några löner. Ur ett hållbarhetsperspektiv är det också klokt att stimulera köp av tjänster i stället för att öka konsumtionen av varor. Dessutom kan vi säkerställa att den här konsumtionen är inhemsk. Det är kanske därför som Socialdemokraternas regeringspartner, Miljöpartiet, är mer förtjusta i RUT-avdraget än vad Socialdemokraterna själva är.

Fru talman! Om finansministern och jag kan vara överens om att fler köpta tjänster betyder fler jobb, borde det då inte vara logiskt att ge konsumenterna möjligheter till just det? Inte minst gäller detta en bransch som är helt ny och omogen och har en potential att utvecklas till att skapa fler jobb, dessutom precis för de grupper som har svag anknytning till arbetsmarknaden.

Det handlar om att ge branschen en chans att utveckla nya tjänstekoncept som varken finansministern eller jag i dag kan spekulera om. Det handlar om att ge branschen en chans att i lugn och ro bygga upp livsdugliga företag över tid så att ytterligare 16 000 människor som står långt bort från arbetsmarknaden får en chans att få fotfäste där. Konjunkturen pekar uppåt just nu, men de här personerna är inte sällan de som får stå kvar på perrongen när tåget går. Min fråga till finansministern blir: Hur många tåg ska få gå innan alla får vara med?

Fru talman! Vid årsskiftet trädde den rödgröna regeringens försämringar av RUT- och ROT-avdragen i kraft. Taket för RUT-avdraget är halverat till 25 000 kronor. Taket för ROT-avdraget är kvar på 50 000, men avdraget är på 30 procent i stället för tidigare 50 procent. Detta är en konstruktion som fortsatt gynnar dem som har råd med stora renoveringar men försämrar för dem som gör mindre renoveringar.

Ser vi på RUT-avdraget kan vi inte annat än konstatera att det har varit en väldigt lyckosam reform med upp till 20 000 helt nya arbetstillfällen. Svart har blivit vitt. Kvinnors arbetskraftsdeltagande har ökat. Barnfamiljer får vardagspusslet att gå ihop. En hel del kvinnor har startat nya egna företag. Det kanske absolut viktigaste är att människor har fått sitt första jobb, inte minst väldigt många utrikes födda.

Fru talman! De som köper RUT-tjänster är med och bidrar till ökad sysselsättning. Fler köpta tjänster betyder helt enkelt fler jobb. Med RUT-avdraget kan konsumenten köpa tjänster till rimliga priser. Det innebär samtidigt att företag inom den privata tjänstesektorn kan växa och anställa fler människor på sjysta villkor utan att behöva sänka några löner. Ur ett hållbarhetsperspektiv är det också klokt att stimulera köp av tjänster i stället för att öka konsumtionen av varor. Dessutom kan vi säkerställa att den här konsumtionen är inhemsk. Det är kanske därför som Socialdemokraternas regeringspartner, Miljöpartiet, är mer förtjusta i RUT-avdraget än vad Socialdemokraterna själva är.

Fru talman! Om finansministern och jag kan vara överens om att fler köpta tjänster betyder fler jobb, borde det då inte vara logiskt att ge konsumenterna möjligheter till just det? Inte minst gäller detta en bransch som är helt ny och omogen och har en potential att utvecklas till att skapa fler jobb, dessutom precis för de grupper som har svag anknytning till arbetsmarknaden.

Det handlar om att ge branschen en chans att utveckla nya tjänstekoncept som varken finansministern eller jag i dag kan spekulera om. Det handlar om att ge branschen en chans att i lugn och ro bygga upp livsdugliga företag över tid så att ytterligare 16 000 människor som står långt bort från arbetsmarknaden får en chans att få fotfäste där. Konjunkturen pekar uppåt just nu, men de här personerna är inte sällan de som får stå kvar på perrongen när tåget går. Min fråga till finansministern blir: Hur många tåg ska få gå innan alla får vara med?

Fru talman! Vid årsskiftet trädde den rödgröna regeringens försämringar av RUT- och ROT-avdragen i kraft. Taket för RUT-avdraget är halverat till 25 000 kronor. Taket för ROT-avdraget är kvar på 50 000, men avdraget är på 30 procent i stället för tidigare 50 procent. Detta är en konstruktion som fortsatt gynnar dem som har råd med stora renoveringar men försämrar för dem som gör mindre renoveringar.

Ser vi på RUT-avdraget kan vi inte annat än konstatera att det har varit en väldigt lyckosam reform med upp till 20 000 helt nya arbetstillfällen. Svart har blivit vitt. Kvinnors arbetskraftsdeltagande har ökat. Barnfamiljer får vardagspusslet att gå ihop. En hel del kvinnor har startat nya egna företag. Det kanske absolut viktigaste är att människor har fått sitt första jobb, inte minst väldigt många utrikes födda.

Fru talman! De som köper RUT-tjänster är med och bidrar till ökad sysselsättning. Fler köpta tjänster betyder helt enkelt fler jobb. Med RUT-avdraget kan konsumenten köpa tjänster till rimliga priser. Det innebär samtidigt att företag inom den privata tjänstesektorn kan växa och anställa fler människor på sjysta villkor utan att behöva sänka några löner. Ur ett hållbarhetsperspektiv är det också klokt att stimulera köp av tjänster i stället för att öka konsumtionen av varor. Dessutom kan vi säkerställa att den här konsumtionen är inhemsk. Det är kanske därför som Socialdemokraternas regeringspartner, Miljöpartiet, är mer förtjusta i RUT-avdraget än vad Socialdemokraterna själva är.

Fru talman! Om finansministern och jag kan vara överens om att fler köpta tjänster betyder fler jobb, borde det då inte vara logiskt att ge konsumenterna möjligheter till just det? Inte minst gäller detta en bransch som är helt ny och omogen och har en potential att utvecklas till att skapa fler jobb, dessutom precis för de grupper som har svag anknytning till arbetsmarknaden.

Det handlar om att ge branschen en chans att utveckla nya tjänstekoncept som varken finansministern eller jag i dag kan spekulera om. Det handlar om att ge branschen en chans att i lugn och ro bygga upp livsdugliga företag över tid så att ytterligare 16 000 människor som står långt bort från arbetsmarknaden får en chans att få fotfäste där. Konjunkturen pekar uppåt just nu, men de här personerna är inte sällan de som får stå kvar på perrongen när tåget går. Min fråga till finansministern blir: Hur många tåg ska få gå innan alla får vara med?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar finansministern för att hon tar upp skattesystemets legitimitet. Att det är viktigt att bevara skattesystemets legitimitet är vi i Sverige politiskt helt överens om. Det är närmast en förutsättning för ett land som tar ut höga skatter för att finansiera omfattande välfärd för medborgarna, bland mycket annat.

RUT- och ROT-avdragen var bara två av de reformer Alliansen genomförde som bidragit till att stärka skattesystemets legitimitet. Skatteverkets mätningar visar att acceptansen för skattesystemet ökade rejält mellan 2006 och 2012. Vid mätningen 2013 var det bara 22 procent som tyckte illa om det svenska skattesystemet. Historiskt sett är det en väldigt låg siffra.

Vad som brukar nämnas som bidragande faktorer till skattesystemets legitimitet är förutsägbarhet, likabehandling och beivrande av fusk. Även där är Skatteverkets mätningar relevanta. År 2012 angav endast 16 procent att de kände någon som skattefuskade, en låg siffra i jämförelse med tidigare mätningar. På frågan om man personligen känner företagare som skattefuskar var siffran nere på 9 procent från att före 2007 ha legat på mellan 25 och 29 procent.

Det är alltså RUT- och ROT-avdragen som på ett avgörande sätt bidragit till att stärka skattesystemets legitimitet hos svenska folket, och de nu av S- och MP-regeringen genomförda försämringarna har redan bidragit till att minska skattesystemets legitimitet. Det står klart för var och en som pratar med företagare i branschen. För första gången på flera år får de nu förfrågningar om att utföra arbete mot svart betalning. Är det något som finansministern är stolt över?

Hur är argumentet att RUT-avdraget ska riktas mot vanliga hushåll relevant över huvud taget som svar på frågan varför det är viktigare att sätta dit höginkomsttagare än att se till att öka antalet jobb för unga och nyanlända, minska svartjobben och underlätta för kvinnors företagande?

Vanliga hushåll påverkas endast såtillvida att de inte längre vet vad som gäller och tycker att reglerna är krångligare. Det är i sig illa. Förutsägbarheten lider av de försämrade reglerna. Det bidrar i sig till att minska skattesystemets legitimitet.

De flesta hushåll kommer inte upp till gränsen på 25 000 kronor. Det innebär därför varken kostnader eller intäkter för staten, vilket gör att det inte heller är ett argument för försämringarna av RUT-avdragen. Den enda rimliga slutsatsen är att den försämring som på flera sätt hotar skattesystemets legitimitet enbart är riktad mot dem som har höga inkomster. Varför?

Det är ideologiska socialdemokratiska fördomar som spökar, och det är tyvärr känslor som styr regeringen. RUT-reformen skapar effektiva jobb - det har även finansministern erkänt - och de är självfinansierade. RUT-jobben är riktiga jobb men med låg tröskel. Det är precis sådana som vi behöver i Sverige med många arbetslösa utan arbetslivserfarenhet eller som ännu inte pratar så bra svenska.

Det är jobb i företag som till stor del ägs och drivs av kvinnor. De som jobbar får bra villkor, och kunderna får säkerhet. När vi talar om kunder: Vad gör det objektivt för skillnad om kunden är hög, låg- eller medelinkomsttagare? Ett jobb är fortfarande ett jobb. Varför vill S och MP försämra för dem med höga inkomster även om effekten blir att det slår hårdast mot dem med svag anknytning till arbetsmarknaden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar finansministern för att hon tar upp skattesystemets legitimitet. Att det är viktigt att bevara skattesystemets legitimitet är vi i Sverige politiskt helt överens om. Det är närmast en förutsättning för ett land som tar ut höga skatter för att finansiera omfattande välfärd för medborgarna, bland mycket annat.

RUT- och ROT-avdragen var bara två av de reformer Alliansen genomförde som bidragit till att stärka skattesystemets legitimitet. Skatteverkets mätningar visar att acceptansen för skattesystemet ökade rejält mellan 2006 och 2012. Vid mätningen 2013 var det bara 22 procent som tyckte illa om det svenska skattesystemet. Historiskt sett är det en väldigt låg siffra.

Vad som brukar nämnas som bidragande faktorer till skattesystemets legitimitet är förutsägbarhet, likabehandling och beivrande av fusk. Även där är Skatteverkets mätningar relevanta. År 2012 angav endast 16 procent att de kände någon som skattefuskade, en låg siffra i jämförelse med tidigare mätningar. På frågan om man personligen känner företagare som skattefuskar var siffran nere på 9 procent från att före 2007 ha legat på mellan 25 och 29 procent.

Det är alltså RUT- och ROT-avdragen som på ett avgörande sätt bidragit till att stärka skattesystemets legitimitet hos svenska folket, och de nu av S- och MP-regeringen genomförda försämringarna har redan bidragit till att minska skattesystemets legitimitet. Det står klart för var och en som pratar med företagare i branschen. För första gången på flera år får de nu förfrågningar om att utföra arbete mot svart betalning. Är det något som finansministern är stolt över?

Hur är argumentet att RUT-avdraget ska riktas mot vanliga hushåll relevant över huvud taget som svar på frågan varför det är viktigare att sätta dit höginkomsttagare än att se till att öka antalet jobb för unga och nyanlända, minska svartjobben och underlätta för kvinnors företagande?

Vanliga hushåll påverkas endast såtillvida att de inte längre vet vad som gäller och tycker att reglerna är krångligare. Det är i sig illa. Förutsägbarheten lider av de försämrade reglerna. Det bidrar i sig till att minska skattesystemets legitimitet.

De flesta hushåll kommer inte upp till gränsen på 25 000 kronor. Det innebär därför varken kostnader eller intäkter för staten, vilket gör att det inte heller är ett argument för försämringarna av RUT-avdragen. Den enda rimliga slutsatsen är att den försämring som på flera sätt hotar skattesystemets legitimitet enbart är riktad mot dem som har höga inkomster. Varför?

Det är ideologiska socialdemokratiska fördomar som spökar, och det är tyvärr känslor som styr regeringen. RUT-reformen skapar effektiva jobb - det har även finansministern erkänt - och de är självfinansierade. RUT-jobben är riktiga jobb men med låg tröskel. Det är precis sådana som vi behöver i Sverige med många arbetslösa utan arbetslivserfarenhet eller som ännu inte pratar så bra svenska.

Det är jobb i företag som till stor del ägs och drivs av kvinnor. De som jobbar får bra villkor, och kunderna får säkerhet. När vi talar om kunder: Vad gör det objektivt för skillnad om kunden är hög, låg- eller medelinkomsttagare? Ett jobb är fortfarande ett jobb. Varför vill S och MP försämra för dem med höga inkomster även om effekten blir att det slår hårdast mot dem med svag anknytning till arbetsmarknaden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar finansministern för att hon tar upp skattesystemets legitimitet. Att det är viktigt att bevara skattesystemets legitimitet är vi i Sverige politiskt helt överens om. Det är närmast en förutsättning för ett land som tar ut höga skatter för att finansiera omfattande välfärd för medborgarna, bland mycket annat.

RUT- och ROT-avdragen var bara två av de reformer Alliansen genomförde som bidragit till att stärka skattesystemets legitimitet. Skatteverkets mätningar visar att acceptansen för skattesystemet ökade rejält mellan 2006 och 2012. Vid mätningen 2013 var det bara 22 procent som tyckte illa om det svenska skattesystemet. Historiskt sett är det en väldigt låg siffra.

Vad som brukar nämnas som bidragande faktorer till skattesystemets legitimitet är förutsägbarhet, likabehandling och beivrande av fusk. Även där är Skatteverkets mätningar relevanta. År 2012 angav endast 16 procent att de kände någon som skattefuskade, en låg siffra i jämförelse med tidigare mätningar. På frågan om man personligen känner företagare som skattefuskar var siffran nere på 9 procent från att före 2007 ha legat på mellan 25 och 29 procent.

Det är alltså RUT- och ROT-avdragen som på ett avgörande sätt bidragit till att stärka skattesystemets legitimitet hos svenska folket, och de nu av S- och MP-regeringen genomförda försämringarna har redan bidragit till att minska skattesystemets legitimitet. Det står klart för var och en som pratar med företagare i branschen. För första gången på flera år får de nu förfrågningar om att utföra arbete mot svart betalning. Är det något som finansministern är stolt över?

Hur är argumentet att RUT-avdraget ska riktas mot vanliga hushåll relevant över huvud taget som svar på frågan varför det är viktigare att sätta dit höginkomsttagare än att se till att öka antalet jobb för unga och nyanlända, minska svartjobben och underlätta för kvinnors företagande?

Vanliga hushåll påverkas endast såtillvida att de inte längre vet vad som gäller och tycker att reglerna är krångligare. Det är i sig illa. Förutsägbarheten lider av de försämrade reglerna. Det bidrar i sig till att minska skattesystemets legitimitet.

De flesta hushåll kommer inte upp till gränsen på 25 000 kronor. Det innebär därför varken kostnader eller intäkter för staten, vilket gör att det inte heller är ett argument för försämringarna av RUT-avdragen. Den enda rimliga slutsatsen är att den försämring som på flera sätt hotar skattesystemets legitimitet enbart är riktad mot dem som har höga inkomster. Varför?

Det är ideologiska socialdemokratiska fördomar som spökar, och det är tyvärr känslor som styr regeringen. RUT-reformen skapar effektiva jobb - det har även finansministern erkänt - och de är självfinansierade. RUT-jobben är riktiga jobb men med låg tröskel. Det är precis sådana som vi behöver i Sverige med många arbetslösa utan arbetslivserfarenhet eller som ännu inte pratar så bra svenska.

Det är jobb i företag som till stor del ägs och drivs av kvinnor. De som jobbar får bra villkor, och kunderna får säkerhet. När vi talar om kunder: Vad gör det objektivt för skillnad om kunden är hög, låg- eller medelinkomsttagare? Ett jobb är fortfarande ett jobb. Varför vill S och MP försämra för dem med höga inkomster även om effekten blir att det slår hårdast mot dem med svag anknytning till arbetsmarknaden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag har upprepade gånger svarat på de frågor som både Anette Åkesson och Helena Bouveng har ställt angående RUT-avdraget. Frågorna upprepas, och jag upprepar mina svar. Jag är inte säker på att ytterligare interaktioner kommer att göra vare sig Helena Bouveng eller Anette Åkesson nöjdare med svaret.

Däremot är mitt svar detsamma som varje gång, på samma sätt som era frågor i princip är desamma som tidigare gånger. Jag kan ytterligare en gång svara på de frågor som jag får från er upprepade gånger. Men det känns inte uppenbart att debatten förs framåt.

Regeringen har gjort förändringen av RUT-avdraget för att öka legitimiteten. Här har jag och Anette Åkesson olika uppfattning om vad som är viktigt för legitimiteten i skattesystemet. Ytterligare upprepade frågor kommer inte att få mig att ändra min uppfattning om detta. Men jag har respekt för att Anette Åkesson har en annan syn på detta.

Vi har gjort en förändring för att öka legitimiteten i systemet. Det påverkar ungefär 1 procent av dem som köper RUT-tjänster och bedöms därför rimligen inte ha någon större påverkan på sysselsättningen, särskilt inte som den procenten har en genomsnittlig inkomst på ungefär 960 000 kronor om året och därmed rimligen har ekonomiska förutsättningar att fortsätta att köpa tjänsterna även efteråt.

Vi tycker från regeringens sida att det är en viktig bransch. Det är bra att det är en blomstrande bransch. Det är också viktigt att många människor med svagare anknytning till arbetsmarknaden kan arbeta i branschen. Det är också därför som vi har gjort en väldigt liten förändring av RUT-avdraget.

Det är viktigt att det också finns en tydlighet om vilka regler som gäller så att företagen kan känna sig lugna och trygga med att fortsätta att verka i branschen. Det är också bra med den utvidgning av RUT-avdraget som vi kom överens om i den migrationspolitiska överenskommelsen. Där har regeringen gått ut med en promemoria på delning. Vi väntar på remisssynpunkterna på denna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag har upprepade gånger svarat på de frågor som både Anette Åkesson och Helena Bouveng har ställt angående RUT-avdraget. Frågorna upprepas, och jag upprepar mina svar. Jag är inte säker på att ytterligare interaktioner kommer att göra vare sig Helena Bouveng eller Anette Åkesson nöjdare med svaret.

Däremot är mitt svar detsamma som varje gång, på samma sätt som era frågor i princip är desamma som tidigare gånger. Jag kan ytterligare en gång svara på de frågor som jag får från er upprepade gånger. Men det känns inte uppenbart att debatten förs framåt.

Regeringen har gjort förändringen av RUT-avdraget för att öka legitimiteten. Här har jag och Anette Åkesson olika uppfattning om vad som är viktigt för legitimiteten i skattesystemet. Ytterligare upprepade frågor kommer inte att få mig att ändra min uppfattning om detta. Men jag har respekt för att Anette Åkesson har en annan syn på detta.

Vi har gjort en förändring för att öka legitimiteten i systemet. Det påverkar ungefär 1 procent av dem som köper RUT-tjänster och bedöms därför rimligen inte ha någon större påverkan på sysselsättningen, särskilt inte som den procenten har en genomsnittlig inkomst på ungefär 960 000 kronor om året och därmed rimligen har ekonomiska förutsättningar att fortsätta att köpa tjänsterna även efteråt.

Vi tycker från regeringens sida att det är en viktig bransch. Det är bra att det är en blomstrande bransch. Det är också viktigt att många människor med svagare anknytning till arbetsmarknaden kan arbeta i branschen. Det är också därför som vi har gjort en väldigt liten förändring av RUT-avdraget.

Det är viktigt att det också finns en tydlighet om vilka regler som gäller så att företagen kan känna sig lugna och trygga med att fortsätta att verka i branschen. Det är också bra med den utvidgning av RUT-avdraget som vi kom överens om i den migrationspolitiska överenskommelsen. Där har regeringen gått ut med en promemoria på delning. Vi väntar på remisssynpunkterna på denna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag har upprepade gånger svarat på de frågor som både Anette Åkesson och Helena Bouveng har ställt angående RUT-avdraget. Frågorna upprepas, och jag upprepar mina svar. Jag är inte säker på att ytterligare interaktioner kommer att göra vare sig Helena Bouveng eller Anette Åkesson nöjdare med svaret.

Däremot är mitt svar detsamma som varje gång, på samma sätt som era frågor i princip är desamma som tidigare gånger. Jag kan ytterligare en gång svara på de frågor som jag får från er upprepade gånger. Men det känns inte uppenbart att debatten förs framåt.

Regeringen har gjort förändringen av RUT-avdraget för att öka legitimiteten. Här har jag och Anette Åkesson olika uppfattning om vad som är viktigt för legitimiteten i skattesystemet. Ytterligare upprepade frågor kommer inte att få mig att ändra min uppfattning om detta. Men jag har respekt för att Anette Åkesson har en annan syn på detta.

Vi har gjort en förändring för att öka legitimiteten i systemet. Det påverkar ungefär 1 procent av dem som köper RUT-tjänster och bedöms därför rimligen inte ha någon större påverkan på sysselsättningen, särskilt inte som den procenten har en genomsnittlig inkomst på ungefär 960 000 kronor om året och därmed rimligen har ekonomiska förutsättningar att fortsätta att köpa tjänsterna även efteråt.

Vi tycker från regeringens sida att det är en viktig bransch. Det är bra att det är en blomstrande bransch. Det är också viktigt att många människor med svagare anknytning till arbetsmarknaden kan arbeta i branschen. Det är också därför som vi har gjort en väldigt liten förändring av RUT-avdraget.

Det är viktigt att det också finns en tydlighet om vilka regler som gäller så att företagen kan känna sig lugna och trygga med att fortsätta att verka i branschen. Det är också bra med den utvidgning av RUT-avdraget som vi kom överens om i den migrationspolitiska överenskommelsen. Där har regeringen gått ut med en promemoria på delning. Vi väntar på remisssynpunkterna på denna.

Fru talman! Om jag inte är helt fel underrättad gick remisstiden ut den 8 februari för berörda att yttra sig om förslaget att utöka RUT-avdraget till att även gälla flyttjänster, it-tjänster och trädgårdsarbete. Det finns i migrationsöverenskommelsen med Alliansen med sikte på att underlätta för asylsökande och nyanlända att komma i nya jobb.

Ser man på remissinstanserna är det både ris och ros. Det är ros för att tjänsterna utvidgas och ris för att taket för RUT-avdraget inte återställs till tidigare 50 000 kronor. Det är väl bara Jonas Sjöstedt och LO som kanske tycker något annat. Från detta håll kan vi fortfarande höra att det inte är värt någonting över huvud taget.

Att finansministern inte tar intryck av vare sig mig, Anette Åkesson eller alla andra som interpellerat är ingen nyhet. Det har vi förstått. Det gör hon heller inte av enskilda företagare, Näringslivets Skattedelegation eller Svenskt Näringsliv. Det är ingen hemlighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men hur är det med regeringens eget verk som är ansvarigt för att få ut människor i jobb och som inte kan anklagas för att ha något annat intresse än just att få ut människor på arbetsmarknaden?

I en intervju i Ekot den 3 februari är generaldirektör Mikael Sjöberg väldigt orolig för utvecklingen. Arbetslösheten för inrikes födda ligger på 4,8 procent och för utrikes födda på 21,8 procent. Det är en skillnad på 17 procentenheter. Ser vi på utrikesfödda kvinnor är siffrorna katastrofala. Det vet jag att min kollega Niklas Wykman kommer att diskutera mer i kväll.

Generaldirektör Mikael Sjöberg är tydlig: Detta är orimligt. Det skapar samhällsklyftor som blir närmast omöjliga att överbrygga. I samma intervju säger Mikael Sjöberg vidare: Det är helt enkelt risk att vissa familjer, vissa personer, slår i taket på 25 000 kronor och därför inte efterfrågar tjänsterna lika mycket som de skulle göra om taket låg på 50 000 kronor. Inte minst är återställningen viktig för personer långt ifrån arbetsmarknaden. Han säger vidare: Vi måste jobba med olika typer av förslag som skapar arbetsuppgifter som passar människor lite längre från arbetsmarknaden. Enligt vår bedömning är många RUT-tjänster av sådant slag att de passar den här gruppen.

Jag hör att finansministern gör samma bedömning som Arbetsförmedlingens generaldirektör - att RUT-jobb bidrar till att skapa jobb till personer med svag anknytning till arbetsmarknaden. Men hon är ändå inte beredd att återställa taket för avdraget. Är skattesystemets legitimitet viktigare än att samhällsklyftor skapas som blir nästan omöjliga att överbrygga? Är det en risk som Magdalena Andersson är beredd att ta?

Fru talman! Om jag inte är helt fel underrättad gick remisstiden ut den 8 februari för berörda att yttra sig om förslaget att utöka RUT-avdraget till att även gälla flyttjänster, it-tjänster och trädgårdsarbete. Det finns i migrationsöverenskommelsen med Alliansen med sikte på att underlätta för asylsökande och nyanlända att komma i nya jobb.

Ser man på remissinstanserna är det både ris och ros. Det är ros för att tjänsterna utvidgas och ris för att taket för RUT-avdraget inte återställs till tidigare 50 000 kronor. Det är väl bara Jonas Sjöstedt och LO som kanske tycker något annat. Från detta håll kan vi fortfarande höra att det inte är värt någonting över huvud taget.

Att finansministern inte tar intryck av vare sig mig, Anette Åkesson eller alla andra som interpellerat är ingen nyhet. Det har vi förstått. Det gör hon heller inte av enskilda företagare, Näringslivets Skattedelegation eller Svenskt Näringsliv. Det är ingen hemlighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men hur är det med regeringens eget verk som är ansvarigt för att få ut människor i jobb och som inte kan anklagas för att ha något annat intresse än just att få ut människor på arbetsmarknaden?

I en intervju i Ekot den 3 februari är generaldirektör Mikael Sjöberg väldigt orolig för utvecklingen. Arbetslösheten för inrikes födda ligger på 4,8 procent och för utrikes födda på 21,8 procent. Det är en skillnad på 17 procentenheter. Ser vi på utrikesfödda kvinnor är siffrorna katastrofala. Det vet jag att min kollega Niklas Wykman kommer att diskutera mer i kväll.

Generaldirektör Mikael Sjöberg är tydlig: Detta är orimligt. Det skapar samhällsklyftor som blir närmast omöjliga att överbrygga. I samma intervju säger Mikael Sjöberg vidare: Det är helt enkelt risk att vissa familjer, vissa personer, slår i taket på 25 000 kronor och därför inte efterfrågar tjänsterna lika mycket som de skulle göra om taket låg på 50 000 kronor. Inte minst är återställningen viktig för personer långt ifrån arbetsmarknaden. Han säger vidare: Vi måste jobba med olika typer av förslag som skapar arbetsuppgifter som passar människor lite längre från arbetsmarknaden. Enligt vår bedömning är många RUT-tjänster av sådant slag att de passar den här gruppen.

Jag hör att finansministern gör samma bedömning som Arbetsförmedlingens generaldirektör - att RUT-jobb bidrar till att skapa jobb till personer med svag anknytning till arbetsmarknaden. Men hon är ändå inte beredd att återställa taket för avdraget. Är skattesystemets legitimitet viktigare än att samhällsklyftor skapas som blir nästan omöjliga att överbrygga? Är det en risk som Magdalena Andersson är beredd att ta?

Fru talman! Om jag inte är helt fel underrättad gick remisstiden ut den 8 februari för berörda att yttra sig om förslaget att utöka RUT-avdraget till att även gälla flyttjänster, it-tjänster och trädgårdsarbete. Det finns i migrationsöverenskommelsen med Alliansen med sikte på att underlätta för asylsökande och nyanlända att komma i nya jobb.

Ser man på remissinstanserna är det både ris och ros. Det är ros för att tjänsterna utvidgas och ris för att taket för RUT-avdraget inte återställs till tidigare 50 000 kronor. Det är väl bara Jonas Sjöstedt och LO som kanske tycker något annat. Från detta håll kan vi fortfarande höra att det inte är värt någonting över huvud taget.

Att finansministern inte tar intryck av vare sig mig, Anette Åkesson eller alla andra som interpellerat är ingen nyhet. Det har vi förstått. Det gör hon heller inte av enskilda företagare, Näringslivets Skattedelegation eller Svenskt Näringsliv. Det är ingen hemlighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men hur är det med regeringens eget verk som är ansvarigt för att få ut människor i jobb och som inte kan anklagas för att ha något annat intresse än just att få ut människor på arbetsmarknaden?

I en intervju i Ekot den 3 februari är generaldirektör Mikael Sjöberg väldigt orolig för utvecklingen. Arbetslösheten för inrikes födda ligger på 4,8 procent och för utrikes födda på 21,8 procent. Det är en skillnad på 17 procentenheter. Ser vi på utrikesfödda kvinnor är siffrorna katastrofala. Det vet jag att min kollega Niklas Wykman kommer att diskutera mer i kväll.

Generaldirektör Mikael Sjöberg är tydlig: Detta är orimligt. Det skapar samhällsklyftor som blir närmast omöjliga att överbrygga. I samma intervju säger Mikael Sjöberg vidare: Det är helt enkelt risk att vissa familjer, vissa personer, slår i taket på 25 000 kronor och därför inte efterfrågar tjänsterna lika mycket som de skulle göra om taket låg på 50 000 kronor. Inte minst är återställningen viktig för personer långt ifrån arbetsmarknaden. Han säger vidare: Vi måste jobba med olika typer av förslag som skapar arbetsuppgifter som passar människor lite längre från arbetsmarknaden. Enligt vår bedömning är många RUT-tjänster av sådant slag att de passar den här gruppen.

Jag hör att finansministern gör samma bedömning som Arbetsförmedlingens generaldirektör - att RUT-jobb bidrar till att skapa jobb till personer med svag anknytning till arbetsmarknaden. Men hon är ändå inte beredd att återställa taket för avdraget. Är skattesystemets legitimitet viktigare än att samhällsklyftor skapas som blir nästan omöjliga att överbrygga? Är det en risk som Magdalena Andersson är beredd att ta?

Fru talman! Finansministern och jag har uppenbarligen olika uppfattningar om en hel del saker och bland annat om att jag tidigare ska ha fått svar på mina frågor. Det är dessutom ganska lätt att kolla upp i olika protokoll.

De mätningar som Skatteverket har genomfört visar att svenska folket tack vare RUT- och ROT-reformerna har större förtroende för skattesystemet och känner färre som skattefuskar. Skattesystemets legitimitet har stärkts under Alliansens regeringsår.

Det är därför intressant att finansministern i sitt svar kopplar ihop skattesystemets legitimitet med upplevelsen av rättvis skattepolitik. Innebär inte ökat förtroende och mindre fusk just att skattesystemets legitimitet ökar och att det upplevs som mer rättvist? Så är det uppenbarligen inte enligt S och MP, eftersom de förändringar som S och MP genomfört med precision just försämrar skattesystemets legitimitet.

Jag är därför nyfiken på vad finansministern menar med rättvis skattepolitik. Hur upplevs skattepolitik som rättvis? Rättvisa är också någonting som alla vill ha. Det är en av skattesystemets huvuduppgifter att omfördela inkomster. Det talas om både vertikal och horisontell rättvisa.

Gällande specifikt RUT-avdragen: Vad är det som har varit eller upplevts som orättvist med dem? Är det att inte alla kan utnyttja dem? Så är det med många produkter och tjänster. Det måste ha varit något så dramatiskt med just RUT-avdragen att S och MP riskerar de goda effekterna för att komma åt dessa orättvisor, och dessutom på ett så politiskt otydligt sätt. Min kollega Helena Bouveng har talat om både företag och jobb med låga trösklar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar därför: Hur menar finansministern att RUT-avdragen har upplevts som orättvisa? Är det rättvisare för dem som nu riskerar att bli av med jobbet?

Fru talman! Finansministern och jag har uppenbarligen olika uppfattningar om en hel del saker och bland annat om att jag tidigare ska ha fått svar på mina frågor. Det är dessutom ganska lätt att kolla upp i olika protokoll.

De mätningar som Skatteverket har genomfört visar att svenska folket tack vare RUT- och ROT-reformerna har större förtroende för skattesystemet och känner färre som skattefuskar. Skattesystemets legitimitet har stärkts under Alliansens regeringsår.

Det är därför intressant att finansministern i sitt svar kopplar ihop skattesystemets legitimitet med upplevelsen av rättvis skattepolitik. Innebär inte ökat förtroende och mindre fusk just att skattesystemets legitimitet ökar och att det upplevs som mer rättvist? Så är det uppenbarligen inte enligt S och MP, eftersom de förändringar som S och MP genomfört med precision just försämrar skattesystemets legitimitet.

Jag är därför nyfiken på vad finansministern menar med rättvis skattepolitik. Hur upplevs skattepolitik som rättvis? Rättvisa är också någonting som alla vill ha. Det är en av skattesystemets huvuduppgifter att omfördela inkomster. Det talas om både vertikal och horisontell rättvisa.

Gällande specifikt RUT-avdragen: Vad är det som har varit eller upplevts som orättvist med dem? Är det att inte alla kan utnyttja dem? Så är det med många produkter och tjänster. Det måste ha varit något så dramatiskt med just RUT-avdragen att S och MP riskerar de goda effekterna för att komma åt dessa orättvisor, och dessutom på ett så politiskt otydligt sätt. Min kollega Helena Bouveng har talat om både företag och jobb med låga trösklar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar därför: Hur menar finansministern att RUT-avdragen har upplevts som orättvisa? Är det rättvisare för dem som nu riskerar att bli av med jobbet?

Fru talman! Finansministern och jag har uppenbarligen olika uppfattningar om en hel del saker och bland annat om att jag tidigare ska ha fått svar på mina frågor. Det är dessutom ganska lätt att kolla upp i olika protokoll.

De mätningar som Skatteverket har genomfört visar att svenska folket tack vare RUT- och ROT-reformerna har större förtroende för skattesystemet och känner färre som skattefuskar. Skattesystemets legitimitet har stärkts under Alliansens regeringsår.

Det är därför intressant att finansministern i sitt svar kopplar ihop skattesystemets legitimitet med upplevelsen av rättvis skattepolitik. Innebär inte ökat förtroende och mindre fusk just att skattesystemets legitimitet ökar och att det upplevs som mer rättvist? Så är det uppenbarligen inte enligt S och MP, eftersom de förändringar som S och MP genomfört med precision just försämrar skattesystemets legitimitet.

Jag är därför nyfiken på vad finansministern menar med rättvis skattepolitik. Hur upplevs skattepolitik som rättvis? Rättvisa är också någonting som alla vill ha. Det är en av skattesystemets huvuduppgifter att omfördela inkomster. Det talas om både vertikal och horisontell rättvisa.

Gällande specifikt RUT-avdragen: Vad är det som har varit eller upplevts som orättvist med dem? Är det att inte alla kan utnyttja dem? Så är det med många produkter och tjänster. Det måste ha varit något så dramatiskt med just RUT-avdragen att S och MP riskerar de goda effekterna för att komma åt dessa orättvisor, och dessutom på ett så politiskt otydligt sätt. Min kollega Helena Bouveng har talat om både företag och jobb med låga trösklar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar därför: Hur menar finansministern att RUT-avdragen har upplevts som orättvisa? Är det rättvisare för dem som nu riskerar att bli av med jobbet?

Fru talman! Den genomsnittliga RUT-användaren gör ett RUT-avdrag på 5 000 kronor i månaden. Den bedömning jag gör är att skattesystemets legitimitet skulle öka om man riktar RUT-avdraget mer mot vanliga barnfamiljer och vanliga hushåll. Här gör vi olika bedömningar.

Det är intressant att Helena Bouveng intresserar sig för klyftor i samhället. Något jag tycker är bekymmersamt är de ökade klyftor som växer fram i Sverige, där den förra borgerliga regeringen med stor precision lade oerhört mycket av sitt reformutrymme på åtgärder som just ökade klyftorna i samhället och även använde en hel del pengar som inte fanns som reformutrymme för att sänka skatter på ett sätt som gjorde att statsfinanserna inte var i ett hållbart skick när vi tog över. Något som riskerar att öka klyftorna är ju när man undergräver den långsiktiga finansieringen av vår gemensamma välfärd, eftersom vi vet att den gemensamma välfärden i sig är väldigt omfördelande.

Regeringens bedömning är att den förändring som görs av RUT-avdraget kommer att ha mycket liten effekt. Om man menar att det förändrade taket i RUT-avdraget kommer att vara avgörande för utländska kvinnors möjlighet att komma in på arbetsmarknaden delar jag inte Helena Bouvengs bedömning. Däremot har regeringen vidtagit mycket kraftfulla åtgärder för att stödja människor som står långt från arbetsmarknaden att komma in på arbetsmarknaden. Vi har uppgraderat arbetsmarknadspolitiken. Vi genomför ett stort kunskapslyft via komvux, yrkesvux och arbetsmarknadsutbildning för att människor ska kunna få den utbildning som krävs för att komma in i ett arbete. Därutöver har vi omfattande program vad gäller möjligheten att få subventionerade anställningar och extratjänster i välfärden.

Jag tycker att det är viktigt att vi arbetar oerhört aktivt med att människor som står lite längre från arbetsmarknaden också ska få möjlighet att komma in.

Fru talman! Den genomsnittliga RUT-användaren gör ett RUT-avdrag på 5 000 kronor i månaden. Den bedömning jag gör är att skattesystemets legitimitet skulle öka om man riktar RUT-avdraget mer mot vanliga barnfamiljer och vanliga hushåll. Här gör vi olika bedömningar.

Det är intressant att Helena Bouveng intresserar sig för klyftor i samhället. Något jag tycker är bekymmersamt är de ökade klyftor som växer fram i Sverige, där den förra borgerliga regeringen med stor precision lade oerhört mycket av sitt reformutrymme på åtgärder som just ökade klyftorna i samhället och även använde en hel del pengar som inte fanns som reformutrymme för att sänka skatter på ett sätt som gjorde att statsfinanserna inte var i ett hållbart skick när vi tog över. Något som riskerar att öka klyftorna är ju när man undergräver den långsiktiga finansieringen av vår gemensamma välfärd, eftersom vi vet att den gemensamma välfärden i sig är väldigt omfördelande.

Regeringens bedömning är att den förändring som görs av RUT-avdraget kommer att ha mycket liten effekt. Om man menar att det förändrade taket i RUT-avdraget kommer att vara avgörande för utländska kvinnors möjlighet att komma in på arbetsmarknaden delar jag inte Helena Bouvengs bedömning. Däremot har regeringen vidtagit mycket kraftfulla åtgärder för att stödja människor som står långt från arbetsmarknaden att komma in på arbetsmarknaden. Vi har uppgraderat arbetsmarknadspolitiken. Vi genomför ett stort kunskapslyft via komvux, yrkesvux och arbetsmarknadsutbildning för att människor ska kunna få den utbildning som krävs för att komma in i ett arbete. Därutöver har vi omfattande program vad gäller möjligheten att få subventionerade anställningar och extratjänster i välfärden.

Jag tycker att det är viktigt att vi arbetar oerhört aktivt med att människor som står lite längre från arbetsmarknaden också ska få möjlighet att komma in.

Fru talman! Den genomsnittliga RUT-användaren gör ett RUT-avdrag på 5 000 kronor i månaden. Den bedömning jag gör är att skattesystemets legitimitet skulle öka om man riktar RUT-avdraget mer mot vanliga barnfamiljer och vanliga hushåll. Här gör vi olika bedömningar.

Det är intressant att Helena Bouveng intresserar sig för klyftor i samhället. Något jag tycker är bekymmersamt är de ökade klyftor som växer fram i Sverige, där den förra borgerliga regeringen med stor precision lade oerhört mycket av sitt reformutrymme på åtgärder som just ökade klyftorna i samhället och även använde en hel del pengar som inte fanns som reformutrymme för att sänka skatter på ett sätt som gjorde att statsfinanserna inte var i ett hållbart skick när vi tog över. Något som riskerar att öka klyftorna är ju när man undergräver den långsiktiga finansieringen av vår gemensamma välfärd, eftersom vi vet att den gemensamma välfärden i sig är väldigt omfördelande.

Regeringens bedömning är att den förändring som görs av RUT-avdraget kommer att ha mycket liten effekt. Om man menar att det förändrade taket i RUT-avdraget kommer att vara avgörande för utländska kvinnors möjlighet att komma in på arbetsmarknaden delar jag inte Helena Bouvengs bedömning. Däremot har regeringen vidtagit mycket kraftfulla åtgärder för att stödja människor som står långt från arbetsmarknaden att komma in på arbetsmarknaden. Vi har uppgraderat arbetsmarknadspolitiken. Vi genomför ett stort kunskapslyft via komvux, yrkesvux och arbetsmarknadsutbildning för att människor ska kunna få den utbildning som krävs för att komma in i ett arbete. Därutöver har vi omfattande program vad gäller möjligheten att få subventionerade anställningar och extratjänster i välfärden.

Jag tycker att det är viktigt att vi arbetar oerhört aktivt med att människor som står lite längre från arbetsmarknaden också ska få möjlighet att komma in.

Fru talman! Om finansministern verkligen skulle oroa sig för klyftor mellan människor borde finansministern kanske lyssna lite mer på Arbetsförmedlingens generaldirektör. Han har i alla fall insikten om att den största klyftan är klyftan mellan de människor som har ett jobb och dem som inte har ett jobb.

Jag tänkte att kvällen skulle gå i citatets tecken. Jag tar först ett citat från arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i en interpellationsdebatt den 2 februari 2016. Hon säger: "Regeringen bedömer att antalet jobb med lägre kvalifikationskrav behöver bli högre."

Jag fortsätter med ett citat från finansministern själv i Dagens Nyheter den 29 december 2015. Då skriver Magdalena Andersson så här: "Har någon bra idéer, är jag beredd att lyssna. För mig är det som är kostnadseffektivt viktigare snarare än ideologiska låsningar."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag avrundar med statsministern själv, som i årets första frågestund säger: "Jag nästan struntar i vilket, bara människor kommer i arbete - och på sjysta villkor." Han säger också: "Jag gör det som krävs för att människor ska komma i arbete."

Det är citat från rödgröna, framträdande regeringsföreträdare vars viktigaste vallöfte var att ha Europas lägsta arbetslöshet år 2020.

Min enkla fråga till finansministern blir därför: Är det något av dessa uttalanden som inte passar in mer än väl på de jobb som har vuxit fram och skulle kunna växa fram inom RUT-sektorn?

Fru talman! Om finansministern verkligen skulle oroa sig för klyftor mellan människor borde finansministern kanske lyssna lite mer på Arbetsförmedlingens generaldirektör. Han har i alla fall insikten om att den största klyftan är klyftan mellan de människor som har ett jobb och dem som inte har ett jobb.

Jag tänkte att kvällen skulle gå i citatets tecken. Jag tar först ett citat från arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i en interpellationsdebatt den 2 februari 2016. Hon säger: "Regeringen bedömer att antalet jobb med lägre kvalifikationskrav behöver bli högre."

Jag fortsätter med ett citat från finansministern själv i Dagens Nyheter den 29 december 2015. Då skriver Magdalena Andersson så här: "Har någon bra idéer, är jag beredd att lyssna. För mig är det som är kostnadseffektivt viktigare snarare än ideologiska låsningar."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag avrundar med statsministern själv, som i årets första frågestund säger: "Jag nästan struntar i vilket, bara människor kommer i arbete - och på sjysta villkor." Han säger också: "Jag gör det som krävs för att människor ska komma i arbete."

Det är citat från rödgröna, framträdande regeringsföreträdare vars viktigaste vallöfte var att ha Europas lägsta arbetslöshet år 2020.

Min enkla fråga till finansministern blir därför: Är det något av dessa uttalanden som inte passar in mer än väl på de jobb som har vuxit fram och skulle kunna växa fram inom RUT-sektorn?

Fru talman! Om finansministern verkligen skulle oroa sig för klyftor mellan människor borde finansministern kanske lyssna lite mer på Arbetsförmedlingens generaldirektör. Han har i alla fall insikten om att den största klyftan är klyftan mellan de människor som har ett jobb och dem som inte har ett jobb.

Jag tänkte att kvällen skulle gå i citatets tecken. Jag tar först ett citat från arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i en interpellationsdebatt den 2 februari 2016. Hon säger: "Regeringen bedömer att antalet jobb med lägre kvalifikationskrav behöver bli högre."

Jag fortsätter med ett citat från finansministern själv i Dagens Nyheter den 29 december 2015. Då skriver Magdalena Andersson så här: "Har någon bra idéer, är jag beredd att lyssna. För mig är det som är kostnadseffektivt viktigare snarare än ideologiska låsningar."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag avrundar med statsministern själv, som i årets första frågestund säger: "Jag nästan struntar i vilket, bara människor kommer i arbete - och på sjysta villkor." Han säger också: "Jag gör det som krävs för att människor ska komma i arbete."

Det är citat från rödgröna, framträdande regeringsföreträdare vars viktigaste vallöfte var att ha Europas lägsta arbetslöshet år 2020.

Min enkla fråga till finansministern blir därför: Är det något av dessa uttalanden som inte passar in mer än väl på de jobb som har vuxit fram och skulle kunna växa fram inom RUT-sektorn?

Fru talman! Finansministern har rätt: Klyftorna har ökat i Sverige, och det är en rejäl utmaning. Men det har faktiskt skett de senaste 15 åren och huvudsakligen under åren före 2006, det vill säga under socialdemokratiskt styre, inte alliansstyre.

RUT- och ROT-avdragen har stärkt det svenska skattesystemets legitimitet. Av ideologiska skäl riskerar SMPregeringen att försämra förtroendet för skattesystemet genom de genomförda förändringarna av avdragen. Socialdemokraterna och Miljöpartiet hänvisar till upplevelser av rättvisa men utan att redovisa och stå för vad man egentligen menar. Att man samtidigt riskerar jobb - dessutom jobb med låga trösklar som vi verkligen behöver ännu fler av i Sverige - är illa. De som står långt från arbetsmarknaden straffas av Socialdemokraternas och Miljöpartiets politik.

Vi har för närvarande en mycket svag regering, och just försämringarna av RUT-reformen visar tydligt varför det är så. Men jag vill ändå tacka finansministern för debatten.

Fru talman! Finansministern har rätt: Klyftorna har ökat i Sverige, och det är en rejäl utmaning. Men det har faktiskt skett de senaste 15 åren och huvudsakligen under åren före 2006, det vill säga under socialdemokratiskt styre, inte alliansstyre.

RUT- och ROT-avdragen har stärkt det svenska skattesystemets legitimitet. Av ideologiska skäl riskerar SMPregeringen att försämra förtroendet för skattesystemet genom de genomförda förändringarna av avdragen. Socialdemokraterna och Miljöpartiet hänvisar till upplevelser av rättvisa men utan att redovisa och stå för vad man egentligen menar. Att man samtidigt riskerar jobb - dessutom jobb med låga trösklar som vi verkligen behöver ännu fler av i Sverige - är illa. De som står långt från arbetsmarknaden straffas av Socialdemokraternas och Miljöpartiets politik.

Vi har för närvarande en mycket svag regering, och just försämringarna av RUT-reformen visar tydligt varför det är så. Men jag vill ändå tacka finansministern för debatten.

Fru talman! Finansministern har rätt: Klyftorna har ökat i Sverige, och det är en rejäl utmaning. Men det har faktiskt skett de senaste 15 åren och huvudsakligen under åren före 2006, det vill säga under socialdemokratiskt styre, inte alliansstyre.

RUT- och ROT-avdragen har stärkt det svenska skattesystemets legitimitet. Av ideologiska skäl riskerar SMPregeringen att försämra förtroendet för skattesystemet genom de genomförda förändringarna av avdragen. Socialdemokraterna och Miljöpartiet hänvisar till upplevelser av rättvisa men utan att redovisa och stå för vad man egentligen menar. Att man samtidigt riskerar jobb - dessutom jobb med låga trösklar som vi verkligen behöver ännu fler av i Sverige - är illa. De som står långt från arbetsmarknaden straffas av Socialdemokraternas och Miljöpartiets politik.

Vi har för närvarande en mycket svag regering, och just försämringarna av RUT-reformen visar tydligt varför det är så. Men jag vill ändå tacka finansministern för debatten.

Fru talman! Jag delar helt uppfattningen att den största skillnaden är mellan dem som har jobb och dem som inte har jobb. Det är just därför som regeringen har satsat så oerhört kraftfullt på att fler människor ska komma i arbete, inte minst via en mer aktiv arbetsmarknadspolitik, med tydliga stöd för att människor som står långt från arbetsmarknaden ska få möjlighet att komma in, och via att vi har en aktiv utbildningspolitik, så att man ska kunna få den utbildning som krävs för att ta ett jobb, men också via att vi utvidgar RUT.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Jag delar helt uppfattningen att den största skillnaden är mellan dem som har jobb och dem som inte har jobb. Det är just därför som regeringen har satsat så oerhört kraftfullt på att fler människor ska komma i arbete, inte minst via en mer aktiv arbetsmarknadspolitik, med tydliga stöd för att människor som står långt från arbetsmarknaden ska få möjlighet att komma in, och via att vi har en aktiv utbildningspolitik, så att man ska kunna få den utbildning som krävs för att ta ett jobb, men också via att vi utvidgar RUT.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Jag delar helt uppfattningen att den största skillnaden är mellan dem som har jobb och dem som inte har jobb. Det är just därför som regeringen har satsat så oerhört kraftfullt på att fler människor ska komma i arbete, inte minst via en mer aktiv arbetsmarknadspolitik, med tydliga stöd för att människor som står långt från arbetsmarknaden ska få möjlighet att komma in, och via att vi har en aktiv utbildningspolitik, så att man ska kunna få den utbildning som krävs för att ta ett jobb, men också via att vi utvidgar RUT.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Niklas Wykman har frågat mig vilka reformer av skatte- och bidragssystemen regeringen vill genomföra för att öka sysselsättningen och minska bidragsberoendet bland kvinnor.

Sedan regeringen tillträdde har den totala sysselsättningen ökat med 1,5 procent och arbetslösheten minskat med 0,8 procentenheter. Kvinnors sysselsättning har ökat med 1,7 procent och arbetslösheten bland kvinnor minskat med 0,6 procentenheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trots denna gynnsamma utveckling är arbetslösheten fortfarande hög, samtidigt som det finns många företag som vill anställa. Många arbetslösa saknar den kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden. Regeringen genomför därför en rad åtgärder inom arbetsmarknads- och utbildningsområdet för att fler ska komma i arbete. Fler arbetslösa får nu möjlighet att skaffa sig den utbildning som krävs för att ta de arbeten som växer fram. För att påskynda nyanländas etablering skapas snabbspår så att fler snabbt ska få en fast förankring på arbetsmarknaden och få ett arbete som motsvarar deras kompetens. Regeringen genomför dessutom nödvändiga satsningar på infrastruktur och den största bostadspolitiska satsningen på 20 år. Det skapar jobb och gör att människor kan flytta och pendla dit där jobben finns.

Särskilt viktigt för kvinnors sysselsättning är att regeringen också genomför reformer för att utöka bemanningen i äldreomsorgen och för att förbättra tillgängligheten till barnomsorg på obekväm arbetstid. Satsningar för att öka kvaliteten och tillgängligheten i välfärden ökar möjligheterna för framför allt kvinnor att yrkesarbeta mer. Kvinnor tar ofta ett större ansvar för att vårda anhöriga, barn och äldre, och många kvinnor går ned i arbetstid för att göra detta. Men ingen ska behöva gå ned i arbetstid därför att välfärden inte håller måttet.

En jämnare fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet är avgörande för att uppnå ett jämställt arbetsliv. Den ojämställda fördelningen av föräldraledighet bidrar till den ojämna arbetsfördelningen i hemmet och får direkta effekter på kvinnors inkomster och möjligheter i arbetslivet. Regeringen har därför infört en tredje reserverad månad till vardera föräldern i föräldrapenningen. Ytterligare steg mot ett jämställt föräldraskap behöver tas. Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska se över hela föräldraförsäkringen i syfte att nå det målet.

Dessutom har regeringen avskaffat möjligheten för kommuner att bevilja vårdnadsbidrag. Vårdnadsbidraget försvårade etableringen på arbetsmarknaden, framför allt för kvinnor.

Fru talman! Jag delar finansministerns bedömning att det avskaffade vårdnadsbidraget och förändringarna i föräldraförsäkringen på marginalen kommer att jämna ut villkoren mellan män och kvinnor. Men genomslaget av detta kommer troligtvis att bli relativt litet. Finansministern hotar ju att gå vidare med mer omfattande förändringar av föräldraförsäkringen. Det är säkert en besk medicin för många därute som vill fatta den här typen av beslut själva. Det är en fajt som vi får överlåta till finansministern att ta med svenska folket, hur det ska se ut framöver.

Det som är glädjande är att finansministern återkommande hyllar Alliansens ekonomiska politik. Först ledde Alliansens politik till att sysselsättningen ökade och därefter till att vi på ett sätt som står ut internationellt hanterade den ekonomiska krisen och därmed klarade av att fortsätta med reformer som sedan lade grunden för den starka rekyl som ekonomin har befunnit sig i.

Till och med ett år efter det att vi hade lämnat Regeringskansliet fick vår ekonomiska politik fortsätta att verka. Precis som Magdalena Andersson beskriver det var 2015 - ett år med alliansbudget - ett starkt år för svensk ekonomi, ett starkt år för svensk arbetsmarknad, ett starkt år för svensk sysselsättning. Vi är väldigt glada att finansministern uppmärksammar detta på ett tydligt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Finansministern och den sittande regeringen kommer i stället att utvärderas för de år då deras politik gällde - 2016, 2017 och kanske även 2018.

Då ser vi att till exempel EU-kommissionen i sin vinterprognos spår att svensk ekonomi nu ska gå mot ökade underskott i de offentliga finanserna. Trots att outputgapen sluts, det vill säga att ekonomin når sin potential, bedömer EU-kommissionen att Magdalena Andersson och regeringen kör Sverige med stora och omfattande underskott.

I goda tider när outputgapen är slutna ska regeringen återställa de offentliga finanserna. Tvärtom ser vi nu att regeringen vidgar underskotten enligt EU-kommissionen och urgröper den offentliga ekonomin.

Till detta kommer en stor oro kring den makroekonomiska stabiliteten, kring finansiell stabilitet, kring utvecklingen på husmarknaden och kring skuldsättningens utveckling, där man i regeringen verkar vara mer intresserad av att bråka med varandra i medierna än att vidta åtgärder så att svenska hushåll kan känna sig trygga.

Allt detta är av mycket stor vikt när man diskuterar jämställdhet på arbetsmarknaden. Den svenska erfarenheten är tydlig, nämligen att om man inte klarar de offentliga finanserna klarar man inte jämställdheten på arbetsmarknaden. Det såg vi under 90-talskrisen, då den socialdemokratiska regeringen under lång tid hade tappat kontrollen över de offentliga finanserna. Svensk ekonomi var i mycket dåligt skick, vi hade inga skyddsvallar och vi var i en situation som vi eventuellt är på väg tillbaka till just nu. När krisen kom förlorade en halv miljon människor jobben. Kvinnors sysselsättning pressades kraftigt tillbaka, och det tog 15-20 år för kvinnors sysselsättningsgrad att återhämta sig efter krisen.

Herr talman! Därför är det väsentligt att man klarar de offentliga finanserna om man vill klara kvinnors sysselsättning och arbetskraftsdeltagande.

Vi har nu en regering som har tappat greppet, eller som åtminstone håller på att tappa greppet, om de offentliga finanserna. Utanförskapet växer, och underskotten i de offentliga finanserna växer trots att ekonomin går bra. Det är mycket oroande.

Herr talman! Det gör det också svårt att adressera de två huvudutmaningar som finns för jämställdhet på svensk arbetsmarknad. Den ena gäller utrikes födda kvinnor och kvinnor med låg utbildning, där sysselsättningsgraden är mycket låg. Den andra gäller att högpresterande kvinnor inte når samma framgångar i Sverige som i andra länder. Detta har finansministern inte adresserat i sitt svar.

Herr talman! Jag vill påminna Niklas Wykman om att regeringen från den dag vi klev in i Regeringskansliet lade om styrningen av Arbetsförmedlingen och driver en socialdemokratisk och miljöpartistisk arbetsmarknadspolitik. Jag vill också påminna Niklas Wykman om att vi lade fram en ändringsbudget våren 2015 som genomfördes under 2015 och som innebar stora och viktiga förändringar, inte minst på arbetsmarknadspolitikens område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därutöver är det så att i den budget som regeringen lade fram lade vi fram en politik som innebar att vi bröt den tidigare borgerliga regeringens upprepade satsningar på stora och ofinansierade skattesänkningar som varje år försämrade de offentliga finanserna. Sanningen är att när Niklas Wykman lämnade Finansdepartementet hade vi lämnat en långsiktigt hållbar bana för de offentliga finanserna och befann oss ungefär 80 miljarder från det överskottsmål som Moderaterna i sin retorik säger sig vilja hålla sig till. Men varje gång som de har suttit i regeringsställning har de inte i praktiken lyckats hålla ordning på de offentliga finanserna.

Jag delar Niklas Wykmans uppfattning att det är viktigt att se till både att kvinnor som står långt från arbetsmarknaden får möjlighet att delta på arbetsmarknaden och att kvinnor som står starka på arbetsmarknaden ska få möjlighet att göra karriär och utvecklas i arbetet. På båda dessa områden har regeringen vidtagit viktiga åtgärder.

När det gäller kvinnor som står långt från arbetsmarknaden och som ofta har låg utbildning, vilket Niklas Wykman påpekar, genomför vi ett nytt stort kunskapslyft som många av dessa kvinnor kommer att ha möjlighet att ta del av för att kunna komplettera sin utbildning så att de kan få ett jobb. Därutöver gör vi särskilda satsningar på extratjänster i välfärden som skulle kunna vara en möjlighet för kvinnor att komma in på arbetsmarknaden, utöver de anställningsstöd som fanns även på den tiden som Niklas Wykman jobbade i Regeringskansliet.

För kvinnor i karriären är naturligtvis fördelningen av föräldraförsäkringen viktig. Den ojämställda fördelningen av föräldraförsäkringen påverkar alla kvinnor, oavsett hur föräldraförsäkringen tas ut. Därför tycker jag att det är oerhört bra att regeringen har gått fram med ytterligare en pappamånad. Det kommer naturligtvis att ha betydelse för alla kvinnor på arbetsmarknaden som är i den åldern att de kan komma att skaffa barn.

Dessutom är det faktum att vi tog bort vårdnadsbidraget en stor framgång för kvinnor på arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag tror att finansministern får svårt att sälja till svenska folket att det var den nuvarande rödgröna regeringens politik som gällde under 2015. Om regeringen och Magdalena Andersson kände att de fick igenom sin politik 2015 hade de troligtvis inte hotat med nyval och kastat in Sverige i ett nästan kaosliknande förlopp. Regeringen upplevde nog, handen på hjärtat, att man inte hade kontroll över politiken. Det kan svenska folket vara glada för som fick en stark ekonomisk tillväxt och dessutom en god utveckling på arbetsmarknaden tack vare Alliansens budget.

Det som finansministern säger om de offentliga finanserna efter alliansåren stämmer helt enkelt inte. Finanspolitiska rådet som har som uppgift att granska regeringens ekonomiska politik är också mycket tydligt med detta. Aldrig tidigare, innan denna regering tillträdde och Magdalena Andersson tog chansen att genomföra stora och ofinansierade bidragshöjningar, hade Finanspolitiska rådet sagt att regeringen bröt mot de budgetregler som finns.

Men den här debatten handlar, herr talman, om jämställdheten på arbetsmarknaden. Finansministern är mycket nöjd i sina svar med hur det ser ut i Sverige. Hon är nöjd med utvecklingen i Sverige. Det är väl väl så. Men frågan är om finansministern ser de stora, djupa och strukturella problem som finns i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ungefär hälften av de utrikes födda kvinnorna i Sverige arbetar över huvud taget inte. Mindre än hälften av dem som är födda utanför Europa har sysselsättning i Sverige. Om man kollar på kvinnor med låg utbildning är det inte ens en tredjedel som är sysselsatta. Sverige har alltså ett mycket stort sysselsättningsproblem och en mycket stor jobbutmaning när det gäller kvinnor som är födda i andra länder och när det gäller kvinnor med låg utbildning.

Här försöker finansministern trösta med att vårdnadsbidraget plockas bort och att föräldraförsäkringen ska kvoteras. Det är en mycket klen tröst för den hälft av kvinnorna som helt saknar sysselsättning.

Här pekar tvärtom Lars Calmfors och den löneutredning som nyligen kom på att de åtgärder som alliansregeringen vidtog med nystartsjobb, med RUT-avdrag - som finansministern halverar - och med jobbskatteavdrag är viktiga att bibehålla, fortsätta med och utveckla för att fler i denna grupp ska komma in på arbetsmarknaden och få en chans till egen försörjning.

Men de dåliga resultaten bland kvinnor med svag position på arbetsmarknaden är inte den enda utmaning som regeringen blundar för. Om man kollar på kvinnor i ledande positioner ser man att Sverige ligger långt efter EU-genomsnittet, alltså långt efter länder som vi ofta anser oss vara mycket bättre än på jämställdhet. Men för kvinnor i ledande positioner går det inte lika bra i Sverige som i genomsnittet av EU-länder, och det går väsentligt sämre än i många av de länder som vi vill tävla med.

Finansministern är något på spåret när hon talar om vikten av att fördela hushållsarbete jämnt, klara av livspusslet och få ihop detta med familjen. Desto mer förvånande är det att det är mot dessa kvinnor som finansministern med precision riktar skattehöjningar, avtrappade jobbskatteavdrag, försämrade RUT-avdrag och att hon helt enkelt vänder pusselbitarna så att säga uppochned så att man inte ser hur pusslet ska läggas ihop. Det är inte en politik för ökad jämställdhet.

Jag håller med om att utmaningen är svår, komplex och komplicerad. Det handlar om dem med svagast position, och det handlar om personer som vi många gånger tycker har en stark position. Men i båda fallen misslyckas Sverige, och i båda fallen ordinerar finansministern fel medicin - högre trösklar in på arbetsmarknaden, högre skatter, högre marginalskatter och svårare att få livspusslet att gå ihop. Det är helt enkelt inte en politik som har förankring i vare sig en pragmatisk syn på samhället eller den vetenskap eller erfarenhet som vi har i Sverige. Vi behöver tänka om för att lyckas med jämställdheten i Sverige.

Herr talman! Jag delar Niklas Wykmans bild att läget på arbetsmarknaden är oerhört utmanande efter åtta år med alliansregeringens misslyckade jobbpolitik, att arbetslösheten inte minst bland kvinnor som är födda i andra länder är väldigt bekymmersam och att det är någonting vi måste arbeta oerhört aktivt med från regeringens sida.

Det som är bra är att det är någonting vi har gjort sedan den första dagen vi klev in på Regeringskansliet. Vi behöver arbeta med en mer aktiv både arbetsmarknadspolitik och utbildningspolitik när det gäller de här kvinnornas möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. För dessa kvinnor är naturligtvis det avskaffade vårdnadsbidraget ett steg framåt för möjligheten att komma in på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar också Niklas Wykmans uppfattning att det är ett problem att det är för få kvinnor på de absolut högsta positionerna, inte minst inom näringslivet. För att kvinnor ska kunna göra karriär där tror jag att en tredje pappamånad är viktig, och det gäller även ett därutöver mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Någonting som diskuteras är också kvotering av bolagsstyrelser.

Om jag förstår saker och ting rätt är Moderaterna dock emot både ytterligare vikta pappamånader - den tredje pappamånaden - och kvotering av bolagsstyrelserna. Här finns alltså två konkreta förslag som, vad jag förstår, Niklas Wykman inte ställer sig bakom men som naturligtvis skulle betyda och betyder mycket för kvinnors möjlighet att göra karriär.

Herr talman! Jag tycker att det är beklämmande att vi har en regering som kallar sig feministisk och som inte har koll på problembilden.

Om vi tar bolagsstyrelser som exempel ser vi att Sverige lyckas bättre än EU-genomsnittet där. Om vi däremot kollar på kvinnor i operativ position i ledning av bolag ser vi att vi lyckas sämre där. Då är finansministerns svar att vi ska kvotera bolagsstyrelser. När det inte är där Sverige presterar sämre - vi presterar alltså sämre när det gäller kvinnor i ledande funktioner i bolagen - hjälper det inte att svara med kvotering av bolagsstyrelser.

När vi talar om kvinnor som inte når toppositioner i samma utsträckning som i andra länder svarar finansministern att vi ska avskaffa vårdnadsbidraget och tror att det är lösningen på problemet - samtidigt som man väljer att halvera RUT-avdraget, som gör det möjligt för de här kvinnorna att i större utsträckning delta på arbetsmarknaden.

Herr talman! Förutom en finansminister som inte har problembilden klar för sig rör min oro vad som brett kommer att hända med kvinnors sysselsättning, arbetskraftsdeltagande och möjligheter att lyckas på arbetsmarknaden framöver. Det gäller särskilt under den stora oro de offentliga finanserna i Sverige nu är i för första gången på mycket länge. Finanspolitiska rådet säger att regeringen bryter mot det regelverk som finns, och EU-kommissionen spår ökade underskott trots att ekonomin går allt bättre. Detta är mycket oroande eftersom vi vet att starka offentliga finanser och motståndskraft i offentliga finanser är grunden för att vi ska få mer jämställdhet på arbetsmarknaden i Sverige och klara kvinnors både arbetskraftsdeltagande och sysselsättning.

Ändå är det just här regeringen sviker, skapar osäkerhet och lämnar efter sig en mycket lång rad frågor att besvara. Hur ska man stärka offentliga finanser? Hur ska man kunna vara trygg med välfärdens finansiering? Hur ska vi kunna stå emot ifall krisen kommer tillbaka, när bostadsministern och finansministern bråkar i medierna om den finansiella stabiliteten? Sverige måste kunna bättre än så.

Herr talman! Ja, trygg med offentliga finanser kan man vara när det finns socialdemokrater i regeringen. Det visar historien, och det visar verkligheten här och nu. Sanningen är att den här regeringen har halverat de underskott Niklas Wykman lämnade efter sig när han lämnade Finansdepartementet. Det var ett resultat av åtta års skattesänkarpolitik, där framför allt de två senaste åren gjorde att Sveriges offentliga finanser hamnade på en bana som inte är förenlig med överskottsmålet. Det har för övrigt också påpekats av Finanspolitiska rådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Anledningen till att vi vill diskutera kvotering till bolagsstyrelser är att det är någonting som är möjligt att göra. Att kvotera till ledande positioner i övrigt i bolag bedömer jag skulle vara svårt att göra. Jag är däremot övertygad om att kvotering till bolagsstyrelserna också kommer att påverka vilka möjligheter kvinnor sedan har att få ledande positioner i de olika bolagen, tillsammans med andra åtgärder för att stötta kvinnor. Jag är övertygad om att bland annat en tredje pappamånad är ett sådant viktigt instrument. Däremot tror jag inte att vårdnadsbidraget har någon betydelse för dessa kvinnor, vilket jag tycker att jag var tydlig med i mina tidigare inlägg.

Jag uppskattar Niklas Wykmans engagemang för kvinnors möjligheter att göra karriär och komma till ledande positioner i det svenska näringslivet. Det är en ambition jag helt delar, även om vi har olika uppfattningar om vilka metoder som är bäst. Jag uppskattar också att Niklas Wykman tycker att det är viktigt att kvinnor som står långt från arbetsmarknaden får möjlighet att komma in. Även där har vi liknande ambitioner men lite olika metoder.

Den politik som nu förs fram från borgerligt håll, det vill säga att man ska kraftigt sänka lönerna för människor som står långt från arbetsmarknaden, tror jag inte är en bra väg framåt. Det skulle riskera att öka klyftorna, och det skulle förstöra den svenska modellen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Staffan Danielsson har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till en bred parlamentarisk utredning för att på djupet analysera om enskilda människors vilja att dö något i förtid vid svåra lidanden nära livets slut, och under sträng kontroll, borde kunna respekteras.

Jag kan direkt säga att jag i dagsläget inte är beredd att initiera en sådan utredning. Men jag anser samtidigt att det är viktigt att diskutera vårdens roll i livets slutskede.

Döden angår oss alla som en del av livet. Vi drabbas alla förr eller senare av att människor som står oss nära rycks ifrån oss och slutligen också av vår egen död. Naturligtvis vill vi att både vår egen och våra närståendes död ska vara så fri från lidande som möjligt. En del uttrycker det som att man inte oroar sig så mycket för döden i sig som för själva döendet.

Detta har under den senaste tiden uppmärksammats i medierna, bland annat genom den debattartikel som Danielsson refererar till. Frågan är var gränsen går för vilka åtgärder som vården ska kunna erbjuda. Det är också en fråga som återkommande har aktualiserats av Statens medicinsk-etiska råd, senast vid ett seminarium i Almedalen förra sommaren och på rådets jubileumskonferens i höstas.

Hälso- och sjukvårdens uppgift är att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till detta hör också att lindra lidandet och att främja livskvaliteten för patienter med progressiv och obotlig sjukdom eller skada. Det är det som är den palliativa vårdens uppgift.

Det är sjukvårdshuvudmännen som ska se till att den som behöver det får en så god palliativ vård som möjligt. Palliativ vård ska bedrivas ur ett helhetsperspektiv, så att hänsyn tas till patientens såväl fysiska som psykiska, sociala och existentiella behov. Den ska också innehålla ett organiserat stöd till närstående. På så sätt ska den enskilda individen få möjlighet att leva med värdighet och med största möjliga välbefinnande till livets slut, oavsett ålder och diagnos.

Under det senaste decenniet har mycket gjorts på nationell nivå för att främja en positiv utveckling av den palliativa vården. Socialstyrelsen har tagit fram ett nationellt kunskapsstöd som ger god vägledning för styrningen och ledningen av den palliativa vården. I linje med detta har Sveriges regionala cancercentrum tagit fram ett nationellt vårdprogram, som är tillämpligt oavsett patientens diagnos eller ålder. Läkemedelsverket har publicerat rekommendationer om smärtbehandling i livets slutskede. Ett viktigt verktyg för förbättringsarbete är också Svenska palliativregistret, som fungerar som kvalitetsregister för palliativ vård. Sedan 2011 finns även särskilda föreskrifter från Socialstyrelsen om livsuppehållande behandling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Staffan Danielsson lyfter särskilt fram frågan om den enskilda individens frihet att vid svåra lidanden i livets slutskede kunna få sin yttersta vilja respekterad. Den enskilde patientens integritet, självbestämmande och delaktighet är grundstenar i svensk hälso- och sjukvård. Det gäller också vård i livets slutskede, vilket tydligt framgår av de föreskrifter och den vägledning som finns inom detta område och som jag här har gett exempel på.

Människors oro inför döden måste naturligtvis tas på stort allvar. Jag anser att det är mycket viktigt med fortsatt kvalitetsutveckling av den palliativa vården, och det är bra att vård i livets slutskede diskuteras och debatteras. I dagsläget är jag inte beredd att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att ta ställning till om någon form av dödshjälp skulle kunna tillåtas i Sverige. Jag följer dock med intresse den debatt som pågår i samhället kring denna fråga och ser positivt på att Statens medicinsk-etiska råd, som är ett nationellt organ för informations- och åsiktsbyte kring medicinsk-etiska frågor, fortsätter följa och beakta frågan i sin verksamhet.

Herr talman! Jag har som enskild riksdagsledamot lyft fram en mycket viktig och svår fråga till statsrådet Gabriel Wikström. Statsrådet avser visserligen inte att i dagsläget tillsätta den utredning om dödshjälp som säkerligen rätt snart måste till. Men statsrådets svar är sansat och respektfullt och öppnar för dialog i frågan. Jag tackar verkligen för svaret som jag ser som ett litet genombrott i en fråga som jag har motionerat, interpellerat och debatterat om i något decennium. Verkligheten avgör i längden denna fråga liksom andra, och verkligheten rör sig nu framåt i Sverige och i till exempel Kalifornien, som nu ska införa dödshjälp enligt den så kallade Oregonmodellen.

Jag ska i mitt första inlägg här ge röst åt journalisten och författaren Harald Norbelie som kort före sin död skrev följande på DN Debatt den 2 augusti 2015, och han ställer en fråga till statsrådet Wikström från andra sidan floden.

"Jag befinner mig i livets slutskede.

För snart elva år sedan fick jag diagnosen prostatacancer. - - - I dag är jag helt bunden till rullstol. Måste ha hjälp att ta mig i och ur säng med hjälp av hemtjänst och lyftanordningar. Kan inte sköta min hygien. Är beroende av morfin. Metastaserna har tagit makten över mitt skelett.

Så hur kommer den närmaste framtiden att bli? Värre förlamning? Än mer nedsatt syn? Svåra smärtor? År 1994 konstaterade Socialstyrelsen att nio av tio cancerpatienter lider av svår smärta under den sista levnadsveckan.

Jag kommer inte att ha något att säga till om då jag ska dö. Oavsett hur meningslös den sista tiden blir. Oavsett smärta. Då blir jag omyndigförklarad. Annars talas gärna om ''patientinflytande''. Men inte nu. Vårt lands oförmåga att hantera döden skrämmer mig.

Varför förmår inte Sverige ens diskutera frågan om dödshjälp? - - -

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag önskar också att man i debatten undviker ett värdeladdat begrepp som ''läkarassisterat självmord''. Vad det handlar om är frivillig hjälp att förkorta livet. - - -

När en obotlig sjukdom inom mycket snar framtid kommer att leda till döden, när smärtlindring inte längre hjälper och när patienten uttryckligen för läkare och anhöriga givit uttryck för sin vilja att slippa den sista tidens lidande bör inte samhället sätta hinder i vägen.

Min önskan är att någon vågar väcka liv i frågan om rätten till vår död. Vad säger sjukvårdsminister Gabriel Wikström? Är inte min önskan om rätten att bestämma hur stort lidande jag ska utsätta mig för den allra sista tiden värd någonting? Att jag kan få obegränsad smärtlindring, sedering, även om det innebär att döden påskyndas? Att min död kan bli trygg, värdig och inte minst smärtfri?

Ytterligare en fråga som borde belysas är hur ett livstestamente kan utformas för att vara tryggt och säkert. Sådana finns exempelvis i Danmark.

Så många som 73 procent av Sveriges befolkning är positivt inställda till frivillig dödshjälp för den som är bortom all hjälp, enligt en avhandling på Karolinska institutet.

Att läkare med sin etik och politiker med sin religion talar om för mig att jag tålmodigt ska bära mitt lidande den sista tiden är motsatsen till respekt för livets okränkbarhet."

Herr talman! Jag vill inledningsvis tacka Staffan Danielsson som har lyft fram denna oerhört viktiga och svåra frågan till diskussion. Jag vill också, precis som Staffan Danielsson, tacka ministern för ett balanserat svar som ändå ger uttryck för en öppning, såsom jag läser svaret, för att fortsätta diskutera denna mycket viktiga men svåra frågan. Svåra frågor ska vi inte ducka för i den här kammaren. Svåra frågor ska vi inte sopa under mattan, utan svåra frågor ska vi lyfta upp på bordet, diskutera och vrida och vända på. Jag hoppas därför att ministern vill bidra till en fortsatt diskussion.

Såsom jag läser svaret är ministern ändå öppen för, om inte att tillsätta en parlamentarisk utredning som ska ha i uppdrag att ta fram ett förslag till hur frivillig dödshjälp skulle kunna lagregleras och tillåtas i Sverige, att kanske ändå tillsätta en utredning som tittar just på de etiska frågorna och som ger oss som beslutsfattare ett bättre underlag för att föra den fortsatta diskussionen. Jag tycker nämligen att det är på sin plats att vi tar denna diskussion ett steg framåt.

Detta är ingen partifråga, utan det är just en etisk fråga. Därför valde jag inför denna debatt att ta av min partinål och delta som en enskild ledamot i denna debatt. Detta är ingenting som handlar om vilken partifärg man har, utan det handlar om etiska avväganden och som jag tycker att vi måste diskutera i större utsträckning och låta utreda.

Jag tycker att Staffan Danielsson klarade av argumentationen för frivillig dödshjälp genom att citera Harald Norbelies debattartikel i Dagens Nyheter. Men en aspekt som möjligtvis inte lyfts fram så mycket i den och i Staffan Danielssons inlägg är att erfarenheterna från Oregon och den lagstiftning som har funnits där i snart 20 år visar att möjligheten till frivillig dödshjälp faktiskt har varit någonting som i någon mening har varit värdefullt i utvecklandet av den palliativa vården. Att en svårt sjuk patient som är bortom bot och bättring och som lider svårt har vetskap om att han eller hon när som helst kan välja att avsluta sitt lidande och att avsluta sitt liv är någonting som faktiskt bidrar till ökad livskvalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför tycker jag att det är viktigt att se frågan om frivillig dödshjälp som en del av den palliativa vården och inte som någonting som står i motsats till en god palliativ sjukvård.

Jag stannar där och hoppas att ministern är beredd att tillsätta en utredning som ytterligare går på djupet i de etiska frågorna.

Herr talman! Jag tackar Staffan Danielsson så mycket för interpellationen.

Det är naturligtvis helt omöjligt att föreställa sig hur det är att sitta i dödens väntrum. Dessutom är den erfarenheten helt individuell. Det handlar inte bara om att vi som har hälsan och befinner oss mitt i livet har svårt att se framför oss vilka umbäranden det kan innebära att veta att man inom kort tid ska dö - och många gånger en död som kanske inte är den man hade tänkt sig. Harald Norbelies ord blir därmed väldigt starka och ett viktigt inlägg i debatten och diskussionen om hur hälso- och sjukvården och samhället kan bidra till ett värdigt slut för alla sina medborgare.

Jag tror, precis som både Staffan Danielsson och Johan Hultberg har varit inne på, att vi behöver diskutera frågan. Jag tror dock också att frågan måste diskuteras i hela sin bredd. Det får inte, som så ofta när den här typen av frågor blir symboliska, handla om att ställa sig för eller emot i det här fallet dödshjälp. Man måste i stället diskutera just utifrån hur vi vill att en människas sista tid i livet ska se ut och hur vi vill att hälso- och sjukvården ska bidra till att göra den tiden så värdig som möjligt.

När man studerar både den politiska och den medicinsk-etiska debatten, och även de förändringar svensk hälso- och sjukvård har genomgått under de senaste decennierna, ser man att vi - kanske ibland för sakta, men trots allt - har flyttat oss i en riktning där vi har fått en ökad förståelse för vad det faktiskt betyder att inte bara ge behandling och göra insatser för att bromsa eller bota sjukdom utan kanske i första hand lindra vid livets slut.

Jag är väldigt glad att vi har kunnat föra den debatten på ett, precis som både Johan Hultberg och Staffan Danielsson säger, gott och sansat sätt. Det är också därför jag tror att det vore olyckligt att tillsätta inte bara en parlamentarisk utredning över huvud taget utan även en vanlig, statlig offentlig utredning i den här frågan. Jag tror nämligen att formen passar sig väldigt illa för att diskutera den här typen av svåra etiska överväganden.

Först och främst: När tillsätter man parlamentariska utredningar? Det är när man står inför stora frågor som ofta förutsätter att man har en aktiv handling och att partierna behöver bli överens. I den här frågan tror jag att vi skulle hamna i en situation där inget parti lämnar sin ståndpunkt utan där alla finner ett värde i att i en parlamentarisk utredning värna just sin ståndpunkt utan att flytta sig en millimeter i någon riktning. Jag tror inte heller att en SOU, i den meningen att man tillsätter någon form av experter, skulle bidra till att ge ett svar på den här frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då har vi dock Statens medicinsk-etiska råd, som just har en vana av att jobba med den här typen av problematik och har tagit fram arbetsformer för det. Jag ser fram emot att man även fortsättningsvis följer frågan, och jag vill gärna utveckla det i mitt nästkommande inlägg.

Herr talman! Jag har som Johan Hultberg tagit av mig partinålen; jag är en enskild människa och ledamot här. Jag vill föra frågan framåt, Gabriel Wikström. Oavsett om det sker genom en utredning eller via Statens medicinsk-etiska råd är jag öppen för detta. Rådet har, år 2008, föreslagit att man borde utreda frågan i någon form. Det är utmärkt att man nu jobbar vidare med frågan. Jag välkomnar detta.

I mitt andra inlägg ska jag ge röst åt en annan journalist och författare. Det är Inga-Lisa Sangregorio, som jag precis som när det gäller Harald Norbelie har mycket djup respekt för. Hon har nyss utkommit med boken Den sista friheten, som jag rekommenderar alla intresserade att läsa. Inga-Lisa har brottats med svår cancer men mår i dag bra.

Hon skriver så här: "Det svåraste under mina fyra år med cancern har inte varit de tuffa behandlingarna utan vetskapen om att jag inte kommer att själv kunna bestämma över den sista tiden i mitt liv."

Inga-Lisa skriver också: "Min ALS-drabbade goda vän Kerstin fick sina sista svåra månader ytterligare förmörkade av att hennes läkare inte kunde lova henne att hon skulle slippa kvävas till döds.

Hon kunde inte tala, kunde inte svälja utan fick näring genom ett rör i magen och fick allt svårare att behärska resten av sin kropp, men hennes intellekt var oförstört och hon fortsatte skriva och rita med hjälp av de komplicerade rutiner som hon tillsammans med sin man hade utarbetat.

Det enda hon önskade var möjligheten att få dö innan hon kvävdes, men den tryggheten kunde hon inte få."

Inga-Lisa fortsätter: "På andra håll har man insett att det är orimligt att tvinga svårt sjuka människor att gå igenom ett onödigt lidande.

Men hos oss anser en så gott som enig politikerkår att ingen svensk bör ha rätt att dö utan att ha lidit tillräckligt. Paradoxalt nog hävdar samma politiker samtidigt att var och en bör ha rätt att bestämma över sin egen kropp.

Den rätten gäller emellertid bara om det är livet som mot din vilja växer i din buk. Då har du rätt till abort och får sjukvårdens och samhällets stöd. Om det däremot är döden i form av en obotlig cancer blir du omyndigförklarad på din dödsbädd. Förklara den logiken den som kan.

Jag är gammal kvinnokämpe och har varit med och arbetat för rätten till abort. Nu har jag använt den tidsfrist jag fått tack vare skickliga läkare till att skriva en bok om dödshjälp.

Det är faktiskt hög tid att ge oss den sista friheten."

Avslutningsvis skriver Inga-Lisa Sangregorio: "Den modell för dödshjälp som jag förespråkar i min bok har tillämpats i delstaten Oregon i arton år och finns nu i flera andra delstater, senast i Kalifornien.

Den ger obotligt sjuka men psykiskt friska människor, som enligt två oberoende läkare kommer att dö inom sex månader, rätt att få ett medel utskrivet som de själva kan inta när (och om) deras sjukdom fortskridit så långt att de själva känner att de vill dö.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även motståndarna erkänner i dag" - det sa Johan Hultberg - "att den lett till en förbättrad palliativ vård, och läkarna där är förvånade över att palliativläkare i Sverige vill skapa en motsättning som inte finns.

Det viktigaste resultatet av lagen är ''den sinnesfrid den skänker människor som aldrig kommer att utnyttja den men som vet att den finns om de skulle behöva den''.

Det är precis detta det handlar om. Ingen, inte heller jag, vet vad vi kommer att önska när döden verkligen närmar sig. Men vad jag vet är att de dryga fyra år som jag levt med en allvarlig cancersjukdom skulle ha varit mycket lättare att uthärda om jag vetat att den möjligheten fanns i Sverige.

Då skulle jag ha sluppit ägna så orimligt många fruktlösa timmar åt att grubbla på hur jag på bästa sätt kan ta livet av mig om min cancer kommer tillbaka och är obotlig."

Herr talman! Jag delar ministerns uppfattning att man inte ska göra det enkelt för sig i den här diskussionen och bara tala om ja eller nej till dödshjälp. Men jag tycker ändå, herr talman, att diskussionen måste börja i en principiell diskussion om huruvida jag, ministern och alla individer har rätt till sitt eget liv och således också till sin död.

För mig är det självklart att svaret på den frågan är ja och att man således, som en konsekvens av det ställningstagandet, måste ta ställning för frivillig dödshjälp. När man har gjort det ställningstagandet kommer man in på den svåra diskussionen hur vi ska utforma en sådan lagstiftning. Var går gränserna? Vad ska sjukvården vara skyldig att bistå med? När är beslutet frivilligt? Hur ska vi hantera patienter som är dementa?

Alla dessa oerhört svåra och viktiga avvägningar och gränsdragningar måste vi diskutera noggrant, analysera och utreda. Jag tycker precis som Staffan Danielsson att det finns anledning att titta på de exempel som finns i flera olika länder i världen. De finns både här i Europa - vi har Luxemburg, Holland, Belgien och Schweiz - och i USA, där allt fler delstater har infört olika former av lagstiftning kring frivillig dödshjälp.

Vi kan dra lärdom av erfarenheterna från de länderna, och det tycker jag att det hade varit lämpligt att tillsätta en statlig utredning för. På det sättet får vi fram ett bra underlag för att föra den fortsatta diskussionen. Precis som Staffan Danielsson nämnde kom ju Statens medicinsk-etiska råd 2008 fram till att man nog faktiskt borde ha en lagstiftning som möjliggör frivillig dödshjälp.

Diskussionen måste självfallet fortsätta om exakta gränsdragningar, men för mig är det principiella ställningstagandet enkelt: Ja, varje människa har rätt till en värdig död.

Herr talman! Jag ska börja med att svara Johan Hultberg. Jag tror naturligtvis inte heller att man i en motvilja att förenkla ska undvika de svåra principiella frågeställningarna. Det är självklart att debatten och diskussionen måste utgå från dem. Och att alla människor har rätt till sitt eget liv tror jag att vi är överens om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som den här debatten till stor del handlar om är faktiskt vilka principer som ska gälla för hälso- och sjukvården. Här tror jag att det är viktigt att se att den grundläggande utgångspunkten för hälso- och sjukvården är att värna liv och hälsa hos patienterna.

Det hänvisades här tidigare i debatten till undersökningar bland svenska folket där en majoritet säger sig vara för dödshjälp. Jag tror att vi skulle behöva komplicera de undersökningarna något mer, för det har visat sig i andra typer av studier att det är lätt att vid den typen av frågeställningar om sin egen död ge ett visst svarsalternativ. Men i en djupare diskussion där man också problematiserar kan man få helt andra typer av resultat. Det är en invändning mot att hänvisa till opinionsundersökningar.

En annan är att det är en övergripande majoritet av dem som arbetar inom hälso- och sjukvården, inte minst läkarna som kanske har haft de flesta och största debatterna i den här frågan, som motsätter sig dödshjälp inom hälso- och sjukvården. Jag tror inte för ett ögonblick att det handlar om att man som läkare i första hand tänker på något eget obehag av att i det här fallet bidra till dödshjälp, utan man tänker på att det här ändrar, eller kan ändra, hela fundamentet för hälso- och sjukvården och ändra en del av den principiella inriktningen.

Vi har också stora patientgrupper, inte minst patienter som lider av svåra funktionshinder, som har uttryckt en mycket stark oro för att en riktning mot att öppna upp för dödshjälp inom hälso- och sjukvården skulle kunna leda till att patienter som inte alls egentligen har en önskan att nyttja dödshjälp känner sig tvingade att göra det därför att man inte vill ligga vare sig samhället eller sina nära anhöriga till last.

Det här är några av de principiella överväganden som man måste göra om man vill föra den här typen av debatt.

Det är naturligtvis oerhört svåra ställningstaganden, för mot detta ska man naturligtvis också ställa det som Staffan Danielsson och Johan Hultberg tar upp, nämligen den individuella rätten till sitt eget liv, den individuella rätten att kunna få ett värdigt slut på sitt liv.

För min del tror jag att det är viktigt när vi diskuterar den här frågan här i kammaren att vi inte bara väger intressen mot varandra utan också försöker hitta vad som är allmänintresset i det hela. Som ansvarig minister vill jag att debatten förs utifrån vilka grundprinciper som ska gälla i svensk hälso- och sjukvård, och det måste vara att den yttersta utgångspunkten är att värna rätten till liv och hälsa. Därmed blir behovet av att se hur vi kan förbättra den palliativa vården större än att koncentrera debatten bara till dödshjälpen.

Herr talman! Det handlar naturligtvis i grunden om palliativ vård, och sedan har vi den här aspekten i vissa enstaka fall. Det handlar om individens yttersta vilja vid svåra lidanden. Naturligtvis ska ingen patientgrupp känna någon som helst oro.

Jag tycker att Harald Norbelies och Inga-Lisa Sangregorios innerliga ord säger allt. Likaså gör min interpellation det - läs den gärna ni som lyssnar eller läser detta - där den lysande debattartikeln i Dagens Nyheter finns med av P C Jersild, George Klein, Tuulikki Koivunen Bylund och Björn Ulvaeus.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statens medicinsk-etiska råd ville redan 2008 att regeringen skulle låta utreda detta. I dag finns också gråzoner mellan olika sjukhus och olika läkare. Detta behöver klarläggas och redas ut till ledning för alla berörda.

Även politiskt börjar det röra sig i denna tabufråga. Miljöpartiets kongress ställde sig i höstas bakom en utredning. Moderaterna tror jag håller på att öppna för utredning. På Centerpartiets stämma i höstas hade vi en livlig och respektfylld debatt, och utredningsvännerna nådde cirka en tredjedel av rösterna. Partiets linje är dock nej till utredning, och jag talar här som enskild riksdagsledamot.

I Tyskland lär man tillämpa fri omröstning i parlamenten i svåra etiska frågor. I Sverige tycker jag att taket borde vara högre för att kunna ge uttryck för vad man verkligen tycker. Och jag är mycket stark i min övertygelse i denna fråga att individens yttersta vilja vid svåra lidanden i livets slutskede ska kunna respekteras.

Föreningen Rätten Till en Värdig Död driver denna fråga sedan länge på ett sansat och konstruktivt sätt och kommer inom kort att komma in med en skrivelse som jag rekommenderar till studie som ett inspel.

Jag vill tacka statsrådet Gabriel Wikström för ett ödmjukt och bra interpellationssvar. Måtte frågan snart mogna fram till en utredning, hoppas jag.

Herr talman! Jag tycker också att vi har haft en respektfull och på många sätt djuplodande debatt i ett mycket svårt ämne.

Som jag har gett uttryck för här har jag stor respekt för att frågan inte bara debatteras utan numera också diskuteras mer öppet än under några år tillbaka.

Det är väldigt viktigt att vi som har ansvaret för den övergripande politiken, likväl som vi naturligtvis kan föra fram enskilda ståndpunkter eller för den delen ha förståelse för argument från båda sidor, ska kunna se var allmänintresset ligger och vad vår uppgift som politiker i första hand är att koncentrera debatten på.

Jag tror att vi alla här står upp för rätten till människors egna liv och rätten att bestämma över dem. Men debatten måste därmed komma att handla om vilka principer vi ska ställa upp för samhället när det gäller att styra kring detta liv och i det här fallet i slutet av detta liv. Vilka befogenheter ska vi ge hälso- och sjukvården att assistera vid livets slutskede för att avsluta liv?

Här tror jag att vi måste ta de farhågor som finns på allvar, inte minst inom sjukvårdsprofessionerna själva. Där varnar man för att en utveckling som leder till att dödshjälp erbjuds i större omfattning riskerar att flytta fokus från de principer som hälso- och sjukvården vilar på. Det är min största invändning mot dödshjälp som sådan.

Jag har tidigare redovisat invändningarna mot en parlamentarisk utredning, men jag ser ändå fram emot att Statens medicinsk-etiska råd återigen tar sig an frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Edward Riedl har frågat mig om dörren för gårdsförsäljning i Sverige fortfarande är helt stängd.

Edward Riedl har även frågat vad jag ämnar vidta för åtgärder för att främja mindre producenters möjligheter att slå sig in i Systembolagets sortiment.

Sten Bergheden har frågat mig om jag anser att förbudet mot gårdsförsäljning gynnar företag på landsbygden och om gårdsförsäljningen, om den tilläts, skulle påverka folkhälsan så mycket att ett förbud är motiverat.

Den statliga utredningen om vissa alkoholfrågor, (SOU 2010:98), slog fast att det inte skulle vara möjligt att begränsa gårdsförsäljningen så att enbart svenska vinproducenter skulle kunna sälja mindre kvantiteter av sitt egenproducerade vin till besökare på gården. Gårdsförsäljningen skulle behöva göras tillgänglig för producenter i hela EU för att inte strida mot EU:s regler om diskriminering. Därmed skulle europeiska alkoholproducenter kunna öppna butiker i Sverige utan att produktionen sker på den svenska landsbygden.

Utifrån ett EU-rättsligt perspektiv måste den svenska alkoholpolitiken framstå som systematisk, sammanhängande och konsekvent. Om Sverige skulle införa en lag om gårdsförsäljning som tillåter en ny försäljningskanal av alkohol till konsumenter parallellt med den ensamrätt som Systembolaget innehar finns risk för att rättfärdigandegrunden för detaljhandelsmonopolet skulle bli ifrågasatt.

Betydelsen av att begränsa tillgängligheten till alkoholdrycker har slagits fast i forskning, och alkoholpolitiken bygger på kunskapen om att minskad allmän alkoholkonsumtion leder till minskade alkoholskador i befolkningen. Genom att Systembolaget, vårt detaljhandelsmonopol, kontrollerar etableringar och öppettider samt genomför kontroll av ålder, berusning och risk för langning säkerställs en begränsning av tillgängligheten.

Gårdsförsäljningen i sig torde inte utgöra något hot mot folkhälsan men att genomföra reformer som kan äventyra det svenska monopolet är ett mycket allvarligt hot mot folkhälsan.

Det går inte att med säkerhet veta hur en prövning av det aktuella förslaget skulle kunna utfalla i EU-domstolen, men jag är inte beredd att riskera monopolet, som är grundbulten i den svenska alkoholpolitiken. Så ja, dörren för gårdsförsäljning i Sverige är fortfarande stängd.

Edward Riedl har rätt i att antalet mindre producenter av framför allt öl men även sprit, vin, cider och must har blivit allt fler under de senaste åren. Det gäller både i Sverige och i våra närmaste grannländer, och vi ser att intresset ökar för det som är småskaligt och hantverksmässigt producerat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Denna utveckling har fått stort genomslag i Systembolagets utbud. Bolaget införde i september 2014 en ny sortimentskategori för lokal och småskalig alkoholproduktion. Vid starten omfattade sortimentet ca 390 produkter från 125 olika producenter. Efter ett år hade detta nästan fördubblats till över 700 produkter från ca 200 producenter i Sverige och omkringliggande länder.

Systembolaget bedömer att denna utveckling kommer att fortsätta, och produkterna har även kommit in i det fasta sortimentet och i de nyhetslanseringar som bolaget genomför i hela landet. Lokala och småskaliga alkoholprodukter distribueras till mellan en och tio butiker inom en radie på 15 mil från produktionsplatsen. Om producenten levererar produkterna till Systembolagets depå blir de beställningsbara för kunder i hela Sverige, utan kostnad.

Liksom Edward Riedl och Sten Bergheden anser jag att det är angeläget att den svenska landsbygden får de möjligheter som behövs för att växa. Systembolaget bidrar till detta genom att ha löpande dialog med de mindre producenterna om hur bolaget på olika sätt kan underlätta för dem på lika villkor. Bolaget kan självklart inte agera på ett sätt som gynnar vissa producenter i förhållande till andra.

Andre vice talmannen meddelade att Sten Bergheden, som framställt en av interpellationerna, anmält att han var förhindrad att delta i debatten.

Herr talman! Edward Riedl har frågat mig om dörren för gårdsförsäljning i Sverige fortfarande är helt stängd.

Edward Riedl har även frågat vad jag ämnar vidta för åtgärder för att främja mindre producenters möjligheter att slå sig in i Systembolagets sortiment.

Sten Bergheden har frågat mig om jag anser att förbudet mot gårdsförsäljning gynnar företag på landsbygden och om gårdsförsäljningen, om den tilläts, skulle påverka folkhälsan så mycket att ett förbud är motiverat.

Den statliga utredningen om vissa alkoholfrågor, (SOU 2010:98), slog fast att det inte skulle vara möjligt att begränsa gårdsförsäljningen så att enbart svenska vinproducenter skulle kunna sälja mindre kvantiteter av sitt egenproducerade vin till besökare på gården. Gårdsförsäljningen skulle behöva göras tillgänglig för producenter i hela EU för att inte strida mot EU:s regler om diskriminering. Därmed skulle europeiska alkoholproducenter kunna öppna butiker i Sverige utan att produktionen sker på den svenska landsbygden.

Utifrån ett EU-rättsligt perspektiv måste den svenska alkoholpolitiken framstå som systematisk, sammanhängande och konsekvent. Om Sverige skulle införa en lag om gårdsförsäljning som tillåter en ny försäljningskanal av alkohol till konsumenter parallellt med den ensamrätt som Systembolaget innehar finns risk för att rättfärdigandegrunden för detaljhandelsmonopolet skulle bli ifrågasatt.

Betydelsen av att begränsa tillgängligheten till alkoholdrycker har slagits fast i forskning, och alkoholpolitiken bygger på kunskapen om att minskad allmän alkoholkonsumtion leder till minskade alkoholskador i befolkningen. Genom att Systembolaget, vårt detaljhandelsmonopol, kontrollerar etableringar och öppettider samt genomför kontroll av ålder, berusning och risk för langning säkerställs en begränsning av tillgängligheten.

Gårdsförsäljningen i sig torde inte utgöra något hot mot folkhälsan men att genomföra reformer som kan äventyra det svenska monopolet är ett mycket allvarligt hot mot folkhälsan.

Det går inte att med säkerhet veta hur en prövning av det aktuella förslaget skulle kunna utfalla i EU-domstolen, men jag är inte beredd att riskera monopolet, som är grundbulten i den svenska alkoholpolitiken. Så ja, dörren för gårdsförsäljning i Sverige är fortfarande stängd.

Edward Riedl har rätt i att antalet mindre producenter av framför allt öl men även sprit, vin, cider och must har blivit allt fler under de senaste åren. Det gäller både i Sverige och i våra närmaste grannländer, och vi ser att intresset ökar för det som är småskaligt och hantverksmässigt producerat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Denna utveckling har fått stort genomslag i Systembolagets utbud. Bolaget införde i september 2014 en ny sortimentskategori för lokal och småskalig alkoholproduktion. Vid starten omfattade sortimentet ca 390 produkter från 125 olika producenter. Efter ett år hade detta nästan fördubblats till över 700 produkter från ca 200 producenter i Sverige och omkringliggande länder.

Systembolaget bedömer att denna utveckling kommer att fortsätta, och produkterna har även kommit in i det fasta sortimentet och i de nyhetslanseringar som bolaget genomför i hela landet. Lokala och småskaliga alkoholprodukter distribueras till mellan en och tio butiker inom en radie på 15 mil från produktionsplatsen. Om producenten levererar produkterna till Systembolagets depå blir de beställningsbara för kunder i hela Sverige, utan kostnad.

Liksom Edward Riedl och Sten Bergheden anser jag att det är angeläget att den svenska landsbygden får de möjligheter som behövs för att växa. Systembolaget bidrar till detta genom att ha löpande dialog med de mindre producenterna om hur bolaget på olika sätt kan underlätta för dem på lika villkor. Bolaget kan självklart inte agera på ett sätt som gynnar vissa producenter i förhållande till andra.

Andre vice talmannen meddelade att Sten Bergheden, som framställt en av interpellationerna, anmält att han var förhindrad att delta i debatten.

Herr talman! Edward Riedl har frågat mig om dörren för gårdsförsäljning i Sverige fortfarande är helt stängd.

Edward Riedl har även frågat vad jag ämnar vidta för åtgärder för att främja mindre producenters möjligheter att slå sig in i Systembolagets sortiment.

Sten Bergheden har frågat mig om jag anser att förbudet mot gårdsförsäljning gynnar företag på landsbygden och om gårdsförsäljningen, om den tilläts, skulle påverka folkhälsan så mycket att ett förbud är motiverat.

Den statliga utredningen om vissa alkoholfrågor, (SOU 2010:98), slog fast att det inte skulle vara möjligt att begränsa gårdsförsäljningen så att enbart svenska vinproducenter skulle kunna sälja mindre kvantiteter av sitt egenproducerade vin till besökare på gården. Gårdsförsäljningen skulle behöva göras tillgänglig för producenter i hela EU för att inte strida mot EU:s regler om diskriminering. Därmed skulle europeiska alkoholproducenter kunna öppna butiker i Sverige utan att produktionen sker på den svenska landsbygden.

Utifrån ett EU-rättsligt perspektiv måste den svenska alkoholpolitiken framstå som systematisk, sammanhängande och konsekvent. Om Sverige skulle införa en lag om gårdsförsäljning som tillåter en ny försäljningskanal av alkohol till konsumenter parallellt med den ensamrätt som Systembolaget innehar finns risk för att rättfärdigandegrunden för detaljhandelsmonopolet skulle bli ifrågasatt.

Betydelsen av att begränsa tillgängligheten till alkoholdrycker har slagits fast i forskning, och alkoholpolitiken bygger på kunskapen om att minskad allmän alkoholkonsumtion leder till minskade alkoholskador i befolkningen. Genom att Systembolaget, vårt detaljhandelsmonopol, kontrollerar etableringar och öppettider samt genomför kontroll av ålder, berusning och risk för langning säkerställs en begränsning av tillgängligheten.

Gårdsförsäljningen i sig torde inte utgöra något hot mot folkhälsan men att genomföra reformer som kan äventyra det svenska monopolet är ett mycket allvarligt hot mot folkhälsan.

Det går inte att med säkerhet veta hur en prövning av det aktuella förslaget skulle kunna utfalla i EU-domstolen, men jag är inte beredd att riskera monopolet, som är grundbulten i den svenska alkoholpolitiken. Så ja, dörren för gårdsförsäljning i Sverige är fortfarande stängd.

Edward Riedl har rätt i att antalet mindre producenter av framför allt öl men även sprit, vin, cider och must har blivit allt fler under de senaste åren. Det gäller både i Sverige och i våra närmaste grannländer, och vi ser att intresset ökar för det som är småskaligt och hantverksmässigt producerat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Denna utveckling har fått stort genomslag i Systembolagets utbud. Bolaget införde i september 2014 en ny sortimentskategori för lokal och småskalig alkoholproduktion. Vid starten omfattade sortimentet ca 390 produkter från 125 olika producenter. Efter ett år hade detta nästan fördubblats till över 700 produkter från ca 200 producenter i Sverige och omkringliggande länder.

Systembolaget bedömer att denna utveckling kommer att fortsätta, och produkterna har även kommit in i det fasta sortimentet och i de nyhetslanseringar som bolaget genomför i hela landet. Lokala och småskaliga alkoholprodukter distribueras till mellan en och tio butiker inom en radie på 15 mil från produktionsplatsen. Om producenten levererar produkterna till Systembolagets depå blir de beställningsbara för kunder i hela Sverige, utan kostnad.

Liksom Edward Riedl och Sten Bergheden anser jag att det är angeläget att den svenska landsbygden får de möjligheter som behövs för att växa. Systembolaget bidrar till detta genom att ha löpande dialog med de mindre producenterna om hur bolaget på olika sätt kan underlätta för dem på lika villkor. Bolaget kan självklart inte agera på ett sätt som gynnar vissa producenter i förhållande till andra.

Andre vice talmannen meddelade att Sten Bergheden, som framställt en av interpellationerna, anmält att han var förhindrad att delta i debatten.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Precis som ministern säger i sitt svar växer allt fler små producenter av öl, vin, cider med mera fram i vårt land. Detta skapar arbetstillfällen, framför allt utanför våra storstäder. Landsbygden behöver fler jobb, och entreprenörer som i dag finns inom olika näringar behöver kunna bredda sin verksamhet. På många orter på landsbygden får man bli mångsysslare för att få ihop sin försörjning. Det finns till exempel köttbönder som vidareförädlar och har gårdsförsäljning. Man har tagit produkten ett steg till för att få det hela att gå ihop.

Detsamma gäller på detta område. Gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker skapar jobb samtidigt som det inte riskerar folkhälsan, vilket ministern också säger. Gårdsförsäljning i sig är alltså inget hot mot folkhälsan.

Mot bakgrund av detta har jag frågat om dörren är stängd, och han svarar att så länge han är minister är den stängd.

Till saken hör att Finland som också är ett EU-land och har ett detaljhandelsmonopol för alkohol klarar av att ha gårdsförsäljning, men ministern stänger ändå dörren.

Jag har också frågat ministern om man på något sätt kan främja de små producenternas möjlighet att komma in i Systembolagets sortiment. Jag ställer frågan mot bakgrund av att vi har just ett detaljhandelsmonopol, vilket gör att det bara finns en enda kanal för att sälja dessa produkter i Sverige, nämligen Systembolaget. När den dörren inte är öppen för småproducenter på det sätt den kanske borde vara har man ingen möjlighet att sälja sina produkter.

Även på detta svarar ministern att han inte avser att ta några initiativ, vilket jag tycker är tråkigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Om gårdsförsäljning fungerar i Finland, varför skulle det inte kunna fungera även i Sverige?

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Precis som ministern säger i sitt svar växer allt fler små producenter av öl, vin, cider med mera fram i vårt land. Detta skapar arbetstillfällen, framför allt utanför våra storstäder. Landsbygden behöver fler jobb, och entreprenörer som i dag finns inom olika näringar behöver kunna bredda sin verksamhet. På många orter på landsbygden får man bli mångsysslare för att få ihop sin försörjning. Det finns till exempel köttbönder som vidareförädlar och har gårdsförsäljning. Man har tagit produkten ett steg till för att få det hela att gå ihop.

Detsamma gäller på detta område. Gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker skapar jobb samtidigt som det inte riskerar folkhälsan, vilket ministern också säger. Gårdsförsäljning i sig är alltså inget hot mot folkhälsan.

Mot bakgrund av detta har jag frågat om dörren är stängd, och han svarar att så länge han är minister är den stängd.

Till saken hör att Finland som också är ett EU-land och har ett detaljhandelsmonopol för alkohol klarar av att ha gårdsförsäljning, men ministern stänger ändå dörren.

Jag har också frågat ministern om man på något sätt kan främja de små producenternas möjlighet att komma in i Systembolagets sortiment. Jag ställer frågan mot bakgrund av att vi har just ett detaljhandelsmonopol, vilket gör att det bara finns en enda kanal för att sälja dessa produkter i Sverige, nämligen Systembolaget. När den dörren inte är öppen för småproducenter på det sätt den kanske borde vara har man ingen möjlighet att sälja sina produkter.

Även på detta svarar ministern att han inte avser att ta några initiativ, vilket jag tycker är tråkigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Om gårdsförsäljning fungerar i Finland, varför skulle det inte kunna fungera även i Sverige?

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Precis som ministern säger i sitt svar växer allt fler små producenter av öl, vin, cider med mera fram i vårt land. Detta skapar arbetstillfällen, framför allt utanför våra storstäder. Landsbygden behöver fler jobb, och entreprenörer som i dag finns inom olika näringar behöver kunna bredda sin verksamhet. På många orter på landsbygden får man bli mångsysslare för att få ihop sin försörjning. Det finns till exempel köttbönder som vidareförädlar och har gårdsförsäljning. Man har tagit produkten ett steg till för att få det hela att gå ihop.

Detsamma gäller på detta område. Gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker skapar jobb samtidigt som det inte riskerar folkhälsan, vilket ministern också säger. Gårdsförsäljning i sig är alltså inget hot mot folkhälsan.

Mot bakgrund av detta har jag frågat om dörren är stängd, och han svarar att så länge han är minister är den stängd.

Till saken hör att Finland som också är ett EU-land och har ett detaljhandelsmonopol för alkohol klarar av att ha gårdsförsäljning, men ministern stänger ändå dörren.

Jag har också frågat ministern om man på något sätt kan främja de små producenternas möjlighet att komma in i Systembolagets sortiment. Jag ställer frågan mot bakgrund av att vi har just ett detaljhandelsmonopol, vilket gör att det bara finns en enda kanal för att sälja dessa produkter i Sverige, nämligen Systembolaget. När den dörren inte är öppen för småproducenter på det sätt den kanske borde vara har man ingen möjlighet att sälja sina produkter.

Även på detta svarar ministern att han inte avser att ta några initiativ, vilket jag tycker är tråkigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Om gårdsförsäljning fungerar i Finland, varför skulle det inte kunna fungera även i Sverige?

Herr talman! Jag rubricerar mitt inlägg "Det heliga monopolet och den lilla vinbutiken på gården".

Sverige är ju som alla vet fantastiskt, och Sverige är ett frihetens högsäte på jorden - eller inte.

Systembolagets monopol på att ensamt sälja alla drycker med en alkoholhalt på över 3,5 procent fungerar och har stor förankring. Det är väl bra.

Tyvärr urholkas monopolet av att det väller in billigare öl och sprit över gränserna och säljs i oordnade former lite överallt. Alla som vill ha dessa varor känner till hur man kan få tag på dem, inte minst ungdomar. De och andra har tyvärr inga problem med att få tillgång till billigare alkoholvaror än Systembolagets.

Riksdagen försöker i bred enighet att motarbeta detta genom att ytterligare höja skatterna på alkohol i Sverige, men av någon outgrundlig anledning ökar då införseln ytterligare.

Vill man minska dryckenskapen i Sverige handlar mycket om att begränsa de omfattande inköpsresorna till Tyskland och den utbredda svarthandeln i varje svensk stad och kanske även på landsbygden.

Det har i många år diskuterats om svenska vinodlare ska kunna sälja sitt vin i gårdsbutiker på samma vis som sker i hela den vinproducerande världen och i Finland, som liksom Sverige har ett alkoholmonopol.

Det handlar om utomordentligt små mängder alkohol med noll betydelse för alkoholbekymren i Sverige. Men det vore positivt för några små vintillverkare och för dem som vill provsmaka och köpa några vinflaskor. Det är ingen stor fråga utan egentligen en mycket liten fråga.

En utredning lade för några år sedan fram ett mycket försiktigt förslag omgärdat av byråkrati och krångel. En vinflaska skulle på nåder kunna säljas på gården förutsatt att den kombineras med en upplevelsetjänst med koppling till drycken. En kund skulle inte heller få köpa mer än 3 liter vin, och totalförsäljningen skulle inte få överstiga 10 000 liter vin per år. Det var alltså både hängslen och livrem i den utredningen.

För att undvika kritik från EU om att en gårdsbutik skulle kunna bli ett lokalt svenskt monopol föreslog utredningen att butikerna skulle sälja viner även från andra länders producenter. Det var typisk svensk undfallenhet mot EU genom att man i vanlig ordning kastade in handduken innan striden ens hade börjat.

Men det har alltså inte blivit något av detta. Det är fortsatt förbjudet för några tiotals vingårdar i Sverige att sälja lite vin i sina gårdsbutiker. Men det är det inte i Finland.

Motivet är en enorm rädsla för EU. Systembolaget kan hotas, så visa absolut ingen flexibilitet. Det är många politikers, och i dag även Gabriel Wikströms, motto.

Nog vore det mycket bättre att ge dessa gårdsbutiker chansen att sälja sitt vin. Skulle EU ha synpunkter får vi ta den diskussionen och möjligen ändra oss om vi förlorar. Men att inte ens våga försöka med en mycket begränsad gårdsförsäljning av det slag som redan sker på andra sidan Östersjön är rätt fegt, tycker jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet, statsrådet, Alliansen nådde inte ända fram i denna fråga. Nu har Liberalerna tänkt till i rätt riktning, och det tycker jag är bra.

Jag hörde vad statsrådet sa, men regeringen är ju en samarbetsregering. Jag vill uppmana till att samarbeta lite i den här frågan. Ställ upp för de små gårdsvinproducenterna, Gabriel Wikström, och ta fajten med EU!

Herr talman! Jag rubricerar mitt inlägg "Det heliga monopolet och den lilla vinbutiken på gården".

Sverige är ju som alla vet fantastiskt, och Sverige är ett frihetens högsäte på jorden - eller inte.

Systembolagets monopol på att ensamt sälja alla drycker med en alkoholhalt på över 3,5 procent fungerar och har stor förankring. Det är väl bra.

Tyvärr urholkas monopolet av att det väller in billigare öl och sprit över gränserna och säljs i oordnade former lite överallt. Alla som vill ha dessa varor känner till hur man kan få tag på dem, inte minst ungdomar. De och andra har tyvärr inga problem med att få tillgång till billigare alkoholvaror än Systembolagets.

Riksdagen försöker i bred enighet att motarbeta detta genom att ytterligare höja skatterna på alkohol i Sverige, men av någon outgrundlig anledning ökar då införseln ytterligare.

Vill man minska dryckenskapen i Sverige handlar mycket om att begränsa de omfattande inköpsresorna till Tyskland och den utbredda svarthandeln i varje svensk stad och kanske även på landsbygden.

Det har i många år diskuterats om svenska vinodlare ska kunna sälja sitt vin i gårdsbutiker på samma vis som sker i hela den vinproducerande världen och i Finland, som liksom Sverige har ett alkoholmonopol.

Det handlar om utomordentligt små mängder alkohol med noll betydelse för alkoholbekymren i Sverige. Men det vore positivt för några små vintillverkare och för dem som vill provsmaka och köpa några vinflaskor. Det är ingen stor fråga utan egentligen en mycket liten fråga.

En utredning lade för några år sedan fram ett mycket försiktigt förslag omgärdat av byråkrati och krångel. En vinflaska skulle på nåder kunna säljas på gården förutsatt att den kombineras med en upplevelsetjänst med koppling till drycken. En kund skulle inte heller få köpa mer än 3 liter vin, och totalförsäljningen skulle inte få överstiga 10 000 liter vin per år. Det var alltså både hängslen och livrem i den utredningen.

För att undvika kritik från EU om att en gårdsbutik skulle kunna bli ett lokalt svenskt monopol föreslog utredningen att butikerna skulle sälja viner även från andra länders producenter. Det var typisk svensk undfallenhet mot EU genom att man i vanlig ordning kastade in handduken innan striden ens hade börjat.

Men det har alltså inte blivit något av detta. Det är fortsatt förbjudet för några tiotals vingårdar i Sverige att sälja lite vin i sina gårdsbutiker. Men det är det inte i Finland.

Motivet är en enorm rädsla för EU. Systembolaget kan hotas, så visa absolut ingen flexibilitet. Det är många politikers, och i dag även Gabriel Wikströms, motto.

Nog vore det mycket bättre att ge dessa gårdsbutiker chansen att sälja sitt vin. Skulle EU ha synpunkter får vi ta den diskussionen och möjligen ändra oss om vi förlorar. Men att inte ens våga försöka med en mycket begränsad gårdsförsäljning av det slag som redan sker på andra sidan Östersjön är rätt fegt, tycker jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet, statsrådet, Alliansen nådde inte ända fram i denna fråga. Nu har Liberalerna tänkt till i rätt riktning, och det tycker jag är bra.

Jag hörde vad statsrådet sa, men regeringen är ju en samarbetsregering. Jag vill uppmana till att samarbeta lite i den här frågan. Ställ upp för de små gårdsvinproducenterna, Gabriel Wikström, och ta fajten med EU!

Herr talman! Jag rubricerar mitt inlägg "Det heliga monopolet och den lilla vinbutiken på gården".

Sverige är ju som alla vet fantastiskt, och Sverige är ett frihetens högsäte på jorden - eller inte.

Systembolagets monopol på att ensamt sälja alla drycker med en alkoholhalt på över 3,5 procent fungerar och har stor förankring. Det är väl bra.

Tyvärr urholkas monopolet av att det väller in billigare öl och sprit över gränserna och säljs i oordnade former lite överallt. Alla som vill ha dessa varor känner till hur man kan få tag på dem, inte minst ungdomar. De och andra har tyvärr inga problem med att få tillgång till billigare alkoholvaror än Systembolagets.

Riksdagen försöker i bred enighet att motarbeta detta genom att ytterligare höja skatterna på alkohol i Sverige, men av någon outgrundlig anledning ökar då införseln ytterligare.

Vill man minska dryckenskapen i Sverige handlar mycket om att begränsa de omfattande inköpsresorna till Tyskland och den utbredda svarthandeln i varje svensk stad och kanske även på landsbygden.

Det har i många år diskuterats om svenska vinodlare ska kunna sälja sitt vin i gårdsbutiker på samma vis som sker i hela den vinproducerande världen och i Finland, som liksom Sverige har ett alkoholmonopol.

Det handlar om utomordentligt små mängder alkohol med noll betydelse för alkoholbekymren i Sverige. Men det vore positivt för några små vintillverkare och för dem som vill provsmaka och köpa några vinflaskor. Det är ingen stor fråga utan egentligen en mycket liten fråga.

En utredning lade för några år sedan fram ett mycket försiktigt förslag omgärdat av byråkrati och krångel. En vinflaska skulle på nåder kunna säljas på gården förutsatt att den kombineras med en upplevelsetjänst med koppling till drycken. En kund skulle inte heller få köpa mer än 3 liter vin, och totalförsäljningen skulle inte få överstiga 10 000 liter vin per år. Det var alltså både hängslen och livrem i den utredningen.

För att undvika kritik från EU om att en gårdsbutik skulle kunna bli ett lokalt svenskt monopol föreslog utredningen att butikerna skulle sälja viner även från andra länders producenter. Det var typisk svensk undfallenhet mot EU genom att man i vanlig ordning kastade in handduken innan striden ens hade börjat.

Men det har alltså inte blivit något av detta. Det är fortsatt förbjudet för några tiotals vingårdar i Sverige att sälja lite vin i sina gårdsbutiker. Men det är det inte i Finland.

Motivet är en enorm rädsla för EU. Systembolaget kan hotas, så visa absolut ingen flexibilitet. Det är många politikers, och i dag även Gabriel Wikströms, motto.

Nog vore det mycket bättre att ge dessa gårdsbutiker chansen att sälja sitt vin. Skulle EU ha synpunkter får vi ta den diskussionen och möjligen ändra oss om vi förlorar. Men att inte ens våga försöka med en mycket begränsad gårdsförsäljning av det slag som redan sker på andra sidan Östersjön är rätt fegt, tycker jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet, statsrådet, Alliansen nådde inte ända fram i denna fråga. Nu har Liberalerna tänkt till i rätt riktning, och det tycker jag är bra.

Jag hörde vad statsrådet sa, men regeringen är ju en samarbetsregering. Jag vill uppmana till att samarbeta lite i den här frågan. Ställ upp för de små gårdsvinproducenterna, Gabriel Wikström, och ta fajten med EU!

Herr talman! Grunden för denna diskussion handlar egentligen inte om gårdsförsäljning som sådan. Precis som jag påpekade i mitt svar om gårdsförsäljning hotar den inte den svenska folkhälsan, för vi tror att kvantiteterna i sig kommer att vara små. Däremot riskerar det att hota Systembolagets ensamrätt.

När det gäller ensamrätten är det själva grundbulten för den svenska alkoholpolitiken att vi har ett monopol på detta område. Ensamrätten är digital - antingen har man ensamrätt eller också har man det inte.

Att tillåta gårdsförsäljning skulle per definition innebära att Systembolagets ensamrätt är bruten. Vad säger EU och EU-lagstiftningen om monopol? EU-lagstiftningen är inte emot monopol, men de måste vara icke-diskriminerande.

Man får inte ha ett monopol som bara gynnar det egna landets varor och inte tillåter varor från andra EU-länder. Därför skulle risken med att öppna upp för gårdsförsäljning vara att man också måste öppna upp för försäljning av till exempel vin från andra EU-länder på dessa gårdar. Därmed skulle Systembolagets ensamrätt som sagt vara bruten.

Jag tycker att svensk alkoholpolitik och den svenska folkhälsan är alltför viktiga för att man ska hålla på och experimentera med dem. Den svenska alkoholpolitiken har tjänat oss väl under lång tid, och vi ser att drickandet minskar i många grupper, om än inte i alla.

Det är därför viktigt att fortsätta att bygga vidare på det som har fungerat väl, det vill säga Systembolagets ensamrätt på försäljning av alkoholhaltiga drycker, och snarare se hur vi kan komma åt de avarter och problem som bland andra Staffan Danielsson lyfte upp, till exempel illegal försäljning av alkohol till minderåriga.

Detta är frågor som vi jobbar hårt med på Socialdepartementet, inte minst i samarbete med Justitiedepartementet. Låt oss samarbeta om dessa frågor och om hur vi kan skydda barn och unga från alkoholkonsumtion snarare än att försöka bryta upp Systembolagets ensamrätt och därmed äventyra själva grundfundamentet för den svenska alkoholpolitiken.

Det refereras ofta till Finland i dessa debatter. Det är viktigt att klargöra att Finland har ett undantag som de fick när de inträdde i EU 1995.

Undantaget har absolut inte varit oproblematiskt. Det ifrågasattes till exempel 1999 av EU-kommissionen, vilket föranledde att Finland ändrade sin lagstiftning till att den typ av drycker som får säljas i gårdsförsäljning är drycker som är tillverkade av bär eller frukter som växer norr om den 16:e nordliga breddgraden.

Det betyder alltså inte att det är något slags finländskt vin som säljs, utan det är i stor utsträckning inhemska traditionella drycker. Jag tror inte att det är detta man har i åtanke när man pratar om att tillåta svensk gårdsförsäljning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis hänvisar Staffan Danielsson till att Liberalerna har bytt ståndpunkt. Efter samtal med Liberalernas representant i socialutskottet kan jag konstatera att vi har samma inställning i den här frågan, även om Liberalerna har vänt på orden i meningen.

Herr talman! Grunden för denna diskussion handlar egentligen inte om gårdsförsäljning som sådan. Precis som jag påpekade i mitt svar om gårdsförsäljning hotar den inte den svenska folkhälsan, för vi tror att kvantiteterna i sig kommer att vara små. Däremot riskerar det att hota Systembolagets ensamrätt.

När det gäller ensamrätten är det själva grundbulten för den svenska alkoholpolitiken att vi har ett monopol på detta område. Ensamrätten är digital - antingen har man ensamrätt eller också har man det inte.

Att tillåta gårdsförsäljning skulle per definition innebära att Systembolagets ensamrätt är bruten. Vad säger EU och EU-lagstiftningen om monopol? EU-lagstiftningen är inte emot monopol, men de måste vara icke-diskriminerande.

Man får inte ha ett monopol som bara gynnar det egna landets varor och inte tillåter varor från andra EU-länder. Därför skulle risken med att öppna upp för gårdsförsäljning vara att man också måste öppna upp för försäljning av till exempel vin från andra EU-länder på dessa gårdar. Därmed skulle Systembolagets ensamrätt som sagt vara bruten.

Jag tycker att svensk alkoholpolitik och den svenska folkhälsan är alltför viktiga för att man ska hålla på och experimentera med dem. Den svenska alkoholpolitiken har tjänat oss väl under lång tid, och vi ser att drickandet minskar i många grupper, om än inte i alla.

Det är därför viktigt att fortsätta att bygga vidare på det som har fungerat väl, det vill säga Systembolagets ensamrätt på försäljning av alkoholhaltiga drycker, och snarare se hur vi kan komma åt de avarter och problem som bland andra Staffan Danielsson lyfte upp, till exempel illegal försäljning av alkohol till minderåriga.

Detta är frågor som vi jobbar hårt med på Socialdepartementet, inte minst i samarbete med Justitiedepartementet. Låt oss samarbeta om dessa frågor och om hur vi kan skydda barn och unga från alkoholkonsumtion snarare än att försöka bryta upp Systembolagets ensamrätt och därmed äventyra själva grundfundamentet för den svenska alkoholpolitiken.

Det refereras ofta till Finland i dessa debatter. Det är viktigt att klargöra att Finland har ett undantag som de fick när de inträdde i EU 1995.

Undantaget har absolut inte varit oproblematiskt. Det ifrågasattes till exempel 1999 av EU-kommissionen, vilket föranledde att Finland ändrade sin lagstiftning till att den typ av drycker som får säljas i gårdsförsäljning är drycker som är tillverkade av bär eller frukter som växer norr om den 16:e nordliga breddgraden.

Det betyder alltså inte att det är något slags finländskt vin som säljs, utan det är i stor utsträckning inhemska traditionella drycker. Jag tror inte att det är detta man har i åtanke när man pratar om att tillåta svensk gårdsförsäljning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis hänvisar Staffan Danielsson till att Liberalerna har bytt ståndpunkt. Efter samtal med Liberalernas representant i socialutskottet kan jag konstatera att vi har samma inställning i den här frågan, även om Liberalerna har vänt på orden i meningen.

Herr talman! Grunden för denna diskussion handlar egentligen inte om gårdsförsäljning som sådan. Precis som jag påpekade i mitt svar om gårdsförsäljning hotar den inte den svenska folkhälsan, för vi tror att kvantiteterna i sig kommer att vara små. Däremot riskerar det att hota Systembolagets ensamrätt.

När det gäller ensamrätten är det själva grundbulten för den svenska alkoholpolitiken att vi har ett monopol på detta område. Ensamrätten är digital - antingen har man ensamrätt eller också har man det inte.

Att tillåta gårdsförsäljning skulle per definition innebära att Systembolagets ensamrätt är bruten. Vad säger EU och EU-lagstiftningen om monopol? EU-lagstiftningen är inte emot monopol, men de måste vara icke-diskriminerande.

Man får inte ha ett monopol som bara gynnar det egna landets varor och inte tillåter varor från andra EU-länder. Därför skulle risken med att öppna upp för gårdsförsäljning vara att man också måste öppna upp för försäljning av till exempel vin från andra EU-länder på dessa gårdar. Därmed skulle Systembolagets ensamrätt som sagt vara bruten.

Jag tycker att svensk alkoholpolitik och den svenska folkhälsan är alltför viktiga för att man ska hålla på och experimentera med dem. Den svenska alkoholpolitiken har tjänat oss väl under lång tid, och vi ser att drickandet minskar i många grupper, om än inte i alla.

Det är därför viktigt att fortsätta att bygga vidare på det som har fungerat väl, det vill säga Systembolagets ensamrätt på försäljning av alkoholhaltiga drycker, och snarare se hur vi kan komma åt de avarter och problem som bland andra Staffan Danielsson lyfte upp, till exempel illegal försäljning av alkohol till minderåriga.

Detta är frågor som vi jobbar hårt med på Socialdepartementet, inte minst i samarbete med Justitiedepartementet. Låt oss samarbeta om dessa frågor och om hur vi kan skydda barn och unga från alkoholkonsumtion snarare än att försöka bryta upp Systembolagets ensamrätt och därmed äventyra själva grundfundamentet för den svenska alkoholpolitiken.

Det refereras ofta till Finland i dessa debatter. Det är viktigt att klargöra att Finland har ett undantag som de fick när de inträdde i EU 1995.

Undantaget har absolut inte varit oproblematiskt. Det ifrågasattes till exempel 1999 av EU-kommissionen, vilket föranledde att Finland ändrade sin lagstiftning till att den typ av drycker som får säljas i gårdsförsäljning är drycker som är tillverkade av bär eller frukter som växer norr om den 16:e nordliga breddgraden.

Det betyder alltså inte att det är något slags finländskt vin som säljs, utan det är i stor utsträckning inhemska traditionella drycker. Jag tror inte att det är detta man har i åtanke när man pratar om att tillåta svensk gårdsförsäljning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis hänvisar Staffan Danielsson till att Liberalerna har bytt ståndpunkt. Efter samtal med Liberalernas representant i socialutskottet kan jag konstatera att vi har samma inställning i den här frågan, även om Liberalerna har vänt på orden i meningen.

Herr talman! När ministern går in på det som är monopolets funktion är vi helt överens. När det gäller att skydda barn och ungdomar från alkoholen och dess skadeverkningar har vi en ganska bred uppslutning i vårt land, både bland partierna och bland människor i allmänheten. Om detta är vi helt överens, och det behöver vi inte diskutera särskilt mycket i kväll. Det vi tar upp kring gårdsförsäljningen har egentligen ingenting med det fallet att göra.

Ministern ser inga problem med folkhälsan om vi tillåter gårdsförsäljning av alkoholhaltiga produkter. Det var precis det jag också sa - där är vi helt överens. Sedan är vi inte överens om vad som skulle hända ifall gårdsförsäljning tillåts utifrån läget att man inte har monopol totalt sett på försäljningen.

Som jag sa tidigare är Finland EU-medlem. Som jag hörde från ministern tas det ofta upp att Finland har haft ett undantag för de produkter man säljer. Likväl är det möjligt för Finland att ha detta undantag, och då bör man kunna pröva det i Sverige.

Jag tycker att Staffan Danielsson från Centerpartiet hade en ståndpunkt som var ganska vettig i det sammanhanget, det vill säga att om EU skulle kritisera Sverige är det inte så att man inte kan förändra sin ståndpunkt i ett sådant givet läge, om detaljhandelsmonopolet nu skulle äventyras.

Gårdsförsäljning är förbjudet i Sverige. Då hänvisas producenterna till den enda återförsäljaren, Systembolaget. Det är det enda ställe där man kan sälja sina produkter. För små producenter är det en lång och krånglig process. Detta gynnar alltid de stora producenterna, både från Sverige och - framför allt - från andra länder. De som har stora ekonomiska resurser gynnas i alla typer av byråkratiska system med monopol. De små aktörerna, oftast ute på landsbygden, missgynnas i detta.

Inte minst i Norrland blir detta ännu mer kännbart. Varför då? Jo, för att det är långt mellan systembolagen. Varför är det ett problem? Jo, ministern sa det själv i sitt svar: Systembolaget tar in lokalproducerat till mellan en och tio butiker, och det ska ske inom en radie av 15 mil. Om det är långt mellan systembolagen, vilket det är i stora delar av vårt land, missgynnas producenter av denna typ av policy.

En av de frågor jag ställde till ministern var om man kan tänka sig att se över hur Systembolaget hanterar de små producenterna i Sverige. Jag tycker att ministern är något kallsinnig även där, i stället för att se att vi har olika förutsättningar i vårt avlånga land och att det sätt som detta hanteras på missgynnar producenter i delar av vårt land.

Herr talman! När ministern går in på det som är monopolets funktion är vi helt överens. När det gäller att skydda barn och ungdomar från alkoholen och dess skadeverkningar har vi en ganska bred uppslutning i vårt land, både bland partierna och bland människor i allmänheten. Om detta är vi helt överens, och det behöver vi inte diskutera särskilt mycket i kväll. Det vi tar upp kring gårdsförsäljningen har egentligen ingenting med det fallet att göra.

Ministern ser inga problem med folkhälsan om vi tillåter gårdsförsäljning av alkoholhaltiga produkter. Det var precis det jag också sa - där är vi helt överens. Sedan är vi inte överens om vad som skulle hända ifall gårdsförsäljning tillåts utifrån läget att man inte har monopol totalt sett på försäljningen.

Som jag sa tidigare är Finland EU-medlem. Som jag hörde från ministern tas det ofta upp att Finland har haft ett undantag för de produkter man säljer. Likväl är det möjligt för Finland att ha detta undantag, och då bör man kunna pröva det i Sverige.

Jag tycker att Staffan Danielsson från Centerpartiet hade en ståndpunkt som var ganska vettig i det sammanhanget, det vill säga att om EU skulle kritisera Sverige är det inte så att man inte kan förändra sin ståndpunkt i ett sådant givet läge, om detaljhandelsmonopolet nu skulle äventyras.

Gårdsförsäljning är förbjudet i Sverige. Då hänvisas producenterna till den enda återförsäljaren, Systembolaget. Det är det enda ställe där man kan sälja sina produkter. För små producenter är det en lång och krånglig process. Detta gynnar alltid de stora producenterna, både från Sverige och - framför allt - från andra länder. De som har stora ekonomiska resurser gynnas i alla typer av byråkratiska system med monopol. De små aktörerna, oftast ute på landsbygden, missgynnas i detta.

Inte minst i Norrland blir detta ännu mer kännbart. Varför då? Jo, för att det är långt mellan systembolagen. Varför är det ett problem? Jo, ministern sa det själv i sitt svar: Systembolaget tar in lokalproducerat till mellan en och tio butiker, och det ska ske inom en radie av 15 mil. Om det är långt mellan systembolagen, vilket det är i stora delar av vårt land, missgynnas producenter av denna typ av policy.

En av de frågor jag ställde till ministern var om man kan tänka sig att se över hur Systembolaget hanterar de små producenterna i Sverige. Jag tycker att ministern är något kallsinnig även där, i stället för att se att vi har olika förutsättningar i vårt avlånga land och att det sätt som detta hanteras på missgynnar producenter i delar av vårt land.

Herr talman! När ministern går in på det som är monopolets funktion är vi helt överens. När det gäller att skydda barn och ungdomar från alkoholen och dess skadeverkningar har vi en ganska bred uppslutning i vårt land, både bland partierna och bland människor i allmänheten. Om detta är vi helt överens, och det behöver vi inte diskutera särskilt mycket i kväll. Det vi tar upp kring gårdsförsäljningen har egentligen ingenting med det fallet att göra.

Ministern ser inga problem med folkhälsan om vi tillåter gårdsförsäljning av alkoholhaltiga produkter. Det var precis det jag också sa - där är vi helt överens. Sedan är vi inte överens om vad som skulle hända ifall gårdsförsäljning tillåts utifrån läget att man inte har monopol totalt sett på försäljningen.

Som jag sa tidigare är Finland EU-medlem. Som jag hörde från ministern tas det ofta upp att Finland har haft ett undantag för de produkter man säljer. Likväl är det möjligt för Finland att ha detta undantag, och då bör man kunna pröva det i Sverige.

Jag tycker att Staffan Danielsson från Centerpartiet hade en ståndpunkt som var ganska vettig i det sammanhanget, det vill säga att om EU skulle kritisera Sverige är det inte så att man inte kan förändra sin ståndpunkt i ett sådant givet läge, om detaljhandelsmonopolet nu skulle äventyras.

Gårdsförsäljning är förbjudet i Sverige. Då hänvisas producenterna till den enda återförsäljaren, Systembolaget. Det är det enda ställe där man kan sälja sina produkter. För små producenter är det en lång och krånglig process. Detta gynnar alltid de stora producenterna, både från Sverige och - framför allt - från andra länder. De som har stora ekonomiska resurser gynnas i alla typer av byråkratiska system med monopol. De små aktörerna, oftast ute på landsbygden, missgynnas i detta.

Inte minst i Norrland blir detta ännu mer kännbart. Varför då? Jo, för att det är långt mellan systembolagen. Varför är det ett problem? Jo, ministern sa det själv i sitt svar: Systembolaget tar in lokalproducerat till mellan en och tio butiker, och det ska ske inom en radie av 15 mil. Om det är långt mellan systembolagen, vilket det är i stora delar av vårt land, missgynnas producenter av denna typ av policy.

En av de frågor jag ställde till ministern var om man kan tänka sig att se över hur Systembolaget hanterar de små producenterna i Sverige. Jag tycker att ministern är något kallsinnig även där, i stället för att se att vi har olika förutsättningar i vårt avlånga land och att det sätt som detta hanteras på missgynnar producenter i delar av vårt land.

Herr talman! När det gäller frågan om Systembolaget och dess relation till de mindre producenterna tycker jag inte alls att mitt svar andades något slags kallsinne.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Snarare beskrev jag en utveckling där Systembolaget har sett att här finns ett antal producenter som vill vara mindre producenter och som har något unikt att bidra med till Systembolagets sortiment. Det är därför man har förändrat sin sortimentsstruktur. Man har också i dialog med de mindre producenterna försökt se över hur man inom ramen för den bolagsmodell som Systembolaget har kan underlätta för dem att både komma in i sortimentet och bidra på andra sätt till Systembolagets dryckessortiment.

Jag tror inte att vi varken från kammarens eller regeringens sida behöver göra mer för att underlätta eller bidra till Systembolagets process i denna fråga, för man har en väldigt stor lyhördhet, i det här fallet för de mindre producenterna och deras behov och för att en dialog ska kunna föras. Man har naturligtvis också en stor lyhördhet för hur den allmänna debatten går.

Vi kan konstatera att det som Edward Riedl beskriver som ett stort och stelbent byråkratiskt monopol kanske var en sanning för ett antal år sedan, men jag skulle vilja hävda att det inte längre är det.

I dag är Systembolaget ett modernt företag som tar sin uppgift på stort allvar. Det handlar inte bara om att värna det som är själva grunden för monopolet, det vill säga företagets ensamrätt till försäljning av alkoholdrycker. Det handlar också om att man för att bevara ett förtroende och en uppskattning hos svenska folket hela tiden måste arbeta med att utveckla sitt sortiment, sitt bemötande och sitt koncept.

Det är inte underligt, med tanke på de stora insatser som har gjorts av Systembolaget under de senaste åren, att de i dag ligger i topp när svenska folket får frågan om var det finns störst kundnöjdhet. Det har Systembolaget därför att de jobbar med denna fråga. De har också en vilja att jobba med både stora och små producenter för att också från dem få en nöjdhet.

Jag är säker på att vi kommer att se en utveckling på området. Men jag är minst lika säker på att den utvecklingen aldrig kommer att ske på bekostnad av det som är grundvalen för alkoholmonopolet, det vill säga att värna den svenska folkhälsan.

Herr talman! När det gäller frågan om Systembolaget och dess relation till de mindre producenterna tycker jag inte alls att mitt svar andades något slags kallsinne.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Snarare beskrev jag en utveckling där Systembolaget har sett att här finns ett antal producenter som vill vara mindre producenter och som har något unikt att bidra med till Systembolagets sortiment. Det är därför man har förändrat sin sortimentsstruktur. Man har också i dialog med de mindre producenterna försökt se över hur man inom ramen för den bolagsmodell som Systembolaget har kan underlätta för dem att både komma in i sortimentet och bidra på andra sätt till Systembolagets dryckessortiment.

Jag tror inte att vi varken från kammarens eller regeringens sida behöver göra mer för att underlätta eller bidra till Systembolagets process i denna fråga, för man har en väldigt stor lyhördhet, i det här fallet för de mindre producenterna och deras behov och för att en dialog ska kunna föras. Man har naturligtvis också en stor lyhördhet för hur den allmänna debatten går.

Vi kan konstatera att det som Edward Riedl beskriver som ett stort och stelbent byråkratiskt monopol kanske var en sanning för ett antal år sedan, men jag skulle vilja hävda att det inte längre är det.

I dag är Systembolaget ett modernt företag som tar sin uppgift på stort allvar. Det handlar inte bara om att värna det som är själva grunden för monopolet, det vill säga företagets ensamrätt till försäljning av alkoholdrycker. Det handlar också om att man för att bevara ett förtroende och en uppskattning hos svenska folket hela tiden måste arbeta med att utveckla sitt sortiment, sitt bemötande och sitt koncept.

Det är inte underligt, med tanke på de stora insatser som har gjorts av Systembolaget under de senaste åren, att de i dag ligger i topp när svenska folket får frågan om var det finns störst kundnöjdhet. Det har Systembolaget därför att de jobbar med denna fråga. De har också en vilja att jobba med både stora och små producenter för att också från dem få en nöjdhet.

Jag är säker på att vi kommer att se en utveckling på området. Men jag är minst lika säker på att den utvecklingen aldrig kommer att ske på bekostnad av det som är grundvalen för alkoholmonopolet, det vill säga att värna den svenska folkhälsan.

Herr talman! När det gäller frågan om Systembolaget och dess relation till de mindre producenterna tycker jag inte alls att mitt svar andades något slags kallsinne.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Snarare beskrev jag en utveckling där Systembolaget har sett att här finns ett antal producenter som vill vara mindre producenter och som har något unikt att bidra med till Systembolagets sortiment. Det är därför man har förändrat sin sortimentsstruktur. Man har också i dialog med de mindre producenterna försökt se över hur man inom ramen för den bolagsmodell som Systembolaget har kan underlätta för dem att både komma in i sortimentet och bidra på andra sätt till Systembolagets dryckessortiment.

Jag tror inte att vi varken från kammarens eller regeringens sida behöver göra mer för att underlätta eller bidra till Systembolagets process i denna fråga, för man har en väldigt stor lyhördhet, i det här fallet för de mindre producenterna och deras behov och för att en dialog ska kunna föras. Man har naturligtvis också en stor lyhördhet för hur den allmänna debatten går.

Vi kan konstatera att det som Edward Riedl beskriver som ett stort och stelbent byråkratiskt monopol kanske var en sanning för ett antal år sedan, men jag skulle vilja hävda att det inte längre är det.

I dag är Systembolaget ett modernt företag som tar sin uppgift på stort allvar. Det handlar inte bara om att värna det som är själva grunden för monopolet, det vill säga företagets ensamrätt till försäljning av alkoholdrycker. Det handlar också om att man för att bevara ett förtroende och en uppskattning hos svenska folket hela tiden måste arbeta med att utveckla sitt sortiment, sitt bemötande och sitt koncept.

Det är inte underligt, med tanke på de stora insatser som har gjorts av Systembolaget under de senaste åren, att de i dag ligger i topp när svenska folket får frågan om var det finns störst kundnöjdhet. Det har Systembolaget därför att de jobbar med denna fråga. De har också en vilja att jobba med både stora och små producenter för att också från dem få en nöjdhet.

Jag är säker på att vi kommer att se en utveckling på området. Men jag är minst lika säker på att den utvecklingen aldrig kommer att ske på bekostnad av det som är grundvalen för alkoholmonopolet, det vill säga att värna den svenska folkhälsan.

Herr talman! Jag delar ministerns syn på att Systembolaget har gjort mycket de senaste åren; därom är vi helt överens. Det kan också vara ett resultat av att med ett detaljhandelsmonopol följer också en stor makt hos dem som förfogar över detta. Vi hade ju en situation som var mindre smickrande för Systembolaget för ett antal år sedan. Om det bara finns en återförsäljare och man måste komma in till denna återförsäljare besitter de personer som avgör vilka produkter som tas in och inte en enorm makt. Den kan man kapitalisera på i den värsta av världar, vilket också var det som var ett av bekymren. Det är monopolets baksida, och det kan bli ett problem. Men som sagt: Systembolaget har gjort mycket, och det ska man ha all heder av.

Om man har ett detaljhandelsmonopol kommer man att vara tvungen att debattera det politiskt. Jag delar inte riktigt ministerns syn att bara därför att Systembolaget nu har gjort mycket positivt ska vi luta oss tillbaka politiskt och inte debattera de olika delarna och komponenterna i detta. Jag menar att det måste vara vår uppgift så länge vi har ett detaljhandelsmonopol. Då ska vi debattera och diskutera hur det ska kunna fortgå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En av de saker jag lyfte upp - givetvis utifrån de trakter som jag kommer ifrån - är att jag ser hur man missgynnar små producenter. Då är frågan: Kan ministern tycka att det är rimligt att man för en sådan diskussion politiskt, det vill säga att man ser till att inte små producenter ute på landsbygden missgynnas? De får svårt att slå sig in. Så blir det om man kommer in på betydligt färre systembolag än man gör om man kommer närmare större befolkningscentrum.

Herr talman! Jag delar ministerns syn på att Systembolaget har gjort mycket de senaste åren; därom är vi helt överens. Det kan också vara ett resultat av att med ett detaljhandelsmonopol följer också en stor makt hos dem som förfogar över detta. Vi hade ju en situation som var mindre smickrande för Systembolaget för ett antal år sedan. Om det bara finns en återförsäljare och man måste komma in till denna återförsäljare besitter de personer som avgör vilka produkter som tas in och inte en enorm makt. Den kan man kapitalisera på i den värsta av världar, vilket också var det som var ett av bekymren. Det är monopolets baksida, och det kan bli ett problem. Men som sagt: Systembolaget har gjort mycket, och det ska man ha all heder av.

Om man har ett detaljhandelsmonopol kommer man att vara tvungen att debattera det politiskt. Jag delar inte riktigt ministerns syn att bara därför att Systembolaget nu har gjort mycket positivt ska vi luta oss tillbaka politiskt och inte debattera de olika delarna och komponenterna i detta. Jag menar att det måste vara vår uppgift så länge vi har ett detaljhandelsmonopol. Då ska vi debattera och diskutera hur det ska kunna fortgå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En av de saker jag lyfte upp - givetvis utifrån de trakter som jag kommer ifrån - är att jag ser hur man missgynnar små producenter. Då är frågan: Kan ministern tycka att det är rimligt att man för en sådan diskussion politiskt, det vill säga att man ser till att inte små producenter ute på landsbygden missgynnas? De får svårt att slå sig in. Så blir det om man kommer in på betydligt färre systembolag än man gör om man kommer närmare större befolkningscentrum.

Herr talman! Jag delar ministerns syn på att Systembolaget har gjort mycket de senaste åren; därom är vi helt överens. Det kan också vara ett resultat av att med ett detaljhandelsmonopol följer också en stor makt hos dem som förfogar över detta. Vi hade ju en situation som var mindre smickrande för Systembolaget för ett antal år sedan. Om det bara finns en återförsäljare och man måste komma in till denna återförsäljare besitter de personer som avgör vilka produkter som tas in och inte en enorm makt. Den kan man kapitalisera på i den värsta av världar, vilket också var det som var ett av bekymren. Det är monopolets baksida, och det kan bli ett problem. Men som sagt: Systembolaget har gjort mycket, och det ska man ha all heder av.

Om man har ett detaljhandelsmonopol kommer man att vara tvungen att debattera det politiskt. Jag delar inte riktigt ministerns syn att bara därför att Systembolaget nu har gjort mycket positivt ska vi luta oss tillbaka politiskt och inte debattera de olika delarna och komponenterna i detta. Jag menar att det måste vara vår uppgift så länge vi har ett detaljhandelsmonopol. Då ska vi debattera och diskutera hur det ska kunna fortgå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En av de saker jag lyfte upp - givetvis utifrån de trakter som jag kommer ifrån - är att jag ser hur man missgynnar små producenter. Då är frågan: Kan ministern tycka att det är rimligt att man för en sådan diskussion politiskt, det vill säga att man ser till att inte små producenter ute på landsbygden missgynnas? De får svårt att slå sig in. Så blir det om man kommer in på betydligt färre systembolag än man gör om man kommer närmare större befolkningscentrum.

Herr talman! Jag tycker att vi har en god dialog med ledningen för Systembolaget, i första hand naturligtvis när det gäller att uppfylla de folkhälsopolitiska målen och det som är grunduppdraget. Men det handlar också om att efterfråga hur Systembolaget sköter sitt serviceuppdrag och hur man sköter uppdraget gentemot dem som producerar alkohol.

Precis som jag har sagt i tidigare inlägg är jag väldigt nöjd med nuvarande ledning för Systembolaget. Jag är nöjd med hur man har lyckats balansera sitt grunduppdrag med att också åstadkomma och bibehålla ett stort förtroende för Systembolagets verksamhet, inte minst med tanke på den utveckling som ständigt sker inom bolaget när det gäller produktsortiment och bemötande av kunder och producenter.

Jag känner mig trygg med att ledningen kommer att fortsätta att vända på varje sten för att vi ska ha ett monopol som inte bara värnar det som är grunduppdraget och huvuduppdraget, det vill säga den svenska folkhälsan. Man ska också bibehålla en god relation med producenterna och kunna utveckla denna relation, inte minst med de små producenter som Edward Riedl i debatten så starkt vurmar för.

Jag ser fram emot att vi kommer att fortsätta att diskutera svensk folkhälsopolitik i allmänhet och svensk alkoholpolitik i synnerhet. Jag vill dock varna inför kommande debatter: Precis som i de otaliga debatter jag har bakom mig som folkhälsominister kommer varken jag eller den här regeringen att ändra ståndpunkt när det gäller gårdsförsäljningen. Vi kommer aldrig att överge den grundprincip som handlar om att värna det svenska alkoholmonopolet. Det är nämligen det som har varit den stora nyckeln till den framgång vi har kunnat se i att minska alkoholbruket hos svenska folket.

Jag vill tacka för en god debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tycker att vi har en god dialog med ledningen för Systembolaget, i första hand naturligtvis när det gäller att uppfylla de folkhälsopolitiska målen och det som är grunduppdraget. Men det handlar också om att efterfråga hur Systembolaget sköter sitt serviceuppdrag och hur man sköter uppdraget gentemot dem som producerar alkohol.

Precis som jag har sagt i tidigare inlägg är jag väldigt nöjd med nuvarande ledning för Systembolaget. Jag är nöjd med hur man har lyckats balansera sitt grunduppdrag med att också åstadkomma och bibehålla ett stort förtroende för Systembolagets verksamhet, inte minst med tanke på den utveckling som ständigt sker inom bolaget när det gäller produktsortiment och bemötande av kunder och producenter.

Jag känner mig trygg med att ledningen kommer att fortsätta att vända på varje sten för att vi ska ha ett monopol som inte bara värnar det som är grunduppdraget och huvuduppdraget, det vill säga den svenska folkhälsan. Man ska också bibehålla en god relation med producenterna och kunna utveckla denna relation, inte minst med de små producenter som Edward Riedl i debatten så starkt vurmar för.

Jag ser fram emot att vi kommer att fortsätta att diskutera svensk folkhälsopolitik i allmänhet och svensk alkoholpolitik i synnerhet. Jag vill dock varna inför kommande debatter: Precis som i de otaliga debatter jag har bakom mig som folkhälsominister kommer varken jag eller den här regeringen att ändra ståndpunkt när det gäller gårdsförsäljningen. Vi kommer aldrig att överge den grundprincip som handlar om att värna det svenska alkoholmonopolet. Det är nämligen det som har varit den stora nyckeln till den framgång vi har kunnat se i att minska alkoholbruket hos svenska folket.

Jag vill tacka för en god debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tycker att vi har en god dialog med ledningen för Systembolaget, i första hand naturligtvis när det gäller att uppfylla de folkhälsopolitiska målen och det som är grunduppdraget. Men det handlar också om att efterfråga hur Systembolaget sköter sitt serviceuppdrag och hur man sköter uppdraget gentemot dem som producerar alkohol.

Precis som jag har sagt i tidigare inlägg är jag väldigt nöjd med nuvarande ledning för Systembolaget. Jag är nöjd med hur man har lyckats balansera sitt grunduppdrag med att också åstadkomma och bibehålla ett stort förtroende för Systembolagets verksamhet, inte minst med tanke på den utveckling som ständigt sker inom bolaget när det gäller produktsortiment och bemötande av kunder och producenter.

Jag känner mig trygg med att ledningen kommer att fortsätta att vända på varje sten för att vi ska ha ett monopol som inte bara värnar det som är grunduppdraget och huvuduppdraget, det vill säga den svenska folkhälsan. Man ska också bibehålla en god relation med producenterna och kunna utveckla denna relation, inte minst med de små producenter som Edward Riedl i debatten så starkt vurmar för.

Jag ser fram emot att vi kommer att fortsätta att diskutera svensk folkhälsopolitik i allmänhet och svensk alkoholpolitik i synnerhet. Jag vill dock varna inför kommande debatter: Precis som i de otaliga debatter jag har bakom mig som folkhälsominister kommer varken jag eller den här regeringen att ändra ståndpunkt när det gäller gårdsförsäljningen. Vi kommer aldrig att överge den grundprincip som handlar om att värna det svenska alkoholmonopolet. Det är nämligen det som har varit den stora nyckeln till den framgång vi har kunnat se i att minska alkoholbruket hos svenska folket.

Jag vill tacka för en god debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.